No description available.

No description available.

Introduktion: Artros är en folksjukdom. I Sverige har var fjärde person äldre än 45 år läkardiagnostiserad artros och förekomsten ökar med ökande antal överviktiga och äldre. Genom att upptäcka och behandla tidiga stadier av artros ger vi artros patienterna en bättre förutsättning gällande funktion och symtom.                                               Syfte: Syftet var att undersöka om Functional Moves® är en verkningsfull behandlingsmetod avseende Quadriceps styrka, balans, knästabilitet, gångförmåga samt självskattad upplevelse av symtom som smärta, funktion och livskvalitet jämfört med konventionell individuell styrke- och rörlighetsträning för patienter med höft- och knäsmärta i åldern 30-65 år.                                                                       Metod: Interventionsgruppen (n=21) testades med fysiska tester samt självskattningsformulär KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) före åtta veckors träning med Functional Moves®. Referensgruppen (n=13) testades på samma sätt och tränade i åtta veckor, med konventionell rehab träning för höft- och knäartros. Båda grupperna utvärderades inom en vecka efter avslutad träning med samma tester. Artrosskolan ingick i både interventions- och referensgruppen.                                                                                            Resultat: Interventionsgruppen hade signifikant bättre resultat på alla fysiska tester förutom enbensuppresning höger. Referensgruppen hade signifikant förbättring på enbentlängdhopp bilateralt, SOLEC vänster samt sidledshopp höger. Alla testvärden förbättrades signifikant i självskattning av frågeformulären KOOS/HOOS i både interventions- och referensgruppen.                                                               Konklusion: I denna studie har Functional Moves® visat en signifikant förbättring avseende Quadriceps styrka vänster, balans, knästabilitet, gångförmåga samt mindre skattad smärta och ansträngning vid gångtest. Functional Moves® borde erbjudas patienter i primärvården framförallt för de som har en vardag som ställer större krav på höft- och knäled. / Introduction: Osteoarthritis is a common disease. In Sweden, every fourth person older than 45 physician-diagnosed arthritis, and the incidence increases with increasing number of obese and the elderly by preventing, detecting and treating early stages of osteoarthritis, we osteoarthritis patients a better condition. Objective: The objective was to investigate whether the Functional Moves® is an effective treatment method in respect Quadriceps strength, balance, knee stability, walking capability and self-rated experience symptoms such as pain, function and quality of life compared with conventional individual strength and flexibility training for patients with hip and knee pain in age of 30-65 years. Method: The intervention group (n = 21) were tested with physical tests and self-assessment forms KOOS (Knee osteoarthritis outcome score) HOOS (Hip osteoarthritis outcome score) HOOS before eight weeks of training, with Functional moves®. The control group (n = 13) tested the same way and trained for eight weeks, with conventional rehabilitation training of hip and knee osteoarthritis. Both groups were evaluated within one week after training with the same tests. Osteoarthritis School was included in both the intervention and control group. Results: The intervention group had significantly better results on all the physical tests except one leg uprising right. The control group had significant improvement in one leg jump on both legs. SOLEC left and right side jump. All test values ​​were significantly improved in the self-evaluation of the questionnaires KOOS / HOOS in both the intervention and control group. Conclusion: In this study, Functional moves® shown a significant improvement in  Quadriceps strength left, balance, knee stability, walking capability and lower-rated pain and effort during a walking test. Functional Moves® should be offered to patients in primary care especially for those who have a living that put´s great demands on the hip and knee.

