Ett hjärtopererat barn vårdas på barnintensivvårdsavdelningen. Den postoperativa vården kräver högspecialiserad teknisk apparatur och personalen är specialistutbildad på barn och intensivvård. Arbetstempot är högt och det ges inte mycket tid för reflektion. De hjärtopererade barnen är svårt sjuka och det är av stor vikt att det finns kvalificerad personal som vårdar barnen. Genom vårdvetenskaplig forskning ökas kunskapen om patientens lidande och genom vårdandet kan välbefinnandet öka för människan i olika livssituationer. Det är viktigt att sjuksköterskor är väl medvetna om barnens upplevelser, reaktioner och rättigheter under sjukhusvistelsen. Målet med vårdandet är att minska lidandet för barnet och därmed uppnå ett välbefinnande. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor bedömer sövda hjärtopererandebarns välbefinnande. Fem sjuksköterskor ingick i denna studie som är kvalitativ. Den metod som användes vilar på en livsvärldsteoretisk grund. Det är genom sjuksköterskornas beskrivningar av sin livsvärld som forskningsfrågan kan närmas. Sjuksköterskorna observerades under vårdsituationer då de utförde bedömningar. Anteckningarna från observationerna användes för att vara till hjälp under intervjun som skedde på barnintensivvårdsavdelningen. Intervjuerna bandades och transkriberades ord för ord. Resultatet av sjuksköterskornas beskrivningar presenteras i fem teman: ”Sjuksköterskors bedömning av barns upplevelse av smärta och obehag”, ” Miljöns betydelse”, ”Vårdare- anhörigrelationens betydelse”, ”Kroppslig beröring” och ”Erfarenhetens betydelse”. Resultatet visar att sjuksköterskorna framförallt ser på barnen och genomför sina bedömningar. Sjuksköterskorna beskriver att miljön på rummet och hur barnen ligger i sängen har betydelse för om barnen upplevs ha välbefinnande. Om barnet har smärta eller obehag kan det inte uppleva välbefinnande enligt sjuksköterskorna. Den tekniska apparaturen är ett hjälpmedel och erfarenheten av att tidigare vårdat sövda hjärtopererade barn hjälper sjuksköterskan i sina bedömningar. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Latensfasen är den första fasen i ett förlossningsarbete och är en normal process, trots detta är den komplex och svårdiagnostiserad. Det finns ingen direkt gräns mellan förvärkar och latensfasens början, däremot finns en tydligare beskrivning av när den aktiva fasen startar. Att latensfasen inte är väl definierad kan innebära problem för barnmorskor i deras möte med dessa kvinnor. En lång latensfas är relaterat till ett antal problem för den födande kvinnan, såsom trötthet, uppgivenhet, smärta, oro och olika förlossningskomplikationer. Även risken för interventioner ökar om kvinnan kommer in i ett tidigt skede till förlossningsavdelningen, och ännu inte är i aktivt fas. Syftet med studien är att belysa hur barnmorskan bedömer att kvinnan är i latensfas respektive aktiv fas. Metoden som använts är en enkätundersökning som har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats. 78 barnmorskor som arbetar inom förlossningsvård i Göteborg samt Borås deltog i studien. De svarade på två öppna frågor om vilka parametrar de väger in i sin bedömning för att definiera latensfas respektive aktiv fas. I resultatet framkom att barnmorskorna beskriver 67 olika kriterier med små variationer för latensfasen som klassificerades i fem huvudkategorier. De definierade aktiv fas med 48 olika kriterier som även delades in i fem huvudkategorier. Huvudkategorierna delades in i underkategorier enligt analysprocess för kvalitativ innehållsanalys. I sammanställningen av resultatet visades sig att flertalet barnmorskor uppgav att oregelbundna värkar och ringa påverkan på livmodertappen är huvud- kriterier för latensfasen. Regelbundenhet och progress var huvudkriterier för aktiv fas. Tydligare riktlinjer är nödvändigt för att på allra bästa sätt hjälpa dessa kvinnor. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Diabetes typ 1 är en vanligt förekommande kronisk sjukdom bland barn och tonåringar. Att vara tonåring innebär att söka efter identitet och självständighet. Tonåringarna tycker även det är viktigt att smälta in bland sina jämnåriga. Att som tonåring få diabetes kan på olika sätt påverka det dagliga livet. Vissa tonåringar med diabetes kan uppleva stress, rädsla och oro i relation till sin sjukdom, medan andra tonåringar har lärt sig integrera sjukdomen i sina liv. Som sjuksköterska möter vi ofta dessa patienter och eftersom forskningen om deras livssituation är begränsad är det viktigt att studera detta fenomen.Syftet är att beskriva hur tonåringar med diabetes typ1 upplever och hanterar sitt dagliga liv med sjukdomen.Vårt resultat bygger på sju kvalitativa och vetenskapliga artiklar, vilka vi funnit i databasen Cinahl. Våra sökord var: Diabetes, adolescents, quality of life, qualitative studies, experience, phenomenological etc. Vi analyserade artiklarna med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultatet visar att tonåringar med diabetes upplever: Jag känner mig fångad, Jag kan hantera livet med sjukdomen, Jag känner mig kontrollerad och andra förstår mig inte, Jag känner oro och skuld, Det är viktigt att jag får information. I diskussionen diskuteras metod val och de teman som framkommit i resultatet. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Då en närstående insjuknar hastigt lämnas övrig familj i en komplex situation därfamiljestrukturen rämnar. Då den närståendes sjukdom eller skada är av det allvarligaslag att den kräver intensivvård sker det stora förändringar i vardagen. Studier visar påatt barn idag ofta inte tillåts att besöka sina närstående på en allmänintensivvårdsavdelning både av vårdpersonalen och av föräldrarna. Den kunskap somfinns idag är begränsad gällande om hur barn reagerar då närstående vårdas på IVA.Syftet med studien är att beskriva de reaktioner som förekommer hos barn som har ennärstående som vårdas på en vuxen intensivvårdsavdelning samt att beskriva vilka somär de utlösande faktorerna för reaktionerna. Metoden som används är en kvalitativinnehållsanalys av vårdvetenskapliga artiklar. I resultatet framgår att barn reagerar medoro, rädsla, sorg, depression, ilska, kroppsligt illabefinnande och förändrat beteendet dåde förlorar kontrollen och inte känner sig delaktiga i vården kring sin närstående. Debarn som informeras och involveras i vården visar istället en återvunnen självkänsla ochvisar detta genom att bli nyfikna och känna glädje. Studien visar vikten av att föräldraroch vårdpersonal känner till de olika reaktionerna och vad som utlöser dem. Med dennakunskap skulle man kunna minska barnets lidande genom att utforma etthandlingsprogram som möjliggör en situation där barnet känner sig delaktigt, finnertrygghet och blir sett. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Att samtala eller kommunicera med andra medmänniskor är för de flesta människor helt naturligt och något vi gör utan att tänka närmare på det. Att kommunicera är ett sätt att få kontakt med och lära känna andra och att visa medkänsla och omtanke om andra människor. På en intensivvårdsavdelning (IVA) är det en stor utmaning för sjuksköterskorna då de vårdar patienter som på grund av respiratorbehandling inte kan föra en normal kommunikation. Syftet med studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av kommunikation med lätt respektive tungt sederade patienter som vårdas i respirator, samt hur intensivvårdssjuksköterskan främjar en god kommunikation. En kvalitativ studie med narrativ metod valdes. Två öppna frågor ställdes till sjuksköterskor på en IVA, de besvarades skriftligt i berättarform i syfte att fånga sjuksköterskornas upplevelser. För att analysera resultatet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplever en frustration och stress över att kommunicera med patienter i respirator. Erfarenheten är något som hjälper sjuksköterskorna att hitta trygghet i att kommunicera. Det blir svårt för sjuksköterskan när orden inte finns hos patienten, hon får då använda sin kreativa förmåga att hitta hjälpmedel för att främja en god kommunikation. Att använda beröring för att bekräfta patienten är något som alla sjuksköterskor i studien använder sig av, medvetet eller omedvetet. Sjuksköterskorna i studien menar också att det är viktigt att värna om patientens integritet och att ge en respektfull vård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

