<p>Denna uppsats analyserar företagens förändrade vilja att betala skatt efter skattereformen 1990. Reformen 1990 innebar i stort sett en halvering av företagens vinstskattesats. Analysen görs utifrån två hypoteser där den primära av de två hävdar att aktiebolagens skattegrundande inkomst har ökat efter reformen. Den sekundära hypotesen hävdar att reformen har påverkat större företags taxerade inkomst i större utsträckning än för mindre företag. Samtliga beräkningar är inflationsrensade och korrigerade för konjunkturer med hjälp av en deflator.</p><p>Med hjälp av regressionsanalys kan vi visa att företagens skattegrundande inkomst statistiskt signifikant har ökat efter skattereformen. Den ekonomiska betydelsen av reformen uppskattar vi till i genomsnitt 21,7 miljarder per år i ökade skattegrundande inkomster från aktiebolag.</p><p>Vi visar dessutom att reformen fick ett större genomslag i större företag än för mindre, vilket beror på företagens olika ägarstrukturer.</p>

Det enkla bolaget är en egendomlig företeelse i svensk rätt. Bolagsformen har sitt ursprung i den romerska rätten, den har sedan spridit sig till Frankrike, Tyskland och andra delar av Europa. I svensk rätt är reglerna om enkla bolag influerade av såväl fransk som tysk rätt. Enkla bolag reglerades i svensk lag först i och med 1895 års bolagslag. Enkla bolag kan uppstå mycket enkelt, till och med konkludent, trots att lagstiftare och domstolar är medvetna om att lekmän inte har kunskap om de relevanta juridiska reglerna. Problematiken grundar sig i att ett enkelt bolag inte är en juridisk person och därför saknar rättspersonlighet, vilket innebär att bolaget i sig inte kan ingå avtal. Bolagsmännen i ett enkelt bolag agerar personligen och har, liksom bolagsmännen i ett handelsbolag, personligt ansvar. En väsentlig skillnad är dock att bolagsmännen i ett handelsbolag är solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser medan bolagsmännen i enkla bolag binder sig själva direkt gentemot tredje man. En bolagsman i ett enkelt bolag ingår således inte avtal för bolagets räkning utan agerar som om han köper objektet på egen hand och för egen räkning. Detta medför att en tredje man kan kräva bolagsmannen som köpt objektet på köplikviden, men inte övriga bolagsmän. Avsaknaden av rättspersonlighet innebär också att enkla bolag inte kan äga egendom. Egendomen ägs istället av bolagsmännen. Reglerna för hur resultat i enkla bolag skall fördelas för det fall att bolagsmännen inte skrivit något bolagsavtal är desamma som reglerna för handelsbolag, detta genom en hänvisning till att resultatfördelningsparagrafen är tillämplig på enkla bolag. Frågan är om det alls kan uppstå någon vinst i en bolagsform som inte utgör en egen rättspersonlighet. Allt ägande sker hos bolagsmännen, det torde således vara rätt att anta att den som äger något har rätt till avkastningen därav. Detta blir emellertid oskäligt för det fall att ena bolagsmannen står för utrustningen i bolaget och den andre med kompetens. Således torde äganderätten ha en viss betydelse. För att lösa problematiken måste det ses till andra företeelser inom såväl svensk som skandinavisk (norsk och finsk) rätt. Egendomen i ett enkelt bolag kan inte ägas med samäganderätt eftersom samäganderättslagen inte gäller för det fall att det är fråga om ett enkelt bolag. Inom skatterätten görs genomgående skälighetsvärderingar, ett system som, även om det fungerar bra, knappast skulle vara ekonomiskt försvarbart och skulle ge alltför stor osäkerhet bland såväl domstolar som bolagsmän. I skandinaviska rätten saknas vägledning emedan länderna har inspirerats och influerats av varandra i lagstiftningsarbetet. Vid resultatfördelning och beskattning genomgår det enkla bolaget en slags metamorfos och blir likt ett handelsbolag. Helt likt blir det emellertid inte eftersom enkla bolag inte kan äga sina egna tillgångar. Lösningen är att se vinsten i ett enkelt bolag som en egendomsgemenskap som utgör en egen entitet i bolaget och som är oberoende av övriga äganderättsförhållanden i bolaget. Egendomsgemenskapen innebär att den egendom som ingår i egendomsgemenskapen ägs tillsammans av bolagsmännen, till lika del, men att bolagsmännen inte äger specifika lotter i egendomen. Ur det perspektivet torde ingen annan fördelning än fördelning