No description available.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.

I dagens matematikundervisning ska eleverna utveckla olika förmågor, varav många är kommunikativa. Detta ska enligt styrdokumenten genomföras i en skola som tar hänsyn till elevers olika behov med en strävan att uppväga skillnader av elevernas olika förutsättningar. Syftet med studien är att utveckla kunskaper om och förståelse av kommunikationens roll i det matematiska klassrummet där elever med blindhet finns samt hur den främjar delaktighet för dessa barn. Arbetet genomfördes som en kvalitativ studie och bygger på halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med tio matematiklärare som var och en har en punktskriftsläsande elev i sin undervisningsgrupp. Intervjuerna analyserades med stöd av Hufferd-Ackles, Fuson, & Gamoran Sherins (2004) ramverk samt Jansons (2005) delaktighetsmodell. Resultatet visar att kommunikationen har en central roll i all undervisning men att den inte självklart leder fram till ett kommunikativt arbetssätt. Många av de intervjuade lärarna har en kommunikativ förpackning på sin undervisning, men inte viljan eller förutsättningar att bedriva en sådan undervisning fullt ut. För att de punktskriftsläsande eleverna ska bli delaktiga i matematikundervisningen behöver de ha goda kommunikativa färdigheter samt behärska sina alternativa verktyg. Detta gäller oavsett om läraren arbetar traditionellt eller kommunikativt. Men den kommunikativa matematikundervisningen ställer högre krav på goda kommunikativa färdigheter då den bygger på samspel mellan eleverna. Lärarna såg därför ett behov av extra träning för den punktskriftsläsande eleven, bland annat läsning av text och taktila bilder samt studieteknik, men många hade svårt att få till träningen i praktiken. Jag kan inte säga att eleverna i klasserna som hade ett mer kommunikativt arbetssätt var mer delaktiga. Men den kommunikativa matematikundervisningen innehåller många delar som kan leda till delaktighet om eleven har verktyg för att kunna delta i kommunikationen.

No description available.

No description available.

I förskolan är delaktighet, socialt samspel och lek centrala, samtidigt som det för barn med synnedsättning eller blindhet kan vara en utmaning. Personalen har oftast ingen tidigare erfarenhet av barn med synnedsättning eller blindhet, vilket gör att de vanligtvis har en låg kompetens kring att arbeta med dessa barn. Syftet är att undersöka hur förskolepersonal beskriver arbetet med delaktighet och socialt samspel för barn med synnedsättning eller blindhet. Studien har en induktiv ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med femton rektorer, förskollärare och barnskötare. De beskriver sitt arbete med delaktighet, socialt samspel och lek för barn med synnedsättning eller blindhet. Intervjuerna har analyserats med tematisk analys. Resultatet visar hur personalen använder sig av olika lärstrategier för att barn med synnedsättning eller blindhet ska känna delaktighet i verksamheten, känna att de ingår i ett socialt samspel med kamraterna och få vara med i leken. Personalen beskriver att det är viktigt att utgå från barnens egna erfarenheter gällande olika leksituationer. Syntolkning blir ett viktigt lärverktyg att använda för att tydliggöra för barnet vad som händer runt omkring och skapa förförståelse till det som händer, detta möjliggör delaktighet i aktiviteterna. Resultaten diskuteras i relation till ramverket för delaktighet. Ramverket beskriver att delaktighet gäller alla som verkar i förskolan och i alla aktiviteter som händer under en dag på förskolan.

I vårt dagliga liv navigerar vi genom livliga stadsmiljöer fyllda med bilar, bussar och cyklister som kommer från olika håll. Oavsett om det är medvetet eller omedvetet, prioriterar vi vår säkerhet och vidtar åtgärder för att förhindra olyckor i denna dynamiska miljö. Anmärkningsvärt nog huserar våra ögon 70 procent av kroppens känselceller, vilket gör att vi kan fånga 80 procent av våra upplevelser genom synen.   Men hur navigerar personer med synnedsättning i dessa miljöer för att undvika faror?  Syftet med detta arbete är dels att undersöka vilka hjälpmedel som finns tillgängliga generellt, men också att utforska hur Luleås stadsmiljö och offentliga platser är utformade för att vara tillgängliga och underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn. För att få svar på frågeställningarna i denna rapport har en litteraturstudie och fallstudie genomförts. Fallstudien inkluderar platsanalyser för att undersöka hur stadsmiljön modifieras för att tillgodose individer med synnedsättning. Dessutom har intervjuer genomförts med fyra personer som har olika grader av synnedsättning. Intervjuerna fokuserade främst på de utmaningar och hinder de möter när de navigerar i stadsmiljön, vilka hjälpmedel de använder och deras åsikter om hur tillgängligheten kan förbättras. Resultaten tyder på att de nuvarande alternativen för assistans huvudsakligen består av olika tekniska hjälpmedel, såsom teknikkäpp, ledarhund, ledsagare, GPS och appar.  Problem och hinder som observerades under platsanalysen, samt de som nämndes under intervjuer, inkluderar plötsliga avslutningar av tillgängliga ledstråk, övergångställen utan kupolplattor, svårigheter att orientera sig mot huvudentrén till kulturenshus på grund av saknade ledstråk, kontrastmarkeringar samt bristande information om gångvägs- och områdesombyggnationer innan de påbörjas.

