This thesis describes an exploratory application of a statistical analysis and modeling technique (Markov chains) for the modeling of jazz improvisation with the intended subobjective of providing increased insight into an improviser's style and creativity through the postulation of quantitative measures of style and creativity based on the constructed Markovian analysis techniques. Using Visual Basic programming language, Markov chains of orders one to three are created using transcriptions of improvised solos by John Coltrane in his song Giant Steps. Still considered as statistical data, the Markov chains are examined and information is extracted from them through the development of several statistical tools for musical analysis. Two general categories of tools for analysis are developed: Subtraction matrices and graphical comparisons of distributions. Using these tools and the raw Markov chain data for musical analysis, quantitative measures for creativity and style are postulated. These measures are based on previously developed models and definitions of creativity and style taken from the literature. The information acquired from the implementation of the analysis tools is applied to the models in order to provide a theoretical basis for the development of the quantitative measures and a framework for the interpretation of the information. Guilford's Structure of Intellect model is used for developing creativity measures and Heen's model of the constructs of style analysis is used for determining measures of style. Overall, this research found that Markov chains provide distinct and useful information for musical analysis in the domain of jazz improvisation. Many examples of Markov chains are enumerated and tools for analysis are developed that implement the Markov chains. It is then explained how Markov chains and the tools for their analysis can be interpreted to determine quantitative measures of creativity and style. Finally, this thesis presents conclusions on Markov chain portrayals, new analysis tools and procedures, quantitative measures of creativity and style, and, in sum, that Markovian modeling is in fact a reasonable and useful modeling approach for this application. / Master of Science

I detta arbete kommer jag redovisa hur jag har arbetat för att utveckla riktning inom jazzimprovisation. Jag har fokuserat på harmonik och melodik för att skapa en större känsla av spänning och upplösning då jag, som har tagit stor inspiration från bebop och blues, har känt att mina improvisationer låter för vertikalt (stillastående) och för lite horisontellt (känsla av riktning). Mitt tillvägagångssätt för att utveckla det horisontella är genom att studera skalor och andra teoretiska koncept som jag sedan applicerar på improvisationer som jag spelar in och transkriberar. Jag analyserar improvisationerna och framför resultaten i form av teoretisk beskrivning, ljudfiler och notbilder. Resultatet har gett mig en inblick till hur jag kan utveckla tonförrådet i mina jazzimprovisationer samt ge mig en bredare förståelse för spänning och upplösning.

I det här självständiga arbetet har jag fördjupat mig i improvisationens värld, närmare bestämt dess betydelse i pianokonsertens sammanhang utifrån främst en wienklassicistisk kontext. Med stöd från litteraturen och genom egna observationer har jag fått en förståelse för hur man kan förhålla sig till och applicera egna improvisatoriska uttryck till kadenser vars tillhörande musik är över tvåhundra år gammal. Genom att metodisk använda mig av loggboksföring, ljudinspelning och konserttillfällen har jag bearbetat och reflekterat mig till vissa slutsatser. Undersökningen visar bland annat formens och strukturens direkta betydelse och påverkan av improvisationen och hur det många gånger kan leda till att improvisationen i sig blir friare. Den har också påvisat hur man som nutida musiker kan förhålla sig till dåtida stilistiska drag utifrån sitt eget artisteri. Även improvisationens komplexitet bearbetas och i synnerhet dess förhållning till komposition. Tack vare detta arbete har jag fått en större förståelse för improvisationens roll och funktion i den wienklassicistiska pianokonserten och vilka friheter och begränsningar man kan förhålla sig till.

