Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare i sin yrkesroll beskriver sitt arbetssätt och vad de gör för att utveckla barns språk och kommunikation i vardagliga situationer som sker på förskolan. Hade förskollärare en medvetenhet kring vilka arbetssätt som kunde användas i vardagssituationer för att främja språkutvecklingen? Undersökningen grundade sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på kommunikation och samspel. En kvantitativ forskningsansats användes då datainsamlingen för denna studie skedde genom att 52 förskollärare besvarade en webbenkät. Förskollärares svar utifrån webbenkäten visade att de hade en medvetenhet kring språkutveckling i vardagliga situationer såsom hall- och måltidssituationer. Svaren visade även att förskollärare använde kommunikativa verktyg för att förstärka språket samt att de benämnde och bekräftade det barn kommunicerade om. Vår slutsats är att förskollärare i den här studien är medvetna i sin yrkesroll och använder sig av olika kommunikativa verktyg i vardagssituationer för att främja barns språkutveckling.

Studiens syfte är att synliggöra pedagogers uppfattningar gällande kommunikationsfrämjande arbetssätt för barn och innefattar tre frågeställningar. Vidare grundar sig arbetet i en kvalitativ ansats, vilket ses passande då studien genom semistrukturerade intervjuer uppmärksammar pedagogers uppfattningar om barns kommunikation. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med sju pedagoger som är aktiva inom förskoleverksamhet. Den analysmodell som användes i databearbetningen var teoretisk tematisk analys (Braun &amp; Clarke, 2006), där teman formades utifrån hur pedagogers uppfattningar beträffande kommunikationsfrämjande arbetssätt framkom i svaren. När det gäller studiens resultat visade det sig att kommunikation enligt pedagogers uttryckta uppfattningar ses som ett omfattat område innehållande många aspekter. De två vanligaste kommunikativa verktygen som synliggjordes var uttrycksformerna bildstöd och TAKK. Det största kritiska hindret som enligt pedagogers uppfattningar också ses som möjlighet med kommunikationsfrämjande arbetssätt anses vara pedagogerna själva, vilket innefattar exempelvis aspekterna kunskap och samsyn. Det kommunikativa förhållningssätt som pedagoger menar att de utövar är vidare något som framförts tillsammans med indikationer som handlar om att flexibilitet och bemötande mot barn i varierade kommunikativa situationer är avgörande. Närvaro, tydlighet och trygghet är tre ytterligare faktorer som enligt pedagogerna tillsammans med motiveringar och förklaringar visar sig avgörande. Resultatet för den här studien framställer vidare att ett kommunikationsfrämjande arbetssätt ökar möjligheter för barn att känna delaktighet och inflytande, samt att kommunikationsfrämjande arbetssätt ska gälla hela barngruppen, och inte endast barn i behov av särskilt stöd. Det ledde vidare till en av slutsatserna, som är att kommunikationsfrämjande arbetssätt utifrån pedagogernas anseenden ständigt bör användas samt präglas av allas lika värde och inte utifrån barn i behov av särskilt stöd. En annan slutsats är att olika uttrycksformer kan utifrån det som visat sig i resultatet ge stora möjligheter för barn att utveckla kommunikationsförmågan. Två avgörande aspekter som beskrivs centrala i barns kommunikationsutveckling är pedagogers kommunikativa kunskap och förhållningssätt, då de ser sig själva som kommunikativt verktyg. Det leder till slutsatsen som innefattar pedagogen som möjligt hinder, samt även möjlighet i kommunikationsfrämjande arbetssätt. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>