Life for a hearing-impaired person can be difficult in many ways. Having a hearing lossinvolves an increased risk of loneliness and exhaustion symptoms due to bad hearing. Not being able to hear everything, while talking with colleagues and eventually missing the punch line of a joke can lead to the feeling of social exclusion and not fitting in.The only thing that helps to restore the hearing of a hearing impaired is through hearing aids. But in many cases, even hearing aids do not help to cope with everyday life and in most cases, additional aids are needed. But does today's market for hearing aids solve the problems and needs of the user? How will a product work and look like to improve the life of a hearing-impaired?This project was about understanding how the hearing disorder affects daily life andidentifying the problems and needs of a hearing-impaired person.The project is based on a general design process and includes background studies on hearing impairment, questionnaire studies, interviews with the hearing impaired, market research, creative methods and analyses, and evaluation methods of ideas and concepts.The goal was to create a product that improves the everyday life of a hearing-impaired person.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Denna studie avser att undersöka hur informationsgrafik kan användas i ett informationsmaterial för att uppmärksamma personer i samhället om vikten av att färdas klimatsmart.Till år 2030 ska städernas negativa miljöpåverkan minskat per person i Sverige. Att resa kollektivt är ett sätt att delta i arbetet mot minskningen av koldioxidutsläppen. För att öka takten mot renare städer behöver fler personer i samhället informeras om hur deras individuella påverkan på miljön ser ut och vad man kan göra för att förbättra den. Målet med detta arbete är att utforma ett bildmaterial som kan användas för att informera målgruppen, 31–44 åringar, om hur busstrafiken kan bidra i arbetet mot de uppsatta klimatmålen. I studien undersöktes målgruppens ställning och synpunkter på datavisualiseringar baserat på mängd dekoration och vad som tilltalar samt engagerar dem i en informationsgrafik. Arbetet grundades på teori och metodiska undersökningar för hur man med informativ illustration kan skapa ett informationsmaterial. Detta undersöktes genom en kombination av enkät, intervju och prototypande. Den samlade empirin påvisade att målgruppen engageras och tilltalas mer av datavisualiseringar och informationsmaterial med mer dekorativa element. Användandet av färg, typsnitt, layout och illustration på ett sätt målgruppen upplevde som estetiskt tilltalande visade en god inställning till informationsmaterialet. Ett estetiskt tilltalande informationsmaterial uppmuntrade målgruppen till att utforska materialet djupare. Resultatet av den samlade empirin och faktan tog form av en affisch, ämnad för visning i stadscentrum, som kommunicerar busstrafikens inverkan på miljön genom datavisualisering, text och illustration.

No description available.

Instructional design is commonly referred to as the systematic process of creating consistent and reliable learning experiences (Branch & Merrill, 2011). Built on a foundation of learning theory and instructional design theory, instructional design relies heavily on various process models to guide design practice (Stefaniak & Xu, 2020) and to manage and communicate the process of design (Branch & Dousay, 2015). Despite their use, scholars argue that these models do not accurately represent instructional design practice (Bichelmeyer et al., 2006; Rowland, 1992; Smith & Boling, 2009; Visscher-Voerman & Gustafson, 2004; Wedman & Tessmer, 1993) and remain too focused on high-level processes rather than discrete methods and actions (Gibbons et al., 2014). In recent years, human-centered design (HCD) methods have emerged within instructional design practice, providing more methodological guidance for instructional designers within an empathetic design perspective (Stefaniak & Xu, 2020). HCD includes codesign practices (Steen, 2012)that seek to involve users directly throughout the design process. The current study explores the design experiences of 12 participant designers (e.g., teachers, digital coaches) who were purposely selected to engage in a seven-week codesign experience. Tasked with providing direction on resources designed to support K-12 teachers with online and hybrid teaching, these participant designers worked together to share previous teaching experiences, analyze teacher data, and identify and develop learning prototypes. Interviews with eight participant designers following the codesign experience revealed that participants viewed the project as open and ill-defined, lacking in a clear outcome and identified roles and responsibilities. As the codesign continued, participants described impactful moments that clarified the design project and shifted the design process to a focus on details. While the end product of design was described by participants generally, participants viewed their experiences and perspectives as their major contributions to the design process. Results from this investigation reveal important implications for design practice, education, and research.

