Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal

Este trabalho tomou como objeto de estudo as transformações ocorridas no trabalho, vida e, especialmente, maneira de pensar e agir das atendentes de enfermagem a partir de sua qualificação como auxiliares pelo Projeto Larga Escala (PLE). Utilizou o trabalho e a qualificação como categorias de análise e teve como objetivo dimensionar as mudanças ocorridas com as atendentes a partir de sua qualificação. Constituíram os sujeitos deste estudo as atendentes que se qualificaram como auxiliares de enfermagem pelo PLE na Administração Regional de Saúde - 5 (da cidade de São Paulo) no período de 1990 a 1992, utilizando histórias de vida como estratégia de captação da realidade. A análise das histórias permitiu reconhecer as possibilidades e limites dos processos de qualificação. Observou-se que a qualificação garantiu às antigas atendentes: a) o acesso a uma posição de melhor remuneração, de promoção a uma categoria profissional e alguns direitos trabalhistas; b) a conquista de alguns direitos como cidadãs, que não se relacionam com a possibilidade de ascensão social; c) mudança no padrão de conhecimento; d) autonomia relativa aos aspectos técnicos da atenção à saúde; e) ganhos na humanização do cuidado. A qualificação parece ter uma força relativa na modificação da qualidade da atenção à saúde, permitindo uma certa compreensão do objeto de trabalho e no domínio das tecnologias utilizadas no processo de trabalho. Não parece constituir-se, no entanto, em força capaz de suscitar transformações no modelo constituído de assistência clínica individual, desvelando assim uma certa fragilidade da apreensão da dimensão política proposta pelo PLE para a qualificação dos profissionais da saúde / This study took as object the transformations occurred in working, living and specially in the thinking and acting way of nursing attendants after their qualification as nursing auxiliaries through the LSP (Large Scale Project). It utilized work and qualification as analytical categories. The aim was to evaluate the dimension of the changes occurred with attendants after de qualification process. Study subjects were attendants who have qualified as auxiliaries through LSP, conducted by the Regional Health Administration – 5 (São Paulo city), during 1990 a 1992. Life histories were used as a methodological tool to apprehend these transformations. The analyses allowed the recognition of both potentialities and limitations of the qualification process. Qualification have guarantied to the attendants: a) access to improved remuneration, promotion to a professional status e some working rights; b) conquer of some citizen rights not directly related with social rising; c) change in knowledge patterns; d) a certain autonomy related to technical aspects of health attention; d) gains in the humanization of care. The qualification process seems to have a relative power to modify the quality of health attention, allowing a certain understanding of the object of the health work and dominating technologies used in the working process. Nevertheless, it does not seems to constitute changes in the individual and clinical model of health assistance, showing a certain fragility to apprehend the political dimension proposed by the LSP to qualify health workers

Le terme compétence est couramment utilisé en droit administratif. Cependant, si les questions de répartition font couler beaucoup d'encre, la compétence est peu traitée en tant que telle. Cette thèse propose de mettre en lumière les interactions entre compétence et droit administratif. La première partie analyse son influence originelle sur le droit administratif en définissant la compétence et les liens qu'elle entretient avec le pouvoir, l'attribution, la capacité, le savoir-faire, la souveraineté, l'institutionnalisation, la propriété, les prérogatives de puissance publique, l'objectivité et l'habilitation. En tant que « pouvoir de vouloir encadré par le droit», la compétence comporte deux facettes indissociables que sont l'habilitation à agir et la détermination du champ matériel de celle-ci, construisant ainsi les contours du droit administratif. La seconde partie est consacrée à l'influence réciproque du droit administratif sur la compétence par l'analyse de la compétence dans les mutations de cette branche du droit. Les évolutions de la relation entre l'État et les collectivités territoriales, le débat opposant la clause générale de compétence et la spécialisation, le développement de la contractualisation, l'apparition de techniques dynamiques de répartition des compétences telles que la délégation, l'expérimentation ou la subsidiarité, les débats sur l'efficacité et la flexibilité, permettent d'avoir un regard renouvelé sur la compétence. L'étroite relation entre le droit administratif et la compétence se trouve ainsi mise sur le devant de la scène afin de conclure à l'imbrication majeure qui les lie et fait du droit administratif le droit de la compétence. / The term « jurisdiction » is commonly used in administrative law. However, even though we may find several records on the jurisdiction allocation matter, the competence issue itself is not often treated. The purpose of this thesis is to highlight the interaction between jurisdiction and administrative Jaw. The first part analyzes its original influence over administrative law, by defining jurisdiction and how it's related to power, jurisdiction allocation, capacity, know­how, sovereignty, institutionalization, ownership, public authority prerogatives, objectivity and empowerment. As a « will power framed by the law », the jurisdiction has two inseparable facets, which are the power to act and the determination of the material scope, thus building the outline of administrative law. The second part of the thesis is devoted to the interplay of administrative law and jurisdiction, analyzing jurisdiction within the mutations of this branch of law. Changes in the relationship between the State and local governments, the debate opposing the general competence clause and specialization, the development of contracting, the emergence of dynamic jurisdiction allocation techniques such as delegation, experimentation or subsidiarity, as well as the debate on effectiveness and flexibility allow to renew the jurisdiction approach. The close relationship between administrative law and jurisdiction is thus put into the spotligh.t, showing the major interlocking that binds them and allows the conclusion that administrative law is the law of jurisdiction.

