I förevarande studie analyseras ett ordinlärningsexperiment i årskurs 7 med syftet att undersöka det digitala verktyget Quizlets potential för elever att lära sig spanska ord. Två likartade klasser fick använda sig av två olika ordinlärningsmetoder, digitalt via Quizlet respektive analogt med penna och papper. Därefter genomfördes ett glostest med 30 stycken spanska ord och ett par veckor senare ett identiskt minnestest. Utifrån observationer under lektionstillfällena samt elevernas svar i en avslutande enkätundersökning har sedermera allt empiriskt material analyserats med hjälp av metoder utifrån teorin medierad diskursanalys, MDA. Studiens resultat visar att eleverna som tillämpade en analog metod med penna och papper hade ett högre medelvärde vad det gäller antalet rätt ord i både glostestet och minnestestet. Observationerna och enkätsvaren visar att de tre elementen historisk kropp, interaktionsordning och situationens diskurser alla går att spåra i den aktuella handlingssituationen och kan ses ha betydelse för utfallet i ordtesternas resultat. Utifrån elevernas historiska kropp framkommer det att elevernas stora vana att använda det digitala verktyget präglar deras syn på verktygets relevans för inlärande. Dessa erfarenheter lyser även igenom i elevernas deltagande i interaktionsordningen. Eleverna som tillämpade den digitala ordinlärningsmetoden via Quizlet uppvisade ett större självförtroende och samtidigt en mer passiv roll gentemot verktyget medan eleverna som tillämpade den analoga metoden agerade med mer ovana, men uppvisade samtidigt en mer aktiv roll gentemot verktyget. Utifrån situationens diskurser medvetandegörs i handlingssituationen framförallt två stora huvuddiskurser, skoldiskursen och verktygets diskurs. Med hjälp av MDA kan vi se hur båda dessa diskurser synliggörs och underbygger elevernas handlande i relation till verktyget. Analysen visar att det digitala verktygets potential grundar sig mycket i elevernas vana att använda det och att det därigenom skapas en slags tilltro till att verktyget ger upphov till ett automatiskt lärande. Även om verktygets utformning betraktas uppvisa potential för lärande, visar förevarande analys via MDA att elevernas handlande och förståelse av verktyget måste belysas i relation till verktygets potential. I kontexten uppvisar inte minst ordtesternas resultat att det råder viss diskrepans mellan det digitala verktyget och elevernas lärande.

Syftet med studien är att undersöka hur fyra utbildade och verksamma mellanstadielärare undervisar i läsförmåga. Studien undersöker därmed dessa tre forskningsfrågor: Hur pratar lärare om begreppet läsförmåga? Hur undervisar lärare i läsförmåga? Vilka resurser använder lärare i deras undervisning? Genom att använda oss av kvalitativa metoder samlade vi in data genom en kombination av tre metoder. Dessa metoder utgörs av intervjuer, observationer och insamling av lärarnas lektionsplaneringar. Tidigare forskning visar att elever behöver få rätt strategier med sig för att kunna tolka texter där både läsförståelse och ordkunskaper bör löpa parallellt i undervisningen för att ge eleverna de bästa möjligheterna till att utveckla sin läsförmåga. Resultatet i vår studie visar hur lärare med en stor erfarenhet inom yrket genomför undervisning om läsförmåga. Samtliga lärare benämner att läsförmåga innebär läsförståelse och ordkunskap. Dessa områden visar sig ta större fokus av lärarnas undervisning. Lärarna planerar sin undervisning i läsförmåga utefter deras erfarenhet om vilket tillvägagångsätt som de anser är bäst. Resultatet visar att lärarna anpassar sin undervisning efter elevgrupper och genomför en tydlig pedagogisk och professionell undervisning.