efter huvudtalet vara lämplig, eller ens möjlig. Någon vidare analys av vad parterna bidrar med behövs inte heller eftersom den egendom som uppstår i och med bolagets verksamhet uppstår med egendomsgemenskap och bolagsmännen utgås samarbeta för att generera en vinst, vem som bidragit med maskiner och vem som bidragit med kunskap är ovidkommande. Teorin eliminerar på så vis också problematiken att sätta ett värde på kunskap som bolagsmännen har. Vid ett tillämpande av egendomsgemenskapsmetoden är resultatfördelningsregeln i bolagslagen, det vill säga samma regel som gäller för handelsbolag och som innebär fördelning efter huvudtalet, den mest lämpliga. Att egendomsgemenskap föreligger medför ingen inskränkning på bolagsmännens avtals-möjligheter. Det står dem fritt att avtala om hur resultatet, det vill säga egendomsgemenskapen, skall fördelas och det kan göras på samma sätt som förut. Att en egendomsgemenskap uppstår medför emellertid inte att de i praxis erkända skälighetsbedömningarna och domstolens bedömningar av vad som borde avtalats mellan bolagsmännen. Bolagsavtalet fortsätter således att vara centralt och ett klart och tydligt bolagsavtal torde vara det bästa sättet att undvika tvister.

<p>Det enkla bolaget är en egendomlig företeelse i svensk rätt. Bolagsformen har sitt ursprung i den romerska rätten, den har sedan spridit sig till Frankrike, Tyskland och andra delar av Europa. I svensk rätt är reglerna om enkla bolag influerade av såväl fransk som tysk rätt. Enkla bolag reglerades i svensk lag först i och med 1895 års bolagslag. Enkla bolag kan uppstå mycket enkelt, till och med konkludent, trots att lagstiftare och domstolar är medvetna om att lekmän inte har kunskap om de relevanta juridiska reglerna.</p><p>Problematiken grundar sig i att ett enkelt bolag inte är en juridisk person och därför saknar rättspersonlighet, vilket innebär att bolaget i sig inte kan ingå avtal. Bolagsmännen i ett enkelt bolag agerar personligen och har, liksom bolagsmännen i ett handelsbolag, personligt ansvar. En väsentlig skillnad är dock att bolagsmännen i ett handelsbolag är solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser medan bolagsmännen i enkla bolag binder sig själva direkt gentemot tredje man. En bolagsman i ett enkelt bolag ingår således inte avtal för bolagets räkning utan agerar som om han köper objektet på egen hand och för egen räkning. Detta medför att en tredje man kan kräva bolagsmannen som köpt objektet på köplikviden, men inte övriga bolagsmän. Avsaknaden av rättspersonlighet innebär också att enkla bolag inte kan äga egendom. Egendomen ägs istället av bolagsmännen.</p><p>Reglerna för hur resultat i enkla bolag skall fördelas för det fall att bolagsmännen inte skrivit något bolagsavtal är desamma som reglerna för handelsbolag, detta genom en hänvisning till att resultatfördelningsparagrafen är tillämplig på enkla bolag. Frågan är om det alls kan uppstå någon vinst i en bolagsform som inte utgör en egen rättspersonlighet. Allt ägande sker hos bolagsmännen, det torde således vara rätt att anta att den som äger något har rätt till avkastningen därav. Detta blir emellertid oskäligt för det fall att ena bolagsmannen står för utrustningen i bolaget och den andre med kompetens. Således torde äganderätten ha en viss betydelse.</p><p>För att lösa problematiken måste det ses till andra företeelser inom såväl svensk som skandinavisk (norsk och finsk) rätt. Egendomen i ett enkelt bolag kan inte ägas med samäganderätt eftersom samäganderättslagen inte gäller för det fall att det är fråga om ett enkelt bolag. Inom skatterätten görs genomgående skälighetsvärderingar, ett system som, även om det fungerar bra, knappast skulle vara ekonomiskt försvarbart och skulle ge alltför stor osäkerhet bland såväl domstolar som bolagsmän. I skandinaviska rätten saknas vägledning emedan länderna har inspirerats och influerats av varandra i lagstiftningsarbetet. Vid resultatfördelning och beskattning genomgår det enkla bolaget en slags metamorfos och blir likt ett handelsbolag. Helt likt blir det emellertid inte eftersom enkla bolag inte kan äga sina egna tillgångar.