För att möta ett växande vårdbehov har hemsjukvården utvecklats till en alltmer komplex verksamhet. I takt med ett allt bredare sjukdomspanorama i patientens hem ställs högre krav på vårdpersonalen inom hemsjukvården. Distriktssköterskan har ett helhetsansvar i hemsjukvården att leda vården så att den blir god och säker. För att underlätta arbetsbördan kan distriktssköterskan delegera läkemedelshantering till omvårdnadspersonal, vilket är en förutsättning för att vården skall fungera. Syftet med studien är att belysa distriktssköterskans upplevelse av läkemedelsdelegering i kommunal hemsjukvård. Metoden är kvalitativ, med en kvalitativ innehållsanalys där sju distriktssköterskor i hemsjukvården intervjuats. I studiens resultat framträdde två kategorier som speglade varandras motsatser. Distriktssköterskorna upplevde ett tudelat helhetsansvar vid läkemedelsdelegering. Ett som dominerades av trygghet där omvårdnadspersonalen hade goda kunskaper och samarbetet fungerade bra. Tid och utrymme för ansvarsrollen möjliggjordes och rätten att avböja en delegering fanns när den inte var förenlig med god vård. Den andra delen av helhetsansvaret upplevdes som otrygg med bristande kunskap hos omvårdnadspersonalen och bristfälligt samarbete mellan professionerna. Då fanns en känsla av oro för misstag och upplevelsen av att delegering av läkemedel numera var en förutsättning för att kommunal hemsjukvård skulle fungera. I diskussionen lyfts distriktssköterskans upplevelse av det helhetsansvar hon har för att bedriva en god och säker vård vid läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal. Likaså hur vården påverkas när distriktssköterskan tvingas delegera läkemedel i en allt högre utsträckning. Läkemedelsdelegering har gått från att vara en möjlighet för patienten att träffa färre vårdare till det vanligaste arbetssättet i kommunal hemsjukvård.

Abstract Background. The need for drugs delegation is increasing as more and more sick people are cared for at home and too few nurses working in home health care. Because of this, the number of delegations per nurse is often unacceptably high.Aim. The aim of this study was to describe the public health nurses´ experience in drugs delegation to home care staff in home care.Method. In this study a qualitative method with an inductive approach was used. Data collection was conducted through focus group interviews with seven public health nurses. Data were analyzed using qualitative content analysis.Results. The results showed that the public health nurses´ experience in drugs delegation in home care could be summarized in one word, inadequacy. They experienced need for resources, cooperation, education and interpersonal and organizational safety and security. The need for resources included that public health nurses had to delegate because of lack of personnel and lack of time. Need for cooperation included organization, when problems arose when two principals were involved into drugs delegation. Need for education was about lack of knowledge, requests for skills upgrading, theoretical information, practical exercises, teaching methods and aids. Need for interpersonal safety and security included personnel awareness, communication, trust, and voluntariness. Need for organizational safety and security was about dose dispensing, quality assurance and planning.Conclusion. The findings of this study were that one principal would simplify the drug delegation. A common education material would be good for an optimal drug delegation. It was important for the public health nurses to delegate to well known personnel, for safe and secure drugs delegation.Keywords. Drugs delegation, focus groups, home care, home care staff, public health nurse,  qualitative content analysis.

Vård i hemmet har ökat då andelen äldre i samhället ökat, vilket i sin tur innebär ett ökat behov av distriktssköterskan i hemsjukvården. Många som är inskrivna i hemsjukvården behöver hjälp med hantering av läkemedel och detta är en uppgift som delegeras till vårdpersonal. Distriktssköterskan har ett ansvar att säkerställa att läkemedelshantering utförs på ett patientsäkert sätt. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att delegera läkemedel i hemsjukvården på ett patientsäkert sätt. En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats genomfördes. Åtta öppna intervjuer med distriktssköterskor genomfördes och analyserats utifrån innehållsanalys. Resultatet visar en huvudkategori, Tvärprofessionellt samarbete och två kategorier; Olika personella förutsättningar och Olika organisatoriska förutsättningar samt därtill nio subkategorier. Resultatet visar att vårdpersonalens kunskap, erfarenhet samt ansvarsförmåga har betydelse vid läkemedelsdelegering. Samtidigt har distriktssköterskan ett ansvar att bedöma vårdpersonalens kompetens för säker delegering. Detta kan försvåras vid stor personalomsättning som leder till försämrad kontinuitet hos vårdpersonalen. Dessutom känner sig distriktssköterskor pressade att delegera för att verksamheten ska fungera. Patientsäker läkemedelsdelegering förutsätter att distriktssköterskan anpassar delegeringsförfarandet utifrån vårdpersonalens kunskapsnivå. Sammantaget visar resultatet att delar av delegeringsprocessen har förbättrats men arbetet med läkemedelsdelegeringar och dess uppföljningar är tidskrävande. Genom ett tvärprofessionellt samarbete kan en patientsäker läkemedelsdelegering förbättras i hemsjukvården.

Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.

Bakgrund: Genom delegering av arbetsuppgifter till annan personalkategori frigörs tid för sjuksköterskor att fokusera på uppgifter av mer komplex natur. Trots att delegering minskar arbetsbelastningen för sjuksköterskor är delegeringsförfarandet också tidskrävande och ställer höga krav på säkerhet och att det är förenligt med en god vård av hög kvalitet. Då läkemedelshantering visats vara det största ansvaret som sjuksköterskor i hälso- och sjukvård i hemmet har samt att arbetsbördan fortsätter öka, är det av stort intresse att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av läkemedelsdelegering inom hälso- och sjukvård i hemmet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av läkemedelsdelegering inom hälso- och sjukvård i hemmet. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats baserat på 13 semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor inom hälso- och sjukvård i hemmet. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskors erfarenhet av läkemedelsdelegering både var positiva och negativa. Delegering i sig underlättade sjuksköterskors arbetssituation samtidigt som sjuksköterskor erfor att omvårdnadspersonal många gånger saknade kunskap, intresse och hade svårt att förstå ansvaret med den delegerade uppgiften. Slutsats: För att patientsäkerheten skall kunna upprätthållas måste sjuksköterskor ges förutsättningar att utbilda, handleda, säkerställa och följa upp läkemedelsdelegeringar. / Background: By delegating tasks to another staff category, time is freed up for nurses to focus on tasks of a more complex nature. Although delegation reduces the workload for nurses, the delegation procedure is also time-consuming and places high demands on safety and that it is consistent with good quality care. Since drug management has been shown to be the greatest responsibility that nurses in home health care have and that the workload continues to increase, it is of great interest to investigate nurses' experience of drug delegation in home health care. Aim: To describe nurses' experiences of drug delegation in home health care. Method: A qualitative content analysis with inductive approach based on 13 semi-structured interviews with nurses in home health care. Results: The results show that nurses' experience with drug delegation was both positive and negative. Delegation itself facilitated nurses' work situation, while nurses experienced that nursing staff often lacked knowledge, interest and had difficulty understanding the responsibility of the delegated task. Conclusion: To maintain patient safety, nurses must be given the conditions to train, supervise, confirm and follow up on pharmaceutical delegations.

Bakgrund: I kommunal hälso- och sjukvård har distriktssköterskan huvudansvar för läkemedelsdelegering. Uppgiften är komplex och tidskrävande med höga krav på patientsäkerhet. Brister i samband med läkemedelsdelegering riskerar att äventyra patientsäkerheten och skulle kunna leda till lidande för patienten och ökade kostnader för samhället, därav är det aktuellt att utforska distriktssköterskors erfarenheter i samband med läkemedelsdelegering och patientsäkerhet. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av patientsäkerhet i samband med läkemedelsdelegering i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes baserad på nio semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård i Hallands och Västra Götalands län i Sverige. En manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes vid dataanalysen. Resultat: Studiens resultat består av två huvudkategorier: grundförutsättning för patientsäkerhet och hinder för patientsäkerhet med sex underkategorier och citat från informanter vilket bekräftar studiens resultat. Konklusion:  För att bibehålla och främja patientsäkerhet behöver distriktssköterskan både ha möjlighet att handleda och utbilda omvårdnadspersonal i läkemedelshantering samt ha tid för utförande och uppföljning av läkemedelsdelegering. / Background: In municipal health care the district nurse has main responsibility for drug delegation. The task is complex, time consuming and places high demands on patient safety. Deficiencies in connection with drug delegation may put patient safety at risk which could lead to suffering for the patient and to increased costs for the society, therefore it is important to explore the district nurse's experiences related to drug delegation and patient safety. Aim: To describe the district nurse’s experience of patientsafety in conjunction with drug delegation in municipal health care. Method: A qualitative interview study based on nine semi structured interviews with district nurses in municipal health care in Halland and Västra Götaland county in Sweden was performed. A manifest qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: Two main categories: basic prerequisites for patient safety and obstacles to patient safety with six subcategories and quotes from the informants which confirms the result. Conclusion: To maintain and promote high patient safety the district nurse must both have an opportunity to supervise and educate nursing staff in drug management and the time to follow up on drug delegations.