No description available.

The post-donation process has long lacked attention, and the majority of users experience little to no personal updates after donating. Studies regarding the subject often tend to focus on attracting donors and keeping them interested in the charity, but rarely does it seem like the researchers study possible solutions for the post-donation process. This thesis aims to do that and investigate how an alternative to the process can be presented. Additionally, the aim is to explore if it is possible for a community feeling to arise when using the prototype and if the sharing aspect affects the perception of being part of a community. The thesis was split up into several different phases based on a human-centered design method called the Double Diamond. In the beginning, a literature study and qualitative interviews were executed to understand the problem area further. These interviews brought forward intriguing aspects, such as that users enjoy seeing others sharing donation information but avoid doing so themselves. The project continued with brainstorming to bring forward ideas. These ideas were then visualized in prototypes, iterated, and tested with the help of users and usability experts. Finally, after four iterations, a concluding design proposal was presented, which envisioned an alternative to a donation process. From the usability tests, users expressed an appreciation for the prototype and that the concept delivered a new aspect to donating. The users also stated that some elements in the prototype conveyed a sense of community. These elements were primarily the ability to participate in donation groups and the comment sections within posts and groups. Regarding the sharing aspect, the users mentioned that if the alternatives to interact and share thoughts with other users were removed, the community feeling would decline. Therefore, it was concluded that sharing affects the perceived sense of a community and that a community feeling can be present in a donation service. A disclaimer is that these conclusions are made within the study and apply to the users participating, and it is not certain that they can be applied to others. / Processen efter en donation har länge saknat uppmärksamhet, och majoriteten av dem som donerar erhåller få till inga personliga uppdateringar efteråt. Studier om ämnet i sig tenderar ofta att fokusera på att fånga nya donatorer och att bibehålla deras intresse av välgörenhetsorganisationen, men sällan verkar det som att forskarna studerar möjliga förbättringar för processen efter en donation. Det här examensarbetet ämnar till att utforska processen och undersöker hur ett alternativ kan presenteras. Dessutom syftar arbetet till att undersöka om det är möjligt för en känsla av gemenskap att uppstå när prototypen används och om en delningsaspekt kommer påverka denna känsla. Projektet delades up i ett flertal olika faser baserat på en metod vid namn Double Diamond som kan nyttjas när det är användaren som befinner sig i fokus. Till en början utfördes en litteraturstudie tillsammans med kvalitativa intervjuer för att skapa en förståelse för ämnet. Dessa intervjuer förde med sig intressanta insikter såsom att användare uppskattar när andra delar donationsinformation på sociala medier, men att de själva drar sig för att utföra samma sak. Arbetet fortsatte med en brainstormingssession med syftet att få fram många olika idéer. Idéerna blev sedan visualiserade i prototyper som itererades och testades med hjälp av användare och användbarhetsexperter. Efter fyra iterationer presenterades ett slutgiltigt designförslag som åskådliggjorde ett alternativ till donationsprocessen. Under testerna uttryckte användarna en uppskattning för prototypen och det nämndes att konceptet levererade en ny synvinkel till en donationstjänst. Användarna yttrade även att ett par av elementen inom prototypen förmedlade en känsla av gemenskap. Dessa element var främst möjligheten att delta i donationsgrupper och kommentarssektionerna inom inlägg och grupper. Angående delningsaspekten så nämnde användarna att om möjligheterna till interaktion med övriga användare försvann så skulle gemenskapskänslan minska. En slutsats blev därmed att delning troligen påverkar gemenskapen och att en känsla av en gemenskap kan uppstå i en donationstjänst. En begränsning kopplad till slutsatserna är däremot att de utgår från studiens deltagare och det kan därmed inte bekräftas att resultaten är representiva för alla användare.