Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Hur patienter upplever vården när de drabbas av höftfraktur är ett lite knapert utforskat område. Höftfraktur är den vanligaste orsaken till att äldre läggs in på sjukhus idag, och innebär stora kostnader för samhället. I samband med den ökande äldre befolkningen kommer även antalet höftfrakturer att öka. Det är en skada som innebär stora risker för patienten och även risk för komplikationer. Höftfraktur är ett tillstånd som medför stor smärta och immobilisering för patienten, med ett stort behov av vård och rehabilitering som följd. Syftet med studien är att belysa vuxna patienters upplevelse av den hospitala vården, efter att ha drabbats av höftfraktur. Den baseras på en analys och beskrivande sammanfattning av sex vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet beskriver patienters upplevelse av att vårdas för höftfraktur hospitalt, vilket återges i tre teman och sju underteman. I temana beskrivs hur patienten upplever mötet med vårdaren, betydelsen av kommunikation mellan vårdare och patient samt vårdarens engagemang. Vidare återges patienternas smärtupplevelse samt smärthantering. Påverkan på patienternas autonomi beskrivs också i det sista temat som skildrar hur höftfrakturen orsakar förlorad autonomi samt hur patienterna återvinner sin autonomi.I diskussionen framhävs svårigheter hos patienter att kommunicera sin smärta, få den lindrad och vårdarens ansvar att bemöta patienter med lyhördhet, respekt och acceptans. Hur man som vårdare vidrör patienten är av vikt för patientens upplevelse av vården. Förlorad autonomi kan för patienten upplevas som problematiskt och som vårdare spelar man en viktig roll i att assistera återupprättandet av den. / <p>Uppsatsen har tilldelats SÄS stipendium för studerande vid Institutionen för Vårdvetenskap, Högskolan i Borås för bästa C och/eller D uppsats som på ett berömligt </p><p>sätt behandlar integrationen av vårdvetenskap med klinisk verksamhet.</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

No description available.

<p>The aims of the present thesis were to survey the prevalence and incidence ofpressure ulcers in patients with hip fracture and to investigate nursing staffknowledge and documentation regarding pressure ulcer prevention for the samepatient group. Another aim was to test the effect of three preventive interventions:risk assessment and pressure ulcer grading, a pressure-reducing mattress and aneducational programme. Experimental, comparative and descriptive designs wereused and quality improvement philosophy guided the research. In 1997 and 1999, atotal of 124 and 101 patients > 65 years with hip fractures were included andfollowed with risk assessment and skin observation. Audit of patient records, aquestionnaire to nursing staff and a focus group interview were also employed.</p><p>The findings from the first studies showed that 20% of the patients hadpressure ulcers on arrival to the hospital. During the hospital stay, 55% developednew pressure ulcers. Nursing staff knowledge and documentation regardingpressure ulcer prevention was unsatisfactory. An extensive educational programmewas developed and conducted in 1998. Twenty-five registered nurses participatedfrom the hospital and the community setting.</p><p>There were no significant differences in the prevalence/incidence ofpressure ulcers between the experimental and control groups in the twoexperimental studies. However, there was a significant reduction of the incidence ofpressure ulcers between 1997 and 1999 (from 55% to 29%). The focus group indicatedthat there had been changes since 1997 in nursing and treatment routines in theAccident and Emergency Department and in the orthopaedic wards.</p>

The aims of the present thesis were to survey the prevalence and incidence ofpressure ulcers in patients with hip fracture and to investigate nursing staffknowledge and documentation regarding pressure ulcer prevention for the samepatient group. Another aim was to test the effect of three preventive interventions:risk assessment and pressure ulcer grading, a pressure-reducing mattress and aneducational programme. Experimental, comparative and descriptive designs wereused and quality improvement philosophy guided the research. In 1997 and 1999, atotal of 124 and 101 patients &gt; 65 years with hip fractures were included andfollowed with risk assessment and skin observation. Audit of patient records, aquestionnaire to nursing staff and a focus group interview were also employed. The findings from the first studies showed that 20% of the patients hadpressure ulcers on arrival to the hospital. During the hospital stay, 55% developednew pressure ulcers. Nursing staff knowledge and documentation regardingpressure ulcer prevention was unsatisfactory. An extensive educational programmewas developed and conducted in 1998. Twenty-five registered nurses participatedfrom the hospital and the community setting. There were no significant differences in the prevalence/incidence ofpressure ulcers between the experimental and control groups in the twoexperimental studies. However, there was a significant reduction of the incidence ofpressure ulcers between 1997 and 1999 (from 55% to 29%). The focus group indicatedthat there had been changes since 1997 in nursing and treatment routines in theAccident and Emergency Department and in the orthopaedic wards.

