No description available.

Bakgrund: I Sverige rapporteras cirka 260 nya cancerfall hos barn varje år. Att som barn fåen cancerdiagnos innebär ett behov av sjukhusvistelse, behandling och omvårdnad. Hur barnsom drabbats av cancer upplever sin omvårdnad är av betydelse eftersom god omvårdnadökar barnens välbefinnande och genererar snabbare återhämtning. Syfte: Att sammanställa unga vuxnas upplevelse av omvårdnad under cancerbehandling sombarn. Metod: En kvalitativ ansats har valts som design. Datainsamlingen har skett via PubMed,CLINALH och PsycINFO där tio studier har inkluderats i litteraturöversikten.Resultatanalysen har sin utgångspunkt utifrån Polit och Becks niostegsmodell. Resultat: Utifrån de tio valda studier kunde fem problemområden identifieras; information,stöd, interreaktion mellan vårdpersonal och patient, sårbarhet, övergivenhet och frustation. Slutsats: De unga vuxna som överlevt sin cancersjukdom som barn beskrev att derasupplevelse av omvårdnaden under perioden av cancerbehandling ofta präglades av bristandeinformation, stöd, interreaktion och autonomi samt av övergivenhet och frustation.

Introduktion: I Sverige insjuknar cirka 350 barn per år i cancer vilket medför en ny situation och påfrestning för hela familjen. Sjuksköterskor och föräldrar har uppgett att syskon ofta blir åsidosatta vid vården av det sjuka barnet, vilket kan påverka syskonets hälsa negativt.  Syfte: Syftet var att undersöka barns och ungdomars upplevelser och känslor av att ha ett syskon med cancer. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande design baserat på 13 kvalitativa originalartiklar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades utifrån SBU:s granskningsmall för bedömning av studier med kvalitativ design och resultatanalysen genomfördes med hjälp av Popenoe ́s modell vid analys av kvalitativa studier. Resultat: Resultatanalysen genererade fyra kategorier:Upplevelser av en förändrad vardag, Känslan av att vara ensam i sina tankar, Sjukdomens upplevda påverkan på familjen samt Upplevelser av vården. Syskon upplevde ett flertal nya situationer och bemötande de fick anpassa sig efter, och många upplevde flera svåra känslor som ensamhet och känslan att vara bortglömd. Den nya situationen de befann sig i var en stor påfrestning som syskonen hade svårt att hantera själva. Slutsats: De huvudsakliga upplevelserna hos syskon till barn som har fått en cancerdiagnos var starka känslor som var svårhanterliga, till följd av syskonens föreställning av att vara tvungen att hantera dessa på egen hand. Detta berodde främst på upplevelsen av brist på information och stöd från föräldrar och sjukvården. Vikten av att inkludera hela familjen i vården av det sjuka barnet, och behovet av ett familjefokuserat förhållningssätt belystes. / Background: In Sweden, approximately 350 children are diagnosed with cancer each year, which brings a new situation and strain on the whole family. Nurses and parents have stated that siblings are often neglected in the care of the sick child, which can negatively affect the sibling's health. Aim: The aim of this study was to investigate childrens' and adolescents' experiences and feelings of having a sibling with cancer. Methods: Literature review with a descriptive design based on 13 qualitative original articles. The literature search was conducted in the databases PubMed and CINAHL. The articles were reviewed on the basis of SBU's review template for assessing studies with qualitative design and the results analysis was carried out using Popenoe's model when analysing qualitative studies. Results: The result analysis generated four categories: Experiences of a changed everyday life, The feeling of being alone in one's thoughts, The disease's perceived impact on the family and Experiences of care. Siblings experienced a number of new situations and treatment they had to adapt to, and many experienced several difficult feelings such as loneliness and the feeling of being forgotten. The new situation they found themselves in was also a great strain that the siblings found difficult to handle themselves. Conclusion: The main experiences of siblings of children who have been diagnosed with cancer were strong emotions that were difficult to handle, as a result of the siblings' perception of having to deal with them on their own. This was mainly due to the experience of a lack of information and support from parents and the healthcare system. The importance of including the whole family in the care of the sick child, and the need for a family-focused approach were highlighted.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. <strong>Urval:</strong> 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. <strong>Metod: </strong>Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. <strong>Resultat:</strong> Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. <strong>Slutsats: </strong>Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. <strong></strong></p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Aim:</strong> To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. <strong>Sample:</strong> 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. <strong>Method:</strong> The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. <strong>Results:</strong> Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. <strong>Conclusion:</strong> Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.</p>

SAMMANFATTNING Syfte: Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. Urval: 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. Metod: Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. Resultat: Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. Slutsats: Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. / ABSTRACT Aim: To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. Sample: 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. Method: The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. Results: Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. Conclusion: Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.