Varje år examineras tusentals studenter till legitimerade sjuksköterskor. Den första tiden beskrivs som påfrestande då de möts av nya utmaningar. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att vara ny inom yrket. För att besvara syftet genomfördes en kvalitativ litteraturstudie där 17 vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Analysen resulterades i sex huvudkategorier; att kunskap och erfarenhet av omvårdnad har stor betydelse, att stöd från arbetskamrater påverkar trivseln i yrket, att ha eget ansvar vid hög arbetsbelastning är en utmaning, att yrket påverkar en som person även utanför arbetet, att yrket inte motsvarar förväntningar samt att vara osäker i yrkesrollen. Det framkom att nyexaminerade sjuksköterskor upplevde brist på kunskap och osäkerhet i yrkesrollen samt att reflektion kunde stärka den professionella utvecklingen. Hög arbetsbelastning bidrog till att de inte hann utföra den bästa omvårdnaden. Kollegors inställning hade betydelse för att trivas på arbetsplatsen. På fritiden var det svårt att sluta tänka på arbetet och egenvård var viktigt för att må bra. En slutsats som kan dras är att stöd och reflektion är viktigt för att trivas och utvecklas i sin profession och att sjuksköterskestudenter bör förberedas på bästa sätt inför yrket.

Bakgrund: Multipel skleros är en kronisk neurologisk sjukdom som generellt går i skov. Symtom som kan uppstå är trötthet, rörelsesvårigheter och kognitiva svårigheter. Sjukdomen är en av de vanligaste orsakerna till rörelsehinder bland unga människor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur personer med multipel skleros upplever att livet påverkas. Metod: Litteraturstudien inkluderade 13 vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i sex huvudkategorier: Att kroppsliga och kognitiva begränsningar försvårar aktiviteter, att vara beroende av hjälp och behöva planera, att nära relationer förändras, att arbetslivet blir lidande, att känna sig annorlunda och utanför sociala sammanhang samt att känna oro för sjukdomsprogression och framtiden. Diskussion/Slutsatser: Det framkom att aktiviteter trots svårigheter var betydelsefullt för välbefinnandet. Beroende av hjälp i vardagen kunde påverka autonomin negativt och vara inkräktande på deras liv. Rollen i familjen förändrades med sjukdomen. Trötthet och kognitiva svårigheter kunde göra det svårt att fortsätta arbeta. För att finna ett socialt sammanhang med andra i liknande situation och utveckla strategier för att hantera vardagen kan sjuksköterskor tillämpa stödgrupper. Sjuksköterskor bör även stödja personer med MS under sjukdomsförlopp och transitionsprocess för att främja acceptans och välbefinnande.

Crohns sjukdom är en inflammatorisk tarmsjukdom som påverkar den drabbade personens dagliga liv i stor utsträckning. Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser av att leva med Crohns sjukdom. Studien är en litteraturstudie där tio artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i fem kategorier; att känna rädsla och oro, att känna sig begränsad och behöva anpassa livet, att självbild och livslust förändras, att andra personers attityder och förståelse har stor betydelse samt att acceptera sjukdomen och ta kontroll över livet. Resultatet visade att personer med Crohns sjukdom upplever en oro i det dagliga livet, att informationen om sin sjukdom är bristfällig, ett behov av att kompromissa med sin självidentitet och svårigheter att upprätthålla relationer. Slutsatsen är att en tillitsfull relation mellan vårdpersonal och patient är en förutsättning för god omvårdnad. Genom att arbeta personcentrerat och utveckla en förståelse för upplevelserna av att leva med Crohns sjukdom kan vård och omvårdnad anpassas efter personens behov. En vårdrelation kan vara en resurs för att samtala om jobbiga eller stigmatiserade ämnen och kan upplevas stödjande i transitionsprocessen till att lära sig leva med sjukdomen. Vidare forskning bör undersöka varför en del personer har lättare att acceptera sjukdomen än andra.

