No description available.

No description available.

The purpose of this study is to describe current practices in Nordoff-Robbins Music Therapy (NRMT) practice as perceived by contemporary practitioners in 2011 compared with the original approach as developed by its founders. I did this by interviewing prominent NR music therapists in the field, and asking them how their way of practicing compared to hobelieved Nordoff and Robbins originally practiced the model. I then transcribed and analyzed their responses to the interview questions, looking for themes of commonality and difference in their responses. / Music Therapy

Denna studie riktar in sig på vad motivutveckling har för påverkan på mitt improviserande och hur den kan bidra till att införliva låtens melodi i improvisationen. Centralt för arbetet har varit att uppnå ett mer horisontellt spelsätt som har utgått från tematiskt material från låtarna jag improviserar över.  Arbetet är uppdelat i två delar där den första delen presenterar två jazzstandards och vilka motivutvecklingstekniker som går att hitta i kompositionerna. Delen innefattar även att studera in låtarna på ett gehörbaserat sätt och att integrera olika motivutvecklingstekniker i mitt improviserande där låtarnas tematiska material ligger till grund för improvisationen. Den andra delen presenterar ett analyserat resultat där jag jämför två olika improvisationer på varje låt. Det ena förhållningssättet har sin utgångspunkt i motivutveckling och den andra improvisationen har harmoniken som utgångspunkt.  Denna studie har hjälpt mig hitta metoder som stärkt min förmåga att bearbeta motiv samt hur jag kan gå tillväga för att använda mig utav tematiskt material från låtens melodi när jag improviserar. Den har även hjälpt mig utveckla den rytmiska delen av mitt improviserande då motivutvecklingen fått mig att reflektera över hur jag fraserar mina motiv och bidragit till ett tydligare spelsätt.

This thesis explores the concept of how a drummer can approach soloing over written rhythmic backgrounds that the rest of the band provides. The ambition is to discover what different approaches there are to this type of improvisation, as well as to find ways how one can practice this specific solo format. To answer these questions, I have transcribed three different drummers, analyzed some of their phrases and created exercises based on them. I have in addition to this done research on what has already been written and said on this subject. The result was a concert that was held at the Royal College of Music in Stockholm on May 8th, 2024, and all the compositions that were performed are written by me. This project gave me the realization that this solo format is a great alternative to other types of improvisation but demands a high level of rhythmic understanding, confidence, and timing from both the soloist and the band. It is also important to practice this type of improvisation in a nuanced way to get nuanced results from the improvisations. / <p><strong>Musik:</strong></p><p><em>Remains</em><em></em></p><p><em>Faces</em></p><p><em>Priceless</em></p><p><em>Out Of Bounds</em></p><p><em>Sidenote</em></p><p><em>57</em></p><p>All musik är skriven av Felix Kling</p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Felix Kling - Trummor</p><p>Eskil Larsson - Tenorsaxofon</p><p>Milos Lindegren - Piano</p><p>Jonathan Jessen - Kontrabas</p><p>Svante Qvennerstedt - Elgitarr</p><p></p>

Rainpiece is a composition for flute, viola, harp, and computer, cyclic and open in form, and inviting collaborative improvisation by instrumentalists and computer operator together. It is also a study of water, from torrential downpours and bubbling springs to rivers and waterfalls. The movement of water through the phases of the water cycle is the central metaphor guiding the cyclic and theoretically endless structure of the work. Rainpiece is also a model of community, collaboration, and above all mindful meditation. The metaphor of water is one that focuses the mind, and brings together the community of performers and audience members into a context with which all can connect emotionally. Like the sound of flowing water (which is included in the piece in the form of processed field recordings), the musical ideas of Rainpiece are constantly changing, and yet continually recurring and returning; this connects with concepts of meditation and mantra as well. The work proposes a new direction in interactive chamber music that integrates natural and composed sound worlds, with the goal of shaping a social and acoustic environment that allows for openness, mindfulness, and connection.

In this artistic master’s degree project, I have explored different ways of relating to each other in improvisatory interplay, with a focus on cyclicity and distributed phrases. Through rehearsing and recording with a small acoustic ensemble, I have shown how I can achieve these ways of interplay through the use of enabling constraints. In turn becoming a basis for a composition in the form of a structured improvisation that moves between, and mixes, different ways of interplay that add extra qualities of indeterminacy to the music.     Through contextualising with among other things Deleuze and Guattari's ideas of "the molecular" and Zen Buddhism, different areas of tension that this music operates within has caught my attention. Two of these stand out: the first is the tension between a linear sense of time and the cyclic sense of time that this music can evoke. The other is the area of tension between the collectivity in the distributed phrases vs. individual trajectories. Seeing through these perspectives also point to how the music in this work, and other music and art, may involve non-dualistic experience. The composition contains various layers of cyclicity. Its form is cyclic; a macro circle divided into four micro cycles. Distributed phrases come and go repeated with difference. Individual patterns are repeated in superimposed loops.    I hope that this thesis can serve as an inspiration for anyone interested in structured group improvisation.

