TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. TAKK kompletterar det talade ordet för att tydliggöra det som sägs. Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken uppfattning pedagoger har om TAKK och dess betydelse för barnens kommunicerande. Det handlar även om att ta reda på hur pedagogerna upplever att TAKK används i förskolorna och på särskolan som ingår i studien samt vilket stöd pedagogerna har i användandet av metoden. Vi besökte en särskola och tre förskolor och gjorde intervjuer med pedagoger som arbetar där. Vi intervjuade även en specialpedagog/logoped som är verksam i ett resursteam som riktar sig mot förskolor och skolor. Det framkommer i vår undersökning att pedagogerna anser att TAKK är ett bra kommunikationsstöd för alla barn, även de utan språksvårigheter. TAKK används i varierande utsträckning och i olika sammanhang och situationer. På vissa ställen används det kontinuerligt under hela dagen medan det på andra ställen mest används vid matsituationen och i samlingen. Vidare visar resultatet att utbildning och kontinuerlig handledning i TAKK är betydelsefullt för de flesta pedagoger för att kunna utvecklas i sitt tecknande. Det framgår att det är osäkerhet, snarare än ovilja, som begränsar pedagogernas användning av TAKK.

Den här uppsatsen ger en insikt i hur elever på lågstadiet kommunicerar för att förstå och göra sig förstådda inom naturvetenskap. Att ”tala naturvetenskap” handlar om mer än vetenskapliga begrepp och att en elev kan rabbla inlärda svar eller försöka lista ut vilka svar läraren vill höra. Genom intervjuer med elevpar från årskurs ett, två och tre undersöks hur barn på lågstadiet kommunicerar om naturvetenskapliga fenomen. Studien syftar även till att ta reda på hur elever på lågstadiet använder sig av varandras tankar när de talar om naturkunskap. Kan de hjälpa varandra att komma framåt? Resultatet från intervjuerna visar att eleverna använder sig av vardagsspråk framför naturvetenskapliga begrepp men att deras sätt att tala ändå är naturvetenskapligt.

Studien syftar till att undersöka hur de yngsta barnens kommunikation kan förstås i förhållande till barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien är kvalitativ och den valda metoden är deltagande observationer. Tolkning och analys av resultatet utfördes med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och genomgående i studien har fokus varit på barns kommunikativa kompetenser. Resultatet visar att barn är kompetenta i sin kommunikation på många och varierande sätt och att den kroppsliga kommunikationen ofta är central. I vilken utsträckning och på vilket sätt barnen kommunicerar är beroende av den sociala och fysiska miljö de befinner sig i. Slutsatsen är att barn är kommunikativt kompetenta men att det krävs en social språkmiljö där pedagogerna har ett förhållningssätt som främjar kommunikationen för att kompetenserna ska framträda och därigenom gynna delaktigheten.

Detta examensarbete handlar om hur barn kommunicerar med varandra i den fria leken. Studiens syfte är undersöka hur förskollärare upplever barns fria lek och hur viktig de anser att kommunikationen är för barns utveckling och lärande. Syftet med undersökningen är också att studera hur barnen kommunicerar med varandra i den fria leken. Samt studera hur kommunikationen ger uttryck mellan barnen. Studiens tillvägagångssätt och resultat genomsyras av kvantitet. Med stöd av enkäter och strukturerade observationer som empirisk forskningsmetod, har vi kunnat mäta i vilken utsträckning barn kommunicerar, vilka lekar som förekommer mest när barnen själva får välja och förskollärarnas upplevelser av barns fri lek. Vi har kommit fram till att barn ständigt kommunicerar i den fria leken med hjälp av lekhandlingar och leksignaler. Samt att barn tillämpar olika strategier för att visa på att de vill leka. Resultatet visar på att kroppsspråk och verbal kommunikation är det som förekommer mest. Förskollärarna delar en likvärdig syn på att inkludera barns fria lek i undervisningen. Resultaten som vi kommit fram till utifrån våra observationer och enkäter, diskuteras och sätts i relation till de teorier och den tidigare forskning som presenteras i arbetet.