Apparu il y a près d’une vingtaine d’années dans le discours doctrinal en droit administratif, le terme d’externalisation est encore aujourd’hui paradoxalement très peu présent dans le langage théorique des juristes, et quasiment absent du droit positif et des prétoires. Le plus souvent employé en tant que vocable « cosmétique » et idéologique, il est en effet principalement destiné à rendre compte, de manière générale, du tournant managérial emprunté par l’organisation et la gestion de l’action administrative dans le cadre de la réforme de l’État, et sous l’influence des préceptes du New Public Management. Il n’est toutefois pas voué à demeurer simplement un idiome caractéristique de l’émergence d’une nouvelle posture de l’État et des personnes publiques. Il peut en l’occurrence être envisagé comme un concept à part entière intégré à la théorie générale du droit adminsitratif : l’externalisation administrative. En tant que tel, il offre l’opportunité d’une approche originale des transformations contemporaines traversant ce champ disciplinaire, et permet de proposer une définition et un contenu proprement administratif à ce terme maintes fois évoqué et si peu souvent précisé. Inspirée des acquis des sciences économiques, et de gestion et des travaux menés par la doctrine civiliste, la conceptualisation de l’externalisation administrative aboutit à la découverte d’un mode de gestion inédit de l’action administrative fondé sur une logique de coopération, et recouvrant l’emploi par les personnes publiques d’instruments juridiques traditionnels dotés d’une fonction singulière afin d’habiliter un tiers à participer à la réalisation d’une compétence qui leur est attribuée par l’ordre juridique. Ainsi élaboré, le concept d’externalisation administrative se déploie dans le cadre de l’accomplissement de la compétence matérielle des autorités administratives, sous de multiples formes juridiques et dans des domaines d’activités divers, par le moyen d’une instrumentalisation de l’obligation révélant une conception renouvelée de celle-ci. Il apporte par conséquent des éléments de compréhension inédits de l’évolution des modes d’intervention des personnes publiques. Du titre au sous-titre, l’utilité théorique de ce concept se mesure alors à l’aune du contenu qui lui est assigné, lequel pose les jalons d’une théorie de l’externalisation administrative et, au-delà, d’une théorie de la gestion coopérative de l’action administrative. / Appeared almost twenty years ago in the doctrinal discourse of administrativ law, still today the term of externalisation is paradoxically not very present in the theoretical language of lawyers, and nearly absent in the positiv law and in the courtrooms. Indeed it is employed most of the time as a « cosmetic » and ideological term mainly destined to realize, generally, of the managerial turn borrowed by organization and management of administrative action in the framework of state reform, and under the influence of the New Public Management precepts. However, it is not dedicated to remain simply as an idiom representative of emergence of a new posture of state and public authorities. As it happens, it can be considered as a concept in full integrated to the general theory of administrativ law. As such, it offers opportunity of an original approach of contemporary transformations crossing this disciplinary purview, and allows to provide a definition and a contents properly administrative to this term many times mentioned and so litte specified. Inspired by the achievements of economics and management, and the works conducts by civil law doctrine, the conceptualization of administrative externalisation leads to the discovery of an novel management mode of administrative action based on a logic of cooperation, and covering the recourse by public authorities at traditional juridical instruments endued of a singular function to empower a third party to share in the realisation of an ability assigned to them by the legal order. Thus elaborated, the administrative externalisation concept unflods in the framework of fulfillement of the concret public authorities ability, under multiple juridical forms and in various fields of activity, by the means of an instrumentalization of the obligation revealing a renewed conception of this one. Therefore, it brings unprecedented elements of understanding of evolution of methods of intervention by the administrative authorities. From title to subtitle, theoretical utility of this concept is measured so in terms of the content assigned to it, wich sets the milestones of an administrative externalisation theory and, beyond, of a cooperative management of administrative action theory.

No description available.

