No description available.

No description available.

A research about the taxation of foreign partners in Swedish partnerships. Specifically regarding real estate.

En sakrättsligt giltig överlåtelse kräver ett utförande av ett sakrättsligt moment. De vanligaste sakrättsliga momenten är tradition, denuntiation samt registrering. Traditionsprincipen har betraktats blivit etablerad i svensk rätt genom HD:s dom i NJA 1925 s. 130. I rättsfallet har HD angett att det vid överlåtelse av lösöre krävs tradition, alternativt registrering av överlåtelsen enligt Lag (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. I det fall tradition eller registrering saknar betydelse, till exempel vid överlåtelse av enkla fordringar, utgör denuntiation det sakrättsliga momentet. Denuntiation är även det sakrättsliga momentet för borgenärsskydd när den överlåtna egendomen finns hos tredje man. I både rättspraxis och doktrin har omtalats att det viktigaste för att åstadkomma ett sakrättsligt giltigt förvärv är, att överlåtaren blir avskuren sin rådighet över den överlåtna egendomen. Det råder delade meningar om möjligheten att åstadkomma en sakrättsligt giltig överlåtelse av egendom mellan parter i bolagsförhållande. Problemet som uppstår i en sådan överlåtelse är hur man åstadkommer ett rådighetsavskärande för det bolag som bolagsmannen representerar. HovR har ansett att rådighetsavskärning blir omöjligt i de fall överlåtelse har skett till en person som är ensam representant för bolaget.1 HD har dock uttalat att ”[d]en omständighet att ett bolag har överlämnat en pant till någon som har rätt att företräda bolaget hindrar inte att en sakrättsligt giltig pantsättning kan ha ägt rum. Åtminstone […] då den som tagit emot panten själv är den avsedde panthavaren […] och alltså inte tar emot panten i egenskap av företrädare för panthavaren...”.2 Nial & Hemström har ansett att HD:s uttalande i domen bör kunna appliceras även vad gäller överlåtelse i handelsbolag. Lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag är till större delen dispositiv och gäller endast till den del bolagsmännen inte ingått avtal om annat. I 2 kap 20 § HBL anges att varje bolagsman solidariskt svarar för bolagets förpliktelser. Det innebär att en bolagsborgenär har rätt att, vid bolagets konkurs, antingen vända sig till bolaget eller direkt till en av bolagsmännen med sin fordran. Det innebär även att en bolagsman, till den del borgenären inte får betalt ur bolagets konkurs, måste betala med sin privata egendom. Det solidariska ansvaret kan inte åsidosättas genom inbördes avtal mellan bolagsmännen utan är tvingande. Ett undantag från regeln om solidariskt ansvar genom inbördes avtal blir inte gällande mot tredje man. Det solidariska ansvaret bör inte utgöra något hinder mot att en sakrättsligt giltig överlåtelse mellan 1 RH 1985:6 och RH 1990:116. 2 NJA 2000 s. 88.3handelsbolag och bolagsman sker, men det sakrättsliga skyddet får kanske inte samma betydelse som vid överlåtelse mellan parter som inte har ett bolagsförhållande. I och med att en bolagsborgenär har rätt att rikta sina krav direkt mot bolagsmannen och att bolagsmannen i en sådan situation måste prestera, med avdrag för vad bolaget kan utge, innebär en indirekt begränsning i det sakrättsliga skyddet. Bolagsborgenären har kanske inte rätt att erhålla just den överlåtna egendomen, om den inte är behäftad med panträtt eller liknande, men han har likväl rätt att utfå betalning ur bolagsmannens privata egendom. Slutsatserna av utredningen av möjligheten till sakrättsligt giltiga överlåtelser mellan handelsbolag och bolagsman blir att det är av största vikt att överlåtarens förfoganderätt över den överlåtna egendomen avskärs. Det är med andra ord rådighetsavskärandet som är det centrala i en sådan transaktion. Utöver rådighetsavskärning är det av största vikt att en besittningsförändring sker. Egendom som överlåts till bolagsman, men som likväl efter överlåtelsen som före förvaras hos bolaget, blir inte sakrättsligt giltig gentemot bolagets borgenärer. Vad gäller överlåtelser av andelar i handelsbolag denuntieras bolaget och samtycke krävs från samtliga, eller i vart fall en av de förvaltningsberättigade, bolagsmännen. För sakrättsligt skydd krävs endast denuntiation till bolaget, men för att förvärvaren ska kunna inträda som ny bolagsman och åtnjuta de rättigheter och skyldigheter som det medför krävs samtycke.

No description available.