Studiens syfte är att synliggöra pedagogers uppfattningar gällande kommunikationsfrämjande arbetssätt för barn och innefattar tre frågeställningar. Vidare grundar sig arbetet i en kvalitativ ansats, vilket ses passande då studien genom semistrukturerade intervjuer uppmärksammar pedagogers uppfattningar om barns kommunikation. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med sju pedagoger som är aktiva inom förskoleverksamhet. Den analysmodell som användes i databearbetningen var teoretisk tematisk analys (Braun &amp; Clarke, 2006), där teman formades utifrån hur pedagogers uppfattningar beträffande kommunikationsfrämjande arbetssätt framkom i svaren. När det gäller studiens resultat visade det sig att kommunikation enligt pedagogers uttryckta uppfattningar ses som ett omfattat område innehållande många aspekter. De två vanligaste kommunikativa verktygen som synliggjordes var uttrycksformerna bildstöd och TAKK. Det största kritiska hindret som enligt pedagogers uppfattningar också ses som möjlighet med kommunikationsfrämjande arbetssätt anses vara pedagogerna själva, vilket innefattar exempelvis aspekterna kunskap och samsyn. Det kommunikativa förhållningssätt som pedagoger menar att de utövar är vidare något som framförts tillsammans med indikationer som handlar om att flexibilitet och bemötande mot barn i varierade kommunikativa situationer är avgörande. Närvaro, tydlighet och trygghet är tre ytterligare faktorer som enligt pedagogerna tillsammans med motiveringar och förklaringar visar sig avgörande. Resultatet för den här studien framställer vidare att ett kommunikationsfrämjande arbetssätt ökar möjligheter för barn att känna delaktighet och inflytande, samt att kommunikationsfrämjande arbetssätt ska gälla hela barngruppen, och inte endast barn i behov av särskilt stöd. Det ledde vidare till en av slutsatserna, som är att kommunikationsfrämjande arbetssätt utifrån pedagogernas anseenden ständigt bör användas samt präglas av allas lika värde och inte utifrån barn i behov av särskilt stöd. En annan slutsats är att olika uttrycksformer kan utifrån det som visat sig i resultatet ge stora möjligheter för barn att utveckla kommunikationsförmågan. Två avgörande aspekter som beskrivs centrala i barns kommunikationsutveckling är pedagogers kommunikativa kunskap och förhållningssätt, då de ser sig själva som kommunikativt verktyg. Det leder till slutsatsen som innefattar pedagogen som möjligt hinder, samt även möjlighet i kommunikationsfrämjande arbetssätt. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Språksvårigheter kan leda till sociala problem eller vara en indikation på neuropsykologiska problem. MacArthur-Bates Communicative Development Inventories (MB-CDI) och Children´s Communication Checklist (CCC) är instrument som används för att uppmärksamma eventuella brister i kommunikations- och språkutveckling. Swedish Early Communactive Development Inventories (SECDI) är svenska motsvarigheten till MB-CDI. Föreliggande studies syfte var att validera den nya svenska versionen av SECDI för barn 3-5 år gamla (SECDI-III) mot de tio skalorna i CCC-2. 36 föräldrar deltog i studien. Resultatet visade att ordförråd från SECDI-III var måttligt korrelerat till de första fyra skalorna i CCC-2, vilket i det stora hela ger stöd för validiteten hos SECDI-III. / Language difficulties can lead to social problems or be an indication of neuropsychological problems. MacArthur-Bates Communicative Development Inventories (MB-CDI) and the Children's Communication Checklist (CCC) are instruments used to highlight any shortcomings of communication and language development in children. Swedish Early Communicative Development Inventories (SECDI) is the Swedish equivalent of the MB-CDI. The present study's purpose was to validate the new Swedish version of SECDI for children 3-5 years old (SECDI-III) to the ten scales of the CCC-2. 36 parents participated in the study. The results showed that vocabulary from SECDI-III was moderately correlated to the first four scales of the CCC-2, which on the whole support for the validity of SECDI-III.