<p>In today’s individualistic society, I experience a need to bring forward the importance of collaboration. From a sociocultural perspective, I have chosen to highlight the positive and negative aspects of collaborative learning, with the intention of illustrating the effects for the individual learning and development. I have therefore made an interview with an educationalist, who’s been a teacher all her grown up life, with the intent of illustrating her thoughts on collaborative learning. The interview is made as an oral history, which gives a strong depiction of the culture she lives in. Through my analysis, I can interpret how the educationalists role changes with the steering documents, which are strongly influenced by the culture they’re made in. The educationalist, called Barbro in the interview, tells about today’s individualistic pupils, her work methods with getting them all to a safe group, and why she feels so strongly for just that work method. When I join the interview analysis with the literature I’ve used, I can see that the negative aspects of collaborative learning are that it’s not always fruitful for the individual to collaborate with others. The educationalist should have a very structured way of teaching, and be devoted to its methods of work. A lot of the time spent in groups, also tend to fall into individual work. Even though, I perceive the positive aspects to outweigh the negative. Collaborative learning creates a stronger confidence in every attending individual, as they dare to take part of the group with the knowledge of not feeling unsecure or being put down. This also creates a sense of security, which then leads to giving the pupil a positive identity. The classmates get a rewarding climate in the classroom, where everybody can be themselves, and that climate also creates positive learning and development.</p> / <p>I dagens individualistiska samhälle, upplever jag att vikten av att samarbeta kan behöva lytftas fram. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhäver jag de positiva och negativa aspekterna med att arbeta i grupp, med syftet att visa gruppens betydelse för individens inlärning och utveckling. Jag har därför intervjuat en pedagog som varit verksam hela sitt vuxna liv, med syftet att belysa hur hon tänker kring gruppens betydelse för inlärning. Intervjun skedde i livsberättelseform, vilket ger en stark skildring av kulturen. Genom min analys av intervjun kan jag tolka hur pedagogrollen förändras i takt med styrdokumenten, vilka är starkt påverkade av kulturen som råder. Barbro, som pedagogen kallas i intervjun, berättar om dagens individualistiska barn, hur hon arbetar praktiskt med att få dem till en trygg grupp, och varför hon känner så starkt för just den arbetsmetoden. När jag sedan väver samman Barbros intervju med den litteratur jag använt, kan jag se att de negativa aspekterna är att det inte alltid visar sig fruktbart för den enskilda eleven att samarbeta med andra. Pedagogerna bör ha struktur i sitt arbete, och vara engagerad i sina arbetsmetoder. Mycket av den tid som läggs på att arbeta i grupp, mynnar också ut i enskilt arbete. Jag upplever dock att de positiva aspekterna väger upp mot de negativa. Grupparbete skapar starkare självförtroende hos alla inblandade individer, då de i gruppen vågar träda fram utan att behöva känna sig osäkra eller bli hånade. De blir då också trygga, vilket i sig leder till ett positivt identitetsskapande hos individen. Tillsammans får eleverna ett tillåtande klassrumsklimat, där alla får vara sig själva, och det skapar i sin tur ett bra klimat för inlärning och utveckling.</p>

Syftet med examensarbetet är att få en helhetssyn i hur vi bemöter begåvade barn i skolan. Detta är gjort genom litteratur studier och genom intervju frågor till lärare och elever. I litteraturstudien behandlas bland annat Howard Gardners sjuintelligenser och hur han ser på begåvning. Olika typer av inlärningsmetoder behandlas även i litteraturstudien. Studiebesök där lärare och elever intervjuas redovisas i metod delen. I arbetet dras två slutsatser. Den första är att elever och lärare inte riktigt har samma syn på definitionen av vilka i en klass som är begåvade. Den andra slutsatsen är att många lärare anser sig sakna kunskaper och resurser för att stötta begåvade barn

