Bakgrund: Klinisk försämring av patienter kan ske när som helst under vårdtiden på sjukhus. Obemärkt kan det leda till att patienter hamnar i ett kritiskt eller livshotande tillstånd. Tidig upptäckt av försämring innebär bättre utgång för patienter. Detta leder vidare till bättre patienthälsa, färre vårdskador, kortare sjukhusinläggningar och andra effekter på samhället i stort. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om faktorer som påverkar sjuksköterskors tidiga upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Metod: Studiens design var i form av en integrerad litteraturöversikt. Litteraturöversikten utgick från 11 artiklar där 3 hade kvalitativ metod, 7 kvantitativ metod och en mixad metod. Vetenskaplig litteratur hittades via databaserna PubMed och CINAHL. Dataanalysen skedde stegvis genom datareduktion, datadisplay och datajämförelse. Resultat: I resultatet framkom fem stycken områden som innefattade flera faktorer vilka påverkade sjuksköterskors tidiga upptäckt av försämrat tillstånd hos patienter. De områden som framkom i studien var; kliniska fynd, klinisk kompetens, samarbete inom vårdteamet, kontinuitet i omvårdnaden och sjukhusets organisation. Slutsats: Det fanns flera olika områden och faktorer som påverkade tidig upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Områdena sträckte sig från allt mellan sjuksköterskans kliniska utförande av arbete till större organisatoriska faktorer. Bemanningen inom vården var en ständigt återkommande faktor i studier. Därför krävs mer kunskap bland annat för att få fler att vilja utbilda sig till sjuksköterskor och stanna kvar inom yrket.

Bakgrund: Kvinnor som utsätts våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som dock inte alltid tas på allvar. Alla ska vårdas jämlikt men det finns klara brister i bemötanden och vård av kvinnor som drabbats av våld i nära relationer. Det är viktigt att bemöta dessa kvinnor på ett adekvat sätt och erbjuda dem det stöd de behöver. Syfte: Syftet med denna integrerade litteraturöversikt var att sammanställa kunskap om sjuksköterskors möjligheter att identifiera och stödja kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer samt vilka omständigheter som kan försvåra ovanstående. Metod: Studien utformades som en integrerad litteraturöversikt och utgick från tre frågeställningar. “Hur kan sjuksköterskor identifiera kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?”, “Hur kan sjuksköterskor stödja kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?” samt “Vilka omständigheter kan försvåra för sjuksköterskor att identifiera och stödja kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?” 13 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sjuksköterskor kan identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer genom att vara uppmärksamma på fysiska skador som inte kan förklaras, tecken på förtvivlan, maktlöshet och försvarsmekanismer hos kvinnan samt att kunna initiera frågor om vad som har hänt. För att stödja kvinnor som utsatts för våld i nära relationer är det viktigt att avlägsna känslor av skuld och skam samt att kunna föra ett konstruktivt samtal. Även att främja förebyggande av våld är viktigt. Försvårande omständigheter var bland annat en negativ attityd hos sjuksköterskor och andra yrkesprofessioner. Sjuksköterskors brist på kunskap ledde till osäkerhet och kunde försvåra möjligheten att identifiera och stödja kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskor i sin profession har god möjlighet att identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Våld i nära relationer är ett komplext fenomen och indikationerna på att våld förekommer kan vara ospecifika. Att fokusera och finnas i nuet vid samtal med kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer kan underlätta för sjuksköterskan att initiera en bärande relation och visa att kvinnan har någon att vända sig till för att få stöd när hon känner behov av detta.

Demens är en vanlig sjukdom i samhället. När en person drabbas av kronisk sjukdom påverkas hela familjen. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa kunskap om hur dagligt liv i en familj påverkas när en nära anhörig drabbas av demens i tidig ålder. Studien utfördes i form av en integrerad litteraturöversikt. 11 vetenskapliga studier valdes ut och ingick i analysen som resulterade i 12 kategorier. Resultatet visade att det dagliga livet påverkades genom att ovissheten ökade i familjen, sjukdomen medförde ekonomiska konsekvenser, och det skedde rollförändringar. Till följd av sjukdomen skedde en ökning av konflikter i familjen, relationer förändrades och familjen stigmatiserades. Det fanns en stor emotionell påverkan på familjemedlemmarna, och levnadssituationen påverkade hälsan negativt. För att hantera situationen använde familjemedlemmarna olika coping-strategier. De efterfrågade utbildning, stöd, samt god vård och omsorg om personen med demens i tidig ålder. Sjuksköterskan kan stödja närstående och möta deras behov genom interventioner i form av utbildning, stöd i olika former, och personcentrerad vård.