Thesis (doctoral)--Münster, 1981.

Herzinsuffizienz ist eines der häufigsten Krankheitsbilder, das trotz großer therapeutischer Fortschritte noch immer mit einer eingeschränkten Lebensqualität und schlechten Prognose einhergeht. Eine akute Dekompensation ist in Deutschland der häufigste Grund für einen Krankenhausaufenthalt, wobei sich die Prognose mit jeder Hospitalisierung zusätzlich verschlechtert. Pathophysiologisch besteht ein enger Zusammenhang zwischen kardialer und renaler Funktion. Bei einer chronischen Herzinsuffizienz liegt häufig zusätzlich eine CKD vor und im Rahmen einer akuten kardialen Dekompensation kommt es häufig auch zu einer akuten Verschlechterung der Nierenfunktion. Das AHF-Register verfolgte als prospektive Kohortenstudie einen umfassenden Forschungsansatz: Ätiologie, klinische Merkmale und medizinische Bedürfnisse sowie Kosten und Prognose sollten bei Patient:innen während und nach Krankenhausaufenthalt aufgrund akuter Herzinsuffizienz untersucht werden. Über ca. 6 Jahre wurden insgesamt 1000 Patient:innen eingeschlossen, die im Vergleich zu anderen AHF- Studienkollektiven älter waren, mehr Komorbiditäten aufwiesen und häufiger in die Gruppe der HFpEF fielen. Über drei Viertel der Patient:innen hatten eine vorbekannte chronische Herzinsuffizienz, nur bei ca. 22% erfolgte die Erstdiagnose einer akuten Herzinsuffizienz. Ein WRF während der Indexhospitalisierung trat im untersuchten Kollektiv bei über einem Drittel der Patient:innen auf und damit häufiger als in vergleichbaren Studien (Inzidenz hier ca. 25%). Dabei zeigten sich nur geringfügige Unterschiede zwischen der Definition eines WRF über einen absoluten Kreatinin-Anstieg (WRF-Crea) oder eine relative eGFR-Abnahme (WRF-GFR). Als wichtige Risikofaktoren für ein WRF zeigten sich ein höheres Lebensalter, Komorbiditäten wie eine KHK oder CKD sowie die Höhe der Nierenfunktionswerte bei Aufnahme. Sowohl bei WRF-Crea als auch bei WRF-GFR kam es zu einer relevanten Verlängerung der Index-Hospitalisierungsdauer um jeweils drei Tage. Nur für WRF-Crea jedoch ließ sich ein 33% höheres 6-Monats-Rehospitalisierungsrisiko nachweisen, das aber in einer multivariablen Analyse nicht bestätigt werden konnte. Dagegen zeigten sich in multivariablen Modellen vor allem die Nierenfunktionsparameter selbst bei Aufnahme und Entlassung als starke Prädiktoren für eine erhöhte Mortalität und ein erhöhtes Rehospitalisierungsrisiko. Wichtig erscheint im Hinblick auf die Prognose die Unterscheidung von Echtem WRF und Pseudo-WRF. Das Mortalitätsrisiko war bei Echtem WRF bis zu 4,4-fach, das Rehospitalisierungsrisiko bis zu 2,5-fach erhöht. Ziel sollte sein, diese beiden pathophysiologisch und prognostisch unterschiedlichen Entitäten anhand von klinischen oder laborchemischen Markern sicher differenzieren zu können. Ein Konzept für die Betreuung von Patient:innen mit Echtem WRF, z. B. im Rahmen einer „Decongestion Stewardship“ (in Analogie zum Antibiotic Stewardship) mit engmaschigen Therapiekontrollen und -anpassungen könnte erarbeitet werden, um die Prognose dieser besonders gefährdeten Gruppe zu verbessern. / Heart failure is one of the most common diseases that, despite great therapeutic progress, still leads to reduced quality of life and poor prognosis. Acute heart failure (AHF) is the most frequent reason for hospitalization in adults in Germany. Heart and kidneys are strongly interconnected: in chronic heart failure, patients often suffer from chronic kidney disease and acute heart failure can lead to an acute decline in kidney function. The AHF-Registry Würzburg is a prospective cohort study that assessed etiology, clinical features, medical needs, costs, and prognosis in patients during and after hospitalization for acute heart failure. 1000 patients were included in the study, compared to other AHF-studies, they were older, presented more comorbidities and had a higher left ventricular ejection fraction (LVEF). An acute decline in kidney function during hospitalization (Worsening renal function, WRF) occurred in over one third of the patients. Main risk factors for WRF were age, comorbidities like coronary artery disease or chronic kidney disease as well as the level of kidney values at admission. WRF lead to a longer hospitalization and higher in-hospital mortality. It increased the risk of rehospitalization at six months but had no influence on 6-months-mortality. Combing WRF with the patients’ clinical condition improved the prognostic value. True WRF (WRF while deterioration of severe heart failure symptoms/ persistent severe heart failure symptoms) lead to a poor prognosis while Pseudo-WRF (WRF while improvement of symptoms/ during effective heart failure therapy) had no effect on prognosis. Future studies should focus on finding criteria to distinguish these two entities and develop strategies to improve the prognosis in True WRF patients.