Arbetets syfte är att tydliggöra och lyfta fram vikten av rörelse för barnets motoriska utveckling och dess inverkan på barnets inlärningsförmåga. Jag har utgått ifrån följande frågeställningar: Hur ser idrottslärarna på fördelningen av antalet undervisningstimmar i dagens skola? Är det så att aktiva barn har lättare för inlärning? Stämmer det att ökad fysisk aktivitet: * leder till bättre motorik? * ger piggare barn? * underlättar skolprestationer? Arbete inleds med en litteraturgenomgång där jag presenterar historiska aspekter vad gäller idrotten och bakgrundsfakta till barnens motoriska utveckling. Där finns också en presentation av undersökningar som visar på motorikens betydelse för barnen då det gäller inlärnig. Sedan följer min sammanställning av de enkäter som idrottslärarna svarat på. Min förhoppning är att detta arbete kommer att ge dig som läsare nya tankar och insikter vad gäller motorikens betydelse för barnens inlärning.

Detta examensarbete behandlar begreppet inlärningsstilar. Uppsatsen är en litteraturstudie där fyra forskare står i centrum: Rita Dunn, Michael Grinder, Eric Jensen samt Barbara Prashnig. Alla dessa fyra forskare har intressanta tankaromkring ämnet inlärningsstilar. Jag har valt att itta lite närmare på hur dessa fyra forskare förhåller sig till begreppen inlärning, inlärningsstilar samt inlärningssvårigheter. Syftet med uppsatsen är att öka min förståelse för hur elever lär sig. Detta gör jag utifrån min litteraturstudie där jag har valt att utifrån utvalda begrepp undersöka skillnader och likheter mellan de studerade forskarna. Arbetet börjar med en enskild litteratusstudie om varje forskare för att sedan fortsätta i en jämförnade analys av just skillnader och likheter. Arbetet avslutas med en diskussion omkring ämnet inlärningsstilar och dess tillämpning i dagens skola.

Målet med detta arbete är att ta reda på hur elever lär enligt teorin om olika inlärningsstilar och hur man kan hjälpa eleverna att hitta sin unika stil. Detta för att skaffa kunskap om hur man kan individanpassa och variera undervisningen utifrån elevernas behov. I litteraturgenomgången tar jag upp fyra teorier om inlärning som används i skolan idag och därefter urgår jag från Howard Gardners teori om olika intelligenser. Jag tar även upp olika pedagogiska metoder och hur omgivningen påverkar inlärningen. Vidare går jag in på hur lärarrollen påverkas och jag behandlar också läromedel och andra hjälpmedel. Arbetet behandlar också prov, utvärdering och uppföljning av kunskaper. Jag går också in på vad man uppnår med inlärningsstilar. I diskussionen tar jag upp vilka metoder som används idag och vad som kan anses vara nytt i teorin om inlärningsstilar i förhålllande till de äldre teorierna. Jag går även in på vilka av dagens metoder som kan utvecklas utifrån teorin om inlärningsstilar. Jag diskuterar också om den nya teorin är användbar och genomförbar i skolan idag. Jag kopplar även diskussionen till om arbetsättet med inlärningsstilar stämmer med vad Lpo 94säger om skolans uppdrag.

Vi har i vår studie frågat ledamöterna i Sveriges riksdag 2004 om de har deltagit i elevrådsarbete under sin skoltid, och om vilka inslag i arbetet de upplevt som positiva respektive negativa i sammanhanget. Vi använde en kvantitativ metod där vi ställde frågor genom att i enkätform kontakta samtliga riksdagsledamöter i Sveriges riksdag. Hälften av de tillfrågade svarade på vår enkät och av dessa angav knappt hälften (70 personer) att de varit engagerade i elevrådet. Om det skulle motsvaras av liknande värden inom politikerkåren som helhet, ett elevrådsdeltagande på drygt 40 %, skulle det vara en uppseendeväckande hög siffra. Det finns inte underlag för ett sådant antagande genom vår studie. Faktorer som vilja till samhällsengagemang, samarbetsförmåga och förståelse för hur samhället och hur arbetet i en demokratisk organisation fungerar, fick höga siffror. Det fick också faktorer som självkänsla och personlig utveckling. Inte minst viktiga ser vi de svar som pekar på negativa upplevelser, även om dessa är färre: maktlöshet och besvikelse. Vi tror att det finns fördelar om man anlägger ett sociokulturellt perspektiv på lärandet för att ge de unga ett demokratiskt förhållningssätt; det är genom att leva i en demokratisk miljö man fostras till demokrat. Vuxenvärldens bemötande av elevrådsarbetet är avgörande enligt det synsättet. Vi tror oss dock kunna se att för de enskilda f d elevrådsmedarbetarna har arbetet som elevernas valda representanter varit positivt, samtidigt som några har pekat på den maktlöshet de unga eleverna många gånger har i vår demokrati. De får den makt de vuxna är villiga att ge dem.