</p><p>Lösningen är att se vinsten i ett enkelt bolag som en egendomsgemenskap som utgör en egen entitet i bolaget och som är oberoende av övriga äganderättsförhållanden i bolaget. Egendomsgemenskapen innebär att den egendom som ingår i egendomsgemenskapen ägs tillsammans av bolagsmännen, till lika del, men att bolagsmännen inte äger specifika lotter i egendomen. Ur det perspektivet torde ingen annan fördelning än fördelning efter huvudtalet vara lämplig, eller ens möjlig. Någon vidare analys av vad parterna bidrar med behövs inte heller eftersom den egendom som uppstår i och med bolagets verksamhet uppstår med egendomsgemenskap och bolagsmännen utgås samarbeta för att generera en vinst, vem som bidragit med maskiner och vem som bidragit med kunskap är ovidkommande. Teorin eliminerar på så vis också problematiken att sätta ett värde på kunskap som bolagsmännen har. Vid ett tillämpande av egendomsgemenskapsmetoden är resultatfördelningsregeln i bolagslagen, det vill säga samma regel som gäller för handelsbolag och som innebär fördelning efter huvudtalet, den mest lämpliga.</p><p>Att egendomsgemenskap föreligger medför ingen inskränkning på bolagsmännens avtals-möjligheter. Det står dem fritt att avtala om hur resultatet, det vill säga egendomsgemenskapen, skall fördelas och det kan göras på samma sätt som förut. Att en egendomsgemenskap uppstår medför emellertid inte att de i praxis erkända skälighetsbedömningarna och domstolens bedömningar av vad som borde avtalats mellan bolagsmännen. Bolagsavtalet fortsätter således att vara centralt och ett klart och tydligt bolagsavtal torde vara det bästa sättet att undvika tvister.</p>

Denna uppsats analyserar företagens förändrade vilja att betala skatt efter skattereformen 1990. Reformen 1990 innebar i stort sett en halvering av företagens vinstskattesats. Analysen görs utifrån två hypoteser där den primära av de två hävdar att aktiebolagens skattegrundande inkomst har ökat efter reformen. Den sekundära hypotesen hävdar att reformen har påverkat större företags taxerade inkomst i större utsträckning än för mindre företag. Samtliga beräkningar är inflationsrensade och korrigerade för konjunkturer med hjälp av en deflator. Med hjälp av regressionsanalys kan vi visa att företagens skattegrundande inkomst statistiskt signifikant har ökat efter skattereformen. Den ekonomiska betydelsen av reformen uppskattar vi till i genomsnitt 21,7 miljarder per år i ökade skattegrundande inkomster från aktiebolag. Vi visar dessutom att reformen fick ett större genomslag i större företag än för mindre, vilket beror på företagens olika ägarstrukturer.

Abstract Purpose: A part of this research is to explore if there are partnership firms that voluntarily get an audit of their business. The purpose is to understand and explain why these partnership firms have chosen to get an audit of their business voluntarily. Additionally, the authors research how external stakeholders, such as creditors, view and assess partnership firms that do not execute an audit of their accounts and reports. Method: To initiate this research, the authors conducted a telephone survey as a pre-study, to assure the viability of this research. As a major part of this research study, qualitative interviews with partnership firms, banks and the Swedish Tax Agency have been conducted to obtain professional opinion in the subject of interest. Previous researches are presented to provide a broader perspective of the debate. Frame of Reference: The authors present an extensive background to auditing and accounting. Stakeholder model and agency theory have been applied to facilitate in understanding the relationship between a partnership firm and its stakeholders. Advantages and disadvantages of auditing, as well as the concept of voluntary auditing are presented to facilitate a discussion of the motives of voluntarily executing an audit firms. Conclusion: After extensive research the authors have identified and determined the most probable motives of voluntary audits as well as understood how these external stakeholders view and assess these partnership firms that do not execute an audit of their accounts and reports. The authors can after a broad research conclude that partners’ central motives to voluntary auditing is to seek the value that is added through it, as the firm obtains professional assistance to raise the credibility of the firm’s financial reports. Auditing frees them from additional