Njurens funktion är bl a att reglera vätskebalansen i kroppen och elektrolytkoncentrationen. Njuren består av livsviktiga enheter så kallade nefroner. Nefronerna kan skadas och orsaka proteinläckage ut i urinen, främst albumin. Detta är vanligt vid diabetes mellitus, högt blodtryck och åderförkalkning. Kreatin bildas i njurar, lever och pankreas och transporteras med blodet till andra organ t ex muskler och hjärnan. Delar av kreatinet i musklerna omvandlas till kreatinin. Albumin i urin påverkas av patientens grundsjukdom och urinproduktion, därför används kvoten mellan kreatinin i urin (U-kreatinin) och albumin i urin (U-albumin) som en kontroll av njurens funktion. Kvoten används främst för att upptäcka mikroalbuminuri dvs ett litet läckage av albumin i urin som är ett tidigt tecken på njurskada. Syftet med arbetet var att jämföra två metoders resultat mellan instrumenten Vitros 5,1 FSoch Cobas c 702 vid analys av U-kreatinin. För tillfället analyseras U-kreatinin på Vitros 5,1 FS och U-albumin på Cobas c 702 för uträkning av U-albumin/U-kreatinin kvot. Det skulle underlätta arbetet och minska risken för t ex kontaminationer, om båda analyserna kan utföras på Cobas c 702. Analysen utfördes på 40 urinprover från patienter i olika åldrar och kön, alla prover var stickprov (morgonurin). Resultatet visade på en mycket god korrelation mellan metoderna. U-kreatinin på Cobas c 702 ger ett genomsnittligt 6 % högre värden än på Vitros 5,1 FS, vilket innebär att U-albumin/U-kreatinin kvoten minskar med 12 %. Precision var hög hos båda instrumenten. Slutsatsen är att det är möjligt att analysera U-kreatinin på Cobas c 702 istället för Vitros 5,1 FS.

