By 2018 at least 50 % of the Swedish food waste will be biologically treated. Stockholm Vatten are planning to quadruple the collection of food waste for biological treatment between 2015 and 2020. There are three different food waste collecting systems in Stockholm City; food waste bins, half open food disposer and sealed food disposer. The factor that affects the choice of collecting system are costs throughout the process, for example waste fees. Waste fees are seen as a powerful policy instrument to reduce unsorted waste, and should be designed to reduce overall waste, increase the sorting and reduce the environmental load. The purpose of the thesis is to design two decision models for collecting systems of food waste for biogas and digestate production. One model will be simple and be of support when deciding which system the kitchen should invest in, the other model will be designed to give an overview for each systems costs and processes from collection to production of biogas/digestate. The methodology was composed of a mixture of a qualitative and quantitative method, and a case study. The data collection was made by a literature study, mail contact, study tour and a map of the processes. The pre-treatment cost is 500kr/ton for food waste collected from bins, a cost that food waste does not accrue from disposers. The waste tariff is 57% lower for waste disposals, and they require 72% less transport when collected. The costs Stockholm Vatten have for transporting food waste is 75 % lower for waste disposals compared to food waste bins. If the waste tariff would reflect the costs more kitchens would choose waste disposals over food waste bins. Beside the differences in food waste bins and waste disposals, there are differences between types of waste disposals. Sealed food waste disposals require half of the transports compared to half open food waste disposals for the same biogas potential. When designing tariffs this should be taken in consideration. / Senast 2018 ska minst 50 % av det svenska matavfallet sorteras ut och behandlas biologiskt. Stockholm Vatten planerar att fyrdubbla insamlingen av matavfall till biologisk behandling under perioden 2015 till 2020. Det finns tre olika system för insamling av matavfall för storkök/restauranger i Stockholms Stad; kärlsystem, halvöppna kvarnsystem och slutna kvarnsystem. De faktorer som påverkar valet av insamlingssystem är kostnader genom processerna som exempelvis avfallstaxor. Avfallstaxorna ses som ett kraftfullt styrmedel för att minska uppkomsten av osorterat avfall och de ska utformas så de styr tydligare mot minskade avfallsmängder, ökad källsortering och minskad miljöbelastning. Syftet med studien är att utforma två beslutsmodeller för insamling av matavfall till biogas- och biogödselproduktion. Den ena modellen ska vara enkel och vara till stöd vid val av insamlingssystem, den andra modellen ska utformas för att ge en överblick för respektive systems kostnader och processer från insamling till produktion av biogas/biogödsel. Metodologin utgick ifrån en blandning av en kvalitativ och kvantitativ metod, samt fallstudie. Datainsamlingen utfördes genom litteraturstudie, mailkontakt, studiebesök och kartläggning av processer. Förbehandling har en kostnad på 500kr/ton matavfall, en kostnad matavfall från kvarnsystem inte kräver. Avfallstaxan är 57 % lägre för kvarnsystem i jämförelse med kärlsystem, dessutom krävs det 72 % mindre transporter med kvarnsystem. Stockholm Vattens kostnader för transport av matavfall från kärlsystem är 75 % högre än matavfall från kvarnsystem.  Ifall avfallstaxan skulle reflektera Stockholm Vattens kostnader skulle fler kök välja kvarnsystem över kärlsystem. Förutom att det finns en skillnad på kärl- och kvarnsystem finns det även skillnader mellan kvarnsystem. Slutna kvarnsystem kräver ca hälften så mycket transporter som halvöppna kvarnsystem för att få ut samma mängd biogaspotential. Vid utformning av taxor och priser bör detta finnas i åtanke.

