The aim of this thesis is to elucidate the relationship between the picturesque and the emergence of British national identity. It explores Scottish travel writings from the 1770s to the early nineteenth century, in order to examine the ways in which tourists employ the discourse of the picturesque to imagine the British nation. The introduction sets out the questions this thesis attempts to address and defines the scope of discussion. It also outlines the general arguments surrounding the picturesque and specifies the way in which picturesque descriptions of Scotland during the period will be approached. Chapter One examines the writings of early tourists to Scotland such as Thomas Pennant, Samuel Johnson and William Gilpin. Scotland's association with Jacobitism prevents Pennant and Johnson from perceiving the region as an integral part of the British nation and also prevents them from appreciating the natural beauty of Scotland. This chapter shows how Gilpin assimilates Scotland's historical distinctiveness to his idea of picturesque beauty. Chapter Two surveys the description of landscape by tourists who are particularly interested in the economic improvement of Scotland. The 1770s and 1780s in Scotland are marked by various endeavours to assimilate the region to the system of capitalist economy. The main interest of this chapter lies in the correspondence between picturesque discourse and contemporary economic discourse, and its attempt to elucidate the ways in which the picturesque helps the development of commercial society to appear as a natural process. Chapter Three investigates the relationship between women's taste for the picturesque and their sense of citizenship. In particular, it focusses on Dorothy Wordsworth's Recollections of a Tour Made in Scotland. The Recollections demonstrates how Dorothy appropriates the picturesque to define her identity, and suggests that the equivocal quality of women's picturesque language in some ways corresponds to their ambivalent status in modem commercial society. Chapter Four concludes this inquiry into the picturesque's nation-projecting function by an examination of Walter Scott's idea of the picturesque. His first novel, Waverley, shows how he employs the picturesque to articulate his historical sense of Britishness. This chapter illustrates how Scott uses his literary fictions to propagate a picturesque image of the British nation among the general public.

In 1908 Jack Johnson became the first black heavyweight boxing champion of the world. His reign would be rife with controversy, leading to widespread racial violence and draconian government intervention. Lester Walton, theater critic for the New York Age, became obsessed with Johnson; his extensive writing on the boxer powerfully reveals not just Walton’s own struggle with issues of race in America, but sheds light on the difficulties the black community at large faced in trying to make sense of a figure who simultaneously represented hope for the positive change Reconstruction failed to produce and, ironically, also threatened to intensify the hardships of Jim Crow era oppression.

Les études consacrées à Charles Johnson soulignent la distance entre sa vision originale et le Black Arts Movement et le Black Aesthetic, mouvements politiquement engagés. Cependant, ses romans et nouvelles, indéniablement philosophiques, traduisent une réflexion qui interroge les fondements de la politique. Oxherding Tale et Middle Passage montrent des catastrophes politiques (i. e. la plantation nommée Leviathan ou le négrier appelé Republic) alors que les héros de ces romans explorent différentes esthétiques. Le désastre politique provient donc d’une incapacité esthétique. Inversement, les voyages métaphysiques des personnages principaux aboutissent à de nouvelles façons de percevoir le monde et les autres au travers d’une intersubjectivité esthétique. La comparaison des théories de Schiller et d’Adorno sur l’art et la politique avec la vision bouddhiste de l’auteur sur l’art et ses effets sur le monde, permet de faire émerger de l’ensemble de l’oeuvre de Charles Johnson sa quête esthétique et sa philosophie politique qui définissent l’action comme une co-création. En conclusion, si l’oeuvre de Charles Johnson, héritier de la fiction morale de John Gardner, est le lieu d’une libération esthétique et spirituelle, elle est aussi une contribution à la construction de ce qu’Arendt appelait le monde, et sa définition de l’art correspond à l’enracinement de Simone Weil. / Those who have commented on Charles Johnson’s fiction often find a distance between his work and Black Aesthetic or the Black Arts Movement, and indeed his fiction is not committed to any racial politics. Nevertheless, it does reflect on the bases of politics and bring them into question. Since Oxherding Tale and Middle Passage have political catastrophes as backgrounds (i.e. Flo Hatfield’s Leviathan or Falcon’s Republic) on which the heroes explore different aesthetic systems, it can be argued that political failure stems from aesthetic impairment. Conversely, as the metaphysical journeys of Charles Johnson’s characters end in new ways of perceiving the world, the relationship between self and other is re-evaluated in aesthetic intersubjectivity. Moreover, an examination of Schiller’s and Adorno’s ideas regarding the link between art and politics serves as a comparison with the novelist’s Buddhist understanding of art and its effect upon the world. Consequently, an analysis of the subtext highlights Johnson's aesthetic quest and its relation to a philosophical inquiry into politics. Thus, political action is defined as a co-creative work. In conclusion, while for Charles Johnson fiction is the space for aesthetic and spiritual liberation, it also starts an ethical rebuilding of what Hannah Arendt called the world, and Johnson's definition of art is an answer to what Simone Weil termed as the need for root.

Call number: LD2668 .T4 1959 S57

<p><p>Minnets tematiska och berättartekniska funktion i Eyvind Johnsons roman <em>Strändernas svall</em> (Fredrik Smeds, C-uppsats i Litteraturvetenskap, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, vt 2003). Författaren redogör först för romanens handling och jämför kompositionen med den i <em>Odysséen</em>. Vidare studeras berättare och synvinkel. Därefter följer en genomgång av minnena och berättelserna, främst Odyssevs’, men även Nestors och Menelaos’. Författaren undersöker samband mellan minnet, berättartekniken och tematiken, varvid störst vikt läggs vid tematiken. Även några av Eyvind Johnsons övriga verk berörs kortfattat, särskilt <em>Minnas.</em></p></p>

<p>Med utgångspunkt från en analys av Eyvind Johnsons tidiga roman Herr Clerk, vår mästare och dess olika versioner, diskuteras författarens förhållande till det självbiografiska berättandet, den möjliga eller omöjliga konstruktionen av ett jag i och utanför texten.</p><p>Det utanförskap som tematiskt karaktäriserar delar av Johnsons författarskap har som regel förståtts ur ett klassperspektiv. I Uppsatsen föreslås en läsart som öppnar också för andra perspektiv, särskilt kön och sexualitet.</p>

Thesis (M.A.)--Southwest Texas State College, 1967. / Includes bibliographical references (leaves 189-193).

Med utgångspunkt från en analys av Eyvind Johnsons tidiga roman Herr Clerk, vår mästare och dess olika versioner, diskuteras författarens förhållande till det självbiografiska berättandet, den möjliga eller omöjliga konstruktionen av ett jag i och utanför texten. Det utanförskap som tematiskt karaktäriserar delar av Johnsons författarskap har som regel förståtts ur ett klassperspektiv. I Uppsatsen föreslås en läsart som öppnar också för andra perspektiv, särskilt kön och sexualitet.

Minnets tematiska och berättartekniska funktion i Eyvind Johnsons roman Strändernas svall (Fredrik Smeds, C-uppsats i Litteraturvetenskap, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, vt 2003). Författaren redogör först för romanens handling och jämför kompositionen med den i Odysséen. Vidare studeras berättare och synvinkel. Därefter följer en genomgång av minnena och berättelserna, främst Odyssevs’, men även Nestors och Menelaos’. Författaren undersöker samband mellan minnet, berättartekniken och tematiken, varvid störst vikt läggs vid tematiken. Även några av Eyvind Johnsons övriga verk berörs kortfattat, särskilt Minnas.

Thesis (M.A.)--Ohio University, August, 2009. / Title from PDF t.p. Includes bibliographical references.