This essay analyzes whether Sweden's beach protection rules are in need of change andwhat the consequences of those supposed changes are. The author argues that Swedenneeds stronger beach protection for the future, to preserve the beaches for futuregenerations and strengthen the legality of beach protection. The argument is based onthe Swedish beach protection is too easy to change and the time frame for a change isshort if there is a narrow political majority in the Riksdag. Beach protection is acontroversial issue between the landowner's right to use his land and the public's andnature's right to pristine beaches. The term is used in this essay as an ideal where theidea is for the reader to consider whether the beach protection fulfills an adequatefunction or not and whether it is worth preserving. The tension between landowners andthe public's interests, as well as nature's needs, is also highlighted throughout the essayto draw the conclusion that beach protection actually fulfills its function. A comparisonis made between current legislation and a proposed bill, which was never voted through,where the government proposed changes to beach protection. The essay also takes acloser look at whether landowners' willingness to build close to watercourses iscompatible with nature's needs. At the end of the essay are suggestions to strengthenbeach protection in Sweden. All suggestions are intended to extend the time framebefore changes can be made and do it more difficult to change beach protection with aweak political majority, and to give beach protection an elevating status in society.

No description available.

The interest for, and usage of, Alternative Dispute Resolution (ADR) has to a much greater extent developed in other legal systems than in the Swedish. ADR has gained popularity and, in some cases, one may even say that it has taken an indispensable role for those who deem the legal process inert. The reason why the same legal development has not taken place in Sweden can be partly explained by the principle that procedural agreements per se are invalid if the agreement is not supported by law. This thesis argues that one way to encourage disputing parties to reconcile out of court is by allowing an exception from the principle in favour of pre-litigation clauses consisting of a multi-tiered dispute resolution. These clauses contain several stages, each of them aiming to facilitate an amicable settlement. The intent of the parties by including such a clause in a contract is to seek a settlement by the prescribed ADR method before they commence litigation or arbitration. Such an exemption, however, requires its preconditions in order not to restrict the parties’ right to judicial review. The possibility of assigning the precedent ADR stages the effect of a procedural hindrance during a limited period of time is discovered by assaying legal literature. Analysing this possibility concludes that it might be an alternative for achieving the advantages of ADR while minimizing the risk of restricting the right to have one’s civil rights determined by trial.

No description available.

In accordance with the Tenant-Ownership Act the division of responsibilities for the internal maintenance of a tenant-ownership home shall be drawn at what is referred to in the law as “walls, floors and ceilings”. According to the law, however, there is also room for the tenant-ownership association to independently regulate the division of responsibilities between the tenant-ownership and the association. The regulation of such a division of responsibilities is implemented by changing the wording to some extent regarding the internal maintenance in the association's statutes. Tenant-ownership associations can be affiliated with a trustee or independently manage their association, which today has led to a problem as this creates deviating basic conditions. Associations that are affiliated with a trustee usually have basic formulations in their statutes, while independent associations themselves are based on what is stated in the law and have a lesser tendency to base their formulations on a closer analysis of more specific additions. As recently as 2020, a tenant-ownership association's formulation of its bylaws resulted in a major dispute that received attention. The case concerned a major demarcation problem regarding the division of responsibilities of the internal maintenance in a tenant-ownership between the tenant-owner and the association. A study of various large associations 'statutes has been carried out to investigate the extent to which associations' statutes can affect the division of responsibilities. In view of the fact that it is not precisely defined in law what the division of responsibilities looks like in the issue, in addition to the study of various associations' statutes, an analysis of legal material has also been conducted, to create a broader picture of how the statutes are formulated in practice and whether there is scope for improvement. This resulted in us getting a clear picture that associations that are affiliated with a outsourced management have more specific formulations that can be to the association's advantage in the event of a dispute. The associations that manage themselves largely lack equally clear wording that can lead to a major demarcation problem between the association and the tenant-owner regarding the internal maintenance. / I enlighet med Bostadsrättslagen (1991:14) ska gränsdragningen beträffande det inre underhållet i en bostadsrätt dras vid det som i lagen benämns som “väggar, golv och tak”. Enligt lagen finns emellertid även utrymme för bostadsrättsföreningen att på egen hand reglera ansvarsfördelningen mellan bostadsrättshavaren och sig själva. Regleringen av en sådan ansvarsfördelning genomförs genom att i viss mån ändra formuleringen anträffande det inre underhållet i föreningens stadgar. Bostadsrättsföreningar kan vara anslutna till en förvaltare eller på egen hand förvalta sin förening, vilket idag har lett till en problematik eftersom detta skapar avvikande grundförutsättningar. Föreningar som är anslutna till en förvaltare har vanligen grundformuleringar i sina stadgar medan fristående föreningar själv utgår från det som står i lagen och har en mindre benägenhet att grunda sina formuleringar på en närmare analys av mer specifika tillägg. Redan så sent som 2020 resulterade en bostadsrättsförenings formulering av dess stadgar till en stor tvist som uppmärksammats i ämnet. Formuleringen ledde till en stor gränsdragningsproblematik gällande ansvarsfördelningen av det inre underhållet i en bostadsrätt mellan bostadsrättshavaren och föreningen. Med anledning av detta har en studie av olika stora föreningars stadgar utförts för att undersöka i vilken omfattning föreningars stadgar kan påverka ansvarsfördelningen. Med hänsyn till att det inte helt exakt definieras i lag hur ansvarsfördelningen ser ut i frågan har utöver studien av olika föreningars stadgar även tillämpats en analys av rättsligt material, detta för att skapa en bredare bild av hur stadgarna formuleras i praktiken samt om det finns utrymme för förbättring. Detta resulterade i att vi fick en tydlig bild över att föreningar som är anslutna till en förvaltare har mer specifika formuleringar som kan vara till föreningens fördel vid en eventuell tvist. Föreningarna som förvaltar själva saknar till största del lika tydliga formuleringar som kan leda till en större gränsdragningsproblematik mellan föreningen och bostadsrättshavaren avseende det inre underhållet.