Inledning: Kronisk inflammation är ett gemensamt symptom för inflammatoriska systemsjukdomar så som reumatisk artrit, systemisk lupus erytematosus, Sjögrens syndrom och idiopatiska inflammatoriska myopatier. Behandlingsstrategin för inflammatoriska systemsjukdomar handlar om att begränsa den primärt hälsoskadliga faktorn, som i detta fall är inflammation. Fysisk aktivitet och träning har länge ingått i den kliniska rehabiliteringsplanen för inflammatoriska systemsjukdomar för att bibehålla funktion och fysisk kapacitet, men har under senare tid uppmärksammats för sina inflammationsdämpande egenskaper.  Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att fastställa evidensen för aerob träning avseende inflammation jämfört med placebo, ingen behandling, farmaka eller annan typ av fysisk aktivitet vid inflammatoriska systemsjukdomar.  Metod: Litteraturstudien följerPreferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-analyses (PRISMA) riktlinjer för inklusionskriterier och använder Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU) mall för kvalitetsgranskning samt Grading of Recommendations Assessment, Development and Evaluation (GRADE) för evidensgradering. Resultat: Artikelsökningen genererade totalt 384 studier varav sju studier uppfyllde alla inklusionskriterier. Studier var fördelat på två olika sjukdomsdiagnoser med tre utfallsmått. Låg vetenskaplig evidens som pekar för att aerob träning ger liten till ingen effekt på CRP/CPK samt ett väldigt lågt vetenskapligt underlag för att aerob träning ger liten till ingen effekt på IL-8 i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling Slutsats:Denna systematiska litteraturstudie fann en låg vetenskaplig evidens som pekar mot att aerob träning ger liten till ingen effekt på CRP/CPK i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling. En väldigt låg grad av evidens indikerar att aerob träning ger liten till ingen effekt på IL-8 i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling.

This work deals with dietary supplements intake and its impact on the performance rise and muscle mass growth of bodybuilders. Twenty-five students (bodybuilders) were chosen for the purpose of this survey; they were divided into four groups according to the dosage of creatine and other dietary supplements (proteins and maltodextrine). Changes of the measured parameters (weight; bustline; weistline; limb girth; body lipid content; creatine and urea content in the urine) were compared during the survey. The tested dietary supplements impact on the muscle mass growth was evaluated on the basis of the acquired results.

Introduktion: På senare tid har en ny generation av antikoagulantia (NOAK) uppkommit. NOAK kommer med fördelar då tidigare antikoagulantia behandling krävt täta läkarkontroller, reglering av dosering och hänsyn till kost. Tidigare antikoagulantia som warafarin och hepariner inhiberar flera koagulationsfaktorer. Medan Edoxaban som tillhör NOAK endast hämmar fria faktor Xa och protrombinaktivitet. Som följd av detta har Edoxaban en bättre effekt och ger ett mer säkert resultat vid korrekt ordination. Eftersom Edoxaban elimineras via njurar är det viktigt med njurfunktionskontroller som görs via estimerat glomerulär filtrationshastighet (eGFR). Kreatininbaserad eGFR gjordes med Lund-Malmö-formeln (LM) som är anpassad för den svenska populationen. Cystatin-C-baserad eGFR beräknas via Caucasian-Asian-pediatric-and-adult-cohorts-formeln (CAPA) där endast ålder tas hänsyn, till skillnad från LM-formeln där fler faktorer spelar roll. Syftet: Undersöka korrelationen mellan kreatininbaserade eGFR formeln LM och cystatin-C-baserad eGFR formeln CAPA. Metod: Blodprov togs från 43 Edoxabanbehandlade patienter i Karlstad Centralsjukhus. Patienternas eGFR beräknades via CAPA- respektive LM-formel. Faktorer som vikt, längd och ålder togs till hänsyn. Resultat: LM- och CAPA-eGFR visar en stark korrelation. Slutsats: LM-eGFR påverkas av fler faktorer och som följd fungerar bäst för patienter med balanserad längd och vikt samt stabil kost. Medan CAPA-eGFR, som påverkas av färre faktorer är anpassade för patienter som är över- och underviktiga med mycket varierad kost. / Introduction: A new generation of anticouagulants has emerged called NOAC. NOAC comes with benefits that have previously been problematic for patients treated with anticouagulants such as regular check-ups and dose regulation. Previous anticouagulants, warafarin and heparins, inhibits multiple coagulation factors. While NOAC only inhibits select few factors. For example, Edoxaban only inhibits free factor Xa and prothrombin activity. As result, Edoxaban has a better effect with proper prescription. Edoxaban eliminates through the kidneys which makes renal function tests important – eGFR. Creatinine-based eGFR is calculated via LM-formula which is adapted for the Swedish population. Cystatin-C-based eGFR is calculated via CAPA formula where only age is taken into account whereas the LM-formula relies on multiple factors. Aim: The purpose of the study is to understand the correlation between creatinine- and cystatin-C-based eGFR. Method: blood samples were taken from 43 patient treated with Edoxaban at Karlstad Hospital. eGFR were calculated via CAPA and LM formula. Weight, age and height were taken into account.  Result: A strong correlation shows in LM- and CAPA-eGFR. Conclusion: LM-eGFR is affected by several factors therefore works best for patients with balanced height and weight as well as a stable diet. Patients who are overweight, underweight or has a very varied diet is best fit for CAPA-eGFR which is unaffected by these factors.

