Anthropogenic activities at coastal areas are assessed to be a major threat to seabirds and associated with habitat degradation and loss, subsequently leading to population declines. After severe floods at the millennial shift a restriction of the water regulation of Lake Vänern, Sweden, with lower variations between high and low water levels was introduced, which has led to an increase of the vegetational cover in the lake’s islands, islets and skerries. Known as important seabird nesting-habitats, the vegetational increase on these islands has been assessed as a threat to the lake’s Laridae-populations and a cause to their negative population growth that has been noticed during the recent decades. Within LIFE Vänern 2014–2018 and an ongoing management strategy of nesting-habitats, 211 of 800 yearly bird-monitored nesting-locations were restored by clearing the locations from all brushwood, bushes and trees. I have evaluated the clearings with the expectation to see a positive long-term effect on the Laridae population growth at cleared compared to uncleared nesting-locations, and foremost on Laridae with a strong colonial nesting-behaviour and thus a strong dependency on open nesting-habitats. Against expectations, I found no difference in the Laridae-population growth at cleared compared to uncleared nesting-locations and thus no significant effects from the clearings on a larger scale, but when analysed by area and species, I found positive effects from the clearings in one of the nine management areas, as for one species (Common Gull) in one area. Moreover, the analysis of small cleared locations (<0.3 ha) revealed a negative correlation with all Laridae and in particular the black-headed gull, indicating that Laridae with a strong colonial nesting-behaviour responded negatively to the clearing of smaller nesting-locations. Turning a population decline of longevity species with low reproduction rates, such as Laridae, is difficult and might be one explanation for the fact that no major positive effects from the clearings could be detected after nine years of the management strategy (2015–2023). The results from the analysis of the clearings rather indicate that other factors might be more important for habitat-selection in the species studied. Moreover, my results show that the availability of nesting-locations might not be the most important factor limiting population growth, and that other factors such as the quality of foraging-habitat, predation or ground-substrate might be more important targets of conservation and population management efforts. / Mänskliga aktiviteter i kust- och strandområden anses utgöra ett stort hot mot sjöfåglar och förknippas med degradering och förlust av habitat, vilket successivt leder till populationsminskningar. Efter omfattande översvämningar vid årsskiftet 2000/2001 infördes en restriktivare vattenreglering av Vänern med minskade variationer mellan hög- och lågvatten, vilket har lett till en ökad tillväxt av sly, buskar och träd på Vänerns många öar, kobbar och skär. Dessa öar, kobbar och skär är kända som viktiga häckningsplatser för sjöfåglar och ökningen av vegetation har bedömts utgöra ett hot mot Vänerns måsfåglar (Laridae) och anses vara en bidragande faktor till den negativa populationsutvecklingen av Laridae som observerats under de senaste decennierna. I LIFE Vänern 2014–2018 och inom ramen för rådande förvaltningsplan för häckningsskär har årligen 211 av 800 sjöfågel-inventerade häckningslokaler restaurerats och all vegetation röjts och avlägsnats för att därefter hållas fria från vegetation. I denna studie utvärderades röjningsåtgärderna av häckningslokalerna med förväntan att se en positiv populationsutveckling på röjda häckningslokaler i jämförelse med icke röjda häckningslokaler samt främst för Laridae med starkt kolonialt häckningsbeteende och stort behov av öppna häckningshabitat. Mot förmodan visade analysen inga effekter från röjningsåtgärderna och att inga signifikanta skillnader i populationsutvecklingen på röjda i jämförelse med icke röjda lokaler i Vänern kunde fastställas i någon större skala. Däremot visade analysen av olika delområden samt på artnivå att positiva effekter kunde urskiljas i ett av nio delområden liksom för en art (fiskmås) i ett av delområdena. Därutöver fastställdes en negativ effekt från vegetationsröjningarna på mindre häckningslokaler (<0.3 ha) och speciellt för skrattmås, vilket indikerar att Laridae med starkt kolonialt häckningsbeteende svarade negativt på röjningsåtgärderna av mindre häckningslokaler. Att vända negativa populationstrender för långlivade arter med låg reproduktionsförmåga är vanskligt och kan vara en orsak till att inte några större positiva långtidseffekter från röjningarna kunde urskiljas efter nio år (2015–2023). Resultaten från analysen av röjningsåtgärderna indikerar snarare att andra faktorer kan vara av större betydelse vid valet av häckningsområde för arterna som studien omfattar. Studien visar även att tillgången till häckningslokaler inte kan ses som en utslagsgivande faktor för en begränsning av negativa populationsutvecklingar utan att beaktning av andra faktorer såsom födosökningsmiljö, predation eller marksubstrat kan vara mer betydelsefulla inom förvaltningen och skyddet av Laridae-populationer.