burden and time to manage the work related to accounting records and enables them to devote more time to the core business. Through an audit, partners’ quest for orderliness is fulfilled. Moreover, indications have been seen that partners are open to voluntarily execute an audit to achieve a sense of security in relation to the other partners. Another essential motive to why partners voluntarily execute audits is to be assured that there are no significant inaccuracies or errors in their book-keeping. Overall, partners’ intentions of getting an audit of their accounts and reports are to gain an overview of the business as well to obtain enhanced business image externally. Creditors are concerned about a firm’s ability to reimburse the obligation. In a newly started firm, banks require annual reports, forecasts and budgets ensure the firm’s solvency. The Swedish Tax Agency receives audit reports from auditors that guide them with hints and directions on what to assess further. Moreover, the Swedish Tax Agency performs tax audits on firms, whereby they conduct an assessment to ensure that the accounts and other documents are in accordance with what is declared to them. / Sammanfattning Syfte: Avsikten med denna uppsats är att utforska om det finns handelsbolag som frivilligt upprättar revision i sin affärsverksamhet. Syftet är att få förståelse för samt förklara de bakomliggande motiven till handelsbolags val av frivillig revision. Författarna utforskar ytterligare hur externa parter, såsom kreditgivare samt skatteverket, granskar och ser på handelsbolag som inte upprättar revision på sin verksamhet. Metod: Författarna genomförde en förstudie i form av en telefonenkät, för att försäkra sig om att denna studie är genomförbar. För att erhålla en professionell åsikt kring ämnet i fråga, har denna studie till största del bestått av kvalitativa intervjuer med respondenter från delägare av handelsbolag, banker och skatteverket. Tidigare studier är även presenterade för att tillföra debatten ett bredare perspektiv. Referensram: Författarna ger en omfattande beskrivning av redovisning och revision. Intressentmodellen och agentteorin har tillämpats i syfte att underlätta förståelsen av relationen mellan företag och dess intressenter. Dessutom beskrivs för- och nackdelar av revision för att underlätta diskussionen kring motiven till frivillig revision i handelsbolag. Slutsats: Författarna har efter omfattande forskning fastställt de troligaste motiven till frivillig revision samt fått en djupare förståelse för bankernas och skatteverkets ståndpunkt och granskning av handelsbolag som inte är revisionspliktiga. Sammanfattningsvis kan författarna hävda att grundmotiven till frivillig revision är värdet som den tillför, då bolagen erhåller professionell samråd som höjer redovisningens trovärdighet i bolaget. Revision underlättar för delägarna då de inte behöver ta på sig bördan av att tillägna tid och kraft på att själva utföra bokföringen. Detta tillåter delägarna i sin tur att ägna mer tid till själva kärnverksamheten. Genom revision, fullgörs delägarnas strävan efter ordning och reda i bolaget. För övrigt har man sett indikationer på att delägarna är positivt inställda på att frivilligt upprätta revision i handelsbolagen, då revisionen bidrar till att de erhåller en känsla av trygghet. Ett annat motiv, är att revisionen försäkrar dem om det inte förekommer väsentliga felaktigheter eller misstag i boksluten. Delägarnas främsta avsikt till användandet av revision kan i det stora hela summeras till att de får en översiktsbild av sina bolag, såväl som att de erhåller en kvalitetsstämpel och därmed en förhöjd bild av bolaget utåt sett. Kreditgivare är angelägna över bolagens återbetalningsförmåga. Därför kräver banken att nystartade bolag ska framföra sin årsredovisning, budget och framtida prognoser, för att försäkra sig om och fastställa deras återbetalningsförmåga. Skatteverket mottar årsredovisningar från revisorer, som med fördel förser skatteverket med råd och vägledning kring eventuell vidare granskning i bolagen. Skatteverket utför därtill skatterevision, genom att de granskar bolagen i syfte att intyga att de presenterade räkenskaperna och rapporterna överensstämmer med det som har deklarerats och kommit till skatteverkets förfogande.

