Brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete har blivit ett mer omtalat ämne den senaste tiden. På politisk nivå har det diskuterats hur detta arbete kan bedrivas på kommunal nivå för att effektivisera arbetet. Kommunerna runtom i landet står inför en stor omställning i sina organisationer kring brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete då en ny lag träder i kraft den i juli 2023. Lagförändringen innebär att ansvaret för detta arbete åläggs varje enskild kommun att ansvara för ett samarbete med kommunpolisen. Denna studie riktar sig till Kalmar kommun för att undersöka hur de arbetar utifrån samverkan, trygghetsmätningar, kompetensutveckling och hur de förbereder sig för den nya lagförändringen. Studien är av en kvalitativ ansats av semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer har kombinerats med dokumentanalys och en deltagande observation med utgångspunkt från Kalmar kommuns lokala brottsförebyggande råd. / Kalmarprojektet

Lokalt brottsförebyggande arbete har de senaste decennierna fått en alltmer central roll i kriminalpolitiken, särskilt från och med 2023 när lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete (SFS 2023:196) stadgades. Det råder en kunskapslucka i Sverige gällande utvärderingar av lokala brottsförebyggande organisationer. Den här processutvärderingen genomfördes under hösten 2023 som ett uppdrag för Sölvesborgs kommun. Utvärderingen syftade till att förstå hur framväxten av den nya enheten: rådet för trygghet, säkerhet och folkhälsa (TSF) blev aktuell, vilka krav och förväntningar som fanns på rådet, hur rådet motiverade vikten av samverkan med andra parter samt hur det skulle ses med bakgrund av att TSF-rådet växte fram i en landsbygdskommun. Processutvärderingen genomfördes genom en dokumentanalys och kvalitativa intervjuer med sexton interna och externa tjänstemän och politiker från kommunen samt tre enkätsvar. Resultatet visade på att TSF-rådet bidrog med att fylla behovet av ökat samverkansarbete och ökad vuxennärvaro i det offentliga rummet; behov som funnits innan TSF-rådet etablerades i kommunen. Det ansågs även viktigt för respondenter att kunna ha tillgång till en kommunalt sakkunnig i brottsförebyggande frågor, detta underlättades av att Sölvesborgs kommun var en landsbygdskommun. Följande processutvärdering uppmärksammade ett behov för kommuner att diskutera distinktionen mellan brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete för att kunna möta kraven från den nya lagen. Fler processutvärderingar behövs i Sverige för att långsiktigt kunna skapa förutsättningar för ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete.

Sveriges kommuners lokala brottsförebyggande arbete ser väldigt olika ut. De flesta kommuner i Sverige har ett eget brottsförebyggande råd med lokala aktörer som polis, skola eller föreningar. Från och med den 1 juli 2023 kommer en ny lag att införas som ger svenska kommuner ett större ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet.  Syftet med denna studie är att undersöka och söka förståelse för hur en lagstadgad samverkan mellan kommuner och Polismyndigheten kan påverka det lokala polisiära arbetet. För att undersöka detta har studien genomfört semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner från kommuner samt poliser. Studien har ett kvalitativt förhållningssätt och har analyserat det insamlade materialet med en tematisk analys. Det teoretiska ramverket som studien har tillämpat är Danermarks samverkansteori tillsammans med begreppet "tvingande isomorfism" från den nyinstitutionella organisationsteorin. Baserat på studiens resultat har det identifierats en orosföreställning bland poliser för att kommunen i samband med den nya lagen kommer att ställa högre krav på exempelvis polisens tillgänglighet. Utifrån studiens resultat finns de orosföreställningar inför den nya lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete och dess påverkan på det lokala polisiära arbetet. Studien har också identifierat att de finns olika uppfattningar om hur väl förberedd organisationen är för en eventuell påverkan utav den nya lagen.

Föreliggande studie har granskat det brottsförebyggande projektet ‘Polisprojekt Tomelilla’, vilket implementerades i Tomelilla kommun som ett pilotprojekt mellan maj 2015 och juni 2016. De brottspreventiva insatserna infördes bland annat till följd av en ökad kriminalitet hos dem unga i Tomelilla kommun och var således ett samarbete mellan polis, socialtjänst, skola, arbetsförmedling samt fritidsverksamhet. Rådande undersökning är uppdelad i två delstudier, där delstudie 1 baseras på intervjuer medan delstudie 2 analyserar officiell brottsstatistik. I delstudie 1 utröntes de deltagande aktörerna i ‘Polisprojekt Tomelilla’ upplevelser av arbetet samt vilka förutsättningar som fordras för liknande samverkansprojekt. Delstudie 2 undersökte huruvida projektet verkade förebyggande gentemot ungdomarnas utförda skadegörelse, olaga hot samt bruk av narkotika. Resultatet i delstudie 1 påvisade en hos aktörerna övergripande positiv uppfattning av projektet men att det existerade förbättringsområden. Resurser, engagemang och god samverkan betraktades huvudsakligen vara grundläggande för att bedriva liknande projekt. Delstudie 2 konstaterade att projektet inte genererat någon påtaglig brottsförebyggande effekt. Avslutningsvis diskuteras bland annat resultatet kopplat till teori samt hur tolkning av statistik kan ha kommit att påverka studiens utfall. / The present study has examined the crime prevention project 'Polisprojekt Tomelilla', which was implemented in Tomelilla municipality as a pilot project between May 2015 and June 2016. The crime preventing actions were principally introduced as a result of the increased crime rates among young individual’s in Tomelilla municipality, and was thus a collaboration between police, social services, school, employment services and the community youth center. The paper is divided into two sub-studies, where sub-study 1 is based on interviews while sub-study 2 analyzes official crime statistics. In sub-study 1, the participating actors experiences of the work with ‘Polisprojekt Tomelilla’ and conditions required for similar collaboration projects was examined. Sub-study 2 investigated whether the project appeared to prevent adolescents perpetrated criminal damage, unlawful threats and use of drugs. The result in sub-study 1 demonstrated an overall positive perception of the project, but that there were areas for improvement. Resources, commitment and functioning collaboration were considered to be fundamentally essential for carrying out similar projects. Sub-study 2 found that the project did not generate any significant effect on the crime rates. Lastly, the result is discussed, inter alia based on theory and how interpretation of statistics may have influenced the study's outcome.