Spelling suggestions: "subject:"konventionsrätten"" "subject:"konventionsstat""
1 |
Likvärdigt skydd för mänskliga rättigheter? : En analys av Bosphorus-presumtionen och dess tillämplighet på anpassningen av svenska asylregler till EU-rättens miniminivåHedmalm, Siri January 2018 (has links)
In 2015, the European Union (EU) was facing the largest migration crisis in modern history. In light of the high reception of asylum seekers in Sweden during the autumn of the same year, a temporary law (2016:752) was adopted which restricted the possibilities of obtaining a permanentresidence permit and of family reunification. The law has received criticism for being contrary to Swedish convention commitments, especially the right to respect for family life and the prohibition of discrimination according to Articles 8 and 14 of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (the Convention). Against the backdrop of this criticism, this thesis aims to examine whether the so-called Bosphorus presumption, also known as the presumption of equivalent protection, could be applicable in a hypothetic case where Sweden is brought before the European Court of Human Rights (the Court) for violating the Convention as a result of the temporary law. The criteria for the application of the presumption are firstly that the intrusive measure, here the restriction of the right to family reunification, can be said to fall within the scope of the strict international legal obligations of the state, meaning that the state can be said to have exercised a certain amount of discretion and to have enjoyed a certain margin of manoeuvre. The conclusion of this thesis is that likely would be considered to have exercised discretion as well as enjoyed a margin of manoeuvre when restricting the right to family reunification by adopting the temporary law. This conclusion is mainly based on the fact that the international legal obligations in this case flow from directives, which are binding on member states only as to the result to be achieved, and leave the choice of form and methods to the authorities of the member state. Furthermore, the directives which the temporary law is based on are so-called minimum directives, which allow for the member states to provide a higher level of protection.
|
2 |
Förtal mot juridisk person och bristen på effektiva rättsmedel i svensk rätt : Ett skadeståndsrättsligt perspektiv / Defamation of Legal Persons and the Absence of Effective Legal Remedies in Swedish Law : From a Tort Law PerspectiveHuskanovic, Edina January 2018 (has links)
Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret. I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten. I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.
|
Page generated in 0.0724 seconds