Denna uppsats skall fungera som en avstämning över hur långt vi kommit i utvecklingen av digitalt långtidsbevarande och hur vi på bästa sätt idag kan hantera denna typ av bevarande genom att beakta några viktiga delar. Detta är fortfarande ett problem i arkivvärlden eftersom det finns flera frågetäcken runt detta område. Eftersom teknikvärlden är skör och de databärare vi använder idag inte håller lika länge som vi vill kunna bevara information behöver vi förnya den i omgångar. Denna hanteringsprocess kan gå till på flera olika sätt och de kräver noga uttänkta metoder för att inte riskera att skada informationen. För att ett objekt skall kunna bevaras under en lång period finns det områden som lämpligen kan följa vissa riktlinjer. De delar som bland annat påverkar bevarandet är vilken metadata och övrig information som kopplas till objektet, vilken teknik man använder sig utav, hur olika värderingar kan underlätta i processen, hur styrningen i organisationen kan fungera och hur man styr hanteringen samt säkerheten som behöver råda kring objekten och organisationen. Denna uppsats innehåller den inledande processen i digitalt långtidsbevarande för att den fullständiga processen inte skulle visa ett resultat förrän om ca.50 år då vi kan se en produkt av denna typ av bevarande. Denna undersökning bygger till största del en litteraturstudie och för att komplettera ytterligare valde jag att göra intervjuer/enkäter med passande organisationer för att se hur det fungerar för dem. För att få ett bättre sammanhang i textens genomgång utgår den från OAIS modellen och därför refererar de olika delarna tillbaka till den genom texten. Detta skall göra att läsaren lättare ser en röd tråd på hur delarna samspelar med varandra. Uppsatsen avslutas med ett hanteringsförslag där jag dragit slutsatser från de olika delarna som utgör uppsatsens innehåll och en jämförelse mellan myndigheterna.

Introduction. In this thesis we explore how access to government agencies' public records are affected by the changes of the digital age. Post-custodialism is the theory used to examine the different approaches government agencies take to ensure access and long-term preservation of their digital records. Method. Our material consists of the Official Report of the Swedish Government regarding archives, finalized in 2019, and the referral responses by the government agencies, as well as qualitative semi-structured interviews with archivists from eight different government agencies. Transcripts from the interviews and the official reports formed the data of analysis. Analysis. Qualitative and comparative methods were used to analyze the material. Post-custodial theory was also applied to the material. Results. Government archives have had varied success in adapting to the digital age. This can be attributed to a lack of common strategies on how to implement digital archives in the public sector as well as a lack of resources for the archival sector in general. The respondents showed a high awareness of the need to implement changes in order to ensure the long-term preservation of and access to their digital records, and expressed the need for more commonly developed solutions for the growing number of digital records created in today’s e-governments. Conclusion. The transition from custodial to post-custodial is well under way for the archives. The lack of resources is however a big problem, and it is keeping solutions that could help the archives and government administration as a whole from being implemented. Drawing on these results we argue that for archives to survive and flourish in this new age, more funding is needed to better implement common solutions to ensure that the national cultural heritage of the digital age survives. This is a two-year master's thesis in Archival Science.