Introduktion: WHO publicerade 2021 nya rekommendationer för fysisk aktivitet, i rapporten inkluderades även rekommendationer specifikt anpassade för personer med funktionsnedsättningar. I rekommendationerna belyser WHO vikten av ökad fysisk aktivitet, minskad skärmtid och minskat stillasittande för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka om fysioterapeuter/sjukgymnaster (FT/sjg) inom habiliteringsverksamhet i Sverige känner till WHOs rekommendationer om fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättningar. Vi undersökte även hur rekommendationerna implementeras av FT/sjg, samt om de upplever att rekommendationerna är en bra modell för arbetet med olika patientgrupper. Metod: En enkätundersökning genomfördes med totalt 20 frågor. Rekryteringen skedde genom två Facebookgrupper samt kontakter i habiliteringssektionens styrelse. Frågorna var uppbyggda med både flervalsfrågor och öppna skrivfrågor och undersökte fysioterapeutens upplevelser av WHOs rekommendationer. Resultaten redovisas deskriptivt och på de öppna frågorna genomfördes en sammanställning samt indelning i text med citat. Resultat: Enkätundersökningen resulterade i totalt 28 deltagare. De visade att majoriteten av FT/sjg kände till rekommendationerna samt att de används inom vården men även att några inte var bekanta med rekommendationerna och/eller valde att inte använda dem. De kvalitativa frågorna visade även att det finns behov av att individanpassa målen ytterligare. Konklusion: Svaren pekar mot att majoriteten av Ft/sjg känner till målen och använder dem i arbetet med patienterna. Däremot kan de vara för svåra att uppnå och en större individanpassning är nödvändigt. Svaren tolkas dock med försiktighet pga. få deltagare.

Bakgrund: Djur har sedan länge använts för terapeutiska syften och under 1900-talet växte djurassisterad terapi fram. Hundar anses vara lämpliga terapidjur då de uppvisar beteenden som människor kan tolka tillmötesgående och kravlösa. När en hund används för att uppnå tydliga och planerade behandlingsmål som utvärderas kallas det för hundassisterad terapi (eng. dog-assisted therapy, DAT). Evidensen gällande användandet av DAT inom fysioterapi är begränsad. Syfte: Denna studie syftade till att undersöka fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att använda vårdhund inom fysioterapi. Studien avsåg även att belysa på vilket sätt vårdhund används som en del av den fysioterapeutiska behandlingen. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes. Fem fysioterapeuter från olika verksamheter rekryterades med ett ändamålsenligt urval och ett snöbollsurval. Databearbetningen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fem kategorier; ”När vårdhund blir aktuellt”, ”Vårdhund som behandlingskoncept vid fysioterapi”, ”Vårdhundens nyanserade inverkan”, ”Det unika med vårdhundsassisterad terapi” och ”Strategier för att möjliggöra utvärdering”. Vårdhunden ansågs fungera bra som motivator och distraktion för att möjliggöra habiliterande, rehabiliterande eller underhållande träning av fysiska samt psykiska funktioner. Däremot fanns det oklarheter om effekten var kortvarig eller varaktig över tid. Slutsats: Den rådande uppfattningen av DAT inom fysioterapi var övervägande positiv. Mer forskning krävs för att konstatera effekt, nytta och implementering. Sammanfattningsvis rekommenderar ändå informanterna i denna studie att fler fysioterapeuter skulle inkludera DAT i sin behandling, då den kan bidra till ökad fysisk aktivitet och välmående hos svårmotiverade patienter. / Background: Animals have been used for therapeutic purposes throughout history and animal-assisted therapy emerged in the 1900’s. Dogs are considered to be appropriate animals to utilize in therapeutic interventions, due to their attentive and unpretentious behaviour towards humans. When a dog is used in an intervention with a distinct and planned goal that’ll be evaluated it’s called dog-assisted therapy (DAT). The evidence regarding DAT-use within physiotherapy is limited.  Purpose: The aim of this study was to explore physiotherapists views and experiences regarding DAT. The study also intended to inquire how physiotherapists utilized DAT in their interventions.  Method: A qualitative interview study was conducted. Five physiotherapists were recruited through purposive sampling and a snowball sampling. To analyse data a qualitative content analysis was performed. Result: The analysis resulted in five categories: ”When the care-dog becomes relevant”, ”Care-dog as a treatment concept in physiotherapy”, ”The nuanced impact of the care-dog”, ”The uniqueness of care-dog-assisted therapy” and ”Strategies to enable evaluation”. The care-dog was considered to be a great motivator and distraction to enable habilitation, rehabilitation or preservation training of both physical and psychological factors. However, there was uncertainty concerning whether the effect was short- or long-term.  Conclusion: The view of DAT-use within physiotherapy was predominantly positive. More research is needed to establish the effects, benefits and implementation. In summary, the participants in this study recommend that other physiotherapists would include DAT in their treatment, because it could contribute to increased physical activity and wellbeing in unmotivated patients.