<p>The collection of hazardous waste from the household around Swedish municipalities varies. 1% of the households waste is hazardous waste. It has hazardous features that can give bad consequences for the nature and human health if we don’t collect it and treat it. Therefore the law controls it, the municipalities have responsibility for the household waste. The municipalities are supposed to raising it and treating it, even if the producers have responsibility for some kind of hazardous waste.</p><p> </p><p>Common systems that municipalities use are:</p><p> </p><ul><li>Recycling centre</li><li>Hazardous waste collection point</li><li>Collection at the gate</li><li>Clean vehicle</li><li>Collection at house by a caretaker</li><li>Collection at shopping centre</li></ul><p> </p><p>Kalmarsundsregionens renhållare wants to increase the quantity by increasing the collection. The systems that Swedish municipalities use for hazardous waste from households have therefore been evaluated. The systems have been investigated in regard to<strong> </strong>the security, how useable they are for clients and above all what quantity of waste it gives. There seams not to be an ultimate system that can fill all the criterions.<strong> </strong>The information about the systems and the possibilities for the households to leave the hazardous waste seams to be the most important for an increased collected quantity of waste.</p><p> </p>

The collection of hazardous waste from the household around Swedish municipalities varies. 1% of the households waste is hazardous waste. It has hazardous features that can give bad consequences for the nature and human health if we don’t collect it and treat it. Therefore the law controls it, the municipalities have responsibility for the household waste. The municipalities are supposed to raising it and treating it, even if the producers have responsibility for some kind of hazardous waste.   Common systems that municipalities use are:   Recycling centre Hazardous waste collection point Collection at the gate Clean vehicle Collection at house by a caretaker Collection at shopping centre   Kalmarsundsregionens renhållare wants to increase the quantity by increasing the collection. The systems that Swedish municipalities use for hazardous waste from households have therefore been evaluated. The systems have been investigated in regard to the security, how useable they are for clients and above all what quantity of waste it gives. There seams not to be an ultimate system that can fill all the criterions. The information about the systems and the possibilities for the households to leave the hazardous waste seams to be the most important for an increased collected quantity of waste.

Renheten hos brännbart avfall/restavfall från hushåll skiljer sig mellan olika insamlingssystem. Det är av stor vikt att så mycket material som möjligt kan utsorteras och återvinnas. Olika insamlingssystem för hushållsavfall kan delas in i enkärlssystem med fraktionen brännbart avfall/restavfall, tvåfackssystem med brännbart samt möjlighet att sortera ut matavfall, och fyrfackskärl där brännbart, matavfall samt fler fraktioner kan utsorteras. Syftet med detta arbete är att undersöka renheten hos restavfallet vid olika hushållsnära insamlingssystem. Skillnader i renhet/andel felsorterat material i det brännbara avfallet/restavfallet från de olika systemen studerades och jämfördes baserat på befintliga plockanalyser som visar innehållet i avfallet. För studien valdes fyra kommuner/områden ut för respektive system. Urvalet grundar sig på ett intervall kring en befolkningsmängd på runt 100.000 invånare. Data från plockanalyserna analyserades sedan för att få fram eventuella skillnader mellan systemen. Resultaten visade på signifikanta skillnader mellan enkärlssystem kontra tvåfacks- och fyrfackssystem när matavfall inte är medräknat. Däremot när matavfall var medräknat blev skillnaden signifikant mellan tvåfacks- och fyrfackssystem. Det är alltså matavfallet som är den avgörande skillnaden mellan tvåfack och fyrfack, andelen matavfall är högre i fyrfackssystem. Sämst renhet i allmänhet uppvisade enkärlssystem med stora mängder producentmaterial, därefter följer tvåfackssystem och högst renhet överlag uppvisas av fyrfackssystemen. Renheten beträffande producentmaterial, farligt avfall och el/elektronik i restavfallet tenderar att öka ju fler fraktioner som kan utsorteras. Andelen felsorterat material i restavfallet skiljer sig också mellan olika boendeformer, villa/lägenhet, villor uppvisar en högre renhet än lägenheterna, skillnaderna är dock små. Studien visar på nyttan av att använda ett hushållsnära insamlingssystem där flera olika fraktioner kan utsorteras eftersom större andel material återvinns istället för att förbrännas.

