The purpose of the present thesis is to create an understanding of entrepreneurship interpreted as communicative action. This is done through reflections on an interactive study that was planned and conducted together with members of a civic network-organization called Societal Change in Practice (SIP). According to Habermas, civic organizations are ideally characterized by a communicative rationality that enables them to organize informal public spheres; that is, arenas in social life where individuals can come together to discuss and act upon societal problems or opportunities that they have experienced in their private life-spheres. I have actively participated in three ventures with members from SIP. The first venture revolves around my own and members from SIP’s respective practices as education coordinators. Based on our common interest in education and learning in relation to entrepreneurship, we planned and conducted a series of joint activities that also involved our respective student groups. The activities are interpreted based on my own personal experiences as a researcher participating in a project that requires commitment and responsibility. The second venture involves the creation of a local community magazine that highlights examples of civic initiatives in two municipalities. The production of the magazine is interpreted as an example of how SIP creates public opinion in the local community. The third event relates to the organization of a conference on the subject of youth and digital media. The main message of the conference is interpreted in terms of a manifestation of what the public sphere can accomplish, or as a reaction in defense of a well-functioning public sphere in society. The methodological contribution of the thesis is its definition of three interactive research roles based on my own interaction as a researcher in different kinds of ventures. Based on a theatrical metaphor, I argue that the researcher can participate as one of the directors of a venture, as a member of the ensemble that performs a venture, or as a member of the audience that observes an event. The theoretical contribution of the study is that it shows how Habermas’ theory of communicative action can be modified and made useful as a theoretical frame of reference for studying entrepreneurship in civil society. Entrepreneurship is understood as a way to vitalize the informal public sphere, thereby influencing society as a whole and not just its economy.

För läsinlärning finns det flera olika metoder att tillämpa. I studien undersöktes vilka styrkor respektive svagheter F–3 lärare ser med olika metoder för läsinlärning genom en kvalitativ studie, med semistrukturerade intervjuer. Sex lärare som arbetar inom F–3 intervjuades. Intervjusvaren analyserades med hjälp av teoretisk tematisk analys där följande teman skapades; “knäcka läskoden”, olika metoder, aktiviteter samt läromedel, utifrån det teoretiska ramverket bottom-up, top-down och interaktiva metoder där vi i analysen sökte efter metodernas styrkor och brister. I diskussionen ställs resultaten i relation till tidigare forskning. Denna forskning bidrar till en ökad förståelse för hur lärare använder och argumenterar för olika metoder vid läsinlärning. Resultatet visar att lärarna främst ser fördelar med olika metoder, då de inte lyfter bristerna. De betonar i hög grad betydelsen av att integrera både inre ledtrådar, som används vid bottom-up och yttre ledtrådar, som används vid top-down, samt interaktiva metoder, som kombinerar inre och yttre ledtrådar, i sin undervisning. Inre ledtrådar, såsom ljudningsstrategier och fonem-grafem-kopplingar, kombineras med yttre ledtrådar exempelvis, visuella hjälpmedel och bilder samt med talsyntes.

I denna avhandling fokuseras akademins (o)föränderliga genusmönster för att öka kunskapen om förutsättningarna för långsiktig förändring av rådande genusmönster i akademin. Trots olika jämställdhetsinsatser vid högskolor och universitet är de nämligen fortfarande könssegregerade, vilket är speciellt tydligt på höga positioner. Endast 27 procent av professorerna i akademin är kvinnor (SCB, 2016) och vid Luleå tekniska universitet är motsvarande andel 19 procent (Luleå tekniska universitet, 2017). För att förstå bakgrunden till detta och undersöka vägar till förändring studeras i avhandlingen fem projekt vid Luleå tekniska universitet som genomförts under perioden 2005-2013. Utifrån tidigare forskning om akademins genusmönster analyseras och kategoriseras projektens jämställdhetsinsatser som individorienterade, strukturorienterade och processorienterade insatser. Genom intervjuer, fokusgrupper, observationer, olika interaktiva metoder och workshopar söks svar fyra frågeställningar: Vilka förutsättningar i form av metaforer och diskurser råder i projektens akademiska kontext? Hur kan en individorienterad, strukturorienterad respektive process-orienterad ansats användas för att förstå förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin? Hur påverkar kombinationen av genusteori och interaktiva metoder förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin? Hur påverkar persona som förändringsmetod förutsättningarna för jämställdhetsinsatser?   I avhandlingen kombineras genusteori med interaktiva metoder, dels för att skapa förståelse för hur genusmönster skapas och återskapas i strukturer, symboler, interaktioner och identiteter (Acker, 1990, 1992, 1999), dels för att minska motståndet mot förändringar genom att involvera aktörer som berörs av forskningen i förändringsprocessen. Trots en tydlig jämställdhetsambition vid Luleå tekniska universitet visar resultaten att den meritokratiska diskursen och diskursen om den jämställda akademin överskuggar jämställdhetsdiskursen, vilket bidrar till att upprätthålla rådande genusmönster. Metaforer som den avsmalnande pyramiden, läckande pipelinen eller svarta hålet kan enligt analysen både främja och hindra förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin. Universitetets jämställdhetsinsatser har över tid förändrats från individorienterade med fokus på att stärka enskilda kvinnor, till mer strukturorienterade med inriktning på att förändra missgynnande strukturer för kvinnor och andra missgynnade grupper. På senare tid har även insatser med en processorienterad ansats gjorts som fokuserar på att medvetandegöra och förändra könsskapande processer i akademin. Persona i kombination med andra interaktiva metoder, som värderingsövningar, forumteater och scenarios, visar sig i avhandlingen kunna fungera som förändringsmetod vid jämställdhetsinsatser för att synliggöra och kritiskt reflektera över bristande jämställdhet samt främja förändring.