No description available.

Bakgrund: I Sverige finns ett effektivt screeningprogram mot cervixcancer. Genom screeningprogrammet kallas kvinnor regelbundet för vaginalt cellprov, visar cellprovet dysplasi kan gynekologen välja att behandla kvinnan genom en konisering där man tar bort en liten bit av livmodertappen. För att inte kvinnor ska överbehandlas finns regionala kvalitetsindikatorer, där bestämmelsen ser ut så att efter utfört ingrepp får inte antalet analyserade koner som visat benign histologi överskrida 10% hos kvinnor &lt;40år. I materialet som analyserats vid Laboratoriet för Patologi och Cytologi i Skövde har en liten ökning av benigna koner skett under det senaste året. Metod: En retrospektiv fall-kontrollstudie. Studiematerialet utgjordes av 70 koner som inkommit till Unilabs Patologi i Skövde under tidsperioden 1 januari 2017 till och med 30 juni 2018. Det valde ut 35 testfall med benign histologi och 35 kontrollfall med utfallet HSIL. Konerna delades upp i 4 utfallsgrupper utifrån konens histologiska utfall och kvinnans ålder. Information om antalet dagar mellan diagnos och behandling, area på konens största bit och behandlande läkare hämtades från utlåtande och patienthistoriken hos laboratoriet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om yttre faktorer kan påverka det histologiska utfallet efter en konisering. Resultat: I studien ligger medianen för alla grupper i antalet dagar mellan diagnos och behandling mellan 47–71 dagar. Medelvärdet för cervixkonens största bit för grupp 1.) 379mm2, grupp 2.) 457mm2, grupp 3.) 413mm2 och grupp 4.) 516mm2. Resultatet över hur behandlande läkare påverkar utfallet efter en konisering visar att 2 läkare av 14 stycken tagit flest benigna koner. Slutsats: Studien visar att behandlande läkare kan ha en viss betydelse för hur det histologiska utfallet blir efter en konisering men vidare studier behövs för att säkerställa vad som orsakar benigna koner trots fastställd dysplasi.

