Made available in DSpace on 2014-06-12T18:34:14Z (GMT). No. of bitstreams: 2 arquivo8189_1.pdf: 2465450 bytes, checksum: 6d07fd333d2d853ad275d5991b569f38 (MD5) license.txt: 1748 bytes, checksum: 8a4605be74aa9ea9d79846c1fba20a33 (MD5) Previous issue date: 2003 / This study presents a comparative analysis between Virginia Woolf s Orlando and Jacqueline Harpman s Orlanda. It takes as a starting point the fact that Harpman houses Woolf s novel inside her own text and plays overtly with parody, citation, allusion, and mise en abyme, techniques which had already been used by Woolf. The analysis points out the way Harpman transcontextualizes the structural elements in Woolf s novel and reexamines questions that had been raised by Woolf almost seventy years ago. This research goes beyond the technical features to demonstrate that the heart of the matter may reside in human being s eagerness to be accepted as a multiple self, what leads the analysis into studying the mythical representations of the double. After demonstrating the way Harpman transcontextualizes the key elements in Woolf s novel, the analysis follows the itinerary of the double in both narratives, focusing primarily on Narcissus and the Androgyne and secondarily on other mythical figures like Apollo and Daphne

Nos travaux s’articulent autour de la construction identitaire par l’écriture des auteures de la diaspora cubaine à New York et s’appuient sur les autofictions de Sonia Rivera-Valdés et Jacqueline Herranz-Brooks. Ces auteures contemporaines, qui définissent les contours du sujet lesbien à travers érotisme et désir, déstabilisent les identités nationales, culturelles et sexuelles en mettant en scène des personnages qui évoluent en dehors de la norme, en marge du système politique, social et sexuel. Elles redéfinissent l’identité cubaine à partir d’une perspective intimiste, qui s’éloigne de l’image politisée. Notre approche littéraire et socio-historique éclaire les mécanismes de constructions identitaires des auteures au regard du contexte de production des œuvres. Les nombreux témoignages, auprès des auteures et des garantes de l’institution cubaine, nous ont permis d’identifier ce contexte littéraire et socio-historique dans lequel les auteures ont évolué et produit leurs œuvres. Sonia Rivera-Valdés et Jacqueline Herranz-Brooks, à travers leur trajectoire littéraire, se définissent en tant qu’auteure lesbienne dans un espace géographique fragmenté. Elles « fictionnalisent » leurs souvenirs pour retracer leurs parcours de vie, qui est la fois témoignage (discours qui révèle une situation socio-historique : être lesbienne à Cuba, la difficulté d’intégration des migrantes à New York) et en même temps fiction, leur permettant ainsi de projeter leurs idéaux. C’est donc entre témoignage et reconstruction du passé, ancré dans le présent de production, que les auteures se construisent dans un espace fragmenté entre Cuba et New York. L’écriture, ainsi que la photo pour Herranz-Brooks, en tant qu’actes créatifs leur permettent de refaire vivre leurs expériences afin de construire une identité en devenir d’auteure et de femmes lesbienne, migrante, cubaine de la diaspora. / My work deals with the building of identity through the writing of women writers from the Cuban Diaspora in New York. It focuses on autofictions by Sonia Rivera-Valdés and Jacqueline Herranz-Brooks. These contemporary writers, - who have a knack for defining the lesbian subject through the use of eroticism and desire- also manage to unsettle national, cultural and sexual identities by putting forward characters who develop out of the norm, away from the political, social and sexual system. These writers give a new definition to Cuban identity from an intimate perspective, which is far from the politicized image we know. My literary and socio-historical approach sheds light on the mechanisms of the construction of the identities of these women writers, considering in particular the context of production of their works. The numerous field surveys on the writers and guarantors of the Cuban institution made it possible for me to identify the literary and socio-historical context in which the women writers developed and produced their works. Through their literary careers, Sonia Rivera-Valdés and Jacqueline Herranz-Brooks describe themselves as lesbian writers living in a fragmented geographical space. They succeed in fictionalizing their memories in order to tell their lives. The text is both testimony – a narrative describing a socio-historical situation, being a lesbian in Cuba, the difficult integration of the migrants in New York- and fiction, enabling them to project their ideals. It is therefore in between testimony and reconstruction of the past anchored in the present that the women writers build a fragmented space between Cuba and New-York. Writing, as well as photography for Herranz-Brooks, seen as creation, made it possible for them to give life again to their past experiences so as to build themselves an identity as writers and as lesbian, migrant, Cuban women from the Diaspora.