<p>Förekomsten av Extended Spectrum β-Lactamases (ESBL) och Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) har ökat hos gramnegativa bakterier under de senaste åren. Måsfåglar kan användas som biologiska indikatorer för att se prevalensen av antibiotikaresistens i naturen, vilken sedan kan jämföras med den hos humana populationer.</p><p>Syftet var att med odling av fekalprover på selekterande och differentierande agarplattor analysera det allmänna resistensläget hos <em>Escherichia coli</em> samt analysera förekomst av Extended Spectrum β-Lactamases hos enterobakterier och Vancomycinresistenta enterokocker i 300 prover från måsar på Irland. För att artbestämma bakterierna utfördes även biokemiska analyser.</p><p>Den allmänna resistensen analyserades med diskdiffusionstest på Muller-Hintonagarplattor. <em>E. coli</em> användes som indikatorart. För analys av ESBL-isolat och VRE odlades fekalproverna i selekterande anrikningsbuljong och på selekterande och differentierande agarplattor. Isolaten fenotypades med hjälp av biokemiska tester. För verifiering av ESBL-isolat utfördes synergitest med klavulansyra.</p><p>Låg allmänresistens erhölls för <em>E. coli.</em> Två isolat var resistenta mot båda β-laktamantibiotika ampicillin och cefadroxil. Tjugo stycken ESBL-producerande isolat erhölls. <em>E. coli</em> var den vanligaste förekommande ESBL-producerande bakteriearten i analyserade prover. Fem enterokockisolat med resistens mot Vancomycin och Aztreonam erhölls. Slutsatsen är att analysen av dessa 300 prover visar att det allmänna antibiotikaresistensläget är lågt samt att ESBL och eventuellt VRE förekommer hos måsfåglar på Irland. </p>

Förekomsten av Extended Spectrum β-Lactamases (ESBL) och Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) har ökat hos gramnegativa bakterier under de senaste åren. Måsfåglar kan användas som biologiska indikatorer för att se prevalensen av antibiotikaresistens i naturen, vilken sedan kan jämföras med den hos humana populationer. Syftet var att med odling av fekalprover på selekterande och differentierande agarplattor analysera det allmänna resistensläget hos Escherichia coli samt analysera förekomst av Extended Spectrum β-Lactamases hos enterobakterier och Vancomycinresistenta enterokocker i 300 prover från måsar på Irland. För att artbestämma bakterierna utfördes även biokemiska analyser. Den allmänna resistensen analyserades med diskdiffusionstest på Muller-Hintonagarplattor. E. coli användes som indikatorart. För analys av ESBL-isolat och VRE odlades fekalproverna i selekterande anrikningsbuljong och på selekterande och differentierande agarplattor. Isolaten fenotypades med hjälp av biokemiska tester. För verifiering av ESBL-isolat utfördes synergitest med klavulansyra. Låg allmänresistens erhölls för E. coli. Två isolat var resistenta mot båda β-laktamantibiotika ampicillin och cefadroxil. Tjugo stycken ESBL-producerande isolat erhölls. E. coli var den vanligaste förekommande ESBL-producerande bakteriearten i analyserade prover. Fem enterokockisolat med resistens mot Vancomycin och Aztreonam erhölls. Slutsatsen är att analysen av dessa 300 prover visar att det allmänna antibiotikaresistensläget är lågt samt att ESBL och eventuellt VRE förekommer hos måsfåglar på Irland.