Effektivisering av sjukvården har länge varit ett omdebatterat ämne. Lång väntetid, överbelastning och personalbrist är några av problemen som sjukvården har. Ett sätt att förbättra sjukvårdens hantering av störningar är genom att implementera lean i verksamheten. Ortopedmottagningen Mölndal har likt många andra sjukhus störningar som påverkar patienterna och medarbetarna negativt. Under 2019 blev 1054 stycken operationer inplanerade för primära höft- och knäproteser, varav 951 operationer utfördes. Cirka en tredjedel av patienterna utsattes för minst en störning och 103 stycken blev inställda. De störningar som påverkade operationerna berodde bland annat på bristande informationsflöde, hög resursbeläggning och ett ineffektivt IT-system. Detta resulterade till extraarbete, bristande informationsöverföring och väntan. Detta kombinerades även med andra störningar, som resulterande i att operationer blev ombokade eller inställda. För att förbättra processerna har studiens slutsatser kommit fram till att fokus ska ligga på flödeseffektivitet för att uppnå ett dragande system, utforma ett effektivare IT-system och tydliggöra ansvarsroller för ett förbättrat informationsflöde. Andra sjukhus runt om i världen har haft liknande problem. En möjlig lösning har varit att tillämpa lean då lean visat sig vara ett framgångsrikt arbetssätt. / The need to increase the Swedish health care system has been a debated topic over the years. Long que times, overloaded workflow and shortage of staff are some of the well-known issues of today’s health care system. Multiple management methods have been demonstrated in order to increase efficiency in health care. Such a solution has been Lean management. The orthopedic hospital Mölndal has like many other hospitals interferences which ends up disturbing both the patient and the management negatively. During year 2019 occurred 1054 planned operations out of which 951 operations were executed in the process called hip- and knee prothesis. About a third of all operations received at least one form of interferences in the system. The result ended up being a total of 103 planned operations that did either got cancelled or delayed. The key factors to these interferences was insufficient communication flow, overburdening the resources and inefficient IT systems. These problems led to redoing tasks, insufficient information transfers, unnecessary waiting and other types of wastes which ended up effecting patients operations plans. In order to render the processes effective this study has come to conclusions that the hospital needs to focus and prioritize on flow efficiency in order to achieve a pulling system, designing a more efficient IT system and clarifying coworkers responsibilities in order to get a more effective information flow. Many hospitals across the globe have similar problems and one of the possible solutions is lean, which has shown excellent results, when it has been implemented in the correct way.

Höftkirurgi är ett vanligt ingrepp både som elektivt och akut. Sjuksköterskans arbete inkluderar preoperativ information vilken oftast ges muntligt. Studier visar att smärta ofta är ett problem postoperativt. Tidigare forskning har även kommit fram till att patienter önskar vara välinformerade om det postoperativa förloppet för att kunna vara delaktiga i sin egen vård. Syfte : Syftet var att utifrån aktuell forskning undersöka betydelsen av olika sätt att informera patienter preoperativt avseende smärta och smärtbehandling för patientens postoperativa smärtupplevelse vid höftkirurgi. Metod : En litteraturöversikt gjordes genom att söka artiklar på databaserna CINAHL och PubMed. En granskningsmall användes där valda artiklar kvalitetsgranskades och endast artiklar av minst medelhög kvalitet användes. Arbetet grundas på 17 artiklar som delades in i huvudkategorierna elektiv, akut, information och smärta. Resultat : Ett samband mellan preoperativ information och postoperativ smärta hittades i 13 artiklar. Sambandet visar att den givna informationen skapade förutsättningar för patienterna att hantera den postoperativa smärtan. Vid elektiv kirurgi fanns bättre förutsättningar för patientaktiverande preoperativa utbildningar. Preoperativa individuella strategier identifierades. Slutsats : Merparten av studierna syftar till att preoperativ information används för att kunna minska postoperativ smärta genom att öka patienternas delaktighet och copingförmåga. Då samband hittats hos de flesta av artiklarna i denna litteraturstudie stärker detta sannolikheten att det finns ett samband mellan sjuksköterskans preoperativa information och patientens postoperativa smärtupplevelse. / Hip surgery is a common operation, for both elective and acute approach. Nurses’ duties includes pain prevention and information to the patient. This with the patient always in focus. Studies have shown that it is most common to give the information verbally, and that patients want to know more preoperative about the postoperative phase to be more involved. Aim : The purpose of this literature review was to investigate the importance of nurses’ preoperative information for postoperative pain management. Methods : For the research the database CINAHL and PubMed was used. A review template was used, and only the articles with a medium high score has been used. This work is based on 17 articles which has been divided in main categories that was elective, acute, information and pain. Results : A relationship between preoperative information and postoperative pain was found in 13 of the articles. This connection indicate that the given information provided the patients to manage their postoperative pain. Patients undergoing elective surgery was better prepared and was given more patient activated education preoperative than acute surgery. Preoperative individual strategies was identified. Conclusion: Most of the studies showed that preoperative information is used to reduce postoperative pain by increasing patients’ participation and their ability to cope better. Since a connection was found between most of the articles in this work it increases the likelihood that there is a relationship between nurses’ preoperative information and patients’ postoperative pain experience.