Det har på senare tid uppmärksammats att svenska fastighetsbolag paketerar näringsfastigheter i svenska handelsbolag med utländska juridiska personer som delägare. Detta fenomen är ett skatteupplägg som kallas för handelsbolagslösningen. I uppsatsen utgår vi från ett typfall där delägarna i det svenska handelsbolaget är nederländska juridiska personer. Skatteupplägget inbegriper tre transaktionsled, där det första ledet innebär att ett säljande svenskt aktiebolag underprisöverlåter en näringsfastighet till det svenska handelsbolaget. Det andra ledet är att de nederländska delägarna avyttrar sina andelar i det svenska handelsbolaget samt fastigheten, det vill säga fastighetspaketet, till ett utomstående köpande aktiebolag i Sverige. Slutligen, efter köpet, likviderar det köpande aktiebolaget handelsbolaget och skiftar ut fastigheten till sig. Problematiken kring skatteupplägget handelsbolagslösningen är att det svenska aktiebolaget har tillgodoräknat sig fastighetens dolda värde, utan skattekonsekvenser, genom en förvärvad skattefri utdelning från de nederländska delägarbolagen. Det köpande aktiebolaget har samtidigt erhållit kapitalförlustavdrag i Sverige, som innebär att förlusten kan kvittas mot motsvarande kapitalvinster inom bolaget, och därmed minskas det skattemässiga underlaget. I samband med fastigheters långa avskrivningsperiod får dessa paketeringar stor ekonomisk betydelse. Frågan som uppstår är huruvida handelsbolagslösningen är lagenlig. Utifrån en rättsdogmatiskmetod behandlar vi problematiken genom en stegvis bedömning av transaktionerna. I samband med första steget i handelsbolagslösningen behandlar vi huruvida överlåtelsen av fastigheten från det säljande svenska aktiebolaget till det svenska handelsbolaget uppfyller villkoren för en kvalificerad underprisöverlåtelse. Vi finner att underprisöverlåtelsen är kvalificerad och att uttagsbeskattning således inte inträder. I det andra steget uppkommer frågan om de nederländska delägarbolagen blir skatteskyldiga i Sverige för den kapitalvinst som uppkommer på de avyttrade andelarna i det svenska handelsbolaget. Utifrån förutsättningar och resonemang i rättsfall, kommer vi fram till att det inte föreligger någon skatteskyldighet i Sverige för de nederländska delägarna. I det tredje steget och sista steget ställs vi inför frågan om det köpande svenska aktiebolaget i samband med upplösningen av det svenska handelsbolaget har rätt att dra av den kapitalförlust som uppstår på andelarna. Bedömningen sker utifrån om förlusten kan anses vara verklig eller inte. Med stöd av praxis anser vi att kapitalförlusten är verklig och därmed avdragsgill. I vår rättsutredning av de tre olika transaktionsleden, finner vi att dessa följer gällande rätt. Med beaktande av detta anser vi det vara av vikt att undersöka huruvida skatteflyktslagen kan tillämpas på typfallet. Med stöd av gällande rätt bör skatteflyktslagen inte bli tillämplig på det köpande svenska aktiebolagets taxering. Vi klargör istället om skatteflyktslagen kan angripa det säljande svenska aktiebolaget. I vår utredning finner vi att skatteflyktslagen inte är tillämplig på handelsbolagslösningen så som den artar sig i typfallet. Detta med stöd av vår gjorda rättsutredning samt de spekulationer som finns på området. Vår slutsats är att det blir svårt att angripa de fastighetsbolag som har utnyttjat handelsbolagslösningen, åtminstone utifrån den konstruktion som föreligger i typfallet. Utifall det är lagstiftarens intention att förhindra denna typ av skatteupplägg, är det upp till denne att komma med ny lagstiftning som tar fasta på problematiken. / Swedish real estate companies have attracted a lot of attention by packaging industrial real estate in general partnership companies that are owned by foreign legal entities. This tax arrangement is a phenomenon that is referred to as the general partnership solution. In this thesis, we use a case example in which the partners in the Swedish general partnership are legal entities with Dutch nationality. The tax arrangement includes three transaction phases, where the first involves an under priced transfer of a commercial real estate from the selling Swedish private limited company to the Swedish general partnership. In the second phase, the Dutch partners trade their shares in the Swedish general partnership including the real estate to an external buying private limited company in Sweden. After the trade the buying Swedish private limited company liquidates the general partnership and transfer the real estate from the general partnership to itself. As a result of this tax arrangement a complex problematic arises when the Swedish private limited company obtain the hidden value in the real estate by receiving tax-free dividends from the Dutch partner companies. The buying Swedish private limited company simultaneously receive capital deficit tax deductions in Sweden, which means that losses can be settled by corresponding capital profits within the company, consequently reducing their tax base. The long depreciation period of real estates means that packaging represents great economical significance. The question that arises is whether the general partnership solution is consistent with Swedish law. Based on a juridical dogmatic method, we consider this complex of problems by means of a systematic assessment of the discussed transactions. In the first step of the general partnership solution, we consider whether the transfer of real estate from the selling Swedish private limited company fulfils the conditions for a qualified under priced transfer. We find that the under priced transfer is qualified, and therefore withdrawal taxation does not occur. In the second step, the arising question is whether the Dutch partner companies become liable for taxation in Sweden for capital profit generated from the disposed shares in the Swedish general partnership. According to the prerequisites and reasoning in legal cases, we find that tax liability in Sweden does not arise for the Dutch partners. In the third and final step, we are faced with the question whether the buying Swedish private limited company has the legal right to deduct the capital loss that results from the Swedish general partnership resolution. The assessment is based on whether the loss can be considered genuine. In accordance with case law we regard the capital loss genuine and therefore tax-deductible. In our legal inquiry we conclude that the three different transaction phases comply with Swedish law. Considering this, we find it imperative to examine whether the Swedish tax evasion law can apply in the case example. By virtue of domestic law, it is not probable that the tax evasion law can apply on the buying Swedish private limited company’s taxation. In regards to the seller’s taxation, we clarify whether the tax evasion law can be applicable concerning the selling Swedish private limited company. We find that the tax evasion law is not applicable in the general partnership solution, in the form that it has in the case example. We support this statement with reference to our legal inquiry and referring to some speculations on the subject. Our conclusion is that it would be difficult to deal with the real estate companies that have made use of the general partnership solution, at least in the construction that exists in the case example. It is up to the legislator to decide on whether to prevent this type of tax arrangement or not.

