Denna studie syftar till att undersöka fenomen som inkludering och exkludering inom lek i förskolan. Datainsamlingen skedde genom två kvalitativa metoder som bestod dels av pedagogers deltagande i intervjuer och etnografiska observationer på barn under den fria leken. Med hjälp av intervjuer undersöktes förskollärarnas och barnskötarnas uppfattning om och arbete i anknytning till inkludering och exkludering. Den etnografiska ansatsen bidrog till material angående barnens samspel och förhållningsätt i relation till lek. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs teori och Corsaros begrepp inom barndomssociologi samt tidigare forskning.   Inkludering och exkludering är ett vanligt fenomen som ofta förekommer i olika kamratkulturer. I studiens resultat blir det synligt att barnen oftast använder sig av tillträdesstrategier för att få tillträde till lek, strategier som även observerats av Corsaro. I resultatet framkommer det att barnen förhandlar om sina statuspositioner för att göra sig själva och andra medvetna om sina möjligheter i den fria leken. Att ha en hög status inom kamratkulturen innebär att barnet har makt, vilket ger möjlighet till att kunna bestämma utifrån närhetsprincipen vilka som ska bli inkluderade samt exkluderade från gemenskap. Majoriteten av pedagogerna har en uppfattning om att exkludering av barn oftast sker i form av sekundär anpassning. Det vill säga att barnen visar att institutionens regler som alla-får-vara-med upprätthålls med vissa undantag i form av villkorat deltagande då barn blir tilldelade en oönskad eller underordnad roll i leken. Resultatet visar även på att pedagogernas närvaro kan ha påverkan på barnens förhandling i leken eftersom pedagogernas auktoritet värderas högre och därmed sker exkludering i mindre grad. Resultat visar också på att pedagogerna har en uppfattning om att språket har en betydelse i barnens lek och kan vara en faktor till varför barnen blir exkluderade från gemenskapen och lekar. I syfte att motverka exkludering och stärka barnens gemenskap och språkutveckling arrangeras olika uppstyrda lekar och samarbetsövningar, men även metoder som ”bra kompis”.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares och förskoleklasslärares uppfattning om bildämnet. Studien ämnar också undersöka vad som händer i situationer där barnen skapar fritt tillsammans med andra barn respektive vad som sker under styrda bildaktiviteter. Detta undersöks genom en kvalitativ observationsstudie och intervjustudie. För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes intervjuer med tre förskollärare och två förskoleklasslärare, samt genomfördes videoobservationer vid olika tillfällen under fria bildaktiviteter och lärarledda bildaktiviteter på förskolan. Genom intervjuerna gavs det svar på våra forskningsfrågor om förskollärares uppfattningar om hur de bedriver bildämnet samt vad förskollärarna vill uppnå genom bildarbetet. Genom observationerna besvarades forskningsfrågorna som handlade om hur barn och pedagoger agerar för att skapa intersubjektivitet och hur de upprätthåller den samt hur pedagoger agerar för att skapa ett lärande, men också hur barns kamratkultur kommer till uttryck under bildaktiviteterna. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och det barndomssociologiska perspektivet. Resultaten visar att de fria bildaktiviteterna och de lärarledda bildaktiviteterna har båda viktiga fördelar och tycks vara lika viktiga att bedriva i förskolan och skolan. Resultatet visar vidare att bildskapandet tycks vara ett viktigt redskap som används i förskolan och skolan för att utveckla barnens kommunikativa och matematiska förmågor. Genom bildaktiviteter ges barnen möjlighet att uttrycka sig på flera olika sätt än enbart det verbala språket. Detta bidrar till att barnen utvecklar sin kommunikativa förmåga vilket i sig leder till att barn får sina röster hörda och får inflytande över sitt eget lärande. I resultatet framkom det även om bildämnets positiva effekter på skolans andra ämnen.