À la Renaissance et à l'ère baroque, l'art de l'improvisation faisait partie intégrante de l'éducation musicale et de la pratique instrumentale. Cette façon de faire de la musique s'apprenait très jeune et se pratiquait au quotidien. En la même personne, étaient le plus souvent confondus compositeurs et improvisateurs, en ce que ces deux disciplines étaient étroitement liées. Plus encore, l'improvisation allait jouer un rôle déterminant dans la création de nouveaux genres musicaux. Parmi ces derniers, la toccata, genre musical instrumental de style libre et improvisé, devait se présenter comme un élément significatif de cette pratique musicale. À partir de cette donnée historique, la question que nous souhaiterions examiner est la suivante : comment peut-on mieux cerner, dans ces œuvres de style libre, le côté improvisé qui s'y rattache ? Notre objectif sera donc d'identifier les éléments compositionnels contenus dans les œuvres de style toccata et qui rendent compte de l'aspect spontané et improvisé qui caractérise ces pièces, et ce, de Frescobaldi à Bach. C'est donc, d'une part, par une évaluation qualitative d'œuvres de style toccata et, d'autre part, par un examen approfondi d'études de cas que nous nous efforcerons de dégager les techniques d'écriture qui permettent de faire le lien entre la pratique de l'improvisation et les œuvres écrites. Le cadre de cette recherche sera délimité par des connaissances théoriques telles que rencontrées dans les traités anciens ainsi que dans les ouvrages musicologiques récents en tenant compte des connaissances tacites issues de la pratique musicale, de l'enseignement reçu ainsi que du savoir intuitif de tout musicien. Nous espérons que ce projet nous permettra de mieux comprendre la nature de l'improvisation dans ces compositions dites libres, tout comme de nourrir et justifier notre interprétation en la rendant plus juste et vivante. / In the Renaissance and the baroque era, the art of improvisation was part of the learning process and performance praxis. Very early on, young musicians were educated in this type of musical activity and they practiced it regularly. As improvisation and composition were closely linked at that time, both types of musical expertise were often encountered in the same person. Moreover, improvisation played an important role in the genesis of new musical genres. Among them, the toccata, an instrumental piece characterized by freedom and fantasy, emerged as a significant component of this musical practice. With this historical background in mind, we would like to investigate the following question: how can we better define, in freestyle pieces, the improvised side that results from them? Our goal is to identify which compositional and discursive elements in toccatas translate the improvisational aspect so typical of those pieces from Frescobaldi to Bach. Using case studies and a qualitative approach, we will try to show how certain compositional techniques contained in the written pieces can be linked to improvisational practice. Additionally, our method will be delineated using treatises of musical theory from the period as well as more recent musicological studies, combined with tacit knowledge drawn from our own musical experience and education, including intuitive knowing. We hope that this research project will help to foster understanding about the nature of the practice of improvisation in toccata-like pieces and to nurture and explain our performance decisions with respect to those pieces in order to make them more authentic and alive.

Syftet med studien är att undersöka i hur stor utsträckning undervisning i improvisation är ett bra verktyg för att uppnå syfte och mål för ämnesplanen i Musik i gymnasieskolan, hur lärare tolkar begreppet improvisation och hur de arbetar med det i klassrummet. Intresset för ämnet ligger i möjligheterna med improvisation som verktyg för att utveckla ett konstnärligt och personligt uttryck. I rollen som lärare upplevs att improvisation som verktyg inte används i den utsträckning som det kanske borde. Tre verksamma gymnasielärare i musik har ur ett hermeneutiskt perspektiv med kvalitativ intervju som metod intervjuats om deras definition av och arbete med improvisation. Resultaten visar att elevers musikaliska utveckling främjas av improvisationsundervisning. Resultaten visar också att lärare har en bred förståelse för begreppet improvisation, att de har insikt i hur det främjar elevernas musikaliska utveckling men att de inte helt och hållet utnyttjar improvisationsundervisningens potential. De vill införa sådan undervisning tidigare i elevernas utbildning men de vet kanske inte riktigt hur de ska gå tillväga. Slutligen diskuteras om improvisationsundervisning bör användas mer, hur undervisningen kan utformas samt när det är lämpligt att börja med improvisationsundervisning. Kopplingen i Skolverkets styrdokument mellan improvisationsundervisning och måluppfyllelse i ämnet diskuteras också. / This study aims to examine to what extent teaching of music improvisation is a good tool for achieving the purpose and objectives of the syllabus of Music in upper secondary school, how teachers interpret the concept of music improvisation and how they apply it in the classroom. The interest in the subject lies in the possibilities of improvisation when being a tool for developing an artistic and personal musical expression. In the role as a teacher improvisation as a tool is perhaps not used to that extent it should. Three music teachers have, from a hermeneutic perspective using qualitative interview as a method, been interviewed on their definition and application of improvisation. The results show that students' musical development is promoted by the teaching of music improvisation. Furthermore, the results show that teachers have a broad understanding of music improvisation and that they have an insight into how it fosters students' musical development. However, they do not fully utilize the potential of improvisation teaching. They want to introduce it earlier in students' education, but they may not quite know how to. Lastly why the teaching of music improvisation should be used more is discussed as well as how it can be designed and when it is suitable to start with. The link between improvisation teaching and attainment in the subject of music in Skolverket's policy documents is also discussed.