<p>Abstract</p><p>Purpose: A part of this research is to explore if there are partnership firms that voluntarily get an audit of their business. The purpose is to understand and explain why these partnership firms have chosen to get an audit of their business voluntarily. Additionally, the authors research how external stakeholders, such as creditors, view and assess partnership firms that do not execute an audit of their accounts and reports.</p><p>Method: To initiate this research, the authors conducted a telephone survey as a pre-study, to assure the viability of this research. As a major part of this research study, qualitative interviews with partnership firms, banks and the Swedish Tax Agency have been conducted to obtain professional opinion in the subject of interest. Previous researches are presented to provide a broader perspective of the debate.</p><p>Frame of</p><p>Reference: The authors present an extensive background to auditing and accounting. Stakeholder model and agency theory have been applied to facilitate in understanding the relationship between a partnership firm and its stakeholders. Advantages and disadvantages of auditing, as well as the concept of voluntary auditing are presented to facilitate a discussion of the motives of voluntarily executing an audit firms.</p><p>Conclusion: After extensive research the authors have identified and determined the most probable motives of voluntary audits as well as understood how these external stakeholders view and assess these partnership firms that do not execute an audit of their accounts and reports. The authors can after a broad research conclude that partners’ central motives to voluntary auditing is to seek the value that is added through it, as the firm obtains professional assistance to raise the credibility of the firm’s financial reports. Auditing frees them from additional burden and time to manage the work related to accounting records and enables them to devote more time to the core business.</p><p>Through an audit, partners’ quest for orderliness is fulfilled. Moreover, indications have been seen that partners are open to voluntarily execute an audit to achieve a sense of security in relation to the other partners. Another essential motive to why partners voluntarily execute audits is to be assured that there are no significant inaccuracies or errors in their book-keeping. Overall, partners’ intentions of getting an audit of their accounts and reports are to gain an overview of the business as well to obtain enhanced business image externally.</p><p>Creditors are concerned about a firm’s ability to reimburse the obligation. In a newly started firm, banks require annual reports, forecasts and budgets ensure the firm’s solvency. The Swedish Tax Agency receives audit reports from auditors that guide them with hints and directions on what to assess further. Moreover, the Swedish Tax Agency performs tax audits on firms, whereby they conduct an assessment to ensure that the accounts and other documents are in accordance with what is declared to them.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Syfte: Avsikten med denna uppsats är att utforska om det finns handelsbolag som frivilligt upprättar revision i sin affärsverksamhet. Syftet är att få förståelse för samt förklara de bakomliggande motiven till handelsbolags val av frivillig revision. Författarna utforskar ytterligare hur externa parter, såsom kreditgivare samt skatteverket, granskar och ser på handelsbolag som inte upprättar revision på sin verksamhet.</p><p>Metod: Författarna genomförde en förstudie i form av en telefonenkät, för att försäkra sig om att denna studie är genomförbar. För att erhålla en professionell åsikt kring ämnet i fråga, har denna studie till största del bestått av kvalitativa intervjuer med respondenter från delägare av handelsbolag, banker och skatteverket. Tidigare studier är även presenterade för att tillföra debatten ett bredare perspektiv.</p><p>Referensram: Författarna ger en omfattande beskrivning av redovisning och revision. Intressentmodellen och agentteorin har tillämpats i syfte att underlätta förståelsen av relationen mellan företag och dess intressenter. Dessutom beskrivs för- och nackdelar av revision för att underlätta diskussionen kring motiven till frivillig revision i handelsbolag.