Problem: I takt med högre politiska målsättningar kring klimat- och miljöfrågor samt ökade krav från samhället tvingas allt fler företag att ställa om sin verksamhet till att bli mer miljövänlig. Detta kan förklaras med institutionell teori och legitimitetsteori. För att genomföra den gröna omställningen på ett konkurrenskraftigt sätt krävs innovativa entreprenörer som skapar nya metoder, processer och rutiner. Ett led i detta är att utveckla och förnya kapitalanskaffningsmetoder för finansiering av den gröna omställningen. Det finns sparsamt med studier som beskriver en nyskapande process i en etablerad verk-samhet utifrån ett perspektiv av institutionellt entreprenörskap. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva och analysera utfärdandet av gröna obligationer som finansieringsmetod, som en nyskapande process i en etablerad organisation. Metod: Detta görs genom en fallstudie på LKAB som var först i världen i sin bransch att emittera gröna obligationer i syfte att finansiera en grön omställning. Empirin inhämtas genom intervjuer med de centrala aktörerna i processen. Resultat: Resultatet besvarar frågan om huruvida organisationer eller aktörer kan förnya sig och vara innovativa om deras handlingar bestäms och begränsas av den institutionella miljön som de vill förändra, samt om denna process är institutionellt entreprenörskap.  Resultatet beskriver processens olika steg och identifierar viktiga händelser, svårigheter och lärdomar i och av processen att emittera gröna obligationer. Slutsatser: Slutsatserna visar att en process att emittera gröna obligationer kräver resurser i termer av tid och kompetens. Det är avgörande med ett välfungerande tvärfunktionellt samarbete och vikten av att känna sin egen verksamhet samt kommunikativ förmåga betonas. Lärdomar från processen är att ett lyckat resultat underlättas av ett bra case och ett starkt internt stöd. Externt tryck från politik och samhälle skapar legitimitet och trovärdighet i processen. / Problem: In step with higher political goals regarding climate and environmental issues and increased demands from society, more and more companies are forced to change their operations to become more environmentally friendly. This can be explained by institutional theory and legitimacy theory. Implementing the green transition in a competitive way requires innovative entrepreneurs who create new methods, processes and routines. One part of this is to develop and renew capital raising methods for financing the green transition. There are few studies that describe an innovative process in an established business from a perspective of institutional entrepreneurship. Aim: The aim of this study is to describe and analyse the issuance of green bonds as a financing method, as an innovative process in an established organization. Method: This is done through a case study at LKAB, which was the first in the world in its industry to issue green bonds in order to finance a green transition. The empirical data is obtained through interviews with the key actors in the process. Results: The result answers the question of whether organizations or actors can innovate and be innovative if their actions are determined and limited by the institutional environment they want to change, and whether this process is institutional entrepreneurship. The result describes the various steps in the process and identify important events, difficulties and lessons learned in and of the process of issuing green bonds. Conclusions: The conclusions show, among other things, that a process of issuing green bonds requires resources in terms of time and expertise. It is crucial to have a well-functioning cross-functional collaboration and the importance of knowing one's own business and communicative ability is emphasized. Lessons from the process are that a successful result is facilitated by a good case and strong internal support. External pressure from politics and society creates legitimacy and credibility in the process.

