Bakgrund: Artros är ett samlingsnamn för ledsjukdomar med sämre ledstatus och sjukdomen drabbar vanligen knän. Vid knäledsartros syns ofta förslitningar i knäleden. Artros diagnosticeras med läkarundersökning, röntgenundersökning eller artroskopi. Konventionell röntgen är en vanlig röntgenundersökningsmetod. Svensk ortopedisk förening (SOF) har tagit fram rekommenderade riktlinjer för bildtagning vid knäledsartros. Bilder som skall tas enligt dessa är en stående belastad frontalbild, en belastad/obelastad sidobild samt en belastad patellaaxial.     Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur en röntgenundersökning vid knäledsartrosfrågeställning genomförs samt se om röntgenavdelningarna följer de rekommenderade riktlinjerna som finns.   Metod: Denna studie gjordes som en empirisk studie där 30 intervjuer genomfördes samt insamling av metodböcker gjordes på sex röntgenavdelningar för att kunna svara på studiens syfte.   Resultat: Av resultatet framkom det att samtliga röntgenavdelningar tar en stående frontalbild, liggande/stående sidobild och en liggande/stående patellaaxial. Konventionell röntgen används på varje röntgenavdelning och genomlysning används på två röntgenavdelningar. Samtliga röntgensjuksköterskor följde metodboken och visste kriterierna för bildtagning av knäledsartros. Dock förekommer vissa avvikelser från metodboken. Vid frågor om exponeringsparametrarna visande det sig att röntgensjuksköterskorna inte hade kännedom om detta ämne när det gällde kilovolt (kV), milli-Ampere-sekund (mAs) och fokus-film/detektor-avstånd (FDA).     Konklusion: Av denna studie framgår det att endast en röntgenavdelning följer de rekommenderade riktlinjerna som finns för knäledsartros och att de andra röntgenavdelningarna är avvikande vid en eller flera av bilderna samt att röntgensjuksköterskorna till stor del följer metodboken som finns på respektive röntgenavdelning. Nyckelord: Artros, exponeringsparametrar, genomlysning, knä och konventionell röntgen.

No description available.

Inledning: Inom sjukvården har det utvecklats metoder där sjukvårdspersonalen använder sig av joniserande strålning, genom så kallad röntgenteknik. Denna typ av joniserande strålning används i olika röntgenapparater och produceras på konstgjord väg. Celler som delar och utvecklar sig snabbt är mer känsliga för strålning än fullt utvecklade celler. Då ett växande foster har mer celldelning än yngre, vuxna och äldre, är det mer känsligt för joniserande strålning. Vid undersökning av en gravid kvinna blir utmaningen större för röntgensjuksköterskan, då det finns ett strålkänsligt foster att ta hänsyn till. En legitimerad röntgensjuksköterska är ansvarig att bidra till en säker och trygg vård. Patientsäkerhet är ett av röntgensjuksköterskans största ansvarsområde, att sträva efter bästa diagnostiska bildkvalitet med minsta möjliga stråldos. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa vilka faktorer som påverkar stråldosen till fostret, vilka stråldoser fostret erhåller samt vilka effekter stråldosen har på foster vid användning av joniserande strålning på en röntgenavdelning. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i kategorier. Resultat: Olika faktorer som påverkade stråldosen till ett foster identifierades. Fostrets utvecklingsstadier, fostrets placering, den gravida kvinnans storlek samt tekniska inställningar var de faktorer som var viktiga att ta hänsyn till eftersom de påverkade stråldosen. Konklusion: Genom att ha kunskaper i vilka faktorer som påverkar stråldosen till fostret kan röntgensjuksköterskan arbeta på ett patientsäkert sätt och förmedla trygghet till patienten. / Introduction: In health care, methods have been developed whereby the medical staff uses ionizing radiation, so-called X-ray technology. This type of ionizing radiation used in various X-ray machines is produced artificially. Cells in the process of dividing and cells that are developing quickly are more sensitive to radiation than fully developed cells. As a developing fetus has more cell division than younger people, adults and elderly, it is more sensitive to ionizing radiation. Examining pregnant women is a greater challenge for radiographers, having to take radiosensitive fetuses into account. A licensed radiology nurse is responsible for safe and secure care. Patient safety is one of the greatest responsibilities of the radiology nurse, striving for the best diagnostic image quality with the lowest possible radiation dose. Purpose: The purpose of this literature review was to compile an overview of which factors affect the radiation dosage transferred to the fetus, which radiation doses the fetus recives and the effects hereof, when using ionizing radiation in a radiology department. Method: The study was performed as a literature review. Eight scientific articles were reviewed, analyzed and the results were presented in categories. Results: Different factors affecting the radiation dose transferred to a fetus were identified. Fetal development stage, the fetal position, the pregnant woman's size and technical settings were the factors that were important to consider because they affect the radiation dose. Conclusion: By having knowledge of the factors affecting the radiation dose impacting the fetus the radiology nurse is able to work with focus on the patients safety and mediate security to the patient.