Introduktion: Patienter med psykisk ohälsa blir ofta utsatta för stigmatisering, diskriminering och fördomar. Studier har visat på att vårdgivare är den största stigmatiserande gruppen, både inom somatisk och psykiatrisk sjukvård. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka uppkomsten av stigmatisering hos patienter med psykisk ohälsa inom sjukvården samt dess medföljande konsekvenser. Metod: Studien utfördes i form av en systematisk litteraturöversikt, där relevanta artiklar publicerade i PubMed inkluderades. Resultat: 12 artiklar inkluderas i resultatet. Svenska studier visade att 36% hade upplevt diskriminering från personal inom somatisk sjukvård. 50% hade upplevt diskriminering av personal inom psykiatrin. Lägre siffror sågs i internationella studier. Slutsats: Stigmatisering av patienter med psykisk ohälsa är ett högt förekommande problem. Fler patienter upplever sig diskriminerade inom psykiatrisk vård jämfört med somatisk vård. Konsekvenser är ökad suicidalitet, ökad komorbiditet samt försämrade symtom. Effektiva åtgärder mot stigma är strategier baserat på kunskap och kontakt med psykiatriska patienter, vid utbildning av framtida sjukvårdspersonal.

Background: Venous thromboembolism, manifesting as deep vein thrombosis (DVT) and pulmonary embolism (PE), is a significant source of morbidity and mortality and a cause of postoperative complications after invasive surgery. These adverse events are more likely to occur in high risk patients, such as those with cancer or undergoing major surgery with the highest incidence peak taking place within the first month after surgery. Despite the issue being globally recognized, a lack of consensus regarding guidelines for prophylaxis post-discharge still exists. Aim: To determine the incidence of venous thromboembolism within a 30-day postoperative period after thoracotomy and lung lobectomy for lung malignancy, to assess a correlation of the above with administered prophylactic treatment. Method: A retrospective cohort study was conducted as a review of medical records of all patients, appertaining to Örebro county, who had undergone thoracotomy and lung lobectomy for lung cancer or secondary malignant tumor in the lung, during 2015-2017 at the department of Cardiothoracic and Vascular Surgery, Örebro University Hospital. An internally validated register was used to identify the patient population and partial collection of the data. Results: Of the 67 included patients 50,8% were men and the mean age of the population was 67,5 years. The VTE prevalence during the 30-day postoperative period was 1,5%. A total of 59,7% of the patients received thrombosis prophylaxis preoperatively, 98,1% postoperatively and 11,9 % after hospital discharge. Conclusion: The VTE prevalence of 1,5% in this study may suggest the current postoperative prophylactic regiment successful, yet VTE remains a clinically significant complication, and the need for well-defined guidelines is evident.

Background: Today we are very likely to encounter exceedingly competent, courageous, charismatic and often times good-looking doctors as TV-show protagonists whilst flipping through the television channels. Just over a hundred years ago it would have been unimaginable for a doctor to lead a storyline, to be a well-liked hero, to even be described as competent. Aim: The purpose of this paper is to study how the medical revolution of the 19th century changed the role of doctors in society and consequently the portrayal of them in literary works and theatrical performances throughout time. Method: This essay is an ideo-historical literary analysis, with a hermeneutic approach of interpretation. The selection of landmark literary work and theatrical plays range from mid-17th century to contemporary times and are chosen on the basis of their popularity and influence. Results: The portrayal of doctors transforms from being figures used as laughingstocks, painted with colors of incompetence and deceptiveness to become highly respectable heroes of society whose steps should be followed and words should be listened to. Conclusion: An increased awareness of the different positions of doctors in society may bring the clinicians of today a better understanding about the conditions of their status. This insight might make it easier for them to navigating in a professional life with the new and ever-challenging well-read patient of today.