Relationskvaliteten har i tidigare forskning visat sig viktig för såväl relationens varaktighet och välmående, som för den enskilda individens välmående. Det är därmed viktigt att utröna olika relationsfaktorers bidrag till relationens kvalitet. Tidigare forskning tyder på att relationskvaliteten försämras över tid, samt lider en plötslig försämring vid övergången till föräldraskap. Detta gör det intressant att undersöka huruvida relationslängden vid övergången till föräldraskap påverkar relationskvaliteten. Att undersöka huruvida relationslängden vid barnets ankomst påverkar relationskvaliteten är ett område som tycks vara relativt outforskat, och som snarare agerar kontrollvariabel än är ett huvudsyfte. För att nå en ökad förståelse för familjedynamiken anses dock detta värdefullt att studera. Denna studie avsåg därmed att besvara följande frågeställningar: Är relationskvaliteten beroende av relationens längd? Är relationskvaliteten beroende av relationslängden vid övergången till föräldraskap? Relationskvalitet definierades i denna studie med kvalitetskomponenterna tillfredställelse, sammanhållning och konfliktnivå. För att besvara frågeställningarna användes delar av datamaterialet "Familj och arbetsliv på 2000-talet". Materialet inkluderar män och kvinnor i Sverige, födda 1968, 1972, 1976 och 1980. Resultaten från genomförda regressionsanlyser visade att kvinnors, men inte mäns, relationskvalitet är beroende av relationens längd, och relationens längd vid övergången till föräldraskap. Sammantaget uppvisade kvinnorna en kvalitetsminskning över tid, samt att det är mer fördelaktigt för relationskvaliteten desto senare i relationen övergången till föräldraskap sker. Ytterligare forskning, med mer valida mätinstrument, samt större urval, krävs dock för mer generella och pålitliga slutsatser. I teoretiskt hänseende anses emellertid denna studie bidra till att området kan anses värdefullt att ytterligare undersöka och diskutera.

Tidigare implementeringsforskning har fördjupat förståelsen för faktorer som påverkar och kan utgöra hinder för ett effektivt genomförande av olika politiska åtgärder. Denna studie syftar till att bidra till denna tidigare forskning genom att analysera relationen mellan social acceptans och graden av implementering. Detta då social acceptans, som tidigare har studerats som en begränsande faktor i beslutsfattandefasen, inte har getts samma uppmärksamhet som ett potentiellt hinder för implementering. Social acceptans har operationaliserats till två konkreta och mätbara variabler, motstånd och allmän opinion. Med en kvantitativ ansats och multipel regressionsanalys har relationen empiriskt studerats genom att titta på tillståndsgiven vindkraft i norra Sverige. Resultaten visar att ett högre motstånd har en signifikant negativ inverkan på implementeringsgraden, vilket innebär att projekt som möter större lokalt motstånd har en lägre sannolikhet att framgångsrikt implementeras. Å andra sidan visar allmän opinion ingen signifikant effekt på implementeringsgraden. Ett positivt allmänt stöd för vindkraft räcker därmed inte alltid för att säkerställa framgång på lokal nivå. Dessa resultat är betydelsefulla eftersom de understryker att somliga aspekter av social acceptans kan förklara varför implementeringsmisslyckanden sker på lokal nivå. I fallet med tillståndsgiven vindkraft ter sig dessa aspekter dessutom vara så pass avgörande att inte ens vinstdrivande faktorer såsom gynnsamma fysiska förutsättningar för vindkraftsutveckling kan mildra effekterna av dem.