Inledning Knäleden fungerar som en gångjärnsled och kan normalt sträckas c.a.5 grader och böjas i c.a.140 grader. Funktionen bygger mycket på stabilitet samt rörlighet, den artikulära kapseln runt knät är tunn men stabiliseras upp av omkringliggande ligament och senor med tillhörande muskler. Artros är den mest förekommande degenerativa sjukdomen i knäleden. Vid artros finns en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosket. Konventionell röntgenundersökning är standardmetod för diagnostik av knäledsartros, fyndet vid artros är fr.a. sänkt höjd av ledspringan i knät. Som standard tas 3 röntgenbilder, en frontalbild, en sidobild och en axialbild över knäskålen. För att förenkla att bilden blir korrekt inställd kan genomlysningsassistans användas. Syfte Syftet är att jämföra två olika tekniker för att undersöka knäleden vid misstanke om knäledsartros. Metod Studien genomfördes som en strukturerad observationsstudie. Författaren hade i förväg planerat vad som skulle observeras och hur det skulle registreras. Observationen genomfördes på Lindesbergs Lasarett (sjukhus A) och på Örebro Universitetssjukhus (sjukhus B) vilka använder sig av olika tekniker vid undersökning av knäledsartros. Resultat Medelvärdet för antalet exponeringar på sjukhus A var 3 bilder/patient. Medelvärdet för antalet exponerade bilder på sjukhus B var 4,2 bilder/ patient. Undersökningstiden var på sjukhus A i medeltal 9,2 minuter och på sjukhus B 11,5 minuter. Medelvärdet för patientstråldos per undersökning på sjukhus A beräknades till 0,55 Gycm2 (0,1833/bild) och på sjukhus B 0,70 Gycm2 (0,1667/bild). Konklusion Denna begränsade studie visar att antalet bilder per patient är lägre om genomlysningsassistans används för inställning för exponering av frontal- och sidoprojektion.Vidare har studien visat att genomlysningsmetoden ger kortare undersökningstider och lägre stråldos till patienterna.

<p>Validerat; 20150204 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Forskning visar att barn är känsligare för joniserande strålning än vuxna. Röntgenundersökningar får inte utföras i onödan och nyttan med undersökningen skall överstiga dess risker. Det är viktigt att optimera röntgenundersökningar och så långt som möjligt minimera stråldoser utan att påverka det diagnostiska resultatet, då forskning visar att även låga stråldoser kan ge upphov till DNA-skador och i förlängningen orsaka cancer. Syfte: Att beskriva metoder som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metod: Litteraturstudie vars resultat är baserat på 14 vetenskapliga artiklar funna i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat: Det fanns ett flertal metoder och tillvägagångssätt som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metoderna berörde åtgärder i undersökningsrummet, parametrar, filtrering och ny teknik. Konklusion: Röntgensjuksköterskor med kunskap om optimering har goda möjligheter att sänka stråldoser till barn vid konventionell röntgen. / Background: Research shows that children are more sensitive to ionizing radiation than adults. X-ray imaging may not be performed unnecessarily and its necessity must exceed the risks. It is important to optimize the imaging and as far as possible minimize the radiation dose without affecting the diagnostic performance negatively. Research shows that even low doses of radiation can cause DNA damage and ultimately induce cancer. Objective: The aim of this paper was to describe methods that optimize the x-ray examination and reduce radiation doses to children in conventional radiography. Method: A literature study whose results are based on 14 scientific articles found in the databases PubMed and CINAHL and manual searches. Results: There were several methods that optimize the x-ray examination and reduce the radiation doses to children in conventional radiography. These methods concern approaches in the examination room, parameters, filtering and new technology. Conclusion: Radiographers’ with knowledge of optimization have good opportunities to lower radiation doses in x-ray examinations of children in conventional radiography.