No description available.

Möjligheten till utomhusvistelse tillgodoser flera behov hos kunder på SÄBO, till exempel påverkar möjligheten till utomhusvistelse individens integritet, hälsa och levnadsstandard. Det är därför problematiskt att flera äldre anser att möjligheterna till utomhusvistelse på SÄBO inte är bra. Uppsatsen syftar till att utröna hur, om alls, möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO är och bör vara rättsligt skyddad.  Utifrån en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod behandlas först i uppsatsen den konstitutionella kontexten till regleringen av äldreomsorgen. Den konstitutionella kontexten avser främst det kommunala självstyret och förhållandet mellan det kommunala självstyret, lagstiftningen och internationella mänskliga rättigheter. Därefter behandlas den nationella och internationella regleringen av tre skyddsintressen som frågan om möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO aktualiserar.  Avslutningsvis analyseras det rättsliga skyddet för möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO i nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter. Analysen är skriven ur både den enskildes perspektiv och ur ett konstitutionellt perspektiv samt de lege ferenda. Slutsatsen är att både nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter är relativt generellt utformade vilket innebär att det blir svårt att fastställa huruvida det finns ett implicit skydd för utomhusvistelse på SÄBO i dessa regleringar. Det finns dock flera indikationer på att utomhusvistelse på SÄBO skyddas implicit i både nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter. Ett ev. skydd är dock i flera regleringar svårt att utkräva som enskild.  Det dualistiska systemet i internationella mänskliga rättigheter och åtskillnaden mellan positiva sociala rättigheter och andra rättigheter medför att det kommunala självstyret får i hög grad genomslag. För den enskilde individen innebär det att ett skydd i dessa regleringar för utomhusvistelse på SÄBO blir svagare. Oavsett hur dessa intressen de lege ferenda bör balanseras mot varandra bör regleringen vara likvärdig och förutsägbar och därför mer konkret och tydligare i relation till den grupp av äldre som behöver ett rättsligt skydd för att ha möjlighet att vistas utomhus på SÄBO.

In order for the public sector within a nation to function properly, there is a dependence on taxes to finance it; however, taxpayers often want to pay the least amount of tax required. An issue arises where, on the one hand, the public sector needs taxes and in contrast, the state cannot collect taxes without having the legal mandate to do so. The legal authority over state collection of taxes is sometimes unclear, certain situations are difficult to understand, and this can jeopardize validity. Therefore, if taxpayers take legal action that results in a tax reduction on the state, then the issue of tax evasion is raised. For several decades, Swedish legislation has included a general provision in the Law (1995: 575) on tax evasion. The general clause contains four provisions that must be met to be applicable. The purpose of the clause is to prevent taxpayers from withholding tax on the state in ways that are not considered legal.  At the same time, the state, through the Swedish Tax Agency, cannot arbitrarily request tax from taxpayers mainly because certain legal acts have been undertaken to reduce their taxation. This would reduce the rule of law, which is an important part of a functioning legal system. In addition to the national tax legislation, the EU legislation also has a strong influence in the area of taxation. Given the fact that, In 2019, the EU issued a directive on tax evasion, which has direct application to Swedish law. The following thesis will examine, through cases, how the tax evasion legislation has been applied and whether it can be assumed to be legally appropriate or valid. In addition, the EU directive on tax evasion will also be compared to national legislation. The conclusion is that there are  similarities between national legislation and the EU directive, but they also differ to some degree. / En väl fungerande offentlig sektor i en nation är avhängig skattemedel för att finansiera det. Samtidigt vill skattskyldiga, oftast, betala så lite skatt som krävs. I denna motsättning uppkommer en problematik där å ena sidan det offentliga behöver skattemedel å andra sidan kan staten inte kräva in skatt utan att ha lagstöd för det. Vissa situationer är vanskliga då rättsläget är oklart huruvida staten har rätt att kräva in skatt eller ej. Oklara rättslägen kan äventyra rättssäkerheten. Om skattskyldiga företar sig rättshandlingar som minskar skatten till staten kan det aktualisera frågan om skatteflykt ligger för handen. I Svensk lagstiftning finns sedan flera decennier en generalklausul i lag (1995:575) mot skatteflykt. Generalklausulen har fyra rekvisit som ska uppfyllas för att kunna tillämpas. Syftet med klausulen är att förhindra skattskyldiga från att undanhålla skatt för staten på sätt som inte anses lagliga. Samtidigt kan det allmänna, genom Skatteverket, inte godtyckligt kräva in skatt av skattskyldiga endast för att vissa rättshandlingar företagits för att minska sin beskattning. Det skulle inskränka rättssäkerheten som är en viktig del i en fungerande rättsstat. Förutom nationell skattelagstiftning har även EUs lagstiftning starkt inflytande på skatteområdet. Sedan 2019 finns ett skatteflyktsdirektiv utgivet av EU som har direkt tillämpning på svensk rätt. I följande uppsats kommer det, genom praxis, granskas hur lagstiftningen mot skatteflykt har tillämpats och huruvida den kan antas vara rättssäker eller ej. Finns det skillnader mellan den svenska lagstiftningen mot skatteflykt och EUs direktiv mot skatteflykt? EUs skatteflyktsdirektiv kommer därför jämföras med nationell rätt. Konklusionen är att nationell lagstiftning och direktivet innehåller likheter men skiljer sig också åt i vissa delar där den nationella lagstiftningen är något striktare.