No description available.

Bakgrund:De flesta patienter drabbas av akut smärta vid en höftfraktur. Långvarig smärta upplevs av många patienter med coxartros innan elektiv höftplastik. Upplevelsen av smärta hos dessa patienter är både sjukdoms- och vårdlidande. Författarna av denna systematiska litteraturstudie vill beskriva och förtydliga patienternas upplevelse av smärta och smärtlindring vid höftfraktur och höftplastik. Syfte: Att beskriva patienters upplevesle av smärta och smärtlindring vid höftfraktur eller höftplastik. Metod: Systematisk litteraturstudie. Under datainsamlingen framkom sammanlagt 12 vetenskapliga artiklar som ingick i litteraturstudien. Sökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Tre teman framkom: Smärtupplevelsen, mobilisering och kommunikation. Resultat: Smärtan hos patienterna som opererats för höftfraktur/höftplastik är fortfarande en smärtsam upplevelse. Smärtlindringen upplevs av många patienter inte vara tillräcklig. Många avstår smärtlindring av rädsla för biverkningar som kan orsaka konfusion och illamående. Om patienterna inte blir smärtlindrande ordentligt uteblir maximal mobilisering. Slutsats: Att kunna se patientens smärta och att ge en adekvat smärtlindring både för fysisk och psykisk smärta är av stor vikt för att kunna lindra denna. Ny kunskap behövs vad gäller smärtlindring/läkemedels verkan samt ökad kunskap kring bemötande av äldre.

