Bakgrund Palliativ vård beskrivs ha sitt ursprung från hospicerörelsen. Palliativ vård är ett förhållningssätt med syftet att förbättra livskvaliteten och anpassa vården till varje individs behov. Syfte Syftet med studien var att beskriva betydelsen av sjuksköterskors erfarenhet av palliativ omvårdnad. Metod Studien hade en beskrivande design och metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar efter artiklar genomfördes i databaserna CINAHL, Medline, Amed och PsycINFO. Totalt användes nio artiklar till litteraturstudien. Analysen var inspirerad av en innehållsanalys. Resultat Kategorierna i resultatet var: Vikten av en god kommunikation, betydelsen av samverkan med patienten och familjen samt sjuksköterskan inom palliativ vård. Kommunikation var en central del i resultatet. Att spendera tid och kommunicera med patienten i palliativ fas och dennes familj ansågs förbättra vården. Det var viktigt för sjuksköterskorna att leva i nuet. Palliativ omvårdnad beskrevs vara känslomässigt utmattande och krävde egna reflektioner. Slutsats Ökad erfarenhet hos sjuksköterskan ledde till bättre bemötande och omvårdnad. Ytterligare forskning kan behövas för att utveckla sjuksköterskors sätt att vårda patienter i palliativ fas. Genom personlig och professionell utveckling kan sjuksköterskan utföra en bättre omvårdnad av patienten i palliativ fas.   Nyckelord Erfarenhet, Hospice, Kommunikation, Palliativ omvårdnad och Sjuksköterskor

While a great deal of theoretical work affirms the importance of spirituality in hospice care, the manner in which organizational members communicate about spirituality in hospice organizations, and most other health care organizations, remains under-explored and under-theorized. The purpose of this dissertation is twofold. First, this dissertation seeks to understand how hospice members talk about spirituality with one another and with care recipients. Second, this dissertation explores the antecedents and consequences of hospice members' communication strategies. To explore these issues, an ethnographic study was conducted in two branches of a mid-sized hospice. Over 200 hours of participant observation and 42 interviews were completed. Results showed that organizational discourse about spirituality was strategically ambiguous in response to multiple internal and external demands. Strategically ambiguous communication was successful in allowing for a wide range of actions and interpretations; however, it was also problematic in that it served as a source of discomfort and disconnection for some organizational members. Further, results demonstrated that communication about spirituality in interactions between care providers and care recipients was influenced by both organizational discourse and personal understandings of spirituality. Organizational and professional discourse and personal understandings created dialectical tensions between leading and following in care provider-care recipient interactions. Further analysis demonstrated five different strategies for managing the leading-following dialectic. Finally, results suggested that organizational discourses affected the personal identity and outcomes experienced by hospice workers. The preferred organizational identity of the "Gracious Servant" required hospice workers to perform spiritual labor which increased the care providers' propensity to experience stress and burnout. In total, these results demonstrate the importance of examining spirituality from an ecological perspective that considers community, organizational, and interpersonal discourse about spirituality.

<p>I dagens västerländska samhälle intar döden en undanskymd roll. Detta kan medföra mindre kunskap om hur man som vårdpersonal bör bemöta människor i livets slutskede. Då vårdpersonal på hospice dagligen möter människor i livets slutskede kan det finnas stor kunskap att hämta där. Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal på hospice upplever och hanterar sina känslor med att dagligen möta döende och deras anhöriga, samt att beskriva vårdpersonalens resurser som tillämpas i arbetet. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats, där tre sjuksköterskor och tre undersköterskor, samtliga kvinnor intervjuades med hjälp av semistrukturerade frågor. I resultatet framkom det tre stycken huvudkategorier. Den första var vårdpersonalens känslor, med bland annat subkategorierna tillfredställelse och osäkerhet. Den andra var vårdpersonalens egna resurser, som bland annat bestod i att kunna vara tillgänglig och att kunna kommunicera. Den sista var vårdpersonalens känslomässiga bearbetning som bestod av bland annat handledning och fysisk aktivitet. I huvudsak uppgav informanterna att de kände en stor tillfredställelse i arbetet på hospice men det fanns också tillfällen då de kände otillräcklighet och osäkerhet i mötet med människor i livets slutskede och anhöriga. Det framkom även resurser som underlättar arbetet för vårdpersonalen. Dessa är att kunna vara tillgänglig, kunna kommunicera och att våga vara naturlig. Den kunskap som har framkommit i resultatet kan spridas till vårdpersonal som önskar mer information om ämnet.</p>

Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 2000. / Typescript. Vita. Includes bibliographical references (leaves 194-200). Also available on the Internet.

Title from PDF of title page (University of Missouri--Columbia, viewed on Feb 25, 2010). The entire thesis text is included in the research.pdf file; the official abstract appears in the short.pdf file; a non-technical public abstract appears in the public.pdf file. Dissertation advisor: Dr. Debra Oliver. Vita. Includes bibliographical references.

Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 2000. / Typescript. Vita. Includes bibliographical references (leaves 194-200). Also available on the Internet.

Thesis (M. Arch.)--University of Hong Kong, 1995. / Includes special study report entitled: Palliative design for terminal ill patients. Includes bibliographical references.

Humor är så integrerad i mänskliga interaktioner att det ofta uppstår spontant och utan eftertanke eller planering. Humor förknippas vanligtvis med skratt, glädje och känslor av gemenskap och välbefinnande. Forskning visar att det är patienter som initierar mest humor i vårdrelationer. Denna litteraturstudie är en metasyntes och består av tio vetenskapliga artiklar. Syftet var att belysa obotligt sjuka patienters upplevelse av humor i den palliativa vården.  Det visade sig att humor var viktig och tjänade otaliga funktioner. Enligt patienterna var humor en värdefull del av kommunikationen generellt och den medkännande personliga omvårdnaden i synnerhet. Humor var närvarande igenom alla studiers intervjuer och observationer. En stor majoritet av patienterna värderade humor mycket både före och under sin sjukdom. Humor beskrevs av patienter som en bro till deras friska identitet. När vårdpersonalen använde humor kände sig patienter sedda som människor inte bara som mottagare av vård. Mild humor var den mest utbredda och bestod av leenden, spontana kommentarer, godmodiga skämt, stunder av värme och lättsam lekfullhet. Den empatiska, respektfulla, terapeutiska användningen av humor som personalen skapade genom sitt sätt att vara, skyddade patienternas integritet, självkänsla och känsla av värde. Humor hade en stor betydelse i vårdrelationer som blev djupare och mera personliga. Humor visade sig vara en viktig del i den medkännande och mera personliga omvårdnaden. Kombinerat med professionell skicklighet och empati, är humor för värdefull för att förbises.

To lose a child is a profoundly emotional experience. Even if it is not your own, the experience involves deeply held beliefs about death, the quality of death, ethics, and perhaps personal experience. Left unexplored, these beliefs and the anxiety they may produce, can become barriers to providing quality end-of-life care for children with life limiting conditions and their families. The purpose of this study was to explore the relationship between hospice nurses' attitudes toward providing pediatric hospice care and the level of anxiety they may experience related to pediatric hospice care. A self administered questionnaire was completed by 30 hospice nurses. The 20-item state anxiety questionnaire from the state-trait anxiety inventory was used to rate the nurses' level of anxiety related to pediatric hospice care. The nurses' attitudes toward pediatric hospice care were measured using a modified version of attitudes about care at the end of life among clinicians scale. State-anxiety refers to the reaction or process taking place at a given time and the level of intensity related to the situation. the possible range of scores was 20-80 with the higher score indicating greater levels of anxiety. The actual range was 20-65, with a mean of 35.9 (SD = 12.1). The possible range of scores for the total attitude score was 12-60, with a higher score indicating a more positive attitude toward pediatric hospice. The total attitude score had a mean of 31.0 (SD=5.2). Attitude was further divided into three attitude subscales: comfort in discussing pediatric hospice with parents, perceived benefit of pediatric hospice and attitude toward physician involvement in pediatric hospice. The possible range for each subscale was 4-20, again with higher scores indicating a positive attitude. The comfort subscale had a mean of 8.3 (SD=2.8). The benefit subscale had a mean of 9.3 (SD=2.5). The physician involvement subscale had a mean of 13.7 (SD=2.1). The results suggested the presence of some amount of anxiety experienced with pediatric hospice. The total score on the attitude portion of the survey indicated a generally positive attitude toward pediatric hospice in general. Additionally, the subscales of comfort in discussing pediatric hospice, the benefit of pediatric hospice and the attitude toward physician involvement demonstrated a positive attitude as well. While there was no significant relationship found between the total attitude score and anxiety or between the comfort and benefit subscales, there was a significant relationship (p <.01) found between the physician subscale and anxiety. This may indicate a desire for more physician involvement or the belief that physician involvement decreases anxiety. This study revealed self-knowledge and pediatric specific hospice training as areas for future research and education.

A Thesis submitted to The University of Arizona College of Medicine - Phoenix in partial fulfillment of the requirements for the Degree of Doctor of Medicine. / American Indians and American Native (AI/AN) populations have faced health disparities for a period of time. Although their incidence for some chronic diseases such as cancer, may be lower than the general population, they suffer from the poorest survival rates of any ethnic group. As the AI/AN populations age and live longer with chronic disease as seen with the rest of the general population, the discussion of palliative care is becoming more important. Currently, there is not a lot of literature about palliative care that is specific to the AI/AN population. The paucity of research serves as an impetus to learn and examine the need of available palliative care resources for the AI/AN populations. We present the analysis of twenty interviews with staff members of local hospice organizations and hospitals. The interview questions ask participants about their views and experiences in delivering palliative care. Through these discussions, we investigate the current needs, social and cultural barriers, and the infrastructure of how palliative care is accessed and delivered.