Studiens syfte är att genomföra en ideologiskritisk analys av välgörenhetsbegreppet i det senmoderna samhällets välfärdsförändring. I utförandet av detta har välgörenheten som teori och praktik skisserats upp med hjälp av teorier om det senmoderna samhället. Teorin har använts som ett ideologikritiskt verktyg i studiet av det offentliga samtalet kring välgörenhet. Ett offentligt samtal som i studien innefattas av massmedialt men också politiskt material. Studiens resultat visar på en samhälls- och välfärdsförändring som fått till följd att välgörenhetsbegreppet liberaliserats och instrumentaliserats. Ett utökat fokus på välgörenhet kan i studien ses som ett kännetecken för det senmoderna samhället och den medföljande ansvarsförskjutningen av välfärden.

The purpose of this study is to investigate whether the schools’ pupils have the capacity to understand societal change through social consciousness. In order to investigate that a theory has been developed specifying what social consciousness means and how it is used. The theory has been used as a tool in an ideology critical analysis of the steering documents on which the schools’ work is based. The results of the study show difficulties when it comes to providing the prerequisites which are necessary to create social consciousness among the pupils in school today. Subsequently, the pupils acquire an instrumental view of how democracy operates and therefore lose the comprehension of the intrinsic meaning of democracy itself.

During the last decades Recognition of Prior Learning (RPL) has become a more frequently used method to recognise adult’s prior learning. This thesis analyses a process of RPL in health care, where health care assistants are assessed against subjects in the upper-secondary health care program. Prior research on RPL is to a high degree non-theoretical and focus is primarily on policy level research. This thesis adds to the field by progressing a critical social theory perspective on RPL. In the thesis the RPL process is analysed through Jürgen Habermas’ theory of communicative action and Axel Honneth’s Recognition theory. General questions posed are: What are the power issues in the RPL process? What implications does the tension between the lifeworld of work and the system of education have? What consequences does mutual understanding and communication have for the outcome of the RPL process? What part does recognition play for the participants? The results disclose the power relations that emerge in the relationship between participants and teachers. A caring ideology is developed and problematized. Further, the importance of mutual understanding between participant and teachers in the assessment of prior learning is discussed focusing on the consequences a lack of mutual understanding could have for the outcome in such assessments. On a macro level the analysis demonstrates the tension between the participants prior learning and the educational systems demand for formalising prior learning. In addition, analyses of a more developmental character that intends to show the potential for critical learning, change and recognition are progressed. The results suggest that communicative action can be used to develop RPL into processes focusing on critical learning and change. Recognition of traits and abilities could also enhance individual’s positive relations with the self. Such recognition could develop self-confidence and thus RPL could encourage learning and cultivate continuing self-realisation through work. / Validering har under de senaste decennierna blivit en alltmer använd metod för att erkänna vuxnas tidigare lärande. Denna avhandling analyserar en valideringsprocess inom omvårdnadssektorn för vårdbiträden med mångårig erfarenhet. Vårdbiträdena valideras mot ämnen inom omvårdnadsprogrammets karaktärsämnen. Tidigare forskning om validering är i hög grad icke-teoretisk och mycket fokus har legat på policynivå. Denna avhandling bidrar till forskningsfältet genom att problematisera validering utifrån ett kritiskt samhällsteoretiskt perspektiv. I avhandlingen analyseras valideringsprocessen utifrån Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet och Axel Honneths erkännandeteori. Exempel på mer generella frågor som ställs är: Vilka är maktfaktorerna i valideringsprocessen? Är handlingarna i processen koordinerade mot gemensam förståelse? Hur ser förhållandet mellan system och livsvärld ut? Vilken roll spelar erkännandet i validering för deltagarna? Resultatet synliggör de maktförhållanden som uppstår mellan deltagare och lärare i bedömningsprocessen. En omvårdande ideologi lyfts fram och problematiseras. Därtill diskuteras betydelsen av gemensam förståelse mellan deltagare och lärare vid bedömning, samt vilka konsekvenser brist på gemensam förståelse kan få. På ett makroplan åskådliggör analysen spänningen mellan deltagarnas erfarenheter och utbildningssystemets krav på formalisering. Vidare genomförs mer utvecklingsfokuserade analyser som vill visa på möjligheterna för kritiskt lärande och förändring i validering. Resultatet demonstrerar också, bland annat, betydelsen av att bli erkänd för sina förmågor och hur detta kan utveckla individens självuppskattning och främja lärande. I studien föreslås det att kommunikativt handlande kan utgöra en norm för hur validering kan utvecklas mot mer kritiskt lärande och positiv förändring. Men också att erkännande av tidigare förmågor kan gynna individens positiva relation till sig själv, hur detta främjar lärande, självuppskattning och hur validering därmed kan utgöra en grund för ett vidare självförverkligande genom arbete.