Bakgrund: Cirka 50 000 svenskar insjuknar årligen i cancer. Cancerbeskedet påverkar såväl den sjukdomsdrabbade som de närstående. Därför är det viktigt att tillräckligt känslomässigt stöd och information ges även till de närstående. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes behov av information och känslomässigt stöd då anhörig drabbats av cancer. Metod: Studien bygger på fem artiklar med kvalitativ forskningsansats och två artiklar med kvantitativ forskningsansats. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att det finns brister i tillfredställandet av de närståendes behov av information och känslomässigt stöd från sjukvårdspersonal. Konklusioner: Det finns behov av en manual för sjukvårdspersonal om hur närstående ska informeras och hur känslomässigt stöd kan ges.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. <strong>Urval:</strong> 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. <strong>Metod: </strong>Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. <strong>Resultat:</strong> Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. <strong>Slutsats: </strong>Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. <strong></strong></p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Aim:</strong> To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. <strong>Sample:</strong> 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. <strong>Method:</strong> The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. <strong>Results:</strong> Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. <strong>Conclusion:</strong> Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.</p>

SAMMANFATTNING Syfte: Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. Urval: 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. Metod: Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. Resultat: Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. Slutsats: Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. / ABSTRACT Aim: To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. Sample: 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. Method: The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. Results: Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. Conclusion: Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.

Föreliggande studie byggde på två teorier; en utvecklad version av Psykosociala Strategier för olika faser av idrottsskaderehabilitering gjord av Ivarsson et al. (2018) samt Sociala stödteorin av Lakey och Cohen (2000). Syftet med studien var att undersöka herr elitfotbollsspelares upplevelse av socialt stöd under rehabiliteringens olika faser efter en svår idrottsskada. En kvalitativ design användes där intervjuguiden har baserats på valda teorier samt tidigare forskning. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med 10 herr elitfotbollsspelare som återvänt till fotbollen efter en svår idrottsskada. En tematisk analys (Braun &amp; Clarke, 2006) har använts och genererat i fyra huvudteman, 13 sub-teman och ett flertal koder som besvarat studiens två frågeställningar. Resultatet tyder på att det var olika upplevelser, i de olika fyra huvudteman. Det första temat (före skadan) visar att fotbollsspelarna upplevde att det fanns krav i att prestera på elitnivå. Det andra temat (reaktionen på skadan) handlar om en upplevd ovisshet kring skadans innebörd. Tema tre (reaktionen på rehabiliteringen) visar att känslorna gick från negativa till mer positiva. Under det fjärde temat (reaktionen på återvändandet) uttryckte fotbollsspelarna att de hade blandade känslor inför att återgå till fotbollen. Resultat visar att herr elitfotbollsspelare upplevde att socialt stöd var viktigt i samtliga faser av rehabiliteringsprocessen och framförallt känslomässigt- och informationsstöd. Vidare framkom det att socialt stöd var särskilt viktigt i andra fasen då det var mycket oro kring skadans innebörd. / The present study is based on two frameworks; a developed version of Psychosocial Strategies for Different Phases of Sports Injury Rehabilitation by Ivarsson et al. (2018) and the Social Support Theory by Lakey and Cohen (2000). The aim was to examine how male elite football players experienced social support during the various phases of rehabilitation following a severe sports injury. A qualitative design was used where the interview guide was based on above mentioned theories and previous research. Semi-structured interviews were conducted with 10 male elite football players who returned to football post a severe sports injury. Thematic analysis (Braun &amp; Clarke, 2006) was used which generated in four main themes, 13 subthemes and several codes that answer the two issues presented in the study. The result suggests that different experiences were present in the different four main themes. Regarding the first theme (pre-injury), elite football players experienced demands in performing at elite level. The second theme (reaction to injury), showed that the feeling of uncertainty about the meaning of the injury was prominent. The third theme (reaction to rehabilitation) included participants experiencing a gradual decrease in negative emotion and an increase in positive emotions during rehabilitation. Concerning the fourth theme (reaction to return to sport), the participants expressed mixed feelings towards participating in football. Findings of the present study show that male elite football players feel that social support is important during the rehabilitation process, especially emotion and information support. It appears that social support is most important in the second phase of rehabilitation because of uncertainty about the meaning of the injury.

Syftet med denna studie är att belysa hur närstående till personer som vårdas palliativt upplever stödet de får från sjukvårdspersonal. Frågeställningarna i studien bygger på två centrala frågor. Vilket stöd upplever närstående att de får och hur upplevde närstående detta stöd? Den metod som har använts i detta arbete är litteraturstudie. Tio vetenskapliga artiklar användes som gav svar på frågeställningarna. Resultatet visar att information av olika slag under denna tid var det övervägande behovet av stöd hos närstående. Andra fynd som upptäcktes var känslomässigt stöd, avlastning och undervisning "hjälp till självhjälp". Diskussionen är uppdelad i en metoddiskussion och en resultatdiskussion. I resultatdiskussionen belyses främst betydelsen av information som ges till närstående, hur den ges och när den ges. Som slutsats kan sägas att det är av stor betydelse att lyfta fram vikten av information till närstående under denna svåra tid i deras liv. Det måste satsas på undervisning till vårdpersonal på alla vårdinrättningar och utvecklas en standard eller ett vårdprogram för informationsgivning till närstående. / The aim of this litterature study is to illuminate how significant others experience the support they get from staff. This study emphasized two central questions. What kind of support does significant others experience they get and their experiences of this support? The method used was a litterature review. Ten articles dealing with the questions were used. The result finds out that information of different kind are the outweigh need of support for significant others. Other findings were emotional support, need of assistance end education related to caring "empowerment". The discussion is divided in one part related to the method and one related to the result.In the discussion of the results illuminates the significance of information as it is given to significant others, and also how and when it is given. As a conclusion it is of great importance to show the meaning of information to significant others during this difficult time in there life. We find it necessary to develop a standard or a programme in caring focused on information to significant others.