<p>Kommunerna är idag ansvariga för insamling av hushållens avfall. Staten försöker styra den kommunala avfallshanteringen genom nationella styrmedel. Kommuner som vill ändra sitta avfallshanteringssystem står idag inför stora utmaningar eftersom avfallshanteringen är komplex och det gör det svårt att avgöra vilken metod som är fördelaktigast. Två fraktioner som är omdiskuterade är det biologiska och farliga avfallet, kring dessa finns det inga direkta eller klara riktlinjer. I den här studien har vi valt att genom intervjuer studera hur dessa fraktioner hanteras i tre kommuner. Syftet med studien är att genom tre fall analysera motiv, konsekvenser och lärdomar av att samla in biologiskt respektive farligt avfall. En annan problematiskt del i avfallshanteringen är att statistiken och kontrollen över flödena av farligt avfall i Sverige är bristfällig. Syftet är således även att genom ett frågeformulär sammanställa en lista över mängden insamlat farlig avfall i Sveriges samtliga kommuner. </p><p>Vi har valt att undersöka kommunerna, Surahammar, Västerås och Järfälla, som har ett annorlunda tillvägagångssätt när det gäller insamling av biologiskt och farligt avfall. Även andra insamlingssystem presenteras kortfattat. I Surahammar studeras den biologiska fraktionen där kommunen använder ett system med köksavfallskvarnar. Åsikter om vad som räknas som för- respektive nackdelar går isär. Även i Västerås granskades ett system för den biologiska fraktionen men här har kommunen valt ett mer traditionellt insamlingssystem, de har dock en annorlunda behandling av det uppkomna avfallet vilket i slutänden generera biogas. I Västerås är kretsloppet slutet och därmed är fördelarnamånga. I Järfälla Kommun har ett fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall undersökts. I systemet finns två stora fördelar, dels den höga servicen och dels att kommunens kostnader för destruktion minskat. Den största nackdelen är att flerfamiljshusen ännu inte är en fungerande del av systemet. En viktig slutsats från den sammanställda listan är att kommuner med en befolkning över 50 000 inte lyckas bättre med insamlingen än kommuner med färre invånare.</p>

Elektriskt och elektroniskt avfall (WEEE) är den snabbast växande avfallskategorin inom EU, samtidigt som det är en av de mest skadliga formerna av avfall för människors hälsa och miljön om det inte samlas in och tas om hand på rätt sätt. Sverige påbörjade insamlingen av el-avfall 2001 och samlar idag in 16,27 kg el-avfall perperson vilket är av de högsta insamlingsnivåerna inom EU, men trots det slängs fortfarande smått el-avfall så som hushållsprodukter, mobiltelefoner och lågenergilampor i andra avfallsfraktioner. För att lösa detta problem talar man om behovet av ökad tillgänglighet på insamlingsplatser och information, men undersökningar av hushållsavfallets sammansättning visar att innehållet av el-avfall i stort sett är oförändrat, trots ökad tillgänglighet och information. De studier som ligger till grund för dagens förbättringsåtgärder har antingen tittat på insamlingssystemets brister utifrån ett nationellt perspektiv eller på effektiviteten av alternativa lokala insamlingssystem. Utifrån dessa har slutsatser dragits om allmänna brister och potentiella förbättringsåtgärder. Statistik visar samtidigt att insamlingen av el-avfall skiljer sig åt markant mellan olika platser i landet, och att somliga kommuner har förvånansvärt effektiva system jämfört med andra. Med hänsyn till detta så finns en uppenbar risk att dagens förbättringsåtgärder är suboptimala. Istället för att undersöka styrkor och svagheter med specifika insamlingssystem så studeras i denna uppsats skillnaderna mellan två svenska kommuner, en med hög och en med låg insamlingsnivå av diverse elektronik ochgasurladdningslampor, med syftet att skapa en bättre förståelse för vilka faktorer som bidrar till en effektiv insamling. Skillnaderna som studeras är tillgängligheten på insamlingsplatser och informationen i anslutning till dessa, kommunernas arbetsinsatser samt invånarnas kunskap, attityder och preferenser, uppgivna beteenden och subjektiva uppfattning om insamlingssystemens tillgänglighet och funktion. Vidare studeras även om kommuninvånarna informerats i enlighet med den lagstiftning som finns på området och vad invånarna har för attityder till, och preferenser kring, ett eventuellt pantsystem för lågenergilampor och smått el-avfall. Frågeställningarna studeras genom en kombination av intervjuer med nyckelpersoner, inventering av insamlingsplatser samt en enkätundersökning. Resultaten av studien visar att det finns skillnader på samtliga undersökta områden, med undantag för invånarnas kunskap. Av skillnaderna dras slutsatsen att det finns ett antal åtgärder som sannolikt skulle kunna öka insamlingen av el-avfall i Sverige. På lokal nivå kan sannolikt ett ökat kommunalt engagemang och arbete med frågan om el-avfall, i kombination med ökad tillgänglighet på insamlingsplatser samt god och välanpassad information i anslutning till dessa, öka insamlingen av el-avfall. På nationell nivå kan sannolikt en skärpt tillsyn som tvingar kommunerna att följa informationskravet i aktuell lagstiftning leda till en ökad medvetenhet bland svenska medborgare, vilket i sin tur sannolikt kan bidra till minskade mängder felsorterade lågenergilampor och smått el-avfall. Slutligen tycks ett eventuellt pantsystem för lågenergilampor och annat smått el-avfall vara ytterligare ett sätt att öka insamlingen. Studien tyder på att ett pantsystem skulle kunna öka människors benägenhet att lämna in dessa produkter till återvinning, minska mängden upplagrad elektronik i hemmen, erbjuda nya möjligheter vad gäller märkning och uppföljning av produkter samt potentiellt kunna minska insamlingskostnaderna. / Waste electrical and electronic equipment (WEEE) is the fastest growing waste stream within the EU, and at the same time of the most hazardous forms of waste, threatening