<p>Enligt bokföringslagen (1999:1078) är samtliga svenska företag skyldiga att föra bokföring. Vid start av ett företag är därför en av de första frågorna vem som ska sköta den löpande bokföringen. Valet står mellan att sköta bokföringen internt eller att vända sig till en bokföringsbyrå. Vi ämnar kartlägga hur små handelsbolag organiserar sin redovisningsfunktion och utreda motiven till bolagsägarnas val. Studien berör icke-revisionspliktiga handelsbolag inom Stockholms län. För att besvara studiens syfte genomfördes en enkätstudie med 42 slumpmässigt utvalda små handelsbolag. För att få utförligare information om motiven genomfördes även personliga intervjuer. Vi har använt oss av teorier inom outsourcing för att besvara forskningsfrågan. Vår enkätstudie visar att merparten av de undersökta små handelsbolagen hanterar redovisningsfunktionen internt. Det främsta motivet till att den löpande redovisningen sköts internt, är att det anses vara mer ekonomiskt fördelaktigt än att anlita en extern aktör, i de fall där redovisningskunskaperna återfinns inom företaget. De vanligaste motiven till att anlita redovisningsbyrå, tycks vara att små bolag saknar tillräckliga redovisningskunskaper och att de hellre vill använda tiden till kärnverksamheten. Vår slutsats är att små handelsbolag verkar ha individuella motiv till hur redovisningsfunktionen organiseras. Inget utav de undersökta företagen angav endast ett motiv, utan motiven uppgavs i kombination med andra. Motivkombinationerna varierade även mellan företagen. Därmed kan vi utesluta att det finns ett enda motiv som styr valet kring hur redovisningen organiseras.</p>

Enligt bokföringslagen (1999:1078) är samtliga svenska företag skyldiga att föra bokföring. Vid start av ett företag är därför en av de första frågorna vem som ska sköta den löpande bokföringen. Valet står mellan att sköta bokföringen internt eller att vända sig till en bokföringsbyrå. Vi ämnar kartlägga hur små handelsbolag organiserar sin redovisningsfunktion och utreda motiven till bolagsägarnas val. Studien berör icke-revisionspliktiga handelsbolag inom Stockholms län. För att besvara studiens syfte genomfördes en enkätstudie med 42 slumpmässigt utvalda små handelsbolag. För att få utförligare information om motiven genomfördes även personliga intervjuer. Vi har använt oss av teorier inom outsourcing för att besvara forskningsfrågan. Vår enkätstudie visar att merparten av de undersökta små handelsbolagen hanterar redovisningsfunktionen internt. Det främsta motivet till att den löpande redovisningen sköts internt, är att det anses vara mer ekonomiskt fördelaktigt än att anlita en extern aktör, i de fall där redovisningskunskaperna återfinns inom företaget. De vanligaste motiven till att anlita redovisningsbyrå, tycks vara att små bolag saknar tillräckliga redovisningskunskaper och att de hellre vill använda tiden till kärnverksamheten. Vår slutsats är att små handelsbolag verkar ha individuella motiv till hur redovisningsfunktionen organiseras. Inget utav de undersökta företagen angav endast ett motiv, utan motiven uppgavs i kombination med andra. Motivkombinationerna varierade även mellan företagen. Därmed kan vi utesluta att det finns ett enda motiv som styr valet kring hur redovisningen organiseras.

Samarbetsformen joint venture är inte rättsligt definierat i svensk rätt. Joint venture betraktas dock i allmänhet som enkla bolag. Frågan uppkommer hur resultatfördelning skall ske enligt gällande rätt mellan bolagsmännen inom joint venture som bedrivs i form av enkelt bolag.Enligt 4 kap. 1 § BL kan bolagsmännen genom dispositiv reglering fritt avtala om hur resultatfördelningen mellan dem skall se ut. Avtal kan ingås muntligt, skriftligt eller genom konkludent handlande. Om resultatfördelning inte avtalats gäller att resultatet skall fördelas lika mellan bolagsmännen, detta enligt 4 kap. 1–2 §§ BL som hänvisar till 2 kap. 8 § BL. En fördelning enligt 2 kap. 8 § BL tar således ej hänsyn till bolagsmännens insatser inom ramen för joint venture-samarbetet. Redan i bolagslagens förarbeten återfinns resonemang gällande om det inte vore lämpligare att använda sig av en fördelning efter bolagsmännens respektive insatser, något som diskuterats i doktrin och som behandlats i rättspraxis gällande obehörig fördelning inom handelsbolag och kommanditbolag. I rättspraxis har domstolarna valt att frångå regleringen i 2 kap. 8 § BL om resultatfördelning till förmån för andra fördelningsgrunder såsom efter insats respektive skälighet. Med an-ledning av yttranden i bolagslagens förarbeten, rättspraxis gällande såväl enkla bolag, som handelsbolag och kommanditbolag samt yttranden i doktrin har vi i denna uppsats gjort försök att analysera och besvara huruvida den nuvarande lagregleringen ger förutsebarhet eller om annan fördelningsgrund vore önskvärd och hur den i så fall bör utformas. Vår slutsats är att en fördelningsgrund efter insats vore önskvärd ur rättvisesynpunkt. Vidare anser vi att en resultatfördelning efter insats bättre skulle sammanfoga den civilrättsliga resultatfördelningen med skatterättens och redovisningsrättens regler. I vår analys har vi kommit fram till att förutsebarheten i nuvarande lagstiftning är låg. Med anledning av det nyss sagda efterfrågar vi en utredning huruvida resultatfördelning bör ske enligt befintlig lagstiftning eller efter insats.

No description available.