</p><p>Slutsats: Författarna har efter omfattande forskning fastställt de troligaste motiven till frivillig revision samt fått en djupare förståelse för bankernas och skatteverkets ståndpunkt och granskning av handelsbolag som inte är revisionspliktiga. Sammanfattningsvis kan författarna hävda att grundmotiven till frivillig revision är värdet som den tillför, då bolagen erhåller professionell samråd som höjer redovisningens trovärdighet i bolaget. Revision underlättar för delägarna då de inte behöver ta på sig bördan av att tillägna tid och kraft på att själva utföra bokföringen. Detta tillåter delägarna i sin tur att ägna mer tid till själva kärnverksamheten. Genom revision, fullgörs delägarnas strävan efter ordning och reda i bolaget. För övrigt har man sett indikationer på att delägarna är positivt inställda på att frivilligt upprätta revision i handelsbolagen, då revisionen bidrar till att de erhåller en känsla av trygghet. Ett annat motiv, är att revisionen försäkrar dem om det inte förekommer väsentliga felaktigheter eller misstag i boksluten. Delägarnas främsta avsikt till användandet av revision kan i det stora hela summeras till att de får en översiktsbild av sina bolag, såväl som att de erhåller en kvalitetsstämpel och därmed en förhöjd bild av bolaget utåt sett. Kreditgivare är angelägna över bolagens återbetalningsförmåga. Därför kräver banken att nystartade bolag ska framföra sin årsredovisning, budget och framtida prognoser, för att försäkra sig om och fastställa deras återbetalningsförmåga. Skatteverket mottar årsredovisningar från revisorer, som med fördel förser skatteverket med råd och vägledning kring eventuell vidare granskning i bolagen. Skatteverket utför därtill skatterevision, genom att de granskar bolagen i syfte att intyga att de presenterade räkenskaperna och rapporterna överensstämmer med det som har deklarerats och kommit till skatteverkets förfogande.</p>

<p>Det har på senare tid uppmärksammats att svenska fastighetsbolag paketerar näringsfastigheter i svenska handelsbolag med utländska juridiska personer som delägare. Detta fenomen är ett skatteupplägg som kallas för handelsbolagslösningen. I uppsatsen utgår vi från ett typfall där delägarna i det svenska handelsbolaget är nederländska juridiska personer. Skatteupplägget inbegriper tre transaktionsled, där det första ledet innebär att ett säljande svenskt aktiebolag underprisöverlåter en näringsfastighet till det svenska handelsbolaget. Det andra ledet är att de nederländska delägarna avyttrar sina andelar i det svenska handelsbolaget samt fastigheten, det vill säga fastighetspaketet, till ett utomstående köpande aktiebolag i Sverige. Slutligen, efter köpet, likviderar det köpande aktiebolaget handelsbolaget och skiftar ut fastigheten till sig. Problematiken kring skatteupplägget handelsbolagslösningen är att det svenska aktiebolaget har tillgodoräknat sig fastighetens dolda värde, utan skattekonsekvenser, genom en förvärvad skattefri utdelning från de nederländska delägarbolagen. Det köpande aktiebolaget har samtidigt erhållit kapitalförlustavdrag i Sverige, som innebär att förlusten kan kvittas mot motsvarande kapitalvinster inom bolaget, och därmed minskas det skattemässiga underlaget. I samband med fastigheters långa avskrivningsperiod får dessa paketeringar stor ekonomisk betydelse. Frågan som uppstår är huruvida handelsbolagslösningen är lagenlig. Utifrån en rättsdogmatiskmetod behandlar vi problematiken genom en stegvis bedömning av transaktionerna.</p><p>I samband med första steget i handelsbolagslösningen behandlar vi huruvida överlåtelsen av fastigheten från det säljande svenska aktiebolaget till det svenska handelsbolaget uppfyller villkoren för en kvalificerad underprisöverlåtelse. Vi finner att underprisöverlåtelsen är kvalificerad och att uttagsbeskattning således inte inträder. I det andra steget uppkommer frågan om de nederländska delägarbolagen blir skatteskyldiga i Sverige för den kapitalvinst som uppkommer på de avyttrade andelarna i det svenska handelsbolaget. Utifrån förutsättningar och resonemang i rättsfall, kommer vi fram till att det inte föreligger någon skatteskyldighet i Sverige för de nederländska delägarna. I det tredje steget och sista steget ställs vi inför frågan om det köpande svenska aktiebolaget i samband med upplösningen av det svenska handelsbolaget har rätt att dra av den kapitalförlust som uppstår på andelarna. Bedömningen sker utifrån om förlusten kan anses vara verklig eller inte. Med stöd av praxis anser vi att kapitalförlusten är verklig och därmed avdragsgill.