No description available.

Revisorsprofessionen är en profession som under en längre tid verkat som ett manligt reservat. Problematiken som infinner sig inom revisorsprofessionen är emellertid att den är könssegregerad. Kvinnorna finns främst representerade på lägre positioner. Revisionsbyråerna hänvisar ojämställdheten till den inbyggda trögheten och lutar sig tillbaka på tillförligheten att framtiden kommer medföra en jämställd revisorsprofession. Professionen har under det senaste decenniet mottagit ökade krav på att integrera ett jämställdhetsarbete i den dagliga verksamheten. Studien ämnar därav att undersöka, bidrar revisionsbyråernas reella jämställdhetsarbete till en ökad jämställdhet? Syftet med studien är att skapa en förståelse för revisionsbyråernas jämställdhetsarbete. Vidare ämnar studien att analysera om det föreligger diskrepans mellan revisionsbyråernas dokumenterade och reella jämställdhetsarbete. Detta genom att (1) kartlägga revisionsbyråernas jämställdhetsmål samt (2) identifiera vilka tillvägagångssätt som revisionsbyråerna tillämpar, för att säkerställa att jämställdhetsarbetet leder till en ökad jämställdhet. Studien är baserad på en kvalitativ forskningsstrategi med en deduktiv ansats. Studiens empiriska data samlades in stegvis. Den sekundära data samlades in genom att observera revisionsbyråernas hållbarhetsredovisningar. Den primära data samlades in genom sex stycken semistrukturerade intervjuer med auktoriserade revisorer, varav två kontorschefer. Studien pekar ut en huvudsaklig slutsats om revisionsbyråernas jämställdhetsarbete. Slutsatsen är att det föreligger en diskrepans mellan de stora revisionsbyråernas centrala jämställdhetsplaner och jämställdhetsprocesser .Den identifierade diskrepansen uppenbarar sig mellan de byråinterna faktorerna och jämställdhetsprocesserna. Förslag till vidare forskning är att undersöka vilka tillvägagångssätt som revisionsbyråerna kan tillämpa för att integrera jämställdhetsprocesserna i den dagliga verksamheten.

Syftet med denna uppsats är att genom kartläggning av alla gäster som medverkat i Skavlan och Carina Bergfeldt mellan år 2009–2021, undersöka hur väl SVT:s jämställdhetspolicy efterlevs och om kravet på jämställdhet som skrevs in i sändningstillståndet 2014 har förändrat hur många män och kvinnor som gästar programmen. Vidare undersöks hur SVT:s mångfaldsarbete ”Sverigespeglingen” reflekteras i dessa talkshows, där teorier om representation används för att kunna undersöka den implicita och explicita makt som gästernas representation kan innebära. Genom kvantitativ innehållsanalys har 1795 gäster i 310 avsnitt kodats där identitetsmarkörerna kön, yrke och ålder kartlagts för att kunna jämföras över tid.  Resultatet pekar på att män får synas i större utsträckning än kvinnor, en trend som från programmets start långsamt går mot en mer jämlik könsfördelning bortsett från år 2021. Gästerna som besöker programmen representerar 42 olika yrkeskategorier, där den manliga representationen är större bland olika yrken samt internt i olika yrkeskategorier. Den mest frekvent förekommande gästen befinner sig i åldersspannet 35–44 därefter 25–34 och 45–54 år, vilket till viss del bekräftar tidigare forskning om den ålderism som återfinns i svensk media. Sammanfattningsvis indikerar resultaten på att det införda kravet om jämställdhet år 2014 långsamt påverkat det inommediala medieinnehållet i talkshowsuccén Skavlan och efterträdaren Carina Bergfeldt, samt påminner om att jämställdhetsarbete är ett fortsatt utvecklingsområde.