Studien omfattade 23 berättande texter från elever med blindhet i årskurs 6 och årskurs 9, hämtade från de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk. I studien granskades texterna utifrån språkbruk, variation i ordanvändning och meningsbyggnad samt det beskrivande språk som fanns att finna i form av adjektiv och gestaltande beskrivningar. Analys av texter skedde på ordnivå, meningsnivå och innehållsnivå. Studien grundades på tidigare forskning, som visat att elever med blindhet använder färre adjektiv och mer konkreta substantiv i berättande text, som utgår från elevernas fantasi, jämfört med seende elever. I studien hänvisas också till tidigare forskning, som beskriver en annorlunda begreppsbildning och utveckling av mentaliseringsförmåga hos barn med blindhet jämfört med seende barn. Resultaten av textanalyserna visade att de undersökta texter som höll ett högre ordantal också ofta höll en högre kvalitativ nivå vad gällde meningsbyggnad och beskrivande språk. Texter skrivna av elever i årskurs 9 var längre och innehöll fler abstrakta substantiv än texter skrivna av elever i årskurs 6. Av de texter som höll högst kvalitet vad gäller meningsbyggnad och innehåll var övervägande delen texter skrivna av flickor. Missuppfattade ord eller uttryck gick att finna både bland adjektiv och i gestaltande beskrivningar. Där missuppfattningar gick att hitta anknöt de gestaltande beskrivningarna ofta till visuella begrepp eller upplevelser. i diskussionen reflekterades kring språk- och begreppsutveckling hos elever med blindhet och vilka konsekvenser som den kan ge på skrivandet. I de sammanfattande reflektionerna diskuterades implikationer för undervisnignen och aspekter som behöver beforskas vidare.

