Studien syftar till att undersöka hur och varför lärare i årskurs F-3 använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg för att främja läsningens roll i de tidiga skolåren. Genom intervjuer och observationer analyseras lärarnas föreställningar om högläsningens syften och tillvägagångssätt, samt eventuella utmaningar för dess effektivitet som pedagogiskt verktyg. Studien är grundad i det teoretiska konceptet Pedagogical Content Knowledge (PCK) och använder en fenomenografisk metod. Undersökningen fokuserar på två lärares arbete och deras föreställningar om högläsning. Resultaten visar att en stor del av lärarnas arbetsmetoder vid högläsningssessioner fokuserar på att skapa en interaktiv läsmiljö där elevernas engagemang och delaktighet prioriteras. Hur ofta och vilka didaktiska strategier lärarna tillämpar vid högläsningssessioner varierar beroende på deras individuella tillvägagångssätt och mål med läsundervisningen. En av lärarna använde en mer aktiv och direkt metodik medan den andra tenderade att skapa en avslappnad miljö för eleverna. Resultaten visade även att lärarnas arbetsmetoder överensstämmer väl med rekommendationerna från tidigare forskning. Slutligen visar resultaten att det inte verkar finnas en universell metod för högläsning, utan att lärarna anpassar sina tillvägagångssätt efter elevernas behov och klassens dynamik. Både öppna och stängda frågor används, och valet av strategi verkar bero på lärarnas egna uppfattningar om syftet med högläsningen och deras specifika undervisningsmål.