The European New Car Assessment Programme (Euro NCAP) performs several different tests to evaluate vehicles and rate their safety. Some of these tests are subsystem tests made to mimic different body parts of a pedestrian in an interaction with a vehicle. However, some criticism to the test method for the upper leg has been presented, stating that there is a discrepancy between this test method and a real-life interaction. Therefore, a modified test method for the upper leg has been proposed. The aim of this thesis was to evaluate the upper leg test method used today by Euro NCAP, and compare it with the proposed modified test method as well as to computer simulations with a Human Body Model (HBM). The evaluation was performed by comparing different parameters obtained in the two test methods. These have also been compared to computer simulations using a HBM in interaction with a passenger vehicle model. Prior to the evaluation of the test methods, the HBM was positioned into different stances to mimic postures in the human walking cycle. The vehicle model was positioned at four different heights, and three different impact points along the bonnet were used. The results showed that the different methods had their own advantages for some parameters. However, no general conclusion of which method showed the closest correlation to the HBM reference simulations could be determined. / European New Car Assessment Programme (Euro NCAP) utför flera olika tester för att utvärdera fordon och betygsätta deras säkerhet. Några av dessa tester sker med delsystem skapade för att efterlikna olika kroppsdelar hos en fotgängare i en kollision med ett fordon. Viss kritik har dock riktats mot testmetoden för lårben och höft, då studier visat att det finns en skillnad mellan testmetoden och en verklig kollision. En modifierad testmetod för lårbenet och höften har därför föreslagits. Syftet med detta examensarbete har varit att utvärdera testmetoden för lårben och höft, som idag används av Euro NCAP, och jämföra den med den föreslagna modifierade testmetoden men även datorsimuleringar med en humanmodell. Utvärderingen har genomförts genom att jämföra olika parametrar som erhållits från de två testmetoderna. Dessa parametrar har även jämförts med datorsimuleringar av fotgängarkollisioner med en humanmodell och en bilmodell. Humanmodellen positionerades i olika kroppsställningar innan utvärderingen av testmetoderna genomfördes. Detta för att efterlikna verkliga positioner i en mänsklig gångcykel. Bilmodellen positionerades vid fyra olika höjder och tre träffpunkter längs motorhuven användes. Resultaten visade att båda metoderna hade fördelar gentemot varandra för vissa parametrar. Ingen generell slutsats kunde dock dras om vilken metod som visade närmast korrelation till referenssimuleringarna med humanmodellen.

Sammanfattning Bakgrund: Vanligt vid artros är låg aktivitetsnivå. I behandlingsprogrammet artrosskola är fysisk träning en intervention. Predicerande faktorer för om beteendet fysisk träning kommer utföras är self-efficacy samt rörelserädsla. Syfte: Syftet var att studera variablerna rörelserädsla och self-efficacy för fysisk träning hos personer med höft- och eller knäartros innan och efter deltagande i artrosskola samt korrelationen avseende skillnaden mellan för- och eftermätning för variablerna. Metod: En icke-experimentell longitudinell enkätstudie med två mätpunkter för ett urval om 22 personer deltog i studien. Mätinstrumenten var Tampaskalan för kinesiofobi- svensk version (TSK-SV) och self-efficacy för fysisk träning skalan (S-ESES). Dataanalysen utfördes med Wilcoxons tecken rangtest samt Spearmans rangkorrelationstest. Resultat: Signifikant skillnad mellan skattad TSK-SV förelåg före respektive efter deltagande i artrosskola (p=0,049). Effektstorleken värderades som medelstor. Ingen signifikant skillnad förelåg mellan skattad S-ESES innan och efter deltagande i artrosskola (p=0,116). Effektstorleken värderades som liten. Lågt signifikant samband förelåg mellan skillnader mellan för- och eftermätning gällande self-efficacy för fysisk träning och rörelserädsla. Slutsats: Resultatet visade på en minskad rörelserädsla och en korrelation mellan förändringarna gällande variablerna. Vidare studier med artrosskola som en kontrollerad oberoende variabel krävs för att möjliggöra kausala slutsatser gällande artrosskolans inverkan på variablerna. / Abstract  Background: Common in osteoarthritis are low activity level. Self-management is a rehabilitation program that includes physical exercise. Self-efficacy and fear of movement can determine if physical activity will be performed.  Aim: The aim of the study was to examine the variables fear of movement and self-efficacy for physical exercise for people with hip-and or knee osteoarthritis before and after participation in self-management program, and to investigate the correlation between the pre-post differences in the variables. Methods: Non-experimental longitudinal questionnaire survey with two measurement points. 22 participants participated. Measurements used were Tampa scale for the kinesiophobia-Swedish version (TSK-SV) and Swedish version of the Exercise Self-efficacy scale (S-ESES). Wilcoxon's tecken-rank test and Spearman's rank correlation test were used to analyze data. Results: A significant difference between estimated TSK-SV before and after the intervention (p=0,049), medium effect size. No significant difference between estimated S-ESES before and after the intervention (p=0,116), small effect size. Difference between the measuring points showed low correlation between fear of movement and self-efficacy for exercise. Conclusion: Fear of movement decreased and there was a correlation between the difference of the variables. Future studies require a controlled independent variable to enable causal conclusion between the interventions impact on the variables.