Syfte: Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget inom Barn-och ungdomshabiliteringen med fokus på förutsättningar för samverkan. För att beskriva och analysera hur specialpedagoger inom Barn- och ungdomshabiliteringen ser på samverkan, dels i sitt tvärprofessionella team, dels med andra utomstående verksamheter söktes svar på följande frågeställningar: ● Hur beskriver specialpedagoger inom habiliteringsverksamheten sitt uppdrag? ● Hur uppfattar specialpedagogerna sin funktion i det tvärprofessionella teamet? ● Hur beskrivs möjligheter samt hinder till samverkan med andra professioner och aktörer? Metod: En kvalitativ forskningsdesign användes och 6 informanter, utbildade specialpedagoger samtliga yrkesverksamma på en habiliteringsmottagning, deltog i semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Teori: Studien utgick från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori samt Danermarks teoretiska perspektiv påbegreppet samverkan, vilka stämmer väl överens med habiliteringens uppdrag. Resultat: Det analyserade materialet visade att informanterna såg samverkan som något viktigt och betydelsefullt, dels för att lära av varandras professioner inom teamet men framför allt för att få en helhetssyn på barnet. Det framgick även tydligt att samverkan efterfrågas av andra aktörer men att denna interorganisatoriska samverkan saknade konkreta riktlinjer och att detta försvårade samarbetet. Slutsats: Avsaknad av tydliga arbetsbeskrivningar för specialpedagoger inom habiliteringsverksamheten samt oklara direktiv kring samverkansuppdraget skapar osäkerhet och stress hos informanterna. En tydligare kommunikation mellan olika verksamheter med klara riktlinjer för styrning, struktur och samsyn skulle öka förutsättningarna för en bättre samverkan. Nyckelord: samverkan, specialpedagog, habiliteringen, styrning, struktur, samsyn

The project includes not only a winery, but also a hotel complex, including a rehabilitation center. The winery includes also a place for wine tasting and presentation, where visitors can learn not only the history of the surroundings, but also the history and the present of the wine production. The main goal of the project was to maximize the potential of the site. In my opinion, the potential lies especially in the beautiful views of Novomlýnská dam and the scenery of Pálava hils. The whole precinct is therefore situated on the southern outskirts of the site where the views are most beautiful and its shape follows the contour line. The buildings are designed to be environmentally friendly and energy efficient. The main material used is wood. The project makes use of heat pumps for heating, solar collectors for water heating, and meteoric water utilization…

Bakgrund: Kommunikationssvårigheter inom vården är vanligt förekommande och bidrar till många utmaningar vilket påverkar vårdkvalitén. Detta ställer höga krav på vårdpersonal, patient och deras omgivning. Det finns en kunskapslucka gällande forskning inom barnhabilitering utifrån fysioterapeuters perspektiv. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att bemöta barn i skolålder (6–18 år) inom habilitering som har kommunikationssvårigheter. Metod: För denna studie användes en kvalitativ design i beskrivande intervjuform. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier kunde identifieras utifrån fysioterapeuternas svar: “Känslor kopplade till lyckad och misslyckad kommunikation”, “Fysioterapeuternas tillvägagångssätt för att hantera kommunikation med barn”, “Kommunikationens betydelse i mötet med barn” och “Omständigheter som påverkar kommunikationen”. Detta innefattade bland annat att en fungerande kommunikation är särskilt beroende av fysioterapeutens tillvägagångsätt, kunskap och erfarenheter inom området. Det framkom att kommunikationen hade betydelse för barnets delaktighet och effekten av habiliteringen. Slutsats: Studien har visat att kommunikationssvårigheter hos barn skapar utmaningar för fysioterapeuter och har betydelse för barnets delaktighet och effekten av habiliteringen. Fungerande kommunikation behövs för ett gynnsamt samarbete och effektiv och anpassad behandling för barnet. Fler studier behövs för att öka förståelsen och kunskapen inom området. / Background: Communication deficit is a commonly occouring condition whitin healthcare and often creates challenges and puts higher demands on both healthcare workers, patients and their surroundings. This affects the quality of care and the received treatment. There is a lack of studies from a physiotherapeutic perspective working with habilitation for children.  Aim: The aim of this study was to explore experiences of physiotherapists of working with children (6-18 years) with communication deficits within habilitation. Method: Qualitative study design was employed and data were collected by semi-structured interviews with six physiotherapists. Data were analysed based on qualitative content analysis with inductive approach. Result: Based on the physiotherapists´ narrative four categories emerged: “Feelings connected to successful and unsuccessful communication”, “Physiotherapists´ approach of handling communication with children”, “The importance of communication when working with children” and “Emerged circumstances that affects communication”. The physiotherapists reported that non-functioning communication had a direct effect on the child’s participation and the treatments’ outcome. Conclusion: Physiotherapists experienced that communictaion deficit affects the outcome of habilitation and the participation of the child. Their knowledge of communication strategies and their ability to include and collaborate with the child and their surroundings were aspects for successful communication. Further research is needed to gain a better understanding of the results as current evidence within this field is limited.