Studiens syfte är att undersöka sambandet mellan HR-studenters upplevda anställningsbarhet under sista terminen innan arbetslivet väntar. Studiens frågeställningar är: ”Har studenterna tänkt och reflekterat över sin egen anställningsbarhet?”, ”Påverkas och förändras upplevd anställningsbarhet av omgivningen?” och ”Hur upplever studenter att deras kompetens är anpassad till arbetsmarknadens efterfråga?”. För att besvara frågeställningarna genomfördes åtta kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med studenter med olika utbildningar inom HR, Human Resources. Anställningsbarhet är ett ämne som det har forskats på länge även om det finns mycket kvar att upptäcka. Jag har använt mig av olika teorier om anställningsbarhet, även nuddat teorin om rationella val och socialkonstruktivismen. Det finns även tidigare studier som har forskat på studenters anställningsbarhet. Slutsatsen i studien är att studenter inte är aktivt medvetna om sin egen anställningsbarhet då de är väldigt osäkra på sin egen kompetens, inte medvetna om vilka kompetenser som är eftertraktade att marknadsföra. De upplever inte att det de lär sig i skolan är kopplat till arbetsmarknaden, de upplever att de inte är eftertraktade om de inte redan har relevant arbetslivserfarenhet sen innan eller under studierna. Det framgår även att andra kompetenser är av stor vikt, främst ens sociala kompetens. Arbetsmarknaden är ett hårt klimat och det krävs att man via sin sociala kompetens vågar och ser möjligheter i att skapa ett värdefullt och nödvändigt kontaktnät.

No description available.