Inledning Knäleden fungerar som en gångjärnsled och kan normalt sträckas c.a.5 grader och böjas i c.a.140 grader. Funktionen bygger mycket på stabilitet samt rörlighet, den artikulära kapseln runt knät är tunn men stabiliseras upp av omkringliggande ligament och senor med tillhörande muskler. Artros är den mest förekommande degenerativa sjukdomen i knäleden. Vid artros finns en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosket. Konventionell röntgenundersökning är standardmetod för diagnostik av knäledsartros, fyndet vid artros är fr.a. sänkt höjd av ledspringan i knät. Som standard tas 3 röntgenbilder, en frontalbild, en sidobild och en axialbild över knäskålen. För att förenkla att bilden blir korrekt inställd kan genomlysningsassistans användas. Syfte Syftet är att jämföra två olika tekniker för att undersöka knäleden vid misstanke om knäledsartros. Metod Studien genomfördes som en strukturerad observationsstudie. Författaren hade i förväg planerat vad som skulle observeras och hur det skulle registreras. Observationen genomfördes på Lindesbergs Lasarett (sjukhus A) och på Örebro Universitetssjukhus (sjukhus B) vilka använder sig av olika tekniker vid undersökning av knäledsartros. Resultat Medelvärdet för antalet exponeringar på sjukhus A var 3 bilder/patient. Medelvärdet för antalet exponerade bilder på sjukhus B var 4,2 bilder/ patient. Undersökningstiden var på sjukhus A i medeltal 9,2 minuter och på sjukhus B 11,5 minuter. Medelvärdet för patientstråldos per undersökning på sjukhus A beräknades till 0,55 Gycm2 (0,1833/bild) och på sjukhus B 0,70 Gycm2 (0,1667/bild). Konklusion Denna begränsade studie visar att antalet bilder per patient är lägre om genomlysningsassistans används för inställning för exponering av frontal- och sidoprojektion.Vidare har studien visat att genomlysningsmetoden ger kortare undersökningstider och lägre stråldos till patienterna.

Bakgrund   Knäledsartros drabbar personer i alla åldrar, där både incidens och prevalens ökar med stigande ålder. Det är en kronisk och progressiv sjukdom där vävnaden i leden succesivt bryts ned samtidigt som återuppbyggnaden inte sker i samma takt. Huvudproblemet vid knäledsartros är smärta samt nedsatt rörelseförmåga vilket ofta leder till minskad aktivitet och fysisk rörelse. Riskfaktorer är ålder, kön, hereditet, övervikt, fetma, livsstil och tidigare ledskada. Generella riktlinjer för behandling av knäledsartros bör syfta till att förbättra funktionen, lindra smärta och begränsa funktionsnedsättningar genom icke-kirurgiska hälsofrämjande åtgärder. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av hälsofrämjande åtgärder vid knäledsartros. Metod En litteraturöversikt har genomförts där 15 vetenskapliga artiklar togs fram och har legat till grund för resultatet. Artiklarna har sökts fram i databaserna PubMed och Cinahl och därefter kvalitetsgranskats och slutligen analyserats enligt Kristenssons (2014) modell av integrerad dataanalys. Resultat Utifrån de valda artiklarna utkristalliserades fyra huvudkategorier. Smärtreducerande åtgärder handlade om smärtreducering relaterat till fysisk aktivitet, viktnedgång och smärtmodulerande verktyg. Ökad kunskap och förståelse lyfte ämnena information och utbildning samt kommunikation. Åtgärder för ökad följsamhet till hälsofrämjande åtgärder handlade om webbaserade verktyg, deltagande på plats tillsammans med instruktör, individuellt eller i grupp samt träning på egen hand. Påverkan på livskvalitet delades slutligen in i rörlighet och funktion i vardagen samt psykisk hälsa. Slutsats Hälsofrämjande åtgärder leder till positiva effekter hos personer med knäledsartros. Smärtreduktion kan ses som resultat vid ett flertal interventioner vilket leder till ökad livskvalitet i form av fysisk funktion, bättre psykisk hälsa samt en bättre fungerande vardag. Det finns ett samband mellan följsamhet och motivation där såväl den drabbades personlighet som behandlingsform är av betydelse för att uppnå positiva resultat. / Background  Knee osteoarthritis affects people of all ages, where both incidence and prevalence increase with age. It is a chronic and progressive disease, where the tissue in the joint gradually breaks down whilst the reconstruction unfolds slower. The main problem with knee osteoarthritis is pain and impaired mobility, which often leads to reduced activity and physical movement. Risk factors include age, gender, heredity, overweight, obesity, lifestyle and previous joint injury. General guidelines for treatment of knee osteoarthritis should aim to improve functionality, relieve pain, and limit disability through non-surgical measures. Purpose  The aim of this literature review was to illuminate patients’ experiences of healthpromoting measures during knee osteoarthritis. Method  A literature review has been carried out, where 15 scientific papers were selected, which have acted as the foundation for the result. The articles have been searched for through the databases PubMed and Cinahl, and thereafter quality checked and analyzed with Kristensson’s (2014) model of integrated data analysis. Results  From the selected articles, four main categories were identified. Pain reducing measures dealt with pain reduction related to physical activity, weight loss and pain modulating tools. Increased knowledge and understanding raised the subjects of information, education, and communication. Measures for increased compliance with health-promoting measures was about web-based tools, on-site participation with an instructor, individually or in group, as well as on your own. Impact on life quality was finally divided into mobility and function in everyday life as well as psychological health. Conclusions  Health-promoting measures leads to positive outcomes for people that suffer from knee osteoarthritis. Pain reduction can be viewed as a result of repeated interventions, which leads to improved life quality considering physical functionality, better psychological health, and a better functioning everyday life. There is a connection between compliance and motivation, where both the affected person’s personality and form of treatment is significant to achieve positive outcomes.

