I denna kvalitativa intervjustudie undersöker jag om det finns kopplingar mellan psykiskohälsa och konstnärligt skapande. Kan man må bättre av skapande verksamhet? Vilkaföreställningar kring kopplingen mellan psykisk ohälsa och konstnärligt skapande gerinformanterna i studien uttryck för? Jag intervjuar per mail sju konstnärer och tre pedagoger.Syftet med studien består av två delar. Jag vill undersöka om konstnärsinformanternaanvänder konsten som en form av egen terapi för att må bättre. Sedan vill jag få en inblick ihur konstnärliga ledare arbetar med människor med psykiska besvär och om ledarna tillämparnågon särskild pedagogik. I min bearbetning av intervjusvaren har jag utgått från ettsociokulturellt perspektiv och jag har också i viss utsträckning använt mig av diskursanalys,bland annat i tolkningen av informanternas språk.Jag har kommit fram till att konstnärsinformanterna uttrycker att det finns kopplingar mellanderas psykiska ohälsa och deras skapande. Majoriteten av dem anser att deras mående ärsammankopplat med deras konst och att de mår bättre av att hålla på med den. Jag ger härnågra belysande exempel ur intervjuerna. Någon har bilder i huvudet som måste ut, en annanskapar för att komma i ro och balans. En informant skriver att skapandet ger positiv energioch distraktion. Ytterligare en informant håller på med konst för att hen måste, det är ettbehov. Andra informanter talar om en passion för konsten och ett brinnande intresse. I vissafall är skapandet ett sätt att kanalisera och hantera ångest men för någon kan det iställethandla om att göra bruk av en talang samt att göra något meningsfullt av sin tid. Allakonstnärsinformanter utom en säger att deras psykiska ohälsa är en tillgång i skapandet. Enmenar att utan humörsvängningarna hade hen inte målat lika mycket, kanske inte alls. Enannan hade inte velat vara utan sina psykiska problem genom åren, en tredje skapar mer närhen mår dåligt. Pedagogerna arbetar för att stärka deltagarnas självförtroenden och stärkakontakten med deras kreativitet. Avkoppling är också en viktig ingrediens i två av tre fall.Ingen av de tre pedagogerna använder sig av någon särskild pedagogik. En av dem har sinegen pedagogik, en annan arbetar utifrån bildterapeutiska principer och en tredje säger att henhar trettio års erfarenhet och har utvecklat bra metoder för individuellt anpassad undervisningi grupp.

Denna studie undersöker ett antagande om att konst är bra för hälsan. I Sverige finns en tradition av att använda och producera bilder i vårdsammanhang men ingen traditionsbunden forskning eller utbildning för att utvärdera detta. Vem säger att bildskapandet är hälsosamt, och vilka argument används för att styrka detta?Vad sägs egentligen om bildskapande verksamhet och hälsa, av i första hand pedagogerna själva, men även av verksamheterna i deras informationstexter? Genom att använda diskursanalys som verktyg har jag samlat in och bearbetat material som består av institutionernas publicerade material samt transkriberade intervjuer med tre pedagoger. Mitt syfte är att undersöka talet om hälsoeffekter av konst bland i första hand pedagogerna själva från utvalda institutioner som på olika sätt arbetar hälsofrämjande. Studien är etnografisk kvalitativ. Resultaten visade att pedagogerna beskrev sinsemellan liknande observationer gällande konstens påverkan och klientens reaktioner, kommunicerande och producerande av bilder. Det framgick även att ingen av dess pedagoger eller institutioner medvetet använde sig av en speciell pedagogik, tradition eller forskning för att benämna och placera deras metoder.