På senare tid har fråga om jäv vid konkursförvaltaruppdrag uppkommit i samband med flera större konkurser. Konkursförvaltarnas uppgifter blir allt mer avancerade och idag tar förvaltarna många viktiga beslut i sin förvaltning. Det är givetvis väldigt viktigt att en konkursförvaltare är oberoende vid sin handläggning av en konkurs. Att någon i en maktposition med behörighet att ta beslut som kan påverka någon annan negativt om den i maktpositionen är jävig strider mot grundregeln för en objektiv och opartisk rättsskipning. Det stipuleras i lag att en konkursförvaltare inte får anta ett förvaltaruppdrag om han står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen. Utöver regleringen i lagen finns rekommendationer om god förvaltarsed. Oaktat bestämmelserna antar vissa konkursförvaltare uppdrag trots att en beaktansvärd risk för jäv föreligger. Systemet bygger på självgranskning och någon strängare påföljd saknas. Konkursförvaltarna följer inte alltid rekommendationerna, utseendeprocessen av förvaltarna är oreglerad och systemet med att en person kan föreslå en förvaltare leder ofta till att en osund relation uppstår. I förarbeten, utredningar och artiklar har jävsproblematiken diskuterats och det har under åren givits alternativ på förbättringar av systemet. Förslag som har uppkommit har exempelvis varit att en auktorisation av konkursförvaltarna ska införas, att en ny tillsynsmyndighet ska inrättas och/eller att en ny lag för konkursförvaltarna ska konstrueras. Genom införandet av en auktorisation skulle utseendeprocessen för det första bli reglerad samt skulle kunskapsnivån för förvaltarna förbättras och lättare kunna upprätthållas. Dessutom skulle en konkursförvaltare om han missköter sitt uppdrag kunna fråntas sin auktorisation, med rätt att överklaga beslutet. En ny tillsynsmyndighet skulle innebära att en specialiserad myndighet infördes. Myndigheten skulle kunna handha auktorisationen, utseendet av förvaltarna samt utöva tillsyn över förvaltarna. Ett sådant system används idag för revisorerna, där det är Revisorsnämnden som auktoriserar och granskar revisorerna. Eftersom dagens reglering i frågan om konkursförvaltarjäv är undermålig är resultatet av uppsatsens utredning att en reform är nödvändig.

Nürnberg, Univ., Diss.--Erlangen, 1997.

Univ., Diss.--Köln, 1997.

Univ., Diss.--Bielefeld, 2002.

När en verksamhet hamnar på obestånd och inte finner en utväg från situationen erbjuder det svenska rättssystemet två alternativ för verksamhetens framtid. Ett beslut om konkurs fortskrider i att verksamheten läggs ner och en konkursförvaltare tillsätts för att fördela bolagets tillgångar mellan dess borgenärer. Ett beslut om konkurs kan vanligtvis inte återkallas utan är gällande till den dagen konkursförfarandet avslutas.Anses bolaget ha en möjlighet till lyckad framtida verksamhet kan bolaget beviljas förfarandet kallat företagsrekonstruktion. Bolaget blir tilldelat en rekonstruktör under en period, som med rätt kompetens ska hjälpa företaget att återigen bli framgångsrikt. Under förfarandet blir samtliga fordringskrav pausade för att ge ett företag en faktisk möjlighet att återhämta verksamheten utan vidare åtgärder mot uteblivna betalningar.Eftersom dessa två förfaranden sätter bolagets borgenärer i två helt olika situationer har vi ansett att det finns ett intresse i att valet av förfarande fattas på korrekta grunder. I denna uppsats har vi valt att utreda hur ovan nämnda förfaranden går till samt hur regleringar av skadestånd och aktiebolag påverkar dessa förfaranden. Analysen utreder huruvida det kan finnas någon grund för en borgenär att erhålla skadestånd, och i så fall från vem, för ett val av förfarande som skapat en större ekonomisk skada än nödvändigt.På grund av brist på rättspraxis inom vår problemformulering, har vi valt att skapa två hypotetiska situationer, vars rimlighet vitsordats av en anställd på Ackordcentralen. I den ena situationen har en organledamot till avsikt att skada borgenärerna och i den andra situationen inges en konkursansökan utan befogenhet. Slutsatsen i analysen är att en ytterligare grund för återtagande om konkursbeslut hade ökat gäldenärernas säkerhet i insolvensförfaranden. Till de brister vi funnit i rekonstruktionsförfarandet hittar vi ingen mer tillfredställande lösning än aktuell lagstiftning.

