Information Technology is an essential part of the society today, not least in large organisations dealing with sensitive information. An example of such an organisation is the Swedish Armed Forces which indeed is in the need of ways to ensure information security in their Information Technology systems. The means which is used is an authorisation and accreditation process. All Information Technology systems go through a life cycle which includes realisation, usage, development and liquidation. In the Swedish Armed Forces the lifecycle is an authorisation process. Each step in the process is followed by an authorisation decision and one of these steps is accreditation. Accreditation is a formal approval to put the system in operation. The aim of the thesis is to study how large organisations may ensure information security when developing IT and the importance of a standardised process to handle information security. The study has been carried out by comparing the process of the Swedish Armed Forces with other methods to run projects and theories concerning development of IT. Interviews with Information Security Consultants at Combitech AB along with a study of documentation have been carried out in order to study the process. The theoretical framework has been formed through a literature study of project models and methods for development of IT. The main result of the thesis is that a standardised process which manage quality, communication, traceability, complexity, aim, operation and liquidation plan, risk assessment as well as use case increases the chance of a successful project and the achievement of information security in development of new IT. High quality in the formation of the security aim and the specification of requirements, along with tests to establish that all requirements are fulfilled, are crucial when it comes to information security.

<p>Många skribenter har riktat hård kritik mot revisionsbranschen under senare år. Kritiken innefattar skilda områden men mycket av den kan härledas till revisionsbranschens incitamentsstruktur och detta aktualiserar frågan om vad som driver revisorer.</p><p>Denna uppsats grundar sig i motivationsteori och syftar till att studera vad som driver revisorer. Vi studerar detta genom att undersöka varför de väljer att skaffa sig en professionell titel. Vi syftar även till att undersöka demografiska skillnader i Sverige för att se om revisorer i olika sammanhang skaffar sin titel av olika skäl.</p><p>Studien är en enkätundersökning som besvarats av cirka 30 procent av Sveriges auktoriserade eller examinerade godkända revisorer. Vi ser att den viktigaste anledningen som revisorer anger för att skaffa sig en titel är praktiska skäl. Vi ser dock även att yttre motivationsfaktorer och kompetens är viktiga medan faktorer som självständighet och tillhörighet har mindre betydelse. Det finns även tydliga demografiska skillnader där revisorns arbetssituation skapar största skillnaden. Dock finns ett undantag när vi studerar inre motivationsfaktorer. Här har demografiska faktorer en underordnad roll och den enda signifikanta skillnaden är mellan könen.</p><p>Uppsatsen avslutas med att vi granskar våra resultat och föreslår hur de kan tillämpas. Vi anser att den stora betydelsen av praktiska och yttre skäl för skaffandet av titeln kan vara ett problem i branschen då de enligt vedertagen teori kan tränga undan inre motivation. Detta ligger dock utanför den här uppsatsens syfte och vi föreslår vidare forskning.</p>

Många skribenter har riktat hård kritik mot revisionsbranschen under senare år. Kritiken innefattar skilda områden men mycket av den kan härledas till revisionsbranschens incitamentsstruktur och detta aktualiserar frågan om vad som driver revisorer. Denna uppsats grundar sig i motivationsteori och syftar till att studera vad som driver revisorer. Vi studerar detta genom att undersöka varför de väljer att skaffa sig en professionell titel. Vi syftar även till att undersöka demografiska skillnader i Sverige för att se om revisorer i olika sammanhang skaffar sin titel av olika skäl. Studien är en enkätundersökning som besvarats av cirka 30 procent av Sveriges auktoriserade eller examinerade godkända revisorer. Vi ser att den viktigaste anledningen som revisorer anger för att skaffa sig en titel är praktiska skäl. Vi ser dock även att yttre motivationsfaktorer och kompetens är viktiga medan faktorer som självständighet och tillhörighet har mindre betydelse. Det finns även tydliga demografiska skillnader där revisorns arbetssituation skapar största skillnaden. Dock finns ett undantag när vi studerar inre motivationsfaktorer. Här har demografiska faktorer en underordnad roll och den enda signifikanta skillnaden är mellan könen. Uppsatsen avslutas med att vi granskar våra resultat och föreslår hur de kan tillämpas. Vi anser att den stora betydelsen av praktiska och yttre skäl för skaffandet av titeln kan vara ett problem i branschen då de enligt vedertagen teori kan tränga undan inre motivation. Detta ligger dock utanför den här uppsatsens syfte och vi föreslår vidare forskning.