The purpose of this thesis is to examine the efficiency of the EU Anti-money laundering legislation in the light of a coherent and broad scope of legislative framework. To achieve this purpose, the thesis examines firstly the legal basis of an EU Anti-money laundering legislation in general. The thesis analyses whether the legal basis for an Anti-money laundering legislation should and could be based on article 83(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU), in which the EU now has explicit competence to legislate in the area of criminal law, or whether the legal basis should be based on article 114 TFEU, which aims to approximate the internal market. The thesis demonstrates that article 114 TFEU and article 83(1) TFEU are both used as a legal basis in different Anti-money laundering legislations across the Union. However, with respect to a more coherent and uniform legislation, article 114 TFEU would be a better alternative as a legal basis due to its broad application, both with respect to the choice of legal instruments which can be based on the provision and with respect to the approximation of the internal market. Secondly, the thesis examines the harmoniation of Member States national legislation, in light of a Minimum-directive legal instrument. As the current Anti Money Laundering Directive is based on minimum harmonisation, Member States may impose more stringent rules than those in the EU Anti-money laundering Directive. Thus, this has created divergent rules across the EU, which could increase the risk of forum shopping by criminals, in order to avoid supervision. The thesis demonstrates that the Minimum-Directive based Anti-money laundering Directive has created divergent rules across different Member States, which can have a negative impact on the society of the EU and the internal market. Thirdly, the thesis analyses, in light of the previous two examinations, the future of the Anti-money laundering legislation. It is demonstrated that an Anti-money laundering Regulation, which has been proposed by the EU Commission, could amend the issues which have been highlighted in the thesis, particularly with respect to issues relating to minimum harmonisation. However, in such a case, the legal basis could be questioned, as article 83(1) TFEU only applies to certain types of legislative instruments. Nevertheless, as the Regulation is, in this time, only a proposal, the thesis examines a similar legislative instrument, the Market Abuse Regulation, and how that Regulation has developed, in order to try to gaze into a possible future in the Anti-money laundering area.

Efter ett regeringsbeslut skulle utvalda svenska myndigheter inom rättsväsendet samarbeta för att effektivisera rättsprocessen. En försöksverksamhet vid namn Snabbare lagföring implementerades för att förkorta tiden mellan brott till straff. Försöksverksamheten har gett avsedd effekt och ska utökas till alla lokalpolisområden under de kommande åren. Poliser i den yttre verksamheten är en del av utövarna av arbetsmetoden. Snabbare lagföring har inneburit förändringar av både lagar och arbetssätt för att uppnå sitt ändamål. Studien syftar till att undersöka och problematisera vad Snabbare lagföring innebär för ingripandepolisernas handlingsutrymme. Studien ska identifiera faktorer som påverkar handlingsutrymmet, även i ett professionellt avseende. Det insamlade materialet är baserat på implementeringsstudier och forskning inom handlingsutrymme. Teoriavsnittet består av implementeringsperspektiv där top-down-perspektivet utgör det centrala. Den tidigare forskningen är baserad på två implementeringar inom Socialtjänsten där olika faktorer påverkat utövarnas handlingsutrymme. Studien utgår från en kvalitativ metod och innehåller ostrukturerade intervjuer med informanter från ingripandeverksamheten i lokalpolisområde Karlstad. Slutsatsen är att ingripandepolisernas handlingsutrymme har begränsats i och med införandet av arbetsmetoden, vilket medfört både för- och nackdelar. Flertalet faktorer har identifierats där informanternas vilja, kunskap och förståelse har påverkat deras handlingsutrymme.