SAMMANFATTNING Patienter som drabbas av höftfrakturer är en vårdkrävande och utsatt patientgrupp inom sjukvården. Riktlinjer för handläggning av misstänkta höftfrakturer har utformats för ett snabbare omhändertagande, så kallat snabbspår. Dessa används för att optimera och förkorta handläggningstiden, förbättra behandlingen samt minska risken för komplikationer. I Västernorrlands län tillämpas detta snabbspår, vilket medför att delar av den behandling som tidigare utfördes på akutmottagningen, nu utförs av ambulanssjuksköterskor redan i den prehospitala vården. Dessa medicinska och omvårdnadsmässiga åtgärder utförs i varierande och ibland svåra vårdmiljöer. Därför finns ett behov av att studera ambulanssjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med misstänkt höftfraktur. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter vid omhändertagande av patienter med misstänkt höftfraktur. Kvalitativ ansats användes och designen var semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Studiepopulationen bestod av åtta ambulanssjuksköterskor stationerade i Ångermanland. I resultatet framkom att ambulanssjuksköterskorna innehar både positiva och negativa erfarenheter av att arbeta med misstänkta höftfrakturer. Äldre människor utgjorde den största patientgruppen och dessa patienter led ofta av demenssjukdomar samt andra sjukdomar och tillstånd som försvårade kommunikation och interaktion, vilket skapade svårigheter i handläggningen av dessa patienter. Vårdmiljön försvårade arbetet ytterligare för ambulanssjuksköterskorna och innebar ofta svåra förflyttningar och lyft. Positivt för både patienten och ambulanssjuksköterskorna var att det strukturerade omhändertagandet gav en snabbare vårdkedja och likvärdig vård för patienterna samt mer tid för omvårdnad. Andra aspekter som framkom var att ambulanssjuksköterskorna hade en del förutfattade meningar gällande patientgruppen och svårigheter att få patienten tillräckligt smärtlindrad. Själva omhändertagandet uppgavs vara alltför strukturerad, handläggningen tog lång tid och att det var svårt att få patienten tillräckligt smärtlindrad utan biverkningar. Slutsatsen var att ambulanssjuksköterskorna hade både positiva och negativa erfarenheter kring det strukturerade omhändertagandet, samt en del förutfattade meningar. Samtliga informanter ansåg att de hade mer tid för omvårdnaden och att de på så vis fick lära känna patienten bättre, därför kunde de enklare utvärdera behandlingsresultatet. De positiva erfarenheterna var att omhändertagandet gav en snabbare handläggning med bättre struktur och därigenom en likvärdig vård i hela länet gällande denna patientgrupp. Det accepterades att uppdragen tog längre tid och därför fick personalen även mer tid tillsammans med patienterna. Ambulanssjuksköterskorna kunde se ett konkret resultat av omhändertagandet. De negativa erfarenheterna innefattade att patientgruppen var svårbedömd på grund av eventuella tidigare sjukdomar och läkemedelsbehandlingar. Att anhöriga och vårdpersonal ibland trängde sig in i vårdrummet, med syfte att vara behjälplig, men flyttade istället fokus från patienten. / ABSTRACT Patients with hip fractures are a care-intensive and vulnerable patient population in health care. Guidelines for dealing with suspected hip fractures have been designed for a faster disposal, so-called fast track. These are used to optimize and shorten the processing time, improve treatment and reduce the risk of complications. Västernorrland county has applied a fast track, which means that parts of the processing previously performed in the emergency department, now is performed by ambulance nurses already in the prehospital care. These medical and nursing activities performed in varying and sometimes difficult healthcare environments. Therefore there was a need to study the ambulance nurses' experiences of caring for patients with suspected hip fracture. AIM: The aim of the study was to describe Ambulance nurses experiences of treatment of patients with suspected hip fracture. Qualitative approach was used and the design was semi-structured interviews were analyzed using qualitative manifest content analysis. The study population consisted of eight ambulance nurses stationed in Ångermanland, Sweden. The result showed that ambulance nurses possess both positive and negative experiences of working with suspected hip fracture. Older people represented the largest group of patients and these patients often suffered from dementia and other diseases and conditions that impeded communication and interaction, which created difficulties in dealing with these patients. The healthcare environment complicated the work further for the ambulance nurses and often includes difficult movements and lifting. Positive for both the patient and ambulance nurses was that it structured the care provided faster care chain and equivalent care for patients as well as more time for care. Other aspects that emerged were that the ambulance nurses have some preconceptions regarding the patient group and the difficulties in getting the patient adequate pain relief. The fast track was described to be too structured, the processing takes a long time and that it was difficult to get the patient enough pain relief without side effects. The conclusion was that it emerged that the ambulance nurses had both positive and negative experiences of the structured care, and had some preconceptions. All the respondents felt that they had more time for care, and that they got to know the patient better, because they could more easily evaluate the treatment outcome. The positive experience was that the fast track provided faster processing with better structure and thereby an equal treatment throughout the county regarding this population. It was accepted that missions took longer therefore the staff spent more time with the patients. The ambulance nurses could see concrete result of the fast track. The negative experiences included that the patient group was difficult to assess because of past illnesses and drug treatments. Relatives and caregivers are sometimes forced into the nursing room, with the aim to be helpful, but instead moved focus from the patient.

Ο τύπος του κατάγματος είναι ένας ανεξάρτητος προδιαθεσικός παράγων για την μεγάλης διάρκειας θνητότητα στους ασθενείς με κάταγμα στην περιοχή του ισχίου. Αφού η μικρής διάρκειας θνητότητα δεν σχετίζεταιμε τον τύπο του κατάγματος,η χειρότερη πρόγνωση στα διατροχαντήρια κατάγματα πιθανά σχετίζεται με έμφυτα χαρακτηριστικά του ασθενούς. / In conclusion the type of fracture is an independent predictor of long-term mortality in patients with hip fractures. Since the short-term mortality was not correlated with the type of the fracture, the worse prognosis of the intertrochanteric type may be probably related to inherent characteristics of patients.