SammanfattningI egenskap av speciallärare i grundsärskolan möter vi dagligen barn och ungdomar med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning. Förhoppningen är att de i vuxen ålder ska få ett avlönat arbete och bli delaktiga på en arbetsplats. Tyvärr har inte unga vuxna med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning samma valmöjligheter till eftergymnasiala studier eller för avlönat arbete som unga vuxna utan funktionsnedsättningen. Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med studien är att genom en fenomenologisk inspirerad kvalitativ undersökning lyfta fram hur nio unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning upplever arbetslivet. Speciellt intressant är de unga vuxnas tankar kring delaktighet på arbetsplatsen samt deras tankar kring hur skoltiden har förberett dem för arbetslivet. Följande frågeställningar är centrala i vår studie: •Hur upplever de unga vuxna sitt arbete utifrån trivsel, ansvar och yrkestillhörighet? •På vilka sätt upplever de unga vuxna sig vara delaktiga på arbetsplatsen? •Vilka tankar har de unga vuxna kring hur den egna skoltiden förberett dem för arbetslivet?Teoretisk ramEmpirin analyserades utifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens delaktighetsmodell, Molins delaktighetsmodell (2004), Goffmans stigmatiseringsteori (2014) samt normaliseringsprincipen (Nirje, 2003).Metod Vi har valt en kvalitativ metod för vår studie där vi genomför semistrukturerade intervjuer med nio unga vuxna för att lyfta fram deras inifrånperspektiv. Alla informanter hade genomgått gymnasiesärskola och hade under intervjuperioden ett avlönat arbete med eller utan utvecklingsanställning, trygghetsanställning eller lönebidrag.Resultat med analysStudiens resultat visar att åtta av nio informanter trivs, känner sig trygga med sina arbetsuppgifter och sina ansvarsområden samt upplever sig vara delaktiga på arbetsplatserna. Åtta av nio informanter upplever att de får uttrycka sina åsikter och att de blir lyssnade på. Samtliga informanter belyser praktiken som positiv och hade önskat mer praktik under sista gymnasieåret. Informanterna menar att de lär sig mer i en verklig kontext än i skolan. Vi anser därför att vi lärare måste bli bättre på att tydliggöra meningen med lärandet i skolan. Det vill säga ge eleverna större möjlighet till att förstå kopplingen mellan skolkontexten och deras framtida arbetsliv.KunskapsbidragTidigare forskning har visat att individer med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning har en önskan att skapa sig en identitet av att vara ”normal”. Att delta i arbetslivet och få en meningsfull sysselsättning bidrar till en ökad delaktighet och deltagande i samhället för dessa individer. Skolan bör arbeta för en verksamhet där normaliseringstanken råder. Detta för att minska klyftorna mellan skolformerna och skapa en bred normalitet genom att förändra elevernas attityder till varandra. I egenskap av speciallärare ska vi verka för att arbetslaget skapar en gemensam syn i värdegrundsarbetet samt arbeta för ett gemensamt förhållningssätt till våra elever. Ledningens ansvar i detta värdegrundsarbete är viktigt att belysa. Specialpedagogiska implikationerInformanterna i studien uttrycker att de lärt sig mer på praktikplatser än i skolan. Vi tror att detta beror på att de har svårigheter med att se kopplingen mellan lärandet i skolan och arbetslivet. Vi menar därför att vi lärare behöver bli bättre på att lyfta fram meningen med lärandet i skolan. Vi menar också att samverkan med arbetsplatser, studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlingen ska inledas i ett tidigare skede. Praktiken bör ske kontinuerligt under en längre tid och behövs följas upp, gärna tillsammans med andra elever.

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros är en obotlig, kronisk sjukdom med snabb progression. Personer med ALS kan drabbas fysiskt, känslomässigt och ekonomiskt av sjukdomen. Sjukdomen påverkar både den drabbade och närstående, därför är det viktigt med omhändertagandet av dem båda. En trygg relation bör främjas för att ge god vård och därför är stöd från sjukvården viktig då det kan bidra till en ökad livskvalité. För sjuksköterskan kan en djupare förståelse för hur personer upplever ALS underlätta möjligheterna att upptäcka och bedöma personens behov, samt kunna sätta in lämpliga interventioner. Personerna med ALS har ett stort omvårdnadsbehov, därav blir sjuksköterskans kompetens viktig i omvårdnaden. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med ALS. Metod: Litteraturstudien inkluderade 12 stycken vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: ”Att få en dödlig sjukdom och svårigheterna att leva med den”, ”Att den dödliga sjukdomen skapar svårigheter i relationen med närstående”, ”Att förlora kontrollen över kroppsliga funktioner och vara beroende av andra”, ”Att se livet från ett nytt perspektiv”. Slutsatser: Personer med ALS upplever stora fysiska förändringar som kommer stegvis med en snabb sjukdomsprogression, det är då viktigt att sjukvården anpassas utifrån varje personens behov. Som sjuksköterska är därför kunskap om främjande av personers hälsa och ökad livskvalité viktigt. Litteraturstudien ger ökad förståelse för hur personers sorgeprocess kan se ut och hur sjuksköterskan kan stödja personen i processen. Eftersom ensamhet, aktivitetsbegränsningar och social isolering är vanligt då personerna ofta drar sig undan sociala sammanhang kan sjuksköterskan i sin profession erbjuda stödgrupper för att motverka det.

