Syftet med detta examensarbete var att undersöka geografilärares inställning till, och praktiska erfarenheter av, kartans användning som redskap inom geografiämnet vid grundskolans senare år (årskurser 7-9). Av specifikt intresse var att få reda på dessa lärares syn på kartkunskaper i allmänhet och namngeografins ställning inom ämnet i synnerhet, samt deras syn på den aktuella namngeografiska debatten. Metoden att försöka nå detta syfte har varit användandet av en kvalitativ fallstudie, där fem verksamma geografilärare vid grundskolans senare år har intervjuats. Resultaten pekar på att lärarna ser en tydlig skillnad där kartkunskaper värderas högre än namnkunskaper. Kartkunskaper – där kartan används som ett redskap i geografiundervisningen – ses som ett mer omfattande och väsentligt arbetsområde. Namnkunskapernas användning däremot är omtvistad och skapar en polarisering av åsikter, som sedan kan kännas igen i den aktuella namnkunskapsdebatten. En vidare slutsats är att namnkunskaper ingår till övervägande del i en traditionell värdebaserad didaktisk typologi, medan kartkunskaps-begreppet är svårare att placera.

Denna studie har undersökt geografikunskaper hos elever i årskurs 6 i Uppsala kommun med avseende på deras förmåga att föra geografiska resonemang samt avläsa en karta. Studiens teoretiska ramverk utgörs av läroplansteori, selektiva traditioner inom geografiämnet, geografiundervisningens typologier samt olika nivåer av geografiskt resonemang. Med utgångspunkt i teorin skapades ett analytiskt verktyg för att analysera och diskutera studiens empiriska material. Empirin utgörs av ett geografiprov vilket genomfördes i fyra olika klasser på fyra olika skolor. Provet konstruerades efter det nationella provet i geografi från 2013, där två frågor valdes ut med tillhörande delfrågor. Ett samtal med elevernas geografilärare fördes också med syftet att skapa en kontext till elevernas kunskaper, vilket redovisas under metodavsnittet. Elevsvaren bedömdes och kategoriserades även utifrån tillhörande bedömningsmatris för nationella provet, för att sedan analysera elevernas geografiska resonemang på tre olika nivåer: svagt geografiskt resonemang, på väg mot ett starkt geografiskt resonemang samt starkt geografiskt resonemang. Trots att tidigare forskning har visat att elever generellt har svårt för att resonera så visar denna studie att 65 % av eleverna hade ett starkt geografiskt resonemang eller var på väg mot ett starkt geografiskt resonemang och att 82 % av eleverna kunde avläsa kartan på ett korrekt sätt. De elever med ett starkt geografiskt resonemang samt många av de elever på väg mot ett starkt geografiskt resonemang resonerade ofta utifrån olika perspektiv, med hjälp av olika argument där rättvisa var i fokus och utifrån geografiska kunskaper. Eleverna visade också att de kunde resonera med utgångspunkt i både individen och samhället. Studien visade även att eleverna hade lättare att föra geografiska resonemang när de fick stöd i form av bild och text.