The thesis discusses the possible solutions of the insolvency proceedings from the perspective of the creditor. It analyzes in detail how should the creditor proceed and what are his possibilities of the recovery of claims in insolvency proceedings. These procedures are accompanied by model situations, which often occurs in practice. The first part is devoted to insolvency proceedings in general, its history and its legal basis. The work is intended primarily for creditors, which decided to recover their claims in insolvency proceedings and are not lawyers.

Diploma thesis deals with the institute insolvency proceedings and especially solutions in insolvency process of self-employed people. The first part is orientated on solution form in insolvency process and the difference between insolvency, bankruptcy or reorganization. According to the wording of the Act no. 182/2006 Coll., which speaks about insolvency and the way of solving. The first part also explains reasons between the ways of solving. The second part contains analysis and comparate about the difference of conditions in different county courts in the Czech republic and there is focused on the result of insolvency process.

This thesis decribes insolvency proceeding, primarily obligation and rights of creditor while information is baded on the Law no 182/2006 Coll., Insolvency Law. There is created instruction that should be used by creditor during insolvency proceeding. Thereafter there is in the part "practise" presented and analysed specific real case, this case was figured out by audition.

I takt med att nya företag startas, avslutas olönsamma verksamheter genom konkurs och verksamheter vilka ägarna inte längre vill bedriva avslutas genom likvidation. Ett fungerande och ändamålsenligt konkurs- och likvidationsförfarande är således ett nödvändigt element i en marknadsekonomi där det inte finns någon plats för förlustbringande verksamheter.   I den här uppsatsen får läsaren bekanta sig med konkurs- och likvidationsförfarandet och den tillsyn som existerar för båda. En översiktlig bild av hur båda förfaranden är utformade för att synliggöra likheterna och olikheterna, och således åskådliggöra hur jämförbara de är, presenteras. Syftet med uppsatsen är att problematisera avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet, jämfört med den tillsyn som är utformad för konkursförfarandet, och besvara frågan om huruvida det finns ett behov av tillsyn för likvidationsförfarandet. Diskussion om avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer och jämförelse mellan konkurser och likvidationer är av sporadisk omfattning i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. I uppsatsen presenteras därför praxis, en rapport om tillsyn från Statskontoret samt en sammanfattning av de finska tillsynsreglerna.    I uppsatsens undersöks även de olika bakomliggande intressena för tillsyn och särskilt tillsyn vid konkurs. På vilket sätt bidrar tillsyn till ändamålsenlig tillämpning av lagstiftning? Av Statskontorets rapport går det att konstatera att det främsta syftet med tillsyn är att säkerställa att lagars syfte upprätthålls och att det i stor omfattning saknas relevanta uppgifter om tillsynens effekter. En slutsats av det är att det är svårt att argumentera för att det finns ett behov av en tillsyn med likartad utformning som de tillsynsverksamheter som har undersökts i rapporten. Av doktrin framgår vidare att den allmängiltiga orsaken till att likvidationer inte står under en tillsynsmyndighet är för att förfarandet främst anses ligga i de privata aktieägarnas intresse. Av de informationskällor som presenteras i uppsatsen går det dock att dra slutsatsen att det finns fler intressenter i en likvidation än bara aktieägarna, bl.a. uppmärksammas borgenärernas och det allmännas intressen. I uppsatsens diskuteras vidare den kritik av konkursförvaltningens tillsyn som framhålls i doktrin. Har utformningen förbättringspotential? Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet än för likvidationsförfarandet? I analyskapitlet dras slutsatsen att behovet av tillsyn för konkursförfarandet initialt är större än behovet av tillsyn för likvidationer, avseendet det allmännas intresse. I slutsatsen konstateras till syvende och sist att den information som har presenterats i referensramen inte framställer ett egentligt behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet.

The aim of this thesis named "Procedural status and activity of the insolvency administrator during bankruptcy" is to provide a comprehensive and complex view of