Thesis (Honors)--College of William and Mary, 2009. / Includes bibliographical references (leaves 81-84). Also available via the World Wide Web.

Thesis (Honors)--College of William and Mary, 2009. / Includes bibliographical references (leaves 81-84). Also available via the World Wide Web.

Thesis (Honors)--College of William and Mary, 2009. / Includes bibliographical references (leaves 81-84). Also available via the World Wide Web.

Dissertação (mestrado)—Universidade de Brasília, Instituto de Artes, Programa de Pós-Graduação em Arte, 2016. / Submitted by Albânia Cézar de Melo (albania@bce.unb.br) on 2016-06-22T13:49:14Z No. of bitstreams: 1 2016_PedroErnestoFreitasLima.pdf: 7174864 bytes, checksum: 53d2e5f727fd9c3e7cfc1e1a6d5a06f1 (MD5) / Approved for entry into archive by Raquel Viana(raquelviana@bce.unb.br) on 2016-07-12T16:56:02Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2016_PedroErnestoFreitasLima.pdf: 7174864 bytes, checksum: 53d2e5f727fd9c3e7cfc1e1a6d5a06f1 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-07-12T16:56:02Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2016_PedroErnestoFreitasLima.pdf: 7174864 bytes, checksum: 53d2e5f727fd9c3e7cfc1e1a6d5a06f1 (MD5) / Pretende-se aqui analisar a obra de Jac Leirner a partir de uma tensão por nós identificada entre exibição e ocultação dos objetos que configuram suas obras, que, de maneira geral, são previamente acumulados, ordenados segundo critérios estabelecidos pela artista e finalmente expostos. Para conduzir esse debate, propomos três conceitos construídos a partir da análise das obras e da fortuna crítica escrita acerca de Leirner. São eles destilação, acumulação e interceptação. Operando essas questões, entendemos que a artista problematiza e complexifica suas intenções, à guisa de disfarce, acerca do manejo de objetos que a interessam. _______________________________________________________________________________________________ ABSTRACT / Our intention here is to analyze the Jac Leirner’s work from a tension that we have been identified between displaying and hinding of the objects that build her works,which in general are previously accumulated, sorted by the artist’s criteria and finally exposed. To conduct this debate, we propose three concepts built from the works and literary criticism written about Leirner analysis. They are distillation (destilação), accumulation (acumulação) and interception (interceptação). Operating these issues, we believe that Leirner discusses and complicates their intentions, to disguise guise, about the handling by her of the some objects.

I denna studie analyseras och jämförs tre inspelningar av Elgars cellokonsert sats 1 i relation till notskriften med syftet att visa på hur samma verk kan låta så olika beroende på vem som spelar det. Jag har valt tre inspelningar, en med Pablo Casals som solist, en med Jacqueline du Pré, och en videoinspelning av mig själv när jag spelar cellokonserten med Kungliga Musikhögskolans symfoniorkester. I referens till partituret jämför jag vad som står skrivet med hur de olika cellisterna har valt att tolka Elgars notskrift. Min tes är att hur detaljerad notskriften än är så kommer det alltid att finnas utrymme för att behöva tolka vad kompositören menat. Resultatet i slutet av studien visar på att de tre versionerna av Elgars cellokonsert utförs olika i förhållande till notskriften och varandra. Detta bevisar att framföraren alltid behöver tolka notskriften, och att musiker kommer tolka samma notation på olika sätt.