New free improvisers may come across six major problems as they learn to improvise: imbalance between technique and music, incorrect perception of limitation, imbalance between rationality and emotion, lack of enthusiasm, inability to view criticism as a source of creativity, and misunderstanding of mistakes and risks. In this thesis, I propose a set of effective pedagogical tools as possible solutions for students and groups interested in exploring the beauty of free improvisation.

Syftet med studien är att definiera musikaliska redskap och plattformar för studenter i ämnet improvisation på eftergymnasial nivå. Mitt intresse för ämnet ligger i de positiva möjligheter improvisationen erbjuder vår undervisning och är utgångspunkten för detta arbete. Jag upplever att forskning som inriktar sig på improvisationsundervisningens didaktik för ensemble på högre nivå med fördel kan utökas från vad vi idag har att tillgå, därav utgår studien från ett didaktiskt perspektiv på undervisning.   För att söka svar på mina frågor har jag använt mig av den kvalitativa forskningsintervjun i mötet med mina informanter. De fyra utvalda musiklärarna har alla undervisat improvisation i ensembleformat, de flesta med inriktning mot rytmisk och improviserad musik.   I resultatet presenteras bland annat en syn hos de intervjuade musiklärarna som visar på vikten av ett personligt och ärligt musikutövande där den instrumentaltekniska färdigheten först får liv och mening då studenten har en konstnärlig åsikt att förmedla. Sedan diskuteras bland annat lärarnas kompetens som improvisationspedagoger i relation till Hanken och Johansens (1998) musikdidaktiska utgångspunkter, samt ämnets möjliga utveckling och framtida undervisningsstruktur. / The study aims to define musical tools and platforms for students in the subject of improvisation at the collegiate level. My interest in the subject, and starting point for this work, lies in the positive benefits of working with improvisation. I feel that research today, focused on teaching improvisation for ensemble at a higher level can be extended from what is currently available. I have therefore chosen didactics as my theoretical basis.   In search of answers to my questions, I am using the qualitative research interview method with my informants. The four selected informants have all been teaching improvisation in ensemble, most with a focus on rhythmic and improvised music.   The results are presented including a view of the interviewed music teachers on the importance of a personal and candid music performance in which instrumental technique emerges when the student has an artistic opinion to impart. Thereafter, the study will discuss the teachers' pedagogical skills as improvisation teachers in relation to Hanken and Johansen's (1998) music didactic viewpoints, and possible development and future educational structure for the subject of improvisation.