Knäledsartros som drabbar pensionärer sänker och påverkar deras livskvalitet då de måste anpassa sitt liv utefter sin sjukdom. Syftet med litteraturstudien är att sammanställa olika studier av både kvalitativ och kvantitativ forskning för att svara på frågan hur patienters livskvalitet påverkas av knäledsartros. Den tillämpade metoden är en litteraturstudie som inspirerats av Goodmans sju steg, översatt av Willman m fl. Studierna granskades med hjälp av modifierade protokoll gjord av Willman m fl och SBU & SSF. Tio artiklar valdes som underlag för resultatet, vilket visade på en påverkan på (I) den emotionella dimensionen: deltagarna visade på en ökad tendens till depression, större katastroftänkande och en mer negativ humör, (II) den andliga dimensionen: deltagarna kunde inte praktisera sin religion, (III) den sociala dimensionen: deltagarna isolerade sig från aktiviteter såsom t ex tennis, (IV) den fysiska dimensionen: deltagarna undvek att röra på sig. Resultatet i denna litteraturstudie möjliggör för sjuksköterskan en ökad insikt i hur knäledsartros berör den drabbade och på vilket sätt livskvaliteten påverkas. / Osteoarthritis of the knee that struck retired people reduces their quality of life by the need to adapt their lives along the illness. The purpose of this literature review is to compile various studies of both qualitative and quantitative research in order to answer the question how patients' quality of life is influenced by the medical diagnosis osteoarthritis of the knee. The method that is used for this purpose is a literature review, inspired by Goodman's seven-step, translated by Willman et al. The studies were examined using modified protocols of Willman et al and SBU & SSF. The basis of the result was ten articles, which concluded that the illness had an impact on (I) the emotional dimension: the participants showed a greater tendency to depression, major catastrophizing and negative mood, (II) the impact on the spiritual dimension: the participants were not able to practice their religion, (III) the impact on the social dimension: the participant isolated themselves from activities, such as tennis, (IV) the impact on the physical dimension: the participant avoided to move. The result of this literature can increase the nurse insight on how osteoarthritis of the knee affects the patient and how the quality of life is affected.

BakgrundKnäledsartros är en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning. Träning är en viktig del i grundbehandlingen och behandlingseffekten av träning har ansetts vara liten till moderat. Att identifiera subgrupper för att anpassa behandlingen har rekommenderats. Mekanisk Diagnostik och Terapi enligt McKenzie (MDT) är en metod för att klassificera och anpassa behandling utifrån mekanisk respons. Derangement är en klassifikation som innebär en direkt och varaktig positiv respons på smärta och/eller funktion till följd av statiska eller upprepade rörelser. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka påverkan på smärta och aktivitetsförmåga vid omhändertagande enligt MDT för personer med knäledsartros vars besvär kunde klassificeras som derangement i knä. Metod En reversal single-case design användes. Utfallsmått var smärta i vila och i rörelse enligt Numeric Rating Scale (NRS) och aktivitetsförmåga enligt Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score Physical Function Short Form (KOOS-PS). Data analyserades visuellt och med två standarddeviationsmetoden (2 SD). Resultat Två deltagare med knäledsartros vars besvär kunde klassificeras som derangement i knä deltog i studien. Ingen genomgående påverkan på smärta i vila visades för någon av deltagarna. Minskning av smärta i rörelse visades till viss del för båda deltagarna. Ökad aktivitetsförmåga visades för deltagare 2, men inte genomgående för deltagare 1. Slutsats Få deltagare gjorde det svårt att dra några tydliga slutsatser. Studien visade en tendens till förbättring av smärta i rörelse och aktivitetsförmåga. Ingen påverkan på smärta i vila visades. / Introduction Knee osteoarthritis is one of the most common causes of disability. Exercise is an important part of management and the treatment effect of exercise has been considered to be small to moderate. It has been recommended to identify subgroups to adapt the treatment. The McKenzie Method of Mechanical Diagnosis and Therapy (MDT) is a method for assessment and treatment based on mechanical response. Derangement is a classification where sustained or repeated movements cause a direct and lasting positive response on pain and/or function. Objective The objective of this study was to investigate the impact on pain and disability for management according to MDT for people with knee osteoarthritis whose condition could be classified as derangement in knee. Method A reversal single-case design was used. Outcome measures were pain at rest and pain in movement according to the Numeric Rating Scale (NRS) and disability according to the Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score Physical Function Short Form (KOOSPS). Data was analyzed visually and with the two standard deviation band method (2 SD). Results Two participants with knee osteoarthritis whose condition could be classified as derangement in knee participated in the study. No effect on pain at rest was shown altogether for any of the participants. An improvement on pain in movement was shown to some extent for both participants. An improvement on disability was shown for participant 2, but not altogether for participant 1. Conclusions Few participants made it difficult to draw any clear conclusions. The study showed a tendency to improvement on pain in movement and disability. No impact on pain at rest was shown.