Företag och organisationer arbetar i dag i projekt. Att arbeta i projektform kan medföra både för- och nackdelar när det gäller kunskapsöverföring. Kunskapsöverföring är viktig eftersom den möjliggör för medarbetare att använda sig av gamla lösningar på nya problem. Syftet med uppsatsen är att titta på vilken kunskap som sprids och på vilket sätt det görs mellan ett mellankommunalt projekt Kompetensare 2.0 och dess föregångare Kompetensare. Kompetensare 2.0 är ett mellankommunalt projekt mellan 10 olika kommuner som ska implementera arbetssättet och arbetsmodellen från Kompetensare. Eftersom det saknas modeller för kunskapsöverföring i mellankommunala projekt användes här en befintlig modell för kunskapsöverföring inom företag för att se om den är applicerbar även i mellankommunala projekt. Vi har valt att använda Tells och Söderlunds modell om lärande organisationer (se teoridelen) och avser att undersöka ifall den går att använda för att analysera vilken typ av kunskap som har överförts, se Figur 3, och vilka konsekvenser det har. Vi genomför intervjuer med delprojektledare och huvudprojektledare och redovisar vårt resultat från dessa i form av analysscheman. Sedan går vi igenom de olika kunskapsöverföringsprocesserna som beskrivs av Tell och Söderlund och hittar även sådana som de inte tar upp. Tell och Söderlunds matris för kunskapsöverföring är applicerbar genom att den kan beskriva de kunskapsöverföringsprocesser som har skett inom Kompetensare 2.0. Den studerade kunskapsöverföringen visar att medveten kunskap blivit till institutionaliserad kunskap i större omfattning än objektifierad kunskap blivit till institutionell kunskap, detta skiljer sig från Tell och Söderlunds modell. En tänkbar förklaring är att mängden objektifierad kunskap varit relativt liten i jämförelse med mängden medveten kunskap. En annan förklaring är att Kompetensare 2.0 är ett relativt litet projekt där samtliga delprojektledare känner varandra och träffas regelbundet personligen. Tell och Söderlunds modell är inte en heltäckande modell men kan utgöra ett teoretiskt ramverk som gör kunskapsöverföringen mer effektiv mellan projekt. I Kompetensare 2.0 visar den tydligt brister men också möjliga förbättringar i kunskapsöverföringen, den visar även vilken typ av kunskapsöverföring som har fungerat bra i Kompetensare 2.0. Modellen är särskilt relevant eftersom det idag saknas teoretisk modell för kunskapsöverföringen mellan och till delprojekten i Kompetensare 2.0. / Companies and organizations use project as a way to organize work. Projects have both advantages and disadvantages in terms of knowledge transfer. Knowledge and skill are a large part of the assets of many of today's organizations. Knowledge transfer is important for the reason that it enables employees to make use of old solutions to new problems. The purpose of this paper is to look at the transfer of knowledge between municipal projects by studying the two projects Kompetensare and Kompetensare 2.0. Kompetensare 2.0 is an inter-municipal project from 10 different municipalities with the task to implement the model of Kompetensare. In the absence of models for knowledge transfer between municipal projects we use an existing model for knowledge transfer within enterprises and see if it is applicable even for municipal projects. We use Tell’s and Söderlund's model of learning organizations (see theoretical part) and intends to investigate whether Tell and Söderlund's model can be used to analyze the type of knowledge that has been transferred, see Figure 3, and the consequences. We conduct interviews with project managers and senior project manager and report our results from these in the form of analysis schedules and go through the different knowledge transfer processes described by Tell and Söderlunds and also knowledge transfer processes that they do not take up. Tell and Söderlunds matrix for knowledge is applicable in that it can describe the knowledge transfer processes that have occurred in Kompetensare 2.0. The studied knowledge transfer shows that the conscious knowledge that has become institutionalized knowledge than has been objectified knowledge of institutional knowledge and this differs from Tell and Söderlund's model. One possible explanation is that the amount of objectified knowledge was relatively small compared to the amount of conscious knowledge. Another explanation is that Kompetensare 2.0 is a relatively small project where all project managers know each other and meet regularly in person. Tell and Söderlund's model is not a comprehensive model but as a theoretical framework that can make more efficient knowledge transfer between projects. In Kompetensare 2.0 shows it clearly on both the shortcomings and possible improvements in the transfer of knowledge but also the type of knowledge that have worked well in Kompetensare 2.0. The model is particularly relevant since there is currently no theoretical model for knowledge transfer from and to the sub-projects in Kompetensare 2.0.

