Ansvarstagande och ansvarsfördelningen är en viktig del av ett samarbete mellan två eller flera aktörer. I ett samarbete mellan kommuner bli ansvarighet extra viktigt eftersom ansvarighet då är en del av den demokratiska processen, där legitimitet för beslut som tas måste visas. Men det är inte alltid lätt att urskilja vem som är ansvarig, för vad ansvarigheten är för och mot vem den är riktad. Ansvar inom kommunal samverkan kan ses som en bred professionell, etisk och moralisk konstruktion som uppnås när den offentliga förvaltningen, både tjänstemän och politiker, arbetar på ett sätt för att utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Samverkan mellan Linköping och Norrköpings kommuner inom den ”Fjärde Storstadsregionen - ett nytt storstadsalternativ” är ett samarbete som präglas av governance och nätverksbildande. Inom en kommunal samverkan som involverar flera olika aktörer finns det ingen självklar ansvarsfördelning, eftersom varje kommun har områden som de enligt lag måste kunna erbjuda sina medborgare, som utbildning och omsorg. Samverkan mellan kommuner utmanas därför genom att det inte finns en självklar ansvarsfördelning. Denna uppsats analysera och diskutera vilka slags ansvarsformer som finns inom den kommunala samverkan mellan Linköping och Norrköping, och hur ansvarigheten tas mellan kommunerna och andra aktörer. De samarbeten som undersöks är ”Fjärde storstadsregionen” och ”Norrköpings Symfoniorkester”. Inom dessa samarbeten har tre olika ansvarsformer identifiera, det politiska, professionella och juridiska ansvaret. Dessa former av ansvar har analyserats genom att se inom vilka aspekter som ansvaret tas. I ett bra samarbete kräver en bra ansvarfördelning, där det är klart vilket slags ansvar som finns, samt vem som är ansvarig för vad och hur och till vem ansvaret är riktat mot. Problem som har visats sig inom ansvarfördelningen i den kommunala samverkan mellan Linköping och Norrköping beror bland annat på att: det inte finns någon som är ytterst ansvarig, politiska beslut krockar med det professionella ansvaret, den kommunala organiseringen av Norrköpings Symfoniorkester har för otydliga gränsdragningar för att kunna ta ansvar och att det juridiska ansvaret är toppstyrt. Detta beror bland annat på svårigheten med att fördela ansvar inom ett governance-samarbete, vilket är ett vanligt karaktäristiskt drag för dagens samhälle.

Med anledning av att flera kriser av extraordinära slag har inträffat i fredstid har förmågan att hantera dessa fått stor uppmärksamhet. Ett exempel är stormen Gudrun som lamslog delar av Sverige i januari 2005. För att kunna hantera sådana kriser behövs en fungerande beredskap och här har kommunerna en viktig roll. Om kommunerna har en väl utvecklad krisberedskap kan samhället bättre klara av en kris. Genom utvärderingar och erfarenheter från kriser har det visat sig att samverkan mellan kommuner är av stor betydelse för en god krisberedskap. Därmed är det av intresse att studera hur en sådan kan utvecklas mellan kommuner. Vilka faktorer är viktiga för att samverkan ska utvecklas? Är ömsesidig förståelse mellan kommunerna av betydelse? Vilken vikt har förtroende och tillit för samverkan? Inverkar geografin och demografin på kommuners samverkan? Påverkas samverkan av resursberoende och ekonomiska faktorer? Vilken betydelse har politiska beslut för kommuners samverkan? Detta är uppsatsens fokus där samverkan mellan fem kommuner kring krisberedskap studeras med stöd av policynätverksteori med kollektiv handling. Studien visade bland annat att faktorer såsom geografisk närhet, demografi, ekonomi och resursutbyte var viktiga för samverkan och skapandet av policynätverk bland de fem kommunerna. Även en samstämmig problemdefinition, förtroende och en ömsesidig förståelse mellan aktörerna inbegreps som betydelsefulla liksom regelverk samt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och Länsstyrelsen i Östergötland. / Through several crises of extraordinary nature in peacetime the capacity of emergency management has been brought up on to the agenda. Recently, in year 2005, Sweden faced a big storm named Gudrun that caused total devastation. In order to cope with crises like Gudrun a proficient emergency management has shown to be essential in which municipalities have a fundamental function. With a well developed emergency management at the local level society is better equipped to manage crises. According to research on and experiences from crises, cooperation and networking among municipalities is crucial for an efficient emergency management. Consequently there is an interest in studying how cooperation between municipalities can develop within the area of emergency management. Which factors are important for the development of cooperation? Is mutual understanding among the actors important? Which implications do trust and confidence have upon cooperation? Are resource dependencies and economic factors central for the shaping of policy network? Do the geographic and the demographic characterise municipalities’ cooperation? Do political decisions have any significant role in the shaping of policy network? This is the focus of the essay where cooperation between five municipalities in emergency management is studied using policy network theory with collective action. The essay shows that geographical, demographically and economical factors as well as resource dependencies are important for cooperation and the development of policy networks among the five municipalities. Also important were a common foundation, trust and a mutual understanding between the actors. Additionally, new regulations and two authorities – Swedish Emergency Management Authority (SEMA) and the County administrative board of Östergötland – also influenced the cooperation in a positive way.