Bakgrund: Ryggmärgsskada är ett komplext medicinskt tillstånd. Beroende på var skadan inträffar i ryggmärgen kan omfattningen av personens vårdbehov variera stort. I Sverige drabbas årligen cirka 300 personer av ryggmärgsskada (SCI) och 50 procent av dessa har orsakats av ett trauma. I det akuta skedet är det viktigt att som vårdpersonal ha erfarenhet och kunskap för att förebygga akuta komplikationer såsom trycksår, psykisk ohälsa, blodproppar samt infektioner. Att drabbas av en ryggmärgsskada påverkar inte bara personen, utan även anhöriga påverkas i hög grad. Den anhörige är ett viktigt stöd för den skadade personen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser när en närstående drabbats av en ryggmärgsskada (SCI). Metod: En litteraturstudie genomfördes där 14 vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Anhörigas upplevelser när en närstående drabbats av ryggmärgsskada beskrivs i fem slutkategorier: Att känna oro och orättvisa när ens tidigare liv förändras; Att rollen som vårdare känns utmanande och betungande; Att det är svårt men nödvändigt att prioritera sina egna behov; Att stöd är viktigt för att kunna anpassa sig till den förändrade livssituationen; och Att få information och vara delaktig i vården känns betydelsefullt. Slutsats: Utifrån anhörigas upplevelser som framkom i studien finns det behov av att vården fokuserar än mer mot ett familjecentrerat förhållningssätt för att bibehålla och främja den anhöriges hälsa. Detta skulle i sin tur kunna bidra till en mer positiv återhämtning även för den drabbade personen.

Abstrakt Bakgrund I relationer som utsätts av pressen av en part som blir sjuk kan dynamiken ändras. De roller paret haft i relationen innan sjukdomen kan ändras i takt med sjukdomsförloppet. Rollen som partner kan skifta och ändras till vårdare där synen på den sjukdomsdrabbade förblir just en sjuk person som måste omhändertas. Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna hos kvinnor världen över och på grund av ändrade levnadsvanor räknar man med att antalet personer som insjuknar i sjukdomen kommer att öka. Många förändringar sker både psykiskt och fysiskt för kvinnor som drabbats av cancer. Syfte Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av relationen till sin partner efter en bröstcancerdiagnos. Metod En litteraturstudie genomfördes där tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar som svarade an mot syftet inkluderades efter en systematisk sökning i databaserna PubMed och Cinahl. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Analysen resulterade i sex slutkategorier: Att dynamiken i relationen påverkades, Att synen på den kroppsliga förändringen samt det intima samlivet förändrades, Att sätta sig in i den andres roll och dela förståelse samt upplevelser, Att vilja prioritera sig själv, Att partner erbjöd mer eller mindre stöd, samt Att kommunikationen förändrades efter diagnos. Slutsats Sjuksköterskan behöver fokusera på personcentrerad vård och även inkludera partner i vården kring kvinnor för att de ska kunna tillgodose det stöd kvinnor behöver. Fokus bör vara kvinnors subjektiva upplevelser och hela relationen, inte bara det intima förhållandet.  Nyckelord: Bröstcancer, inifrånperspektiv, kvinna, kvalitativ, omvårdnad, partner, relation.