<p>Uppsatsens syfte var att undersöka samspelet mellan porträttör och beställare i porträttets fält. Med hjälp av tre fallstudier med porträtt från tre olika tidsepoker har samspelet analyserats. De tre fallstudierna är Alexanders Roslins porträtt av Fredrik Sparre, Richard Avedons porträtt av Jacqueline och John F Kennedy och skolfotografens porträtt av eleven. Bourdieus sociologiska terminologi och betraktelsesätt har till viss del använts för att försöka förstå detta samspel. Man skulle kunna tro att ett porträtt skapas på ungefär samma vis varje gång men de olika porträttens historier i den här uppsatsen skiljer sig markant åt. Även om de olika </p><p>porträttörerna och de olika beställarna har haft olika syften med porträtten, och även om de olika fallstudierna är tagna från olika tidsepoker har gemensamma nämnare för alla tre studier framkommit. Det intressanta är att se att det finns bredvidaktörer som har stor betydelse för färdigställandet av porträtten. Porträttör och beställare verkar inte ensamma i fältet utan fler aktörer påverkar processen från idé till färdigt porträtt. Bredvidaktörer som utmärkte sig är i Roslins fall Greve de Cauylus, i Avedons fall Jacqueline Kennedy och i kolfotografens fall rektorn. Det är aktörer som är med i hela processen, från idé till färdigt porträtt. Porträttörens frihet i skapandeprocessen är i alla tre fall begränsad. Det visade sig snart att friheten var begränsad i alla tre fallstudier och av olika skäl. I Roslins fall var konkurrensen om uppdragen stenhård. Hans framgång med porträttet på Sparre berodde på hans förmåga att lyssna in och anpassa sig till betydelsefulla personer i porträttets fält. Avedon hade en stark längtan till att skapa porträtt med djupare innebörd, men kände att han inte lyckats med detta i porträttet på </p><p>Kennedys. Friheten begränsades av tidsbristen samt John F Kennedys motvilja att posera stillasittande. Skolfotografens frihet begränsas av strikta regler från företaget hur porträttet ska se ut och skolans snäva tidsram och normer.</p>

Uppsatsens syfte var att undersöka samspelet mellan porträttör och beställare i porträttets fält. Med hjälp av tre fallstudier med porträtt från tre olika tidsepoker har samspelet analyserats. De tre fallstudierna är Alexanders Roslins porträtt av Fredrik Sparre, Richard Avedons porträtt av Jacqueline och John F Kennedy och skolfotografens porträtt av eleven. Bourdieus sociologiska terminologi och betraktelsesätt har till viss del använts för att försöka förstå detta samspel. Man skulle kunna tro att ett porträtt skapas på ungefär samma vis varje gång men de olika porträttens historier i den här uppsatsen skiljer sig markant åt. Även om de olika porträttörerna och de olika beställarna har haft olika syften med porträtten, och även om de olika fallstudierna är tagna från olika tidsepoker har gemensamma nämnare för alla tre studier framkommit. Det intressanta är att se att det finns bredvidaktörer som har stor betydelse för färdigställandet av porträtten. Porträttör och beställare verkar inte ensamma i fältet utan fler aktörer påverkar processen från idé till färdigt porträtt. Bredvidaktörer som utmärkte sig är i Roslins fall Greve de Cauylus, i Avedons fall Jacqueline Kennedy och i kolfotografens fall rektorn. Det är aktörer som är med i hela processen, från idé till färdigt porträtt. Porträttörens frihet i skapandeprocessen är i alla tre fall begränsad. Det visade sig snart att friheten var begränsad i alla tre fallstudier och av olika skäl. I Roslins fall var konkurrensen om uppdragen stenhård. Hans framgång med porträttet på Sparre berodde på hans förmåga att lyssna in och anpassa sig till betydelsefulla personer i porträttets fält. Avedon hade en stark längtan till att skapa porträtt med djupare innebörd, men kände att han inte lyckats med detta i porträttet på Kennedys. Friheten begränsades av tidsbristen samt John F Kennedys motvilja att posera stillasittande. Skolfotografens frihet begränsas av strikta regler från företaget hur porträttet ska se ut och skolans snäva tidsram och normer.

Thesis (M.A.)--Brigham Young University. Dept. of English, 2008. / Includes bibliographical references (p. 68-69).