To avoid dangerous climate change a massive reduction in greenhouse gas emissions is required in a relative short time span. However, as development is moving in the wrong direction, there appears to be great inertia in changing activities. This dissertation’s overarching purpose is, from an institutional perspective, to advance the understanding of greenhouse gas-related inertia, as well as change, in industrial agri-activities. This purpose is addressed in four individual but related papers and an introductory chapter. A case study methodology is utilized to advance knowledge regarding greenhouse gas-related inertia and change. Two change initiatives involving the Swedish Board ofAgriculture, the designated expert authority on agricultural matters, were chosen and explored with qualitative methods. The first case consisted of a project to create at an Action Plan, a policy suggestion regarding strategies to reduce emissions from agriculture. The second case focused on the Swedish Board of Agriculture’s co-owned agricultural extension service, Greppa Näringen. More specifically, the case consisted of the provision of climate advice to farmers. The analyses of the initiatives focused on assessing, discussing and explaining the types of change advanced within them. The papers show how and why convergent rather than divergent change was pursued, describing different mechanisms generating this inertia. / För att undvika farliga klimatförändringar krävs massiva minskningar av växthusgasutsläpp på relativt kort tid. Detta kan inte uppnås utan omfattande förändringar av utsläppsintensiva aktiviteter. Det förefaller dock finnas en stor tröghet avseende detta, eftersom utvecklingen går i fel riktning. Såväl tröghet som förändring kan analyseras på olika nivåer, och den industriella nivån är speciellt relevant eftersom industriella aktiviteter bidrar med stora utsläpp. I detta sammanhang är primärproduktion av livsmedel av relativ betydelse, både med anledning av utsläppens storlek och produktionens betydelse för mänsklighetens överlevnad. För att förstå de ofta värdeladdade och idédrivna beteendena involverade i miljörelaterade förändringsprocesser använder jag mig av institutionell teori, en icke-reduktionistisk organisationsteori innehållande ett antal, i sammanhanget passande begrepp. Jag kombinerar institutionell teori med en positionering i det ”starka” hållbarhetsparadigmet, vilket ger ett analytiskt ramverk som betonar betydelsen av divergent, snarare än konvergent, förändring av industriell praktik. Följaktligen är denna avhandlings syfte att, ur ett institutionellt perspektiv, öka förståelsen av tröghet och förändring, relaterat till växthusgasutsläpp och industriella jordbruksaktiviteter. Syftet adresseras i fyra individuella men relaterade papper och en inledande kappa. Kappan presenterar det teoretiska ramverket, metoden, en översikt över artiklarna och en avslutande diskussion av artiklarnas sammanlagda bidrag i relation till litteraturen och avhandlingens syfte. Avhandlingen använder en fallstudie metodologi för att öka förståelsen av tröghet och förändring relaterat till växthusgasutsläpp. Två förändringsinitiativ relaterade till Statens jordbruksverk, expertmyndigheten på jordbruksområdet, valdes ut och utforskades med kvalitativa metoder. Bägge dessa initiativ riktade sig specifikt emot primärproduktion, där de största utsläppen sker. Det första fallet utgjordes av ett projekt för att skapa en handlingsplan: ett förslag på strategier för att reducera utsläpp från jordbruket. Det andra fallet fokuserade på Jordbruksverkets rådgivningsorganisation, Greppa Näringen, och utgjordes av klimatrådgivning riktat mot lantbrukare. Analysen av fallen sökte bedöma, diskutera och förklara den typ av förändring som eftersträvades. Resultaten har beskrivits i de fyra artiklarna, där de två första koncentrerade sig på studiet av handlingsplanen och de två senare på klimatrådgivningen. Artiklarna visar hur och varför som konvergent, snarare än divergent, förändring eftersträvades, genom att beskriva olika mekanismer som skapar denna tröghet. Konvergent förändring inbegriper ett fokus på effektivitet eller rådande politiska mål snarare än att minska förekomsten av utsläppsintensiva aktiviteter. I diskussionen av artiklarnas sammanlagda resultat föreslås att förändringsinitiativen bidrar till tröghet inom industrin genom att påverka öppenheten och motivationen gentemot divergent förändring hos andra aktörer. Avhandlingen bidrar till hållbarhetsfältet genom att ge en institutionell analys av tröghet och förändring på industriell nivå, vilket visar på hur begreppen konvergent/divergent förändring kan användas för att utforska hållbarhetsfrågor. Genom detta exempel kan förändringsprocesser i andra industrier inbegripande andra hållbarhetsfrågor förstås bättre. Utöver detta bidrar avhandlingen till institutionell teori, mer specifikt till diskussionen rörande hållbart entreprenörskap och institutionella logiker. Det förstnämnda bidraget inkluderar förbättrad förståelse av möjliggörande såväl som institutionellt entreprenörskap i fält karakteriserade av institutionell komplexitet, medan det sistnämnda utgörs av konceptualiseringen av konkurrerande institutionella logiker och deras inflytande på översättning.