I den här uppsatsen undersöker författaren lärares syn på ordning i klassrummet. Under sökningsmetoden är kvalitativ och empirin har samlats in genom intervjuer av lärare. Analysen är strukturerad enligt ett frågebatteri och frågorna lyder enligt följande; vad är ordning respektive oordning i klassrummet; varför ska ordning råda i klassrummet; hur uppnås och upprätthålls ordning i klassrummet. Parallellt med detta är syftet med undersökningen att försöka finna svar på om det finns skillnader mellan lärares resonemang utifrån skolornas elevunderlag, antal år i yrket och om det finns skillnader i synsätt beroende på om lärarna är födda, uppvuxna och utbildade i Sverige eller i ett annat land. Resultaten visar att lärarna inte har en entydig bild av ordning. I undersökningen framkommer emellertid att ordning för lärare likställs med ett gott studieklimat. Det visar sig också att det är betydligt lättare för lärare att definiera ordning utifrån störande beteenden hos elever. Vidare tyder resultaten på att lärare anser att ordning är viktigt i första hand för elevernas skull. I stort sett alla lärare pekar på att ordning är nödvändigt för att uppnå en god inlärningssituation och för att lära elever att visa varandra respekt samt att skapa en trevlig och trygg miljö. Flera lärare pekar på att lärarens beteende också har inflytande på ordningen i så motto att det är viktigt att föregå med gott exempel. De strategier lärarna prioriterar för att uppnå och upprätthålla ordning i klassrummet består av att föra dialog och samtal med eleverna; använda avvärjande åtgärder; egen planering och förberedelse och ordningsregler. Resultaten visar att det finns skillnader i lärarnas resonemang utifrån de tre variablerna elevunderlag, antal år i yrket och hemland. Beträffande den första variabeln visar det sig att skolor som har ett heterogent elevunderlag ofta innebär att lärarna har en striktare och tydligare syn på ordning. Är elevunderlaget homogent har lärarna i regel en mildare inställning. De lärare som arbetat många år i yrket, i synnerhet de som arbetar på grundskolans senare år, fokuserar mer på hur de vill att elever ska uppträda och signalerar att ordning handlar om att uppfostra elever. Beträffande den sista variabeln finns tecken som tyder på att lärarens kulturella tillhörighet påverkar lärarnas syn på ordning. Resultatet ska dock tolkas med stor försiktighet.

Abstract Syftet med undersökningen är att se hur pedagoger ser på grupparbete som inlärningsmetod. I litteraturdelen presenteras olika begrepp som har med grupparbete att göra, historik kring grupparbete samt kommer vi se till dagens skola och dess läroplan. Vi har intervjuat fyra pedagoger för att besvara vår forskningsfråga: Hur ser ett strategiskt urval av pedagoger i dagens skola på grupparbete som inlärningsmetod? De intervjuade pedagogerna valdes ut med kriteriet att de skulle vara verksamma i en årskurs 5 för att i kursplaner för olika ämnen finns mål at uppfylla i årskurs 5. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna har olika syn på grupparbete men att de har samma bas, nämligen samarbete. Resultatet visar även att det finns olika vägar att gå för att uppnå mål, till exempel samarbete eller någon sorts faktakunskap, men även att pedagogerna använder grupparbete för att uppnå ett visst mål. Som helhet ser de intervjuade pedagogerna grupparbete som ett varierat arbetssätt. Ämnesord : Grupparbete, lära in i grupp, lära av varandra, samspel och samarbeta

In today’s individualistic society, I experience a need to bring forward the importance of collaboration. From a sociocultural perspective, I have chosen to highlight the positive and negative aspects of collaborative learning, with the intention of illustrating the effects for the individual learning and development. I have therefore made an interview with an educationalist, who’s been a teacher all her grown up life, with the intent of illustrating her thoughts on collaborative learning. The interview is made as an oral history, which gives a strong depiction of the culture she lives in. Through my analysis, I can interpret how the educationalists role changes with the steering documents, which are strongly influenced by the culture they’re made in. The educationalist, called Barbro in the interview, tells about today’s individualistic pupils, her work methods with getting them all to a safe group, and why she feels so strongly for just that work method. When I join the interview analysis with the literature I’ve used, I can see that the negative aspects of collaborative learning are that it’s not always fruitful for the individual to collaborate with others. The educationalist should have a very structured way of teaching, and be devoted to its methods of work. A lot of the time spent in groups, also tend to fall into individual work. Even though, I perceive the positive aspects to outweigh the negative. Collaborative learning creates a stronger confidence in every attending individual, as they dare to take part of the group with the knowledge of not feeling unsecure or being put down. This also creates a sense of security, which then leads to giving the pupil a positive identity. The classmates get a rewarding climate in the classroom, where everybody can be themselves, and that climate also creates positive learning and development. / I dagens individualistiska samhälle, upplever jag att vikten av att samarbeta kan behöva lytftas fram. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhäver jag de positiva och negativa aspekterna med att arbeta i grupp, med syftet att visa gruppens betydelse för individens inlärning och utveckling. Jag har därför intervjuat en pedagog som varit verksam hela sitt vuxna liv, med syftet att belysa hur hon tänker kring gruppens betydelse för inlärning. Intervjun skedde i livsberättelseform, vilket ger en stark skildring av kulturen. Genom min analys av intervjun kan jag tolka hur pedagogrollen förändras i takt med styrdokumenten, vilka är starkt påverkade av kulturen som råder. Barbro, som pedagogen kallas i intervjun, berättar om dagens individualistiska barn, hur hon arbetar praktiskt med att få dem till en trygg grupp, och varför hon känner så starkt för just den arbetsmetoden. När jag sedan väver samman Barbros intervju med den litteratur jag använt, kan jag se att de negativa aspekterna är att det inte alltid visar sig fruktbart för den enskilda eleven att samarbeta med andra. Pedagogerna bör ha struktur i sitt arbete, och vara engagerad i sina arbetsmetoder. Mycket av den tid som läggs på att arbeta i grupp, mynnar också ut i enskilt arbete. Jag upplever dock att de positiva aspekterna väger upp mot de negativa. Grupparbete skapar starkare självförtroende hos alla inblandade individer, då de i gruppen vågar träda fram utan att behöva känna sig osäkra eller bli hånade. De blir då också trygga, vilket i sig leder till ett positivt identitetsskapande hos individen. Tillsammans får eleverna ett tillåtande klassrumsklimat, där alla får vara sig själva, och det skapar i sin tur ett bra klimat för inlärning och utveckling.

This paper is based on observations made in the classroom, interviews and studies of literature. The observations that I made during my practical training period made me believethat pupils with writing and reading problems succeeded more often with the methodsof teaching used in media education than with more traditional teaching methods. Through this study I hope to specify and define the factors that were the reasons for this. In doing so I wanted to show that you could adapt the teaching methods to reach more pupils with different kinds of learning styles. I have come to the conclusion that the following factors made the pupils with writing and reading problems succeed more often in subjects related to media education: Variety, time spent, the pupils’ interests and the equipment used.