Bakgrund: Många personer med schizofreni upplever hopplöshet. Hoppet har en betydelse för den personliga återhämtningen och består av flertalet dimensioner. Återhämtning är individuell och personlig där processen är unik för den enskilde. Syfte: Att ur ett inifrånperspektiv beskriva vad hopp betyder för återhämtning vid schizofreni. Metod: En kvalitativ innehållsanalys utfördes där 16 vetenskapliga artiklar valdes ut efter att en systematisk sökning i relevanta databaser utförts. Analysen resulterade därefter i fem kategorier där hoppets betydelse för återhämtning vid schizofreni framkom. Resultat:Kategorierna som framkom var upplevelsen av optimism och framtidstro, tro på att behandling hjälper, att finna styrka i sin tro, tro på sig själv och sina förmågor samt upplevelse av tillhörighet och meningsfulla relationer. Slutsats: Studien ger ökad kunskap om hoppets betydelse för återhämtning som sjuksköterskor kan använda för att utföra personcentrerade och holistiska omvårdnadsinterventioner. Vidare forskning anser vi är nödvändigt för att nå ytterligare kunskap i vad hoppet innebär för återhämtning vid schizofreni. Det kan vara av vikt att undersöka hur vi som sjuksköterskor kan förmedla hopp till personer med schizofreni. Det tror vi kan förbättra kvalitén vad gäller omvårdnadsarbetet inom psykiatrin och en större förståelse för att återhämtning är möjligt.

Bakgrund: Lungfibros är en kronisk respiratorisk sjukdom som kännetecknas av nedsatt lungfunktion och andningssvårigheter. Det finns otillräckliga resurser i form av stöd för personen som drabbats av lungfibros och sjukdomen missförstås av hälso-och sjukvårdspersonal och samhället. Behandlingen är bristfällig och fokuserar i dagsläget på att förebygga, behandla och lindra symtom för att öka livskvaliteten för personen som är drabbad. Det finns utmaningar med vård som enbart fokuserar på symtomlindring och det finns behov av ytterligare insatser för att uppnå en förbättrad livskvalitet hos den enskilda personen med lungfibros. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med lungfibros. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats där tio vetenskapliga artiklar har analyserats med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier som beskriver personers upplevelser av att leva med lungfibros: en turbulent resa från symtom till diagnos, att känna en inre och yttre påverkan, en förändring och påverkan i det dagliga livet, att ha behov av stöd och information, och att ha funderingar inför en oviss framtid. Slutsats: För personer som lever med lungfibros och deras närstående är stöd, information och copingstrategier avgörande i det dagliga livet. Sjuksköterskan har en viktig roll gällande kommunikation och den bör vara personcentrerad och anpassad till personens behov och takt. Samtal om livets slutskede är nödvändigt för personer med lungfibros, men brister ofta i vård och omvårdnad av denna patientgrupp.

The aim of the study was to gain an understanding from an insider perspective why dropouts are absent from school. Four qualitative interviews were conducted with former dropouts and two qualitative interviews with school representatives. The interviews were analyzed using theory triangulation based on interactionism, structurally and social constructionism perspective. The results showed that school absenteeism was applied to individual properties. The affecting individual properties differed among the informants. Emotional alienation and personal shortcomings was depicted in the former dropouts. Different medical diagnosis was the main reason for the different individual properties, according to school representatives. Insider perspective highlighted that the former dropouts school absences could be understood as an exclusionary process with feelings of inferiority to anomie. School representatives envisioned that the exclusion process continued because of parental education (in) ability and imagined the home as a comfort zone with "curling parents". Former dropouts waited to be intercepted in the school as a danger zone and understood increased resources necessary for the promotion of school attendance. School representatives realized that aid resources were necessary when absence from school was usual. / Syftet med studien var att få förståelse utifrån ett inifrånperspektiv om varför hemmasittare är frånvarande från skolan. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med f.d. hemmasittare och två kvalitativa intervjuer med skolrepresentanter. Intervjuerna analyserades med teoritriangulering utifrån interaktionistiskt, strukturellt och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visade att skolfrånvaro kopplades till individegenskaper. Vad dessa individegenskaper berodde på skiljde sig hos informanterna. Känslor som utanförskap och personliga tillkortakommanden skildrades hos f.d. hemmasittarna. Skolrepresentanterna föreställde att individegenskaperna huvudsakligen berodde på medicinska diagnoser.Inifrånperspektivet belyste att f.d. hemmasittarnas skolfrånvaro kunde förstås som en uteslutningsprocess med känslor från underlägsenhet till anomi. Skolrepresentanterna föreställde sig att uteslutningsprocessen fortgick p.g.a. föräldrars uppfostrings (o)förmåga och föreställde sig hemmet som trygghetszon med ”curling föräldrar”. Före detta hemmasittarna väntade på att bli uppfångade i riskzonen, d.v.s. skolan och förstod utökade resurser som nödvändiga för främjandet av skolnärvaro. Skolrepresentanterna ansåg att stödresurser var nödvändiga när frånvaron blivit ett faktum.