Det saknas utförlig lagstiftning för hur konkursförvaltare utses och entledigas. Detta har resulterat i att domstolar och myndigheter tar till hjälpmedel utanför lagstiftningen. Syftet med uppsatsen är att belysa den problematik som finns i konkurslagen samt ge förslag på förbättringar av lagen rörande utseende och entledigande av konkursförvaltare. Detta görs genom att en granskning av hur lagstiftningen på området tillämpas i praktiken. Genom 15 intervjuer med aktörer på området har följande frågeställningar kunna besvaras; Hur fungerar utseendet av en konkursförvaltare - vilken rättsverkan har förvaltarlistorna?, Entledigas konkursförvaltare enligt 7 kap. 5 § 2 st. KonkL om de inte uppfyller kraven enligt 7 kap. 1 § KonkL eller brister i sina skyldigheter enligt 7 kap. 8 § KonkL?, Hur ska lagstiftningen utformas för att utseendet och entledigandet av konkursförvaltare ska bli mer rättssäkert? Gällande rätt på området presenteras för att redogöra hur konkursförvaltare utses samt vilka uppgifter dessa har. Det ställs krav på att konkursförvaltaren ska vara lämplig för uppdraget, men någon närmare vägledning ges inte. I praktiken förordnas förvaltare genom att de väljs från de så kallade förvaltarlistor som finns vid tingsrätter. Listorna är informella och saknar stöd i lag. De har skapats för att rätten snabbt ska kunna utse en förvaltare utan att behöva höra TSM eftersom att de förvaltare som finns upptagna på listorna redan på förhand är godkända av TSM. Det som blir viktigt för de förvaltare som inte finns upptagna på listorna är de förvaltarförslag som ges in till rätten av borgenär och gäldenär. Det läggs ofta inte stor vikt vid de förslag som ges in gällande val av konkursförvaltare. Detta gör det svårt för de förvaltare som vill komma ifråga för förvaltaruppdrag, men som inte finns upptagna på listorna. När en förvaltare handlat olämpligt bör denne entledigas men i praktiken sker detta i mycket liten utsträckning. Det finns inte någon tydlig reglering gällande när en förvaltare är lämplig eller olämplig vilket resulterar i att det blir svårt att avgöra på vilka grunder en förvaltare ska utses och entledigas. Lösningar till den bristande lagstiftningen ges i fyra olika former, vilka framkommit under intervjuerna. För det första föreslås en lösning där TSM får större befogenheter att ingripa när någon är olämplig. De andra lösningarna handlar om att inrätta en specialdomstol eller en konkursombudsman för att få specialiserade organ. Tills sist föreslås en auktorisation på området för att lösa problematiken. Slutligen presenteras svar på de frågeställningar arbetet haft. Där diskuteras att förvaltarlistorna inte har någon betydelse för HD och JK, men en stor betydelse för konkursförvaltare, TSM och tingsrätter. Lagstiftningen behöver en förändring vad gäller utseende och entledigande av förvaltare. Det föreslås att en auktorisation inrättas och att en specialdomstol tillsätts för att få specialiserad kompetens på området. Uppsatsen har även öppnat upp för andra frågor och belyst ytterligare problem. Bland annat har problematiken diskuterats kring att insolvensrätten inte har en sådan betydande plats bland lagstiftare och jurister. Det resulterar i att lite resurser läggs på området. Detta kan bland annat exemplifieras genom att insolvensrätten tillhör enheten för familjerätt och förmögenhetsrätt på justitiedepartementet i Regeringskansliet vilket gör att ämnet prioriteras i andra hand många gånger.

Konstnären sitter vid sitt stafli, noggrant, tålmodigt, granskar han Motivet. Ett ägg. På den uppspända duken målar han i klarsyn en ryttlande fågel.