Bakgrund: För estimering av glomerulär filtrationshastighet (eGFR) behövs ett blodprov, såsom kreatinin eller cystatin C. En av röntgensjuksköterskans arbetsuppgifter är skattning av GFR innan jodkontrastmedel administreras, på grund av risken för njurbiverkningar. Hos äldre patienter är känsligheten för läkemedel påtaglig på grund av förändrad farmakokinetik. Osäkerhet råder om vilket blodprov som ger noggrannast eGFR.  Syfte: Syftet med studien var att genom litteraturgenomgång undersöka hur markörerna kreatinin respektive cystatin C skattar eGFR hos äldre patienter. Metod: Syftet besvarades av en litteraturstudie med resultat från åtta kvantitativa studier. De ingående studierna analyserades och sammanställdes. Databassökningarna utfördes i PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet visade att skattningarna av eGFR kunde skilja sig signifikant mellan kreatinin och cystatin C, medan andra gånger var de mer liknande. Vid stigande ålder ökade skillnaden mellan skattningarna av eGFR med de två markörerna. Konklusion:  Varken kreatinin eller cystatin C är optimalt. Delar av resultatet pekade mot att kombinationen kan vara en fördel. Mer forskning behövs inom området. / Background: When estimating glomerular filtration rate (eGFR), a blood test is required, such as creatinine or cystatin C. One of the radiographers' assignments is to estimate GFR before administering iodinated contrast agents, due to the risk of renal side effects. In elderly patients, the sensitivity to drugs is palpable due to altered pharmacokinetics. There is uncertainty about which blood test produces the most accurate eGFR. Aim: The aim was to investigate through a literature review how the markers creatinine and cystatin C estimate eGFR in elderly patients. Methods: The aim was answered by a literature study with results from eight quantitative studies, that were found in the databases PubMed and Cinahl. All included studies were analyzed and compiled. Results: The results showed that the estimates of eGFR could differ significantly between creatinine and cystatin C, while other times they were more similar. With an increasing age the two markers showed a larger difference in estimation of GFR. Conclusion: Neither creatinine nor cystatin C is optimal. Parts of the results indicated that the combination may be an advantage. More research is needed in this area.

Inledning: Undersökningar som inkluderar kontrastmedel har ökat på datortomografin (DT). Inför kontrastmedelsundersökningar ska den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) estimeras för att få ett mått på patientens njurfunktion. I nuläget finns det två olika markörer som kan användas till detta, kreatinin och cystatin C. Det är röntgensjuksköterskans ansvar att skatta GFR för att kunna göra en bedömning om patienten kan utföra undersökningen. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa studier som jämför kreatinin och cystatin C vid skattning av GFR. Metod: Den här studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och SveMed+. Tio kvantitativa vetenskapliga artiklar lokaliserades och gick vidare till analys. Resultat: Resultatet visade att cystatin C i många fall var en bättre indikator för att estimera GFR. Slutsats: För äldre och njursjuka ansågs cystatin C vara en bättre markör för njurfunktionen. Dock anser författarna att det krävs vidare forskning inom ämnet och dess påverkande faktorer för att kunna introducera cystatin C som ny njurfunktionsmarkör.

No description available.

No description available.