Submitted by Nadir Basilio (nadirsb@uninove.br) on 2018-06-19T15:32:34Z No. of bitstreams: 1 Marcelo Martins Kalytczak.pdf: 1158535 bytes, checksum: f15bfe6500b5bf9b6773583072c1ddf7 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-06-19T15:32:34Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Marcelo Martins Kalytczak.pdf: 1158535 bytes, checksum: f15bfe6500b5bf9b6773583072c1ddf7 (MD5) Previous issue date: 2015-12-14 / Delays in pre-activation or deficiencies in the activity of the dynamic muscle stabilizers of the knee and hip joints are the most common causes of the Patellofemoral pain syndrome (PFPS). The aim of the study was to compare kinematic variables and electromyographic activity of the vastus lateralis, biceps femoris, gluteus maximus and gluteus medius muscles between patients with PFPS and health subjects during the single leg triple hop test (SLTHT). This cross-sectional study included 14 female (23.50 ± 2.02 years) with PFPS (PFPS group) and 14 female healthy (23.14 ± 3.35 years) with no history of knee pain (Healthy group). Kinematic and EMG data were collected through participants performed a single session of the SLTHT. The PFPS group exhibited a significant increase (p < 0.05) in the EMG activity of the biceps femoris and vastus lateralis muscles, when compared with the healthy group. This same result was also found for the vastus lateralis muscle (p <0.05) when analyzing the EMG activity during the eccentric phase (EXC-iEMG) of the stance phase. No significant difference was found in time activity of peak in any of the analyzed muscles, but in GSDFP was observed anticipation of the vastus lateralis muscle that changed the activity order in relation to the CG. In kinematic analysis, no significant differences were found between the groups. In tasks that involve a high neuromuscular control such as the single leg triple hop test, the muscles that act directly on the knee joint (biceps femoris and vastus lateralis) are more active among women with patellofemoral pain syndrome than among healthy women. These differences were not observed for the muscles that act on the hip (gluteus maximus and gluteus medius), as in previous studies. / Atrasos na pré-ativação ou deficiências na atividade dos músculos estabilizadores dinâmicos das articulações do joelho e quadril são considerados como possíveis causas da síndrome da dor femoropatelar (SDFP). O objetivo desse estudo foi comparar variáveis cinemáticas e atividade eletromiográfica (EMG) dos músculos vasto lateral, bíceps femoral, glúteo máximo e glúteo médio entre indivíduos saudáveis e pacientes com SDFP durante a execução do single leg triple hop test (SLTHT). Participaram deste estudo transversal, 14 mulheres (idade 23,50 ± 2,02) com diagnóstico de dor anterior de joelho (GSDFP) e 14 mulheres saudáveis (idade 23,14 ± 3,35) sem histórico de dor no joelho (grupo controle – GC). Os dados da avaliação cinemática e EMG foram coletados das participantes durante uma única sessão de testes. As voluntárias do GSDFP demonstraram aumento estatisticamente significativo (p<0,05) na atividade EMG dos músculos bíceps femoral e vasto lateral durante a pré-ativação e a fase de apoio, quando comparado com as mulheres do GC. Este mesmo resultado também foi encontrado para o músculo vasto lateral (p<0,05) quando analisada somente a contração excêntrica da fase de apoio. Não houve diferença significativa no tempo do pico de atividade em nenhum dos músculos analisados, porém no GSDFP foi observada uma antecipação do músculo vasto lateral que alterou a ordem de atividade em relação ao GC. Na análise cinemática não foi encontrada diferença significativa para o ângulo de flexão de quadril e joelho entre os grupos. De acordo com os resultados observados, em atividades intensas e que envolvem alta exigência do controle neuromuscular como o SLTHT, os músculos que estabilizam a articulação do joelho (vasto lateral e bíceps femoral) são mais ativos entre as mulheres com SDFP em comparação com mulheres saudáveis. Estas diferenças não foram observadas nos músculos que atuam na estabilização da articulação do quadril (glúteo máximo e médio), conforme já verificado em estudos anteriores.

Introduktion: Efter en korsbandsskada är det av vikt att utvärdera knäfunktionen och följa hur den förändras över tid. Det görs oftast med skattningsformulär, som Lysholm knee score, och fysiska tester. Idag saknas det forskning om validiteten för Lysholm knee score lång tid efter skada. Syftet med studien var att undersöka mätegenskaper för Lysholm knee score vid test av knäfunktion 20 år efter främre korsbandsskada. Metod: Undersökningen gjordes på insamlad data från 70 personer som drabbats av korsbandsskada för mer än 20 år sedan (23±2 år). Materialet var mätt vid tre olika tillfällen, vilket var 2 år, 6-10 år samt 20 år efter skada och bestod av Lysholm knee score, KOOS, KT1000, one leg hop, vertical jump och the side hop test. I studien analyserades begreppsvaliditet, samtidig validitet, prediktiv validitet samt förändring över tid. Pearson’s test användes för test av korrelation, en enkel linjär regression för att undersöka prediktiv validitet och reapeted ANOVA för förändring över tid. Resultat: Resultatet visade att begreppsvaliditeten hade obetydlig korrelation mellan Lysholm knee score och de funktionella knätesterna. Den samtidiga validiteten visade på en stark korrelation för KOOS-symtom och en svag korrelation för KOOS-smärta. Den prediktiva validiteten visade att variationen av Lysholm 20 år senare till viss del kan förklaras av skattningen av Lysholm 2 år efter skadan vilket visade på att den har en prediktiv förmåga. Vid undersökning av förändring över tid av Lysholm knee score visade resultatet att funktionen förändrades till det bättre mellan första och andra mättillfället (p=1.06), medan det försämrades fram till det tredje mättillfället (p&lt;0.001). Konklusion: Lysholm knee score är ett formulär som fångar upp förändring över tid och som till viss del kan predicera hur man skattar den upplevda knäfunktionen över en längre tid. I praktiken bör det användas med flera knäfunktionstester för det ska täcka flera dimensioner av knäfunktion.