I dagens matematikundervisning ska eleverna utveckla olika förmågor, varav många är kommunikativa. Detta ska enligt styrdokumenten genomföras i en skola som tar hänsyn till elevers olika behov med en strävan att uppväga skillnader av elevernas olika förutsättningar. Syftet med studien är att utveckla kunskaper om och förståelse av kommunikationens roll i det matematiska klassrummet där elever med blindhet finns samt hur den främjar delaktighet för dessa barn. Arbetet genomfördes som en kvalitativ studie och bygger på halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med tio matematiklärare som var och en har en punktskriftsläsande elev i sin undervisningsgrupp. Intervjuerna analyserades med stöd av Hufferd-Ackles, Fuson, & Gamoran Sherins (2004) ramverk samt Jansons (2005) delaktighetsmodell. Resultatet visar att kommunikationen har en central roll i all undervisning men att den inte självklart leder fram till ett kommunikativt arbetssätt. Många av de intervjuade lärarna har en kommunikativ förpackning på sin undervisning, men inte viljan eller förutsättningar att bedriva en sådan undervisning fullt ut. För att de punktskriftsläsande eleverna ska bli delaktiga i matematikundervisningen behöver de ha goda kommunikativa färdigheter samt behärska sina alternativa verktyg. Detta gäller oavsett om läraren arbetar traditionellt eller kommunikativt. Men den kommunikativa matematikundervisningen ställer högre krav på goda kommunikativa färdigheter då den bygger på samspel mellan eleverna. Lärarna såg därför ett behov av extra träning för den punktskriftsläsande eleven, bland annat läsning av text och taktila bilder samt studieteknik, men många hade svårt att få till träningen i praktiken. Jag kan inte säga att eleverna i klasserna som hade ett mer kommunikativt arbetssätt var mer delaktiga. Men den kommunikativa matematikundervisningen innehåller många delar som kan leda till delaktighet om eleven har verktyg för att kunna delta i kommunikationen.

<p>Examensarbetet belyser hur kommunikativ undervisning har utvecklats inom svenska som andraspråk.</p>

I detta arbete används begreppet ”kvalitativt god matematikundervisning” i syfte att ringa in matematikundervisning som är framgångsrik och leder till meningsfullt lärande i matematik. Mot bakgrund av att svenska skolelevers resultatnedgång i matematik väcker frågor kring vad kvalitativt god matematikundervisning är, syftar denna studie till att: beskriva vad som kan anses utgöra kvalitativt god undervisning i matematik och försöka överföra beskrivningen till en för lärare användbar undervisningsmodell. För studiens genomförande har forskningsfrågorna varit: Vad kännetecknar kvalitativt god matematikundervisning? och vilka roller och ansvar innebär kvalitativt god matematikundervisning för läraren och eleverna? En metaanalytisk inspiration ligger till grund för en metodologi baserad på systematisk översyn av aktuell svensk matematikdidaktisk forskning. I urvalet ingår sju doktorsavhandlingar och en vetenskaplig rapport publicerade mellan åren 2006 och 2013. Granskningen utav de åtta forskningspublikationerna visar att kvalitativt god matematikundervisning kännetecknas utav en kommunikativt vital undervisningsmiljö där gemensamma och utforskande aktiviteter används för att etablera en konceptuell förståelse i matematik. I kvalitativt god matematikundervisning behandlas öppna och matematiskt rika problem som kräver tolkningsförmåga och tränar elever i att matematisera sitt språk och sitt tänkande. Läraren bör eftersträva insyn i hur elevernas uppfattningar och matematiska förståelser är beskaffade genom hela undervisningsförloppet för att bemöta dem med relevant återkoppling. Läraren arbetar som en ciceron och erbjuder elever möjligheter till lärande genom att bjuda in till möten med matematiska lärandeobjekt. Eleverna är aktiva och delaktiga i diskussioner och återkopplingar genom undervisningen och fungerar därmed både som sina egna, varandras och lärarens resurser. Matematikundervisningens olika kvalitetsaspekter sammanfattas i en modell med viss potential att fungera även som lektionsmall. Modellens och resultatens giltighet diskuteras mot tidigare forskning vilket åskådliggör likheter med faktorer för framgångsrik undervisning överlag, ej enbart i matematik.

This study compares translation-based and communicative methods for the teaching of English vocabulary at primary (year 4-6) level in the Swedish state school system. The study aims to investigate which teaching method is the most effective when it comes to helping year 6 pupils with Swedish as their first language and Swedish as their second language to acquire and retain new items of English vocabulary. The empirical material examined in this study consists of results gathered during six separate vocabulary tests in two classes in a Swedish primary school. Three of the vocabulary tests were conducted in class 6A where vocabulary had been taught on a translation basis and the remainder of the vocabulary tests were conducted in class 6B which had a communicative teaching focus. The total number of pupils participating in the study was 30, comprising 15 pupils from class 6A and 15 pupils from class 6B. The study’s results show that class 6A, the class with translation- based teaching, achieved better results during all three vocabulary test then class 6B, the class with communicative teaching. The conclusion of this study is that translation-based teaching best helps pupils in year 6 with Swedish as their first language and students with Swedish as their second language to expand and maintain their English vocabulary.

Examensarbetet belyser hur kommunikativ undervisning har utvecklats inom svenska som andraspråk.