Denna studie är ett kvalitetssäkringsprojekt inom BUP och syftet med studien är att undersöka och få fördjupad kunskap om tonårsflickors upplevelser av att ha gått i uttryckande konstterapibehandling i grupp.   Uttryckande konstterapi är en psykoterapimetod, som förutom det verbala språket använder sig av olika konstnärliga icke-verbala språk såsom bild, musik, dans/rörelse, samt poesi, psykodrama och saga/myt i behandlingsprocessen. Metoden finns inom Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) inom Landstinget i Värmland (LiV).     Deltagare i studien är tonårsflickor mellan 15 och 19 år, som deltagit i uttryckande konstterapi i grupp inom BUP. De tillfrågades om det varit hjälpsamt och i så fall vad var det som var hjälpsamt? Åtta forskningsintervjuer med öppna frågor har genomförts och materialet har sedan bearbetats utifrån Tematisk analys.   Resultatet som framkom ur intervjustudien visar på att behandlingen har haft positiva effekter både på kort och lång sikt. Den kreativa processen i metoden innebar att deltagarna genom att använda sig av de konstnärliga uttryckssätten fick kontakt med sitt inre och att de kunde ge sitt inre ett uttryck. Detta medförde att de kunde använda sig av skapandet som affektreglering under terapin och att de fortsatt med det över tid. Grupprocessen hade en viktig funktion som trygg bas att utgå ifrån och en säker hamn att återvända till. Sammantaget medförde metoden att mentaliseringsförmågan föreföll öka hos gruppdeltagarna.

I denna kvalitativa intervjustudie undersöker jag om det finns kopplingar mellan psykiskohälsa och konstnärligt skapande. Kan man må bättre av skapande verksamhet? Vilkaföreställningar kring kopplingen mellan psykisk ohälsa och konstnärligt skapande gerinformanterna i studien uttryck för? Jag intervjuar per mail sju konstnärer och tre pedagoger.Syftet med studien består av två delar. Jag vill undersöka om konstnärsinformanternaanvänder konsten som en form av egen terapi för att må bättre. Sedan vill jag få en inblick ihur konstnärliga ledare arbetar med människor med psykiska besvär och om ledarna tillämparnågon särskild pedagogik. I min bearbetning av intervjusvaren har jag utgått från ettsociokulturellt perspektiv och jag har också i viss utsträckning använt mig av diskursanalys,bland annat i tolkningen av informanternas språk.Jag har kommit fram till att konstnärsinformanterna uttrycker att det finns kopplingar mellanderas psykiska ohälsa och deras skapande. Majoriteten av dem anser att deras mående ärsammankopplat med deras konst och att de mår bättre av att hålla på med den. Jag ger härnågra belysande exempel ur intervjuerna. Någon har bilder i huvudet som måste ut, en annanskapar för att komma i ro och balans. En informant skriver att skapandet ger positiv energioch distraktion. Ytterligare en informant håller på med konst för att hen måste, det är ettbehov. Andra informanter talar om en passion för konsten och ett brinnande intresse. I vissafall är skapandet ett sätt att kanalisera och hantera ångest men för någon kan det iställethandla om att göra bruk av en talang samt att göra något meningsfullt av sin tid. Allakonstnärsinformanter utom en säger att deras psykiska ohälsa är en tillgång i skapandet. Enmenar att utan humörsvängningarna hade hen inte målat lika mycket, kanske inte alls. Enannan hade inte velat vara utan sina psykiska problem genom åren, en tredje skapar mer närhen mår dåligt. Pedagogerna arbetar för att stärka deltagarnas självförtroenden och stärkakontakten med deras kreativitet. Avkoppling är också en viktig ingrediens i två av tre fall.Ingen av de tre pedagogerna använder sig av någon särskild pedagogik. En av dem har sinegen pedagogik, en annan arbetar utifrån bildterapeutiska principer och en tredje säger att henhar trettio års erfarenhet och har utvecklat bra metoder för individuellt anpassad undervisningi grupp.

