Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en tradition som har fortlevt i över tvåtusen år och är djupt rotad i kultur och religion. Varje år könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor. Globalisering medför att dessa kvinnor kan behöva vård i länder där könsstympning inte praktiseras. Tidigare forskning visar att könsstympade kvinnor upplever en bristande kunskap i mötet med hälso- och sjukvården. Genom ett kulturkompetent förhållningssätt kan sjuksköterskan ge en bättre och ändamålsenlig omvårdnad.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors kunskaper och attityder om kvinnlig könsstympning Metod: Integrerad litteraturöversikt med induktiv ansats innehållande tolv vetenskapliga artiklar. Analysen utfördes i enlighet med Whittemore och Knafls metod. Resultat: Ur resultatet framkom fem kategorier; erfarenheter av mötet med könsstympade kvinnor, kunskap om kvinnlig könsstympning, kunskap om följder av kvinnlig könsstympning, uppfattningar om varför kvinnlig könsstympning utförs samt attityder om kvinnlig könsstympning.  Slutsats: Resultatetvisade varierande kunskaper och attityder omkvinnlig könsstympning bland sjukvårdspersonal. Det ger således en förståelse för hur komplext ämnet är ochvarför det är viktigt med kunskap för att kunna ge könsstympade kvinnor en kulturkompetent omvårdnad.

Bakgrund En fjärdedel av barn i Sverige har utländsk bakgrund, de har enligt Barnkonventionen (2020) samma rättigheter som barn till svenskfödda. Primärvården är oftast deras första kontakt med svensk hälso- och sjukvård, vilket ställer krav på sjuksköterskor som bär ansvar i att tillgodose och möjliggöra jämlik vård. Ojämlikheter i vården kan dock uppstå och beror ofta på kommunikationsbarriärer i mötet.  Syfte Syftet var att beskriva primärvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikationsbarriärer i mötet med barn till utrikesfödda föräldrar. Metod Studien genomfördes med kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom primärvården i Västsverige. Intervjuerna analyseradesmed kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskor inom primärvården har i möten med barn och deras utrikesfödda föräldrar verktyg för att överbrygga kommunikationsbarriärer, bland annat genom att hantera dialogen med föräldrarna och navigera barriärer som uppstår. Sjuksköterskor kan även identifiera kulturen och finna sätt att kommunicera och utveckla behovet av mer utbildning och beredskap inför dessa möten. På så sätt även bära ansvaret och känslorna i uppdraget mot en mer jämlik vård. Genom arbetet med kommunikationsbarriärer ser sjuksköterskan till att barnets rätt till god hälsoutveckling tillgodoses, och bidrar till att utveckla kunskap om kommunikationsbarriärer och vägen framåt med det hälsofrämjande arbetet. Slutsats Ur olika perspektiv har kommunikationsbarriärer lyfts i tidigare forskning både internationellt som nationellt. Men mer kunskap om lösningar kring kommunikationsbarriärer behövs frånbarnets perspektiv. Forskning behöver riktas mer på hur man kan arbeta kring problemet, inkludera barnet och blicka framåt / Background A quarter of children in Sweden have a foreign background, according to the Convention onthe Rights of the Child (2020) all children own the same rights. Primary care is usually their first contact with Swedish healthcare, which places demands on nurses who are responsible for providing and enabling equal care. However, inequalities often arise due to communication barriers in the meeting. Purpose The purpose was to describe primary care nurses' experiences of communication barriers in the meeting with children of foreign-born parents.  Method The study was conducted with a qualitative design and an inductive approach. Semistructured interviews were conducted with nurses in primary care in western Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis according. Results In caring for children of foreign-born parents, nurses in primary care possess tools for bridging communication barriers. By navigating the dialogue and identifying the culture and finding ways to communicate can enable preparedness for the task. Thus nurses can bear the responsibility and feelings in the mission towards a more equal care for the child. By overbridging communication barriers, nurses are able to cherish for the child's rights and increase knowledge of the phenomenon. Conclusion Communication barriers have been lifted worldwide in previous research. More knowledge concerning solutions for communication barriers is needed from the child's perspective. Research needs to focus more on how to work around the problem with a drive forward.