Syfte: Att jämföra patientens totala stråldos och undersökningstid från metoderna konventionell röntgen och genomlysning vid undersökningen belastade knän med artrosfrågeställning. Metod: Datainsamlingen utfördes genom att det delades ut dosprotokoll där röntgensjuksköterskorna på röntgenavdelningen fick skriva upp stråldoser och undersökningstid. Datainsamlingen gjordes under en fyraveckorsperiod på ett medelstort sjukhus i Sverige. Datainsamlingen jämfördes genom en hypotesprövning där det utfördes ett Mann-Whitney U-test med en signifikansnivå på fem procent för att se om nollhypotesen (ingen skillnad i stråldos eller tid) höll. Resultat: Studiens nollhypotes för stråldoserna förkastades som hade medelvärdet 444,37 mGycm² (genomlysning) och 212,24 mGycm² (konventionell röntgen). Nollhypotesen för undersökningstiderna förkastades också som hade medelvärdena 5,08 minuter (genomlysning) och 8,48 minuter (konventionell röntgen). Signifikansnivån för båda faktorerna var lägre än 0,001 och därför behölls mothypoteserna att det fanns en skillnad mellan modaliteterna. Slutsats: Studiens resultat visade att konventionell röntgen är den bäst lämpade metoden att använda stråldosmässigt medan genomlysningen är bäst lämpad tidsmässigt. Vilken metod som är lämpligast att använda som standard beror på olika faktorer som stråldos, undersökningstid, bildkvalité och ergonomi. Därför behövs det fler studier för att kunna sammanställa vilken metod som är bäst att använda för alla dessa faktorer. / Purpose:  To compare the patient's total radiation dose and the examination time from the methods conventional radiography and fluoroscopy during the examination congested knees with osteoarthritis issue. Method:  Data was collected by handing a dose protocol in which the radiographers in the radiology department were asked to write down the doses of radiation and the examination time. Data was collected over a period of four weeks in a medium-sized hospital in Sweden. The data collection was compared by one-tail test where a Mann-Whitney U-test was performed with a significant level of five percent to see if the null hypothesis (no difference in the radiation dose or time) was obtained. Results:  The study's null hypothesis regarding radiation doses was rejected due to that an average of 444.37 mGycm² (fluoroscopy) and 212.24 mGycm² (conventional radiography) was obtained. The study’s null hypothesis regarding the examination times had an average of 5.08 minutes (fluoroscopy) and 8.48 minutes (conventional radiography). As significant levels of both factors was less than 0.001 the alternative hypothesis was retained due to a difference between the modalities. Conclusion:  The study results showed that conventional radiography is the most appropriate method to use regarding radiation dose rate while fluoroscopy is best suited in terms of time. Witch method is most appropriate to use as a standard depends on various factors such as radiation dose, examination time, image quality and ergonomics. Therefore further studies is suggested to compile which method is best to use for all these factors.

No description available.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

Bakgrund: Konventionell röntgen, datortomografi (DT) och entrepreneurial operating system (EOS) är tre radiologiska undersökningsmetoder som kan användas för bilddiagnostik vid skolios av barn och ungdomar. Undersökningarna kan genomföras i en liggande eller stående positionering vid bedömning av ryggradens deformation. Dock avger dessa tre modaliteter joniserad strålning vid bildtagning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra konventionell röntgen, DT och EOS vid bilddiagnostik av skolios med fokus på barn och ungdomar. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med systematisk ansats. Studier söktes databaserna Pubmed och Cinahl. Resultat: Två av tre studier påvisar att cobb-vinklen tenderar att minska från stående konventionella- och EOS-undersökningar till liggande DT-undersökningar. Vidare kan både DT och EOS generera 3D-rekonstruktioner för att underlätta bedömningen av deformationen. Den effektiva stråldosen går att reduceras för samtliga tre modaliteter men det finns en tendens att bildkvalitén försämras vid optimering. Slutsats: Konventionell röntgen, DT och EOS har för- och nackdelar avseende bilddiagnostik och stråldos. Samtliga tre modaliteter kan användas vid bedömning av ryggradens deformation och pre- och postoperativa bedömning, men det finns skillnader avseende stråldosen och bildkvalitén. Således krävs vidare forskning för att undersöka modaliteternas tillgänglighet och utifrån ett patientperspektiv. / Background: Conventional radiography, computed tomography (CT) and the entrepreneurial operating system (EOS) are three radiological examination methods that can be used for image diagnostics of scoliosis in children and adolescents. The examinations can be carried out in a lying or standing position when assessing the deformation of the spine. However, these three modalities emit ionizing radiation during imaging. Purpose: The purpose of this literature study was to compare conventional radiography, CT and EOS in imaging diagnostics of scoliosis with a focus on children and adolescents. Method: To answer the purpose, a systematic litteratur study was conducted. Literature were search for using the databases PubMed and Cinahl. Result: Two out of three studies showed that cobb-angle tends to decrsease from standning conventional and EOS examinations to lying CT examinations. Furthermore, both CT and EOS can generate 3D reconstuctions to facilitate the assessment of deformation. The effective radiation dose can be reduced for all three modalities, but there is a tendency for image quality to deteriorate during optimization. Conclusion: Conventional X-ray, CT and EOS have advantages and disadvantages in terms of imaging diagnosis and radiation dose. All three modalities can be applied for assessing spinal deformity and pre- and postoperative evaluations, but there are differences in image quality and radiation dose. Therefore, further research is required to investigate the accessibility of the modalities and their suitability from a patient perspective.