Syftet med undersökningen är att beskriva pedagogers uppfattningar och erfarenheter av framgångsfaktorer vid undervisning av svårt synsvaga, blinda elever som har kombinationen autism som ytterligare funktionsnedsättning. Pedagogerna i denna undersökning undervisar elever som har sin skolplacering inom statlig Specialskola med inriktning syn. I undersökningen har en kvalitativ metodansats i form av fenomenografi använts vid analys av det insamlade materialet. I resultatet framkom att pedagogerna delade uppfattningen att tillgänglighet, lyhördhet, delaktighet, medskapande, kommunikation och samspel ses som grundläggande framgångsfaktorer vid undervisning. Elever med svår synnedsättning, blindhet i kombination med autism visar ofta ett annorlunda samspel vid delaktighet. Delaktighet bör därför ses i ett helhetsperspektiv och som en möjlighet för eleven att påverka undervisningen för att nå studieresultat. Grunden är att utgå från motivation och intresse. Pedagogerna uppfattade att det skiljer sig i vilka metoder de valt att använda i undervisningen. En av pedagogerna skiljde sig i uppfattningen gällande kunskapsutbyte inom kollegiet. Gemensam kunskap om förhållningssätt och metoder samt kunskap om synnedsättningens betydelse i kombinationen med autism är avgörande för att hitta strategier kopplat till framgångsfaktorer att använda i undervisningen. Pedagogerna delade erfarenheten att tematiskt arbetssätt är en framgångsfaktor i undervisningen. Tematiskt arbetssätt ökar förståelsen i kombination med att arbeta praktiskt konkret, förstärka med ljud, taktila material samt genom att filma lärandesituationer. Ljudet har avgörande betydelse. För några pedagoger var Vägledande samspel/ ICDP en framgångsfaktor i undervisningen. Flertalet pedagoger uppfattade att rektor intar en administrativ roll. Elevhälsan uppfattas delaktig trotts att den har en delad roll på skolan. Pedagogerna delade uppfattningen att kunskap om målgruppen elever och historisk kunskap om utveckling över tid är viktigt samt att utveckling riktat till att utarbeta tillgängliga lärmiljöer synspecifikt gynnas av synspecifik kompetens. Forskning i kombination med beprövad erfarenhet synliggör framgångsfaktorer vid undervisning av elever med svår synnedsättning, blindhet i kombination med autism. Definitionen pedagog i denna uppsats undersökning inrymmer specialpedagoger, speciallärare, pedagogassistenter, terapeuter. Av konfidentiella skäl har jag valt att använda terminologin pedagog som ovan beskrivits. Se urval. Inom Specialpedagogiska skolmyndigheten tillämpas de klassificeringar och indelningar av synnedsättning, som enligt WHO och Socialstyrelsen gäller sedan 1 januari 2010 (https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/synnedsattning/kategorier-av-synnedsattning/).[Hämtad 2017-03-13]. AST: Autismspektrumtillstånd (autismspektrumstörning” i DSM-5; ”autism” i den svenska översättningen av DSM-5 se bilaga 1). [Kan hämtas från http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/autism/] [Hämtad 2017-03-12]. / The purpose of this study is to describe perceptions and experiences from the [1] pedagogue’s perspective referred to as the respondents when teaching [2]severely visually impaired students with autism spectrum disorder. The respondents taking part of this study are teaching at public special schools focused on visual impairment. A qualitative methodology phemenography has been applied when collecting and analyzing empirical data.    A common view of the respondents of the study indicate that availability, perceptivity, complicity, co-creativity, communication and collaboration are fundamental key success factors when teaching. Students with severe visual impairment and autism spectrum disorder often show an anomalistic behavior during complicity. Complicity should therefore be viewed from a holistic perspective, and as a possibility for the student to impact the teaching to achieve best possible result. Teaching should be based on motivation and interest. The respondents of the study perceive it varies what approach they have decided to apply for their teaching. One respondent deviated from the rest in terms of knowledge sharing.    Common knowledge in terms of approach and methods, in addition to an understanding of the impact visual impairment in combination with autism spectrum disorder is believed to be crucial to find strategies for successful teaching. All respondents agreed that a topical way of working is a key success factor when teaching. A topical work procedure increases comprehension when combined with working with concrete tasks, emphasize with audio, tactile material and by video record lectures.    Audio is of crucial importance. Some of the respondents indicated that “Guiding Collaboration/ICDP” was a key success factor when teaching. The majority of the respondents perceived that the headmaster assumes an administrative function. Student medical services is perceived as concerned despite a multi-facetted role at the school. The respondents had a common view that knowledge about the target group and past experience of development over time are important, and that development focused on accessible and available places for education are favored by knowledge within the field of visual impairment. Research combined with proven experience visualize key success factors when teaching severely visually impaired students with autism spectrum disorder. [1] Definition pedagogue in this study includes special pedagogues, special teachers and pedagogue assistants, therapists. Due to confidentiality, the term “pedagogue” has been used for all these groups. See sample. [2]Within special pedagogic agency of education, classification and categorization of visual impairment are applied according to WHO and Socialstyrelsen (valid from January 1st 2010) (https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/synnedsattning/kategorier-av-synnedsattning/).[Hämtad 2017-03-13].

This study examines the perspectives and lived experiences of seven blind men in their embodied tactile, audial and olfactory sensations and experiences, and situating their identities in both societal and historical conditions and social discourses and prejudices in regards to masculinity, blindness and disabled bodies. Through theories on embodiment, phenomenology, gender performativity, crip theory and intersectional theory, studies on blind gendered experiences, historical research on blind life experiences in Sweden, and linguistic and cultural representations of blindness, this study examines how the subjectivity of each participant is created in the meeting and interactions between the individual embodied experience and the societal intersubjective experience of living in a blind body. The participants regard masculinity as a collection of norms, attitudes and expectations, that is characterized by a competitive social dominance, scarce or lack of emotional expressions, egocentrism and disregard for other, and being sexually active and successful. Masculinity is expressed through a range of embodied performative actions such as audibly, tactile, olfactory, and visually. The participants The participants express a societal pressure on performing masculinity, as living as a blind subject and not adhering to assigned gender norms have profound effects and consequences on the individuals options and opportunities to form both professional and intimate relationships, and thus accelerate risks of experiencing unemployment, stigmatization, and social isolation. The rigid frames of masculinity blind men live under is closely intertwined with their socioeconomic status in society, and the empowerment and broader representation of disabled bodies och subjects is the key to a more open untethered blind expression and understanding of gender.