</p><p>I vår rättsutredning av de tre olika transaktionsleden, finner vi att dessa följer gällande rätt. Med beaktande av detta anser vi det vara av vikt att undersöka huruvida skatteflyktslagen kan tillämpas på typfallet. Med stöd av gällande rätt bör skatteflyktslagen inte bli tillämplig på det köpande svenska aktiebolagets taxering. Vi klargör istället om skatteflyktslagen kan angripa det säljande svenska aktiebolaget. I vår utredning finner vi att skatteflyktslagen inte är tillämplig på handelsbolagslösningen så som den artar sig i typfallet. Detta med stöd av vår gjorda rättsutredning samt de spekulationer som finns på området.</p><p>Vår slutsats är att det blir svårt att angripa de fastighetsbolag som har utnyttjat handelsbolagslösningen, åtminstone utifrån den konstruktion som föreligger i typfallet. Utifall det är lagstiftarens intention att förhindra denna typ av skatteupplägg, är det upp till denne att komma med ny lagstiftning som tar fasta på problematiken.</p> / <p>Swedish real estate companies have attracted a lot of attention by packaging industrial real estate in general partnership companies that are owned by foreign legal entities. This tax arrangement is a phenomenon that is referred to as the general partnership solution. In this thesis, we use a case example in which the partners in the Swedish general partnership are legal entities with Dutch nationality. The tax arrangement includes three transaction phases, where the first involves an under priced transfer of a commercial real estate from the selling Swedish private limited company to the Swedish general partnership. In the second phase, the Dutch partners trade their shares in the Swedish general partnership including the real estate to an external buying private limited company in Sweden. After the trade the buying Swedish private limited company liquidates the general partnership and transfer the real estate from the general partnership to itself. As a result of this tax arrangement a complex problematic arises when the Swedish private limited company obtain the hidden value in the real estate by receiving tax-free dividends from the Dutch partner companies. The buying Swedish private limited company simultaneously receive capital deficit tax deductions in Sweden, which means that losses can be settled by corresponding capital profits within the company, consequently reducing their tax base. The long depreciation period of real estates means that packaging represents great economical significance. The question that arises is whether the general partnership solution is consistent with Swedish law. Based on a juridical dogmatic method, we consider this complex of problems by means of a systematic assessment of the discussed transactions.</p><p>In the first step of the general partnership solution, we consider whether the transfer of real estate from the selling Swedish private limited company fulfils the conditions for a qualified under priced transfer. We find that the under priced transfer is qualified, and therefore withdrawal taxation does not occur.</p><p>In the second step, the arising question is whether the Dutch partner companies become liable for taxation in Sweden for capital profit generated from the disposed shares in the Swedish general partnership. According to the prerequisites and reasoning in legal cases, we find that tax liability in Sweden does not arise for the Dutch partners. In the third and final step, we are faced with the question whether the buying Swedish private limited company has the legal right to deduct the capital loss that results from the Swedish general partnership resolution. The assessment is based on whether the loss can be considered genuine. In accordance with case law we regard the capital loss genuine and therefore tax-deductible.</p><p>In our legal inquiry we conclude that the three different transaction phases comply with Swedish law. Considering this, we find it imperative to examine whether the Swedish tax evasion law can apply in the case example. By virtue of domestic law, it is not probable that the tax evasion law can apply on the buying Swedish private limited company’s taxation. In regards to the seller’s taxation, we clarify whether the tax evasion law can be applicable concerning the selling Swedish private limited company. We find that the tax evasion law is not applicable in the general partnership solution, in the form that it has in the case example. We support this statement with reference to our legal inquiry and referring to some speculations on the subject.</p><p>Our conclusion is that it would be difficult to deal with the real estate companies that have made use of the general partnership solution, at least in the construction that exists in the case example. It is up to the legislator to decide on whether to prevent this type of tax arrangement or not.</p>