Syfte: Den här uppsatsen avsåg att genom en deskriptiv litteraturstudie beskriva vad litteraturen säger om hur estetiska inslag i vården kan främja hälsa. Metod: Data till studien inhämtades från databaserna Cinahl och Discovery samt via fritextsökningar, vilket resulterade i 16 artiklar. Resultat: Artiklarna tar upp viktiga aspekter gällande hur estetik kan användas som ett komplement till, eller substitut för många olika läkemedel såsom analgetiska preparat samt lugnande och ångestdämpande. Konvalescensen kunde förkortas enbart genom att se till att det fanns fönster med en utsikt samt släppte in solljus. Estetik kunde påverka det psykiska tillståndet, lindra depressioner, rädsla och oro samt höja känslan av glädje och välmående. Avsaknaden av exempelvis naturligt ljus kunde förvärra patientens tillstånd. Estetik visades även kunna skänka copingstrategier till exempelvis barn som inte ännu hunnit utveckla några egna positiva sådana. Slutsats: Estetik kan vara ett potent redskap som ej bör förbises inom vården. Om man strävar efter ett holistiskt synsätt och önskar att se hela individen och inte endast sjukdomen så bör man ha en estetisk medvetenhet och känna till dess inverkan på människan. / Aim: The aim was to describe what the literature said about how the aesthetic elements of the healthcare can promote health. Method: The data was collected from the databases Cinahl and Discovery and via full text search, which resulted in 16 articles. Results: The articles address important issues regarding how aesthetics can be used as a supplement or substitute for a variety of drugs such as analgesic drugs, sedatives and anxiolytics. Convalescence could be reduced simply by ensuring that there was a window with a view and sunlight. Aesthetics could affect the mental state, alleviate depression, fear and anxiety and increase feelings of happiness and wellbeing. The absence of natural light could worsen the patient's condition. Aesthetics was also able to give coping strategies, for example to children who have not yet developed their own. Conclusion: Aesthetics can be a potent tool that should not be overlooked in healthcare. If you seek a holistic approach and to see the whole person and not just the illness, you should have an aesthetic awareness and knowledge of its effects on man.

Denna studie undersöker ett antagande om att konst är bra för hälsan. I Sverige finns en tradition av att använda och producera bilder i vårdsammanhang men ingen traditionsbunden forskning eller utbildning för att utvärdera detta. Vem säger att bildskapandet är hälsosamt, och vilka argument används för att styrka detta?Vad sägs egentligen om bildskapande verksamhet och hälsa, av i första hand pedagogerna själva, men även av verksamheterna i deras informationstexter? Genom att använda diskursanalys som verktyg har jag samlat in och bearbetat material som består av institutionernas publicerade material samt transkriberade intervjuer med tre pedagoger. Mitt syfte är att undersöka talet om hälsoeffekter av konst bland i första hand pedagogerna själva från utvalda institutioner som på olika sätt arbetar hälsofrämjande. Studien är etnografisk kvalitativ. Resultaten visade att pedagogerna beskrev sinsemellan liknande observationer gällande konstens påverkan och klientens reaktioner, kommunicerande och producerande av bilder. Det framgick även att ingen av dess pedagoger eller institutioner medvetet använde sig av en speciell pedagogik, tradition eller forskning för att benämna och placera deras metoder.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Denna studies syfte är att undersöka empatins betydelse inom tre olika konstnärliga terapier. I denna studie används en hermeneutisk ansats både i metoden och i den analytiska tolkningen. Underlaget för analysen har varit tre intervjuer med tre terapeuter. Empatibegreppet beskrivs utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och dels ur ett psykodynamiskt perspektiv. Utifrån intervjuerna formades fem sammanfattande teman. 1 Det empatiska syftet. 2 Terapeuten som förebild. 3 Konstnärligt skapande. 4 Intersubjektivitet. 5 Förändringsprocess. I diskussionen problematiseras hur empatibegreppet kan användas och om behovet av att beskriva de intersubjektiva processer som är en förutsättning för empati. Den grundläggande intersubjektiva samspelsväven har nära samband med de konstnärliga interaktionsformerna som terapeuterna använder både på ett praktiskt och teoretiskt plan. / The purpose of this study is to investigate the importance of empathy in different artistic therapies. A hermeneutic approach is used in both the method and the analytical reading. The foundation for the analysis has been three interviewers with three therapists. The concept of empathy is described throw a development- psychological perspective and a psychodynamic perspective. Five summarize themes where found from the interviews. 1 The empathic purpose. 2 The therapist as a good example. 3 Artistic creativity. 4 Intersubjectivity. 5 Process of change. In the discussion the empathy-concept is being studied. How it is being used. And a need of describing intersubjective processes which is a prerequisite for empathy. The basic intersubjective interaction has a close relation to the artistic interactionforms which the therapists are using practically and theoretically.