Titel: En studie av enskild firma, handelsbolag och aktiebolag - Vilka fördelar och nackdelar finns inom respektive företagsform? Nivå: C-uppsats i företagsekonomi Författare: Camilla Köhler och Petra Alperud Wennemyr Handledare: Markku Penttinen Datum: 2013-februari   Syfte: Syftet är att utreda skillnaderna mellan enskild näringsverksamhet, handelsbolag och aktiebolag och dess fördelar och nackdelar. Genom den empiriska forskningen presenteras för- och nackdelar med respektive företagsform, sett ur företagarens perspektiv utifrån beskattning, finansiering, risker, bransch och storlek.      Metod: I denna uppsats har en deduktiv ansats använts. En kombination av kvalitativ och kvantitativ metod har utnyttjats. Teori har insamlats via litteratur, elektroniska dokument och vetenskapliga artiklar. Intervjuerna har genomförts via besöksintervju och telefonintervju, där två organisationer intervjuades. Enkäter har skickats via mail efter telefonkontakt eller personlig kontakt med de olika företagen. Tio företag av varje företagsform fick besvara enkäterna. Empirin har sedan jämförts med teorin i en analys.   Resultat &amp; slutsats: Det är svårt att fastställa för- och nackdelar inom respektive företagsform då en fördel för en person kan vara en nackdel för någon annan. Resultatet av enkätundersökningen visar på att de som idag har aktiebolag är nöjdast med företagsformen, främst på grund av den begränsade ägarrisken. Den främsta fördelen i enskild firma är enkelheten i företagsformen och att det inte krävs något startkapital. Fördelen med handelsbolag anses vara att det inte krävs startkapital samt att det är enklare och kräver mindre administration jämfört med ett aktiebolag. Nackdelarna som framkommer inom enskild firma och handelsbolag är bland annat att förmåner inte kan utnyttjas, vinsten inte kan sparas i bolaget och utdelning inte kan ske. De största nackdelarna med aktiebolag är att det är krångligt att starta och lägga ned. Inom mindre verksamheter ses enskild firma som en fördel medan det i större företag med anställda och stor omsättning är mer fördelaktigt med ett aktiebolag.   Förslag till fortsatt forskning: En intressant fråga är varför så många företag går i konkurs inom fem år och hur de ska göra för att överleva. Ett andra förslag är varför så få företag söker bidrag och vad detta beror på.   Uppsatsens bidrag: Uppsatsen presenterar vilka fördelar och nackdelar som finns inom de tre vanligaste företagsformerna. Uppsatsen skrevs för att vara behjälplig för en person som vill starta företag. Studien ger kunskap om vad som krävs vid uppstart av de olika företagsformerna och hur företagaren ska tänka när företagsform ska väljas.   Nyckelord: Enskild firma, handelsbolag, aktiebolag, beskattning, finansiering, risker. / Title: A study of sole proprietorships, partnerships and limited companies  -What advantages and disadvantages are there in each type of enterprise ?  Level: Final assignment for Bachelor Degree in Business Administration Author: Camilla Köhler and Petra Alperud Wennemyr Supervisor: Markku Penttinen Date: 2013 – February   Aim: The aim is to investigate the differences between sole proprietorship, partnership and limited companies and its advantages and disadvantages. The empirical research presents the advantage and disadvantage with the respective enterprise form, from a perspective of an entrepreneur basis of taxation, finance, risk, industry and size.   Method: This study is built on a deductive approach. A combination of qualitative and quantitative method has been used. Theory has been collected through literature, electronic documents and scientific articles. The interviews were conducted through visit and telephone interview, where two organizations were interviewed. Questionnaires have been sent after telephone contact or personal contact with the different enterprises. Ten of each group of enterprises were asked to answer questionnaires. The empirical data where then compared with the theory in an analysis.   Result &amp; Conclusions: It is hard to determine advantage and disadvantage of each enterprise form when an advantage for one person can be a disadvantage for someone else. The results of the questionnaire survey shows that those who currently have limited companies are most satisfied with the enterprise form, primarily because of the limited ownership risk. The main advantage of the sole proprietorship is the simplicity of the corporate form and that it does not require any initial capital. The advantage of a partnership is considered that there is no initial capital needed and that it is simpler and requires less administration compared with a limited company. The disadvantages that emerge within the sole proprietorship and partnership are that benefits cannot be used, the gain cannot be saved in the company and the dividend cannot be done. The main disadvantages of limited companies is that it is complicated to start up and close down. In smaller businesses private firm is seen as an advantage while in larger companies with employees and high turnover it is more beneficial with a limited company.   Suggestions for future research: An interesting question is why so many businesses go bankrupt within five years, and how they should act to survive. A second suggestion is why so few companies are seeking grants and what causes this.   Contribution of the thesis: The thesis presents which advantages and disadvantages of the three most common forms of enterprise . The thesis has been written to be an instrument for a person who would like to start up an enterprise. The study gives understanding about the upstart in several type of enterprises and how the entrepreneur should think when the enterprise form should be selected .   Key words: Sole proprietorships, partnerships, limited companies, taxation, financing, financial risks.