<p>I samband med skolans decentralisering på 1980-talet uppstod det krav på att lärare skulle bli mer professionella i sin yrkesutövning. Då regeringen ställer högre krav på lärarna är det därför nu naturligt att de går lärarna till mötes då det gäller en utredning om lärarauktorisation.</p><p>Vi valde att ställa oss frågan hur lärarfacklig press argumenterar för eller emot en lärarauktorisation för att uppnå det specifika syftet som är: att belysa vad en lärarauktorisation kan betyda för lärarkårens professionaliseringssträvanden.</p><p>I vår empiriska undersökning valde vi att förhålla oss till metoden argumentationsanalys då metoden lämpar sig bra när argument skall lyftas ut och förstås ur tidsskrifter. Mer specifikt valde vi att förhålla oss till modellen orsak-problem-lösning för att få en överblick av och en insikt i argumentationen för eller emot en auktorisering.</p><p>Med hjälp av metoden kom vi fram till att argumenten i hög grad kunde härledas till lärares professionaliseringssträvan mot "social stängning". Detta innebär att en eventuell lärarauktorisation skulle betyda en hel del för lärarkåren, exempelvis att lärarkåren lyckas avgränsa sig gentemot andra yrken och därmed kanske på sikt uppnå högre status.</p>

I samband med skolans decentralisering på 1980-talet uppstod det krav på att lärare skulle bli mer professionella i sin yrkesutövning. Då regeringen ställer högre krav på lärarna är det därför nu naturligt att de går lärarna till mötes då det gäller en utredning om lärarauktorisation. Vi valde att ställa oss frågan hur lärarfacklig press argumenterar för eller emot en lärarauktorisation för att uppnå det specifika syftet som är: att belysa vad en lärarauktorisation kan betyda för lärarkårens professionaliseringssträvanden. I vår empiriska undersökning valde vi att förhålla oss till metoden argumentationsanalys då metoden lämpar sig bra när argument skall lyftas ut och förstås ur tidsskrifter. Mer specifikt valde vi att förhålla oss till modellen orsak-problem-lösning för att få en överblick av och en insikt i argumentationen för eller emot en auktorisering. Med hjälp av metoden kom vi fram till att argumenten i hög grad kunde härledas till lärares professionaliseringssträvan mot "social stängning". Detta innebär att en eventuell lärarauktorisation skulle betyda en hel del för lärarkåren, exempelvis att lärarkåren lyckas avgränsa sig gentemot andra yrken och därmed kanske på sikt uppnå högre status.

På senare tid har fråga om jäv vid konkursförvaltaruppdrag uppkommit i samband med flera större konkurser. Konkursförvaltarnas uppgifter blir allt mer avancerade och idag tar förvaltarna många viktiga beslut i sin förvaltning. Det är givetvis väldigt viktigt att en konkursförvaltare är oberoende vid sin handläggning av en konkurs. Att någon i en maktposition med behörighet att ta beslut som kan påverka någon annan negativt om den i maktpositionen är jävig strider mot grundregeln för en objektiv och opartisk rättsskipning. Det stipuleras i lag att en konkursförvaltare inte får anta ett förvaltaruppdrag om han står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen. Utöver regleringen i lagen finns rekommendationer om god förvaltarsed. Oaktat bestämmelserna antar vissa konkursförvaltare uppdrag trots att en beaktansvärd risk för jäv föreligger. Systemet bygger på självgranskning och någon strängare påföljd saknas. Konkursförvaltarna följer inte alltid rekommendationerna, utseendeprocessen av förvaltarna är oreglerad och systemet med att en person kan föreslå en förvaltare leder ofta till att en osund relation uppstår. I förarbeten, utredningar och artiklar har jävsproblematiken diskuterats och det har under åren givits alternativ på förbättringar av systemet. Förslag som har uppkommit har exempelvis varit att en auktorisation av konkursförvaltarna ska införas, att en ny tillsynsmyndighet ska inrättas och/eller att en ny lag för konkursförvaltarna ska konstrueras. Genom införandet av en auktorisation skulle utseendeprocessen för det första bli reglerad samt skulle kunskapsnivån för förvaltarna förbättras och lättare kunna upprätthållas. Dessutom skulle en konkursförvaltare om han missköter sitt uppdrag kunna fråntas sin auktorisation, med rätt att överklaga beslutet. En ny tillsynsmyndighet skulle innebära att en specialiserad myndighet infördes. Myndigheten skulle kunna handha auktorisationen, utseendet av förvaltarna samt utöva tillsyn över förvaltarna. Ett sådant system används idag för revisorerna, där det är Revisorsnämnden som auktoriserar och granskar revisorerna. Eftersom dagens reglering i frågan om konkursförvaltarjäv är undermålig är resultatet av uppsatsens utredning att en reform är nödvändig.