I slutet av 1990-talet beslöt den dåvarande regeringen att initiera ett antal projekt i medelstora och större svenska städer. Projekten skulle förläggas till förorternas miljonprogramsområden och målen skulle vara att stärka kompetensen hos de invandrare som bodde i bostadsområdena, öka deras arbetskraftsdeltagande och öka kontaktytorna mellan svenskar och invandrare. Kooperativet Latitud är ett av dessa projekt. Inom kooperativet arbetar flyktingar, långtidsarbetslösa och lågutbildade. Männen har kommit dit genom arbetsmarknadsplaceringar, praktikplatser, aktivitetsgaranti, medan de flesta av kvinnorna har kortvariga anställningar. Studien bygger på Lave och Wengers teorier kring legitimt perifert lärande och lärande i en handlingsgemenskap. Dessutom prövas teoriernas användbarhet i den kontext som kooperativet utgör. Grundläggande i dessa teorier är att lärandet är situerat och sker i handling i en social gemenskap och att lärande och utveckling av identitet är sammanvävda. Arbetsplatsen Latitud studeras i dess egenskap av en handlingsgemenskap, där människors lärande är beroende av och förknippat med den mening de finner i verksamheten och i sin egen tillvaro i kooperativet, lika väl som av den gemenskap de formar som arbetsgrupp. Lärandets betydelse för individens identitet tydliggörs i fyra individers lärande och agerande under deras tid i kooperativet. Avhandlingen visar att de använda teorierna är väl skickade för att studera Latitud som miljö för lärande, dock krävs ytterligare utveckling av teorierna för att utforska och förklara individens lärande och samspelet mellan individ och kontext. En fördjupning av teorin krävs för att beskriva hur en människas identitet byggs från deltagande och lärande i olika lokala praktiker och behov, och hur varje individs lapptäcke av livserfarenheter och lärande formar ett individuellt mönster. / At the end of the 1990s, the then Swedish Government initiated a number of projects in large and medium-sized Swedish cities. The projects were to be conducted in suburban housing areas built during the Million Programme and the objectives were to improve the skills of migrants living in these areas, increase their participation in the workforce and strengthen contacts between them and Swedish people. The Latitude Cooperative (Kooperativet Latitud) was one of these projects. Refugees, long-termed unemployed and low-educated people work within the cooperative. The men have arrived there as labour market placements, whilst most of the women are on short-term employment contracts. The study is based on Lave and Wenger's theories on Legitimate Peripheral Participation and learning in a Community of Practice. The applicability of these theories was also tested in the context of the cooperative. The basic premise of these theories is that learning is situated and occurs when participating in a social community and that learning and development of identity are interwoven. The Latitude Cooperative is studied in its capacity as a community of practice, where people's learning is dependent on and associated with the meaning they find in the activities and in their own existence in the cooperative, as well as on the community they shape as a working group. The significance of learning for individual identity is exemplified in the learning of four individuals and their actions during their time in the cooperative. The thesis shows that the theories employed are well suited to the study of Latitude as a learning environment. The theories require further development, however, in order to research and explain individual learning and the interplay between the individual and the context. Dreier provides the necessary further development of the theory to describe how a person's identity is constructed from participation and learning in different local practices and needs, and how each individual's patchwork of life experiences and learning forms an individual pattern.