This thesis explores the concept that self-imposed constraints in jazz improvisation can enhance creativity and the generation of ideas. With the help of constraints, the purpose is to find new pathways in music that I wouldn't have taken otherwise. The ambition is to move beyond habitual playing and deep-seated patterns on the instrument, aiming for a more genuine creative expression. Various types of restrictions are applied within a jazz quartet, tailored and assigned to each band member. The outcomes were showcased during my graduation concert, featuring predominantly jazz compositions and standards.  The imposed limiations proved effective in fostering new and exciting musical developments. Under the right conditions, these constraints playfully accentuated and amplified our musical identities, although some proved too restrictive to inspire meaningful progress in our music. / <p><strong>Musik</strong></p><p>Eronel (Thelonius Monk)</p><p>Untitled (Eskil Larsson)</p><p>Straight No Chaser (Thelonius Monk)</p><p>You Know I Care (Duke Pearson)</p><p>Heartaches (Al Hoffman)</p><p><strong>Medverkande musiker</strong></p><p>Eskil Larsson - Tenorsaxofon</p><p>Milos Lindegren - Piano</p><p>Johannes Bäckström - Kontrabas</p><p>Felix Kling - Trummor</p>

Vad ska man göra när man som låtskrivare eller producent tappar lusten och fastnar i en blockering av den kreativa processen med att skapa musik? Hur gör egentligen andra låtskrivare när de skapar musik? Detta är bara några av de problem och frågeställningar som dyker upp i mitt huvud efter att jag ställt ifrån mig gitarren eller datorn med ambitionen att skapa en låt. Faktum är, ju mer jag går in för att skapa en låt, ju mer höga krav ställer jag på mig själv, ofta har jag också ambitionen att det jag skapar ska bli något så pass stort att resten av världen kommer att vilja lyssna på detta. Jag kan sitta och utforska ljud i timmar, mixa dessa ljud med olika effekter och plugins men ändå leder detta arbete sällan till något som liknar en låt. För att finna en väg att ta itu med dessa svårigheter och problem så har jag valt att undersöka dessa frågor. Vilka låtskrivarstrategier används av framstående låtskrivare för att skapa musik? Vilken relevans har dessa strategier till mitt eget låtskrivande? Finns det digitala verktyg som kan underlätta musikskapande? Metoden jag använder för att undersöka dessa frågor är till största del litteraturbaserad, jag har alltså inte gjort några undersökningar eller intervjuer för att få fram resultat eller material. Idéen till detta projekt är att skapa en bank av strategier och tekniker blandat med egna reflektioner som kan hjälpa processen vid låtskrivande. För att på något sätt utvärdera dessa strategier har jag skapat korta musikproduktioner där jag implementerat de strategier jag forskat kring. Som resultat av detta arbete har jag nu skapat en bank av strategier och praktiska tips för låtskrivare och intresserade i ämnet. Arbetet resulterade även i 5 kortare produktioner där jag haft chans att testa och utvärdera dessa strategier och tips.

Syftet med studien är att utforska hur sånglärare genom konkretisering kan främja elevers förmåga till vokal improvisation i sin undervisning. Studien genomfördes genom en kvalitativ metod där totalt tre elever deltog i en 40 minuter lång sånglektion. Efter varje lektion genomfördes en semistrukturerad intervju för att undersöka hur de upplevde lektionen. Lektionerna bestod av tre övningar med utgångspunkt från låten Centerpiece, där eleverna sjöng utifrån olika ramverk som succesivt löstes upp. I resultatet framgår det att samtliga elever fann ramverk som ett pedagogiskt och stöttande verktyg. Ramverken skapade konkreta förhållningssätt för hur eleverna skulle hantera övningarna och närma sig improvisation, och skapade en stadig progression som resulterade i att eleverna kände att de började behärska improvisation med självsäkerhet. Eleverna fann att miljön spelade stor roll för lektionens resultat. Elever upplevde att de vågade improvisera och att de upplevde att de gjorde bra ifrån sig på grund av stämningen i rummet. Undersökningen visar att läraren har mycket kontroll över miljön och kan forma en trygg stämning som främjar elevers förmåga till improvisation. Den trygga stämningen kännetecknades av kritikfri återkoppling, uppmuntran och beröm, flexibilitet och anpassning samt elevkontakt och lekfullhet.