Synen på utveckling och karriär har förändrats över tid och har nu genom nationella strategier fokus på att möta det ökande rekryteringsbehovet inom vård och omsorg. Syftet med denna studie var att undersöka medarbetarens syn på möjlighet till utveckling och karriär. Medarbetare som inkluderades i studien var legitimerade biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Utifrån en induktiv ansats genomfördes en kvalitativ intervjustudie. Totalt intervjuades nio medarbetare, tre i varje profession. Informanterna arbetade på tre olika sjukhus och åtta olika arbetsplatser. Data bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju subkategorier och tre kategorier. Resultatet i denna studie visade att samtliga informanter ansåg att utveckling inom arbetslivet är en förutsättning för trivsel och välbefinnande. Sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor upplever större möjligheter medan biomedicinska analytiker mer begränsning i möjlighet till utveckling och karriär inom arbetslivet. Ledarskapet och organisationen kan verka både stödjande och hindrande liksom extern support kan vara osynlig. Ordet karriär är ett föråldrat ord i mening att det likställs med en vertikal karriärväg. Informanterna är eniga i att fler horisontella karriärmöjligheter behövs och att fortsatt kliniskt arbete ska vara en del av möjligheterna.

Bristen på specialistsjuksköterskor leder till växande vårdköer, uppskjutna operationer och stängda vårdplatser. Det är även ett bekymmer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som bidrar till att specialistsjuksköterskor inom anestesi- operation- och intensivvård stannar kvar på sin arbetsplats. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Totalt intervjuades tio specialistsjuksköterskor i två större städer på två olika sjukhus. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra övergripande kategorier och åtta subkategorier. Resultatet i denna studie visar att det var viktigt för informanterna att arbetet var meningsfullt, hade betydelse och att arbetsinsatsen gjorde skillnad. Uppskattning och bekräftelse från kollegor, möjlighet till utveckling och att arbeta med förbättringar var av betydelse. Balans mellan arbete och privatliv samt möjlighet att kunna påverka sitt schema var också bidragande faktorer till att de stannade kvar på sin arbetsplats.