I denna uppsats försöker jag beskriva vad begreppet improvisation innebär inom jazzmusik. Ämnet improvisation är för mig väldigt viktigt, det är ett ämne som jag valt att specialisera mig på i min musikhögskoleutbildning. Min förmåga att improvisera har hjälpt mig i många situationer i livet, framförallt sådana situationer där det gäller att kunna vara flexibel, till exempel spel- eller musikundervisningssituationer. Undersökningen baseras i huvudsak på intervjuer med fem olika svenska jazzmusiker. Jag har kommit fram till att begreppet improvisation är komplext och svårdefinierat. Det finns dock vissa, vanligen återkommande, viktiga ingredienser inom improvisation som definierar vad som är kvalitet, bra eller dåligt. Improvisation är en social sysselsättning. Det handlar om att vara lyhörd, att påverkas av sin omgivning. Samtidigt måste man som musiker ha goda instrumentfärdigheter för att obehindrat kunna uttrycka de musikaliska idéer som kommer till dig i stunden. Det finns många likheter med att lära sig ett språk. För att bli en god improvisatör så krävs det att man tänker på vad man spelar och varför på samma sätt som vi i vardagliga livet reflekterar över vår personlighet och våra handlingar. / In this essay I will try to determine the meaning of the word improvisation within the field of jazz music. The survey is based on five different interviews with jazz musicians. In my inquiry, I have found that the word improvisation is complex and difficult to explain. There are however, some common, key ingredients that can define quality in an improvisation. Improvisation is a social activity. It is about having a keen ear to what´s going on around you. In addition to this, you need, as a musician, good instrumental skills to be able to express the musical ideas that come to you. There are many similarities to learning a language. To be a good improviser you need to think about what you play and why you play it, in the same way that we, in everyday life, reflect on our personality and our actions.

Det finns en hel del litteratur som lär ut jazzimprovisation, men få som visar vilka musikaliska strukturer som kan användas för att få det att låta ”jazzigt”. I den här kvalitativa studien utforskas därför likheterna mellan fem olika utvalda jazzimprovisationer i piano. I fokus står improvisationernas musikaliska ”språk” ifråga om musikaliska byggstenar eller strukturer. Forskningsfrågan lyder: Vilka musikaliska ”byggstenar” eller strukturer, har fem olika solon i jazzpiano gemensamt? Syftet med studien är att finna likheter mellan några pianoimprovisationer av kända jazzmusiker. Studien utgår från fenomenologiskt och hermeneutiskt perspektiv. Resultaten visar att de olika musikerna använder sig av en rad olika specifika koncept som de bygger sina jazzimprovisationer på: bluesspråk, side slipping, kromatik och närmandetoner, ackordstoner, reharmonisering, överlagrade ackord och pentatonik. Det fenomen som synes hålla samman dessa koncept är tension and release, som tillsammans med koncepten bidrar till det musikaliska språk som används inom den här delen av jazzgenren. Trots att pianisterna synes bygga sina improvisationer på samma koncept, används dock dessa på så pass varierade sätt, att improvisationerna upplevs som både personliga och kreativa. / It is easy to find literature that teaches jazz improvisations, but hard to find any that really shows which musical structures can be used in order to make a sound “jazzy”. This qualitative study will therefore explore the similarities between five piano-jazz improvisations.  The music “language” of the musicians such as the “building blocks” or structure will be in focus when comparing these improvisations. The research question for this study will therefore be: what musical building blocks or structures have the five solos in jazz piano in common? The aim is to find similarities between some piano improvisations done by acclaimed jazz musicians. The study will have a phenomenological and hermeneutic approach. The presented result show that the musicians use a range of specific concepts when building their jazz improvisations; blues, side slipping, chromaticism and approach notes, chord tones, reharmonisation, upper structure triads and pentatonics. The conclusive phenomena has been proven to be tension and release, that together with the concept contributes to the music language that is used within this jazz genre. Even though the different pianists seems to use the same concept when building their improvisations, it is in the way they use them in terms of variation, that makes the solos appear personal and creative.

The aim of this thesis is to bring understanding of what constitutes improvisation in the service encounter. The study adopts a qualitative approach using hidden observations to categorize different types of improvisation in the service encounter. The improvisation themes discovered within the service encounter were experience, impulsiveness, theatrical, personality and emotionality. All of these are factors that influence improvisation. This study offers original contributions by explaining the fundamentals of improvisation in the service encounter. These fundamentals establish a framework and gives a clearer definition of what the concept improvisation implies.