Senast som revisionsplikten var föremål för aktiebolagskommitténs arbete var 1995. Skälet som angavs då för inskränkning av revisionsplikten var att revisionen innebar en kostnad för företagen. Vid det tillfället skedde inga ändringar då revisionsplikten ansågs förhindra ekonomisk brottslighet i framförallt de mindre bolagen med ett litet aktiekapital. Vid ett möte i mars 2007 betonade det Europeiska rådet kraftiga gemensamma insatser för att minska de administrativa bördorna för företag. Det betonades att små och medelstora företags kostnader för revision och redovisning är särskilt betungande. Den 1 november 2010 avskaffades revisionsplikten i Sverige för aktiebolag som underskrider två av tre följande värden: 3 mnkr i nettoomsättning, 1,5 mnkr i balansomslutning och tre anställda.Uppsatsen fokuserar på hur aktören redovisningskonsult har påverkats av den frivilliga revisionen och följande fråga kan ställas: Innebär den frivilliga revisionen att auktoriserade redovisningskonsulter kan komma att få en alltmer framträdande och betydande roll bland de mindre bolagen och intressenterna och i sådana fall hur?Syftet med denna studie är att övergripande undersöka och belysa redovisningskonsultens mer framträdande roll och ansvar efter det att reglerna om frivillig revision trätt i kraft. I studien har vi även försökt klarlägga om redovisningskonsulten har fått något indirekt ökat ansvar efter det att reformen trätt i kraft och hur det kan ha påverkat intressenterna. Avsikten med litteraturgenomgången är att belysa samt är att ge en översiktsbild av redovisningskonsulten.Empirin består av kvalitativa intervjuer som har genomförts med intressenter som har påverkats av den frivilliga revisionen. Det empiriska materialet har sammanställts för att sedan analyseras genom vår fördjupade litteraturgenomgång. Från resultatet som framkommer ur vår analys kan slutsatsen dras att den frivilliga revisonen leder till att den auktoriserade redovisningskonsulten kommer få en mer betydande roll. Den nya situationen kommer att leda till omstruktureringar i branschen och redovisningskonsultens roll och ansvar blir mer framträdande. Studiens avsikt och resultat bidrar till att lyfta fram och skapa en helhetsbild av redovisningskonsulten som kan sättas in i en större kontext inom redovisningen. / Program: Civilekonomprogrammet

Redovisningskonsulter har tidigare inte haft en tydlig yrkesroll men den senaste tiden har förändringar skett i branschen och fler är att vänta inom en snar framtid. Studien syftar till att undersöka vad redovisningskonsulter anser om förändringarna och hur det kommer att påverka deras yrkesroll. Förändringarna studien behandlar är auktorisationen av redovisningskonsulter, slopandet av revisionsplikten och förändrade redovisningsregler. Den teoretiska referensramen ger läsaren en inblick i förändringarna och för att ta del av redovisningskonsulters åsikter har fyra personliga intervjuer genomförts. Slutsatser som kan dras är att det i nuläget är upp till redovisningskonsulten hur stor förändring den gör i sitt arbete då de har valmöjligheter inom samtliga områden som studien tagit upp. Auktorisationen är ett välkomnat initiativ som ger redovisningskonsulterna en tydligare yrkesroll medan de förändrade redovisningsreglerna inte kommer tillämpas i stor utsträckning av respondenterna i studien. Slopandet av revisionsplikten kan komma att innebära ett större ansvar för redovisningskonsulterna men även här beror det helt på valen som görs. Studien tar upp de intervjuade redovisningskonsulternas åsikter och vilka val de gjort.