both human health and the environment if not properly collected and treated. Sweden started a separate collection of WEEE in 2001, and with 16,27 kg of WEEE collected per person in 2011 it has one of the highest collection rates within the EU. Despite this, small WEEE is still ending up in all types of household waste. To solve this issue, the need for increased availability of collections points and information is frequently discussed, but despite improvements in these areas the content of WEEE in household waste remains relatively stable. The studies that make up the basis of today’s improvement work, have either been looking at shortcomings of the collection system from a national point of view, or on the effectiveness of alternative local collection systems. Based on these studies, conclusions about the general shortcomings of the system and potential ways of improvement have been drawn. At the same time, statistics show that the collection of WEEE differs substantially between different parts of Sweden, and that some municipalities have surprisingly efficient collection systems compared to others. With regard to his, current improvement strategies may not be optimal. Instead of looking at the strengths and weaknesses of specific collection systems, this study looks at the differences between two Swedish municipalities, one with a high and one with a low collection rate of small WEEE and compact fluorescent lamps, with the aim of creating a better understanding of factors that may contribute to high collection rates. The differences that are studied are the availability of collection points and the information in connection to these, the municipalities’ work and the resident’s knowledge, attitudes, preferences, subjective behavior and subjective perception of the collection system’s availability and functionality. Furthermore, the thesis examines whether the residents have been informed in accordance with European and national WEEE-legislation and what their attitudes and preferences are regarding a potential deposit system for small WEEE and compact fluorescent lamps. The results show that differences can be seen in all areas but the residents’ knowledge. From the observed differences, conclusions about possible ways of improving the collection of WEEE in Sweden are drawn. On a local level, increased municipal engagement and work efforts, in combination with increased access to collection points along with appropriate and well customized information in connection to these, is likely to increase the collection of WEEE. On a national level, increased supervision that forces municipalities to comply with the information requirements in European and national legislation, may lead to an increased awareness among Swedish citizens, which may in turn lead to a decrease in wrongly sorted small WEEE and compact fluorescent lamps. Finally, a potential deposit system for small WEEE and compact fluorescent lamps may be yet another way of increasing collection rates. The results suggest that a deposit system may in fact increase the motivation of citizens to recycle these products, decrease the amount of old electrical and electronic equipment currently stockpiled in private households, offer new possibilities to mark and track products and potentially lower the costs of collection. / <p>Granskare:</p><p>Lisa Dahlén, Universitetslektor vid Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, avdelningen för Geovetenskap och miljöteknik, Luleå tekniska universitet*Lisa.Dahlen@ltu.se</p><p></p><p>Thesis evaluator:</p><p>Dahlén, Lisa, University Lector (Luleå University of Technology, Division of Geosciences and Environmental Engineering, Department of Civil, Environmental and Natural Resources Engineering)*Lisa.Dahlen@ltu.se</p>

Kommunerna är idag ansvariga för insamling av hushållens avfall. Staten försöker styra den kommunala avfallshanteringen genom nationella styrmedel. Kommuner som vill ändra sitta avfallshanteringssystem står idag inför stora utmaningar eftersom avfallshanteringen är komplex och det gör det svårt att avgöra vilken metod som är fördelaktigast. Två fraktioner som är omdiskuterade är det biologiska och farliga avfallet, kring dessa finns det inga direkta eller klara riktlinjer. I den här studien har vi valt att genom intervjuer studera hur dessa fraktioner hanteras i tre kommuner. Syftet med studien är att genom tre fall analysera motiv, konsekvenser och lärdomar av att samla in biologiskt respektive farligt avfall. En annan problematiskt del i avfallshanteringen är att statistiken och kontrollen över flödena av farligt avfall i Sverige är bristfällig. Syftet är således även att genom ett frågeformulär sammanställa en lista över mängden insamlat farlig avfall i Sveriges samtliga kommuner. Vi har valt att undersöka kommunerna, Surahammar, Västerås och Järfälla, som har ett annorlunda tillvägagångssätt när det gäller insamling av biologiskt och farligt avfall. Även andra insamlingssystem presenteras kortfattat. I Surahammar studeras den biologiska fraktionen där kommunen använder ett system med köksavfallskvarnar. Åsikter om vad som räknas som för- respektive nackdelar går isär. Även i Västerås granskades ett system för den biologiska fraktionen men här har kommunen valt ett mer traditionellt insamlingssystem, de har dock en annorlunda behandling av det uppkomna avfallet vilket i slutänden generera biogas. I Västerås är kretsloppet slutet och därmed är fördelarnamånga. I Järfälla Kommun har ett fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall undersökts. I systemet finns två stora fördelar, dels den höga servicen och dels att kommunens kostnader för destruktion minskat. Den största nackdelen är att flerfamiljshusen ännu inte är en fungerande del av systemet. En viktig slutsats från den sammanställda listan är att kommuner med en befolkning över 50 000 inte lyckas bättre med insamlingen än kommuner med färre invånare.

I dagsläget finns det inga infrastrukturer för separat insamling av textilavfall i Sverige, textilier slutar således upp i det kommunala avfallet. Ett producentansvar kommer träda i kraft den 1 januari 2022 vars syfte är att textilier ska samlas in separat för återanvändning eller återvinning. Insamlingen kommer att vara begränsat till textilier i form av kläder, hemtextil, inredningstextil, väskor och accessoarer. För närvarande beaktas inte textila återanvändningsbara mensskydd i befattningen. Trots att det finns flera textila alternativ på marknaden idag, vilket kan skapa en relevans för att utveckla ett system dedikerat till insamling för återanvändningsbara textilt mensskydd. Studien undersöker kvinnors syn på ett framtida insamlingssystem för textila återanvändningsbara mensskydd, deras möjliga deltagande samt hur de resonerar kring sina val av mensskydd. Studien är empirisk och har använt sig av kvalitativ forskning med enskilda semistrukturerade intervjuer för datainsamling. Syftet med intervjuerna var att fastställa konsumenters relation till mensskydd, återanvändningsbara mensskydd och ett insamlingssystem. En tematisk analys användes för att söka kopplingar och mönster i den insamlade empirin. Det finns en stark bild av menstruation som något ohygieniskt och mycket privat vilket har hämmat diskussioner om ämnet. Utan en aktiv debatt om de engångsmensskydd som används idag och dess miljöpåverkan kan inte behovet av mer hållbara alternativ motiveras. Det finns således mindre anledning för konsumenter av engångsmensskydd att skifta till en ny produkt som inte är lika etablerad på marknaden. Möjligheten till insamling av återanvändningsbara textila mensskydd i återvinningssyfte sågs dock som något positivt, då det skulle öka viljan hos respondenterna att använda den typen av produkter. / Today there is no infrastructures dedicated to collecting textile waste in Sweden, thus textiles tend to end up in the municipal waste. A producer responsibility will be instated on the 1st of January 2022, its purpose is to collect textiles separately from other waste to enable reuse and recycling. It will be limited to collecting apparel, household textiles, decorative textiles, bags and accessories. Today reusable textile menstrual products are not mentioned in correlation to the producer responsibility even though there are several products available on the market. This makes the development of a system dedicated to collecting reusable textile menstrual products a relevant cause. This paper examines women’s views on a future collecting system for reusable textile menstrual products, their roles within the system and how they view their choice of menstrual products. The paper is empirical and has been conducted through qualitative research and semi-structured interviews for collection of data. The purpose of the interviews was to determine the relationship between consumers, reusable textile menstrual products and a system for collection. A thematic analysis was used to search for patterns and connections within the collected empirical data. Menstruation is often viewed as something unhygienic and private which has caused discussion of the subject to stagnate. Without an active debate surrounding the environmental effects caused by disposable menstrual products, the need for more sustainable alternatives can ́t be motivated. Thus there is less reason for consumers to make a shift towards reusable textile menstrual products that hasn’t been as established on the market. Although the possibility to recycle reusable textile menstrual